♥ Niiinis BLOGG ♥

Vi måste snacka om TV! Vi måste snacka om dessa program
som upptar våra kvällar. Hur de påverkar oss och vad vi
egentligen tycker!?

IDOL

I LOVE IT! Detta är underhållning på hög nivå. Man förfasas, man blir så känslosam så man gråter, man blir förbannad och man tycker och tänker högt hemma i TV soffan. Jag älskar när program får en att känna så mycket, hela registret liksom. Det bästa är när jag tar fram kudden och sliter mitt hår. Det betyder att jag näst intill skäms ihjäl. Jag vill skrika, skratta och gråta samtidigt över hur pinsamt dålig någon kan vara. Helt utan självinsikt. Jag blir berörd så mina tårar rinner ner för mina kinder. Bara genom att någon sjunger... Jag blir förbannad på juryn som ibland tappar fokus och börjar titta på hur rockigt klädd man är eller inte? Eeeh..say what? Alla är ju faktiskt inte lika rockiga som VIT-TANDS/SKINJACKS/SKINBYX Andreas, DÖSKALLE-ÖRHÄNGS (skitsnygga btw) Laila och ROCKT-SHIRTS & SJAL Anders. Näää faktiskt inte. Man kan vara bratz och helt jäkla överförgrym på o sjunga! (Vem är jag o säga detta som älskar ROCK men ni hajjar.... )
UNDERHÅLLNING MINA DAMER OCH HERRAR...

KUNGARNA AV TYLÖSAND

Jag fattar grejen med den här sorts TV. Den görs av den enkla anledningen att den faktiskt ger tittar siffror. Den görs av den enkla anledningen att ju mer chockerande det är desto mer underhållande. Vi alla tycker inte det, men många! Produktionen bakom är inga nötter. Det är en produktion som vet hur de ska trigga allas våra känselspröt. Jag tittade för första gången igår, mest för att se "What the fuzz was all about". Ok, jag kollade inte hela av den enkla anledningen att jag bara inte tycker att det ÄR så underhållande med ungdomar som spottar på varann, är fulla och har allt annat är smarta diskussioner och så knullar vi lite i TV på det oxå! Det här är en fortsättning på BIG BROTHER. Jo, det är det. Släng in så mycket sprit ni kan, släng in ett gäng testosteronstinna ungdomar så kör vi. Sen vet vi ju alla hur det gått med det. Hur känner mammor och pappor till dessa ungdomar? Allvarligt alltså? Jag skulle hämta Thedde i håret.... ungjävel hem med dig och du går inte ut på ett år tills det värsta snacket om det här lagt sig!

BERG FLYTTAR IN

Aaaah... ååååååh.... ja men så jäkla bra är detta alltså! Gemytligt, varmt, härligt, naturligt och bara så skön underhållning. Det ställs lite journalistiska frågor, det blandas med vardagligt liv och allt i en sån jäkla härlig combo. Kan ni inte annat än hålla med? Igår när Gunde var med så kände jag att min underhållningskvot var nådd. Jag ÄLSKAR Gunde för fan. Han är vår VIKING. Finns ingen som kan representera Sverige på ett bättre sätt. Bara få höra att han sket på sig i ett skidlopp, "sket" i det bokstavligt talat och avslutade som vinnare i det loppet. Ämen på riktigt? Vem skiter på sig och fortsätter åka skidor? Jo GUNDE för fan. (Det ska även sägas på dalmål). TACK Carina Berg. Shit vad bra du gör det!

