ABBY
Jag är ett ras, sitter och tittar på BIGGEST LOSER och får återigen
höra Abbys historia. Jag kan inte fatta att hon står där.... så vacker!
Har ni följt BIGGEST LOSER? Jag gör det... jag missar nåt avsnitt här och där men för det mesta lyckas jag se dom. Säsong 8 går nu....
Där finns en kvinna som heter Abby. Hon är 34 år och berättade första dagen att hon förlorat sin familj i en bilolycka. Idag fick jag se det på riktigt, när hon berättar om dagen när hon förlorar sin familj. Usch, jag orkar knappt skriva om det känner jag.... Hon hade varit hemma med deras lilla bebis, en liten pojke på några månader. Hennes man kommer hem med dottern och Abby berättar att hon mått dåligt hela dagen. Hon skulle följt med när familjen sedan åkte iväg, men hon mådde inget bra varför hon stannar hemma. Det sista som händer är att hennes dotter kommer springande och säger "I LOVE YOU MUMMY" och kramar om henne. 8 km hemifrån sedan möter de en fartdåre som kör in i dom i 150 km/h. Hela familjen dör direkt.....
Hon är min IDOL. Hur orkar hon ens andas liksom? Hon säger själv att hon knappt existerat de senaste åren. Hon har bara varit, men aldrig varit engagerad i det hon gör. Hon säger oxå att döden inte skrämmer henne, att den stundtals mer känts som en lättnad... om det hänt! Mina tårar rinner när hon berättar om den där dagen... jag kan knappt andas bara jag hör det. Man vill inte ens tänka tanken.
Men förstår ni vilken kvinna? Där står hon nu.... och kämpar som FAN med sin vikt. Hon får tillbaka ett liv på köpet säger hon. Hon ÄR någon nu, inte bara en sak. Hon kämpar på som fasen. När Jillian pratar med henne så säger hon att hon varit hemma och verkligen lekt med sina syskonbarn, hon var delaktig och engagerad som hon inte varit hittills.
Ja... herregud, vilken kvinna. Jag beundrar henne, otroligt mycket! Vilken människa.....stark är bara förnamnet!
Jag håller helt med! Sitter och gråter som en tok varje gång hon berättar sin historia! Och sen att se hur lyckliga hennes föräldrar blev när hon kom hem och levde på riktigt, inte bara existerade. Underbart! De fick tillbaka sin dotter. Hon är så stark som orkar ta sig an livet igen!
Sannerligen en stark historia och en stark kvinna. Man kan inte bli annat än imponerad. Jag såg inte programmet och tur var väl det på något sätt, jag hade förmodligen lipat ihjäl mig.
Puss, snäckan!
Ja.... jag fultjura totalt. Snörvla och sen måste jag prata om det med husbandet litegrand. Sen brukar det kännas lite bättre. Fasicken alltså, man blir ett vrak rent känslomässigt av att skaffa massa barn! :)
Usch! Har inte sett programmet, men det gör fruktansvärt ont av att bara snudda vid tanken att något sånt skulle hända. Jag fattar inte heller hur någon orkar vakna och kliva upp på morgonen efter att något sånt hänt. Det är ofattbart och så starkt!