BIGGEST LOSER

Ja, jag erkänner. Jag sitter plåtad framför TV:n kl 19 varje kväll jag kan. JAPP, det gör jag. Jag följer dessa tjockisar på TV:n och jag kan inte annat än förstå hur dom känner då jag själv blev överviktig efter Milo. Ok, jag är inte som dom. Inte i samma size, men jag kan tänka mig hur dom känner. Hur jäkla trött man är på sin kropp stundtals. Sen sitter jag där och förundras över hur DUKTIGA dom är. SHIT... alltså, dom tränar uppemot 5 timmar per dag. Dom har varit värre soffpotatisar än både du och jag i många herrans år, plötsligt springer dom i djup sand på en strand med en jävla stock ovanför huvudet. Hajjar ni? Vilka prestationer dessa människor utför? Jag följer dom på vågen. När dom står där med skinnet hängande (av den snabba viktnedgången) och vikten rasar av dom. En är besviken av att "bara" ha gått ner 3 kilo en vecka. En annan har gått ner 7 kilo på en vecka och hoppar så fläsket dallrar där på vågen. Man ser före bilden och blir chockad över hur mycket en människa kan föändras på så kort tid. Vilka människor... jag är så IMPAD! kan dom så kan famig JAG... och du om du nu tillhör tjockisskaran! När mitt halsont är över ska jag börja jogga, morgonpromenader och sen jogga. Lägger in en bild på första joggingturen sen. INSPIRATION gott folk!

För övrigt så gillar jag såklart serier. Inga tunga.... jag har för mycket i huvudet för det. Utan enkla ytliga skitserier om man säger så. Dessutom vill jag titta på så lite hemskt som möjligt, jag undviker det.... ja det gör jag. Det finns redan så mycket hemskt här i världen, så jag behöver inte det i låtsasvärlden oxå!

Vad tittar ni på just nu på TV:n???

Jag är ett ras, sitter och tittar på BIGGEST LOSER och får återigen
höra Abbys historia. Jag kan inte fatta att hon står där.... så vacker!

Har ni följt BIGGEST LOSER? Jag gör det... jag missar nåt avsnitt här och där men för det mesta lyckas jag se dom. Säsong 8 går nu....

Där finns en kvinna som heter Abby. Hon är 34 år och berättade första dagen att hon förlorat sin familj i en bilolycka. Idag fick jag se det på riktigt, när hon berättar om dagen när hon förlorar sin familj. Usch, jag orkar knappt skriva om det känner jag.... Hon hade varit hemma med deras lilla bebis, en liten pojke på några månader. Hennes man kommer hem med dottern och Abby berättar att hon mått dåligt hela dagen. Hon skulle följt med när familjen sedan åkte iväg, men hon mådde inget bra varför hon stannar hemma. Det sista som händer är att hennes dotter kommer springande och säger "I LOVE YOU MUMMY" och kramar om henne. 8 km hemifrån sedan möter de en fartdåre som kör in i dom i 150 km/h. Hela familjen dör direkt.....

Hon är min IDOL. Hur orkar hon ens andas liksom? Hon säger själv att hon knappt existerat de senaste åren. Hon har bara varit, men aldrig varit engagerad i det hon gör. Hon säger oxå att döden inte skrämmer henne, att den stundtals mer känts som en lättnad... om det hänt! Mina tårar rinner när hon berättar om den där dagen... jag kan knappt andas bara jag hör det. Man vill inte ens tänka tanken.

Men förstår ni vilken kvinna? Där står hon nu.... och kämpar som FAN med sin vikt. Hon får tillbaka ett liv på köpet säger hon. Hon ÄR någon nu, inte bara en sak. Hon kämpar på som fasen. När Jillian pratar med henne så säger hon att hon varit hemma och verkligen lekt med sina syskonbarn, hon var delaktig och engagerad som hon inte varit hittills.

Ja... herregud, vilken kvinna. Jag beundrar henne, otroligt mycket! Vilken människa.....stark är bara förnamnet!

TACK snälla ni för underbar feedback i det förra inlägget. Ni är väl för goa och generösa..... Plötsligt känns det som det faktiskt betyder nåt att jag bloggar. Att det skulle fattas nåt för någon där ute kunde man väl kanske inte tänka sig när jag skrev inlägget.

Jag står fortfarande fast vid mina funderingar men tänker inte låta bloggen dö under tiden. Jag tänker fortsätta tills jag bestämt mig för hur det blir. Kan erkänna att NI där ute gav mig lite ny energi att fortsätta. Det trodde jag kanske inte när jag skrev inlägget.

Många utav er har rätt. Man kan låsa bloggen och fortsätta vara öppen sen MÅSTE man inte skriva varje dag. Men för mig är det viktigt. Jag mår uppriktigt lite kasst när jag vet att jag inte uppdaterat på en dag. Det är det som är kruxet litegrand........ Jag tror att allt detta speglar sig lite i den personen jag är. Jag har väldigt höga krav på mig själv när det kommer till det mesta. Jag vill göra allt bra, inte halvdannt för det får mig att bli frustrerad och lite besviken på mig själv. Jag jobbar på det här ska ni veta, jag utvecklas hela tiden och hoppas att jag liksom får fason på såna här saker.... så småningom. Vi blir nog aldrig fullärda med oss själva, man lär sig nåt nytt om sig hela tiden. Det som är grejen är att kunna "förvalta" sina egenskaper. Göra nåt bra av det hela. Som att inte vända det till nåt negativt...

HÅHÅÅÅJAJAAAA vad jag svamlar igen. Hälften av er fattar väl nada, några av er förstår precis! =)

Kände att jag behövde TACKA er. Fan, det värmde otroligt detta... FINA MÄNNISKOR det finns därute!

Puss så länge!




TACK alla snälla snälla bloggvänner för underbar feedback på mitt sista inlägg. Jag kände att jag fick massor av energi

Hej mina kära bloggvänner! Det har väl inte undgått någon utav er att den varit typ "stängd" under en period. Några dagar faktiskt för att vara exakt. Jag har fått många gulliga mess och en och annan förfrågan på facebook varför jag bara försvann....det värmer i hjärtat ska ni veta!

Jag har bloggat sedan 2004. Jag började blogga då en utav mina väninnor älskade att läsa mejl från mig. Hon tyckte jag skrev så kul och underhållande. "Du borde fan starta en blogg" sa hon. Det var relativt nytt på den tiden. Nu när jag skrev 2004 blev jag nästan chockad själv. MY GOD.... 6 år av bloggande. Jag har vart på andra portaler tidigare och tyvärr "loosat" den jag precis hade i början. Den hade vart kul att läsa den idag! ;)

Jag har vart inne på att sluta blogga, ja faktiskt. Känner att jag inte har tiden som jag kanske skulle vilja lägga ner på en blogg, jag vill ju att den ska uppdateras ofta. Jag hinner inte det idag, eller jo det gör jag. Om jag prioriterar morgon och kväll. Så ett tag tänkte jag bara att "Vafan, jag lägger ner helt och hållet!" Ni vet ju att jag många gånger förklarat att man känner ett ansvar för sin blogg, att den blir uppdaterad, att ni får hänga med i mitt dagliga liv o.s.v. Ibland hänger det liksom lite "över" en att leverera ett blogginlägg. Det är inte betungande, men dock ett ansvar.

Så nu har jag klurat i några dagar. Bara allmänt på hur jag ska göra i framtiden. Hur gör jag med min blogg?! Ska jag fortsätta eller lägger jag bara av, lägger ner, finito, THE END. Men serru... det var inte riktigt det lättaste. Husbandet har gått i taket, syrran har skickat flera sms, det kommer frågor på "fejjan". Idag har jag gått in och läst i min blogg. Om hur vi slet för att få Milo, hur kämpigt det var med graviditeten, när bilderna från förlossningen dök upp hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna. En bild på Thedde och Elliot i bilen, en härlig fest hos ett par vänner, en trött bild på en morsa som är sliten, en bild på Milo när han blev ett halvår gammal.

Vafan, det går ju inte bara o sluta? Hur gör man när man slutar? Man slutar att skriva, det förstår jag. Men vart tar alla tankar vägen som t ex: "Åh, den här bilden på Milo måste jag lägga i bloggen!" eller "Det här måste jag komma ihåg att skriva om i bloggen!" Det här är ju min alldeles egna dagbok som ni andra får hänga med i. Jag går ofta in på bloggen när jag ska minnas datum, eller händelser. Jag läser om saker som jag glömt bort och ler med hela ansiktet när jag läser om Milos utveckling, eller om en kul fest eller när husbandet kidnappat min blogg.

En sak ska man inte glömma bort. Man "outar" sig ganska så rejält. Eller jag har valt att "outa" mig. Troligen för att man inte riktigt fattar hur många som faktiskt läser ens blogg. Jag är glad för varenda en av er, det ska ni veta. Jag vet hurdan "relation" många byggt upp med mig som jag bygger upp en "relation" med de bloggar jag läser. Jag känner dom men inte dom mig, det är säkert så med några av er. Jag känner inte er men ni känner mig, genom att ni läser här hos mig. Kanske varje dag, kanske en gång i veckan, kanske släntrar ni in här nångång i månaden och kollar hur jag mår?

Så, jag behövde stänga av den ett par dagar. För att bara tänka lite.... hur gör man? Hur gör jag..... det är ett stort beslut att fatta och jag vill inte göra nåt förhastat. Jag vill inte ångra mig på något sätt, jag vill bara göra som det känns rätt i hjärtat.

Sååå... nu vet ni var jag befinner mig. Jag tänker lite.....

Kram & Puss till er alla!! ♥

Maria Montazami min lilla PUPPA vad du är skön! HAHAHAHAHA..... Var det någon som såg på avsnittet igår?? Hon har närmare 90 tofsar...(eller tassels som hon föredrar att kalla dom eftersom det låter lite mer exklusivt då) i sitt hem. Dom ligger på borden, dom hänger på skåpluckor och dom sitter på alla dessa kuddar hon fyllt sitt hem med!

Nää... skönare brutta får man leta efter.

Dom andra bruttorna har jag inte fått någon pejl på men kan inte annat säga att dom ÄÄÄR väl sköna. Va? Snacka om att leva i en värld som dom verkar ha format helt efter egen intelligens, efter egna visioner och framförallt efter "i couldnt care less" vad ni andra tycker värld. Jag tycker fan det är befriande. FAN vad gött.... MER Hollywoodfruar åt folket!!!

Lite nytt här ovanför igen... kände att den andra inte blev riktigt som jag ville. Därför har jag nu gjort en ny... en med härliga fjärilar på! Jag älskar fjärilar. Jag har börjat göra det mer och mer sen jag blev lite äldre. Fjäril, själva ordet fjäril är ju så vackert. Sen blir jag alltid lite glad i magen när jag ser en fjäril, varför vet jag inte och kanske lite muppigt men jag blir det.

Dom lever bara 4-5 månader varav en månad i fjärillstadiet. Ingen lång levnadstid. Sen känns det så vår och sommar med fjärilar... därav headern här uppe! Jag välkomnar våren lite försiktigt!!!


VÄLKOMMEN NU VÅREN!! VI LÄNGTAR!!!

NÅN SOM SÅG ANJA ÅKA IGÅR???

Fyyy faaaaaaan så otäck vurpa hon gjorde! Det var bland det läskigaste jag sett, jag trodde fasen hon skulle bli jätteskadad och slås medvetslös. Fick verkligen ont i magen och blev alldeles illa till mods hela kvällen. På nåt konstigt sätt lyckades hon ändå landa på benen, dock så rumlade hon ju runt som i en centrifug X antal sekunder. Hörde på nyheterna idag att hon fått lite blödningar i låret och vaden men var förövrigt OK.

Kommentatorerna, som fortfarande efter den otäcka vurpan, snackade om HUR NÄÄÄÄRA HON VAR EN SILVERMEDALJ

känns lite OS hjärntvättade enligt mig! Känns det inte som det kvittar i det läget? FUCK THE SILVERMEDALJ!!!

Hon levde och hade inte brutit ryggen, hon hade inte coolat på cupen vilket faktiskt händer då och då! Jag tror t.o.m att Anja skiter i sin silvermedalj.... egentligen så är ju "second place the first looser" om man ska hårddra det! Hon har väl fått bättre medaljer än så? Hennes medalj igår kväll var att hon klarade sin vurpa i 110 km/h med livet i behåll och utan allvarligare skador!

TACK Anja för att du verkar vara en hård jäkla brutta så du klarar såna här vurpor!!! Hon säger själv idag att starten idag beror på smärtan hon har i vaden, känns det bra så startar hon! Vilken jäkla brud??? En annan hade ju slängt skidorna i en containern och börjat spela chack på ROT!!!

Fallet i bilder.... från aftonbladet.se

Måste börja med att säga GRATTIS till Charlotte Kalla som tog ett OS guld igår. Med ett OS guld följer en del miljoner med oxå.

Nu undrar man ju varför man inte började åka skidor i unga år?! Det hade väl suttit fint med ett mångmiljonbelopp på kontot nu?! Både min pappa och min farfar gjorde små tappra försök med att få mig att älska längdskidor. Det enda jag gjorde var att gråta i det där hemska skidspåret. Då... ja alltså på den tiden hade man ju inte direkt några glasfiber skidor som var smala som stickor och gick snabbt som fan utan då hade man breda oranga TRÄ skidor. Så när man åkte neråt i backarna tog själva spännena man satte fast sina pjäxor i själva spåret så det yrde snö och farten blev allt annat än hög. Det satt ju liksom en inbyggd broms i spännena. 

Minns en gång när min farfar och jag var ute i spåret. Han hade inget tålamod direkt (säkert därifrån jag ärvt mitt eget), ja alltså med småungar som mig. Min farfar var en kul prick och skulle aldrig i sitt liv göra sig till, eller låta mig vinna för att jag var liten, eller krusa för mig i skidspåret. NEJ, det var raka rör!!! 

"Nu unge får du fasicken pallra dig upp för den där backen med skidorna på innan du får smäll" sa han med en glimt i ögat. Min farfar ÄLSKADE att retas. Jag som hatade skidspåret och mina oranga skidor tyckte inte ens att han var kul utan grät floder dessutom var jag ju ett envist barn, ett sjukt envist barn så ett nederlag som detta gjorde ju att jag blev rasande!! Farfar kunde inte låta bli att skratta åt mig.... jag kommer ihåg att han försökte kväva sitt skratt för att jag inte skulle bryta ihop alldeles. 

Väl hemma berättade jag för mamma vad farfar faktiskt sagt till mig där i spåret. Ska tillägga att smäll och godis är ganska så lika i uttalet på finska varpå mamma utbrast! "Skulle du få gooodis om du klarade att ta dig upp med skidorna på upp för backen, vad SNÄÄÄÄLLL farfar är!"  Öööööh...

Det där är en sån grej som jag alltid kommer minnas. Farfar där uppe i backen, mina fula jävla oranga skidor och hur låååång jag tyckte backen var. Skulle jag se den idag skulle jag troligen skratta själv om jag fick se hur löjlig den var. Känner ni igen det där? Att byggnader var så mycket större när man var liten? Att vägar var mycket längre? Att backar var enorma! Idag, när man ser något som man inte sett sen man var liten, så kan man inte fatta hur man kunde förstora allt så inihelsickes mycket?!

Well. well.... för att sammanfatta det hela dåra. Grattis Kalla... du orkade säkert upp för dessa backar när du var liten så du är såååå värd dessa MILJONER och ditt GULD!!!

Vi måste snacka lite schlager....

.... igår tittade vi, vi tittade även förra helgen. Ja då när det stora diskussionerna gick kring Jenny Silver´s gigantiska dildohandske!

Den här helgen fick vi dock inte se någon dildohandske. Denna helg fick vi se lite kroppsstrumpor med viga ben som visar underlivet med en tunn strumpbyxa över, vi fick se ett +70 gäng köra en glad Orsavisa, vi fick se Andreas Jonsson köra en av sina låtar som, om jag ska vara riktigt kritisk, låter exakt likadana allihop, vi fick se vattenfall på scenen och slutligen fick vi se Pauline likt lady gaga sjunga sig in i mitt 60-talshjärta!!!

Den gillade jag.... en blandning av Amy Winehouse och skönt motown sound!!! I LOVE IT!!!

Hejja Pauline när du kommer till 2:a chansen!!!

bild från aftonbladet.se

Jag läser ju en del bloggar.... Ja när jag hinner vill säga. Jag har oftast ett späckat schema men försöker att titta in hos vissa varje dag. Kommenterar gör jag oxå om jag har tid. Det här med att sköta en egen blogg tar ju lite tid, det är ett litet "ansvar" man byggt upp genom åren och det hamnar oftast i prio 1 ledet, sen får man vara jätteglad när man hinner in hos andra.
Man har vissa man följer mer än andra, vissa man "fastnar" mer för beroende vad som händer i deras liv för tillfället. Ibland känns det nästan som att man "känner" personen i fråga och skulle jag springa på dom skulle det säkert kännas som jag kände dom och ville hälsa. Hälsa skulle jag säkert göra av bara farten tror jag. Är det inte faschinerande att det kan bli så? Att man kan bli så involverad i någons liv?!

Jag minns en tjej vars blogg jag följde för längesen. Hon var gavid och gick över tiden. Jag och husbandet diskuterade henne varje dag vid middagsbordet.

"Har hon fått än" undrade husbandet nästan dagligen.
"Neeej, men idag har hon haft mer känningar än förut" svarade jag.
Sen firade vi nästan lite när hon väl fick sin lilla pojke. Nu är hon gravid igen men denna gång har jag inte följt henne på samma sätt tyvärr. Men är det inte galet hur man kan bli så involverad??

Det som slår mig är om jag på något sätt hamnat vid middagsdiskussionen hos någon? Om någon hänger på i min blogg på samma sätt och tycker att det känns som dom känner mig och följer med i vårat lilla vanliga svensson liv!? Det gör det säkert, jag har ju en hel del som följer bloggen numera har jag förstått på statistiken, men frågan är om någon känner sig så involverad som jag kan göra? Att man lider med någon, att man gläds med någon, att man funderar med någon osv. Det är fan häftigt!!! Riktigt häftigt!!!

Just nu är mina tankar hos en tjej jag följt. Hennes identitet har blivit kapad av nån idiot som öppnat upp ett konto på facebook där hon låtsas vara henne. Hon har inte märkt sina bilder varför sånt här blir mycket lättare att göra. Det här fick mig att få en tankeställare. Det är klart att jag alltid varit medveten men det har känts som nåt som kanske inte händer så ofta och kanske att det inte skulle hända mig. Det finns dock såna här idioter i världen som tydligen inte har något eget liv utan vill kapa någon annans. Därför tänker jag nu märka mina bilder. Jag lägger ju in massor på mig, mina vänner och framförallt mina barn. Detta medför givetvis lite mera jobb men jag blev fan skraj.... fan vad läskigt att det finns såna idioter!!! 

Men sammanfattningsvis tycker jag om att blogga, jag delar gärna med mig av vårt liv och är glad när någon vill följa med i det. Sen att det finns puckon som pajar...det får man ta men man får försöka göra nåt åt saken, i alla fall göra det lite svårare för puckona!!!  

Nu ska jag göra frukost.... ni anar inte vilket lyx det är att ha husbandet hemma!!! Aaaahh... jag njuter av varje sekund!!


Nu kommer bilderna vara märkta såhär ungefär..... (alla förutom de jag mobilbloggar med, så där får man kanske vara lite försiktig....)

Har vart och fikat hos syster på eftermiddagen. Sååå trevligt. Det blev till att spela guitar hero och BUZZ, my god så kul det var!!! Snacka om att man typ tappar fattningen om det övriga rummet när man är inne i ett spel. Jag skulle lätt kunna tillbringa timmar, kanske dagar spelandes olika spel. Det är skitkul och jag är inte ett dugg förvånad över att ungar hellre spelar spel än är ute och åker pulka o sånt. MEN..vi har faktiskt inget stort problem med det här hemma. Dom har oftast fått spela när dom vill men ledsnat lagom till man känner att det kanske är dax att avsluta.

Min syster och jag är ju hemskt olika ifall ni inte redan visste det. Vi är nog lika på många plan oxå, som att vi har samma humor och är lite tänkare sådär men annars är vi väldigt olika. Idag fick jag feedback på min blogg av syrran. Hon är en trogen läsare även om hon sällan kommenterar. Hon vill göra min blogg lite intressantare så hon kom med några önskemål.

* BYT HEADER. Den är så jäkla mörk tycker hon. Ja, den är väldigt mörk men den förra rosa saken kändes allt annat än jag. Nu när jag tänkt på saken så känner jag oxå att jag nog inom kort kommer att byta header, till något ljusare som att fira in våren som om någon månad är på intågande.

* KOM MED SMINKTIPS. Jag är utbildad makeup artist som jag nämnt några gånger. Hon efterlyste sminktips lite då och då. Det är nåt jag gjort någon enstaka gång men liksom låtit det falla mellan stolarna. Inte tänkt på det så mycket utan tänkt att vad kan jag som inte ni redan vet?

* MER SJÄLVIRONI. Här är vi väldigt lika hon och jag. Vi älskar självironi och kan skratta så vi kissar på oss åt sånt. Jag flashar väl till ibland och kommer med lite såna inlägg men det ska vara en sån dag, en lätt dag där man känner att man flamsar till det hela litegrand. Jag kanske inte ska vara så allvarlig... :)

* DU KAN VARA SÅ GROV I DIN TEXT. Här är vi VÄLDIGT olika. Jag vill ju gärna ge en bild av MIG härinne. En bild som visar MIG som person och hur jag pratar, är, gör, tänker och lever. Jag kan vara väldigt grov i munnen faktiskt, jag håller med henne... men sån är jag. Jag vet när jag kanske INTE ska vara grov i munnen i det vanliga sociala livet men härinne är det hur jag "pratar" och så beror det givetvis på ämnet. Här tror jag faktiskt inte att jag kommer ändra mig, jag KAN inte ändra det för det är hur JAG ÄR! Det vet syster oxå....men hon kanske skäms över sin syrra ibland! Visste syrran? :)

Vad känner ni?! Håller ni med??

Och TACK syster för din feedback, även om jag tog den lite väl kritiskt till en början.... ÄLSKAR DIG!!! You mean alot.....

Jaha mina vänner, hur laddar ni upp inför kvällen?! Gör ni som min läsare m&m och går all in och har 3 danspass under dagen? Sitter ni kanske på jobbet och skriver notan att handla till kvällen, står det köttfars och tacoskal på den tro? Sitter ni och klurar på vilket vin ni ska dricka till eller blir det de gamla vanliga rödtjutet som det alltid blir? Befinner ni er kanske på ett möte och kan inte NOOOOG längta till klockan ska bli eftermiddag så man snart får åka hem?

Vad ni än gör så är det snart kväll och dax för LET´S DANCE! Jag taggad?? Näää bara lite... hehe. Jag gillar ju programmet så jag tänker inte sitta här och låtsas. Själv har jag snart skrivit notan för affären. På vår står det köttfärs och tacoskal.... ja lite till står det, sånt som hör fredagkvällen till! Bantandet går så jäkla bra, jag har vart STENHÅRD hela veckan. Tänker fortsätta vara det men lite vin kanske slinker ner ikväll, bara lite.... och sen har jag mörk choklad RASPBERRY som jag ska få avnjuta. Inte för mycket gräddfil och ost på tacosen heller. Nästa vecka hoppas jag att min lilla förkylning som suttit ska vara borta och jag kan börja träna på riktigt igen! Nintendo WII varje morgon och sen en powerwalk per dag är det som står på schemat!

Nähä... jo just ja! Jag såg en film här på förmiddagen eftersom det inte gick så jättebra att städa. Ni som inte sett den.... SEEE DEN!!! I alla fall om ni gillar sköna enkla romantiska komedier. Den var så jäkla bra. Jag skrattade högt, jag grät och jag blev alldeles JÄTTEKÄR i husbandet. Jag blir alltid det när jag ser bra filmer, vet inte vad det beror på men så är det! Mer film åt folket!

Nu sover Milo så jag sätter igång och raketstädar!


Aaaah, en feelgood film, vill se den igen och igen och igen!

Imorgon är det fredag och dax för en ny premiär på TV. Husbandet och jag är ena riktiga suckers för dessa fredagsnöjen, det blir god mat och det blir TV på fredagskvällarna nu framöver. LETS DANCE drar igång och som alltid kommer vi att få garva läppen av oss, bli imponerade, chockerade och kanske lite ilskna under våren.

Årets startgrupp verkar vara en väldigt blandad skara. Allt från Gudrun Schyman till Rabih är med i årets lets dance. Läste ni förresten vad Gudrunskan hade för krav. Inte stå på knäna framför männen minsann.... ZzzzZZZZzzz...DUBBELSNAAAARK!!! Alltså, hur orkar man? Är det inte tillräcklig värdigt en kvinna när hon i ett danssammanhang får ställa sig på sina knän. C´mon nu Gudrun?! Värre saker finns det väl att opponera sig emot eller?



ANYWAY.... här är dom!




Nån som redan har en favorit??

Personligen har jag lite tyck & tänk som sig bör:

* Svårt att tro att fotbollsspelaren Viktoria Svensson ska ha rytmen i kroppen!
* Stefan Sauk kommer nog bli riktigt duktig under våren om han får vara kvar.
* Willy...blir han årets nya Peppe?
* Molly årets nya Blondinbella?
* Jag tror att Agnetha kommer va duktig!

Vi får se, vi får se....fredag kl: 20.00 kör vi igång! YIHAAA!

Hahahaha....världsklass reklam!!!

Grattis ERIK!!!

Du är sååå värd den här vinsten!! Tänk, en liten Erik får ett helt nytt liv fr o m idag, fr o m mars i år. Är inte det lite kul...??

Hmrfh.... här kommer en liten floskelgrej från min sida... men var det inte nån mer som tyckte att Eriks tjej??? eller vem det nu va, stod på scenen liiiiiiiiiiiiiiiiite för länge???

Aja, skit i det nu... kan tänka mig att dom får en lååååång, jäätttekuuuuul kväll allihop! Själv ska jag gå och lägga mig i vår säng, lyssna på Milos lilla klagosång han lagt till med såhär på fredagskvällen... (han blir lite så ibland, ja han har en liten klagosång som jag tror att han inte uppfattar själv, han bara VILL låta).

Puss på er och GODNATT!

Alltså.... nån som tittade på sista säsongsavsnittet av Desperate Housewives!!!????

Säger bara..... OOOHHHHHHH MYYYYYYYYYYYYYYY GOOOOOOOOOOOOOOOOOD!!!

Nu har jag vart helt patetisk, nyfiken i en strut och totalt oförnuftig och googlat på vilka som kommer att dö efter att planet craschat på Wisteria Lane.

Jag har fått ett 99%-igt säkert svar! Nån som vill veta??

HUA.... i LOOOVE Desperate Housewives!! Och nu ska man vänta ända till i vår för att få se fortsättningen.... snacka om CLIFFHANGER av manusförfattaren Marc Cherry!

Ifall nu någon missat det så har Maggan Graaf börjat blogga igen! Hon är grym...jag skrattar gott åt hennes blogg ska ni veta. Dessutom brukar Daniel Da Silva gästblogga där ibland, och han är helt sjuk i huvudet... han har preciis min humor! Vill ni skratta lite idag så gå in och kolla Maggans blogg! Scrollar du ner lite så kan du se när Daniel har listat hur Magdalena skulle sett ut om hon vart gift med ett gäng kändisar. :)

Mys i soffan med en nyvaken Milobebis. Själv har jag jätteont i halsen och i huvudet,nu tror jag inte jag lyckas hålla det borta längre. Känns som jag strax kommer däcka:-(