♥ Niiinis BLOGG ♥

Barn är ju vanemänniskor. I varje fall de flesta. Milo är inget undantag även om man tror att han är från en annan planet när det kommer till hans sömn. Varje gång Milo sover sin dagslur i sin säng är det samma ritual när han vaknar.

Jag kommer in och då står han såhär, har är överlycklig och ler med hela ansiktet:




Det första han gör är börja peka bakåt på väggen. Där ska vi titta på lite grejer serru, han ska helst vara i knät under tiden. Vi börjar med att titta på apan. Där finns oxå en blomma, en giraff, en sol och även en pippifågel som ska få sig en titt och ett pet.





Sen till nåt som är relativt nytt, det påbörjades för någon månad sen efter att jag råkade introducera det för Milo. Jag råkade visa honom persiennerna, eller rättare sagt själva vriden som man vickar dom med. Den är väldigt intressant och ska kännas på varje gång.





Därefter ska vi titta på gardinerna i Milos rum. De är prydda med en massa figurer, bl a fjärilar. Det är fjärilarna som är intressanta och dom ska vi peka på varje gång.





Som sig bör har även Milos "nu har jag sovit svintofrilla" hamnat på plats!




Ikväll badar vi, då är det nya rutiner och vanor som gäller!

Välkommen underbara FREDAG. Veckan börjar nalkas mot sitt slut igen och snart har vi en skön helg framför oss. Vår helg bjuder på innebandy och förhoppningsvis lite softa oxå. Veckorna går i vanlig ordning alldeles galet fort. Nåt jag inte berättat är att vår Milobebis fått dagisplats. Det är ett dagis som ligger alldeles i närheten av oss, det ser jättemysigt ut på utsidan med söt trädgård med äppelträd. Huset ser ut som en stor villa, gult med vita knutar. Detta var ett allergidagis tidigare men det har numera tagit bort, det hade ju inte gått annars eftersom vi har en tjock-katt.

Tänk.... vår Milobebis har blivit så stor så att han snart ska knata runt på dagis. Det känns faktiskt helt sjukt. Husbandet tror jag tar det allra hårdast. Han VILL inte att Milo ska behöva gå på dagis.
"Nina, ska vi liksom lämna han där och så ska han vara där själv hela dagen?" fråga han mig igår. "Eeeh, ja hjärtat, jag vet att det känns konstigt men så är det ju för dom flesta barnen!" försökte jag lugna honom. Han får en sån där blick som betyder att han mår riktigt dåligt över nåt han inte kan rå över. Han måste lämna sitt barn där. Men jag tror att alla föräldrar går igenom det här. Jag gjorde det med dom 2 stora, FETMYCKET. Det tog rekordlångt tid att skola in båda dessutom. Thedde tog 4 veckor och Elliot tog 6!!! veckor. Nuförtiden kan man skola in ungarna på 3 dagar. Det är olika från dagis till dagis. Som det ser ut i nuläget är det husbandet som ska skola in Milo på dagis. Det kommer gå jättebra, och min erfarenhet med alldeles för lång inskolning med dom stora grabbarna säger mig att jag kanske inte är så bra på det där med inskolning? :) Jag hade dagmamma till dom stora och hon sa alltid att jag skulle ringa tillbaka efter 5 minuter för att höra att dom lugnat sig när jag lämnade dom. Det gjorde jag... men jag hörde gallskrik direkt när hon löft luren, i flera jävla veckor höll det på. En morgon bara grät jag när jag åkte från dagmamman, jag hade fullt med tårar i ögonen när jag kom till en korsning och såg inte tanten på cykeln som kom från vänster. Jag körde rakt på na!!! Hon ramla omkull och cyklen var helt krokig. Jag ut gråtande och lyfte upp henne, kroka tillbaka cykeln gjorde jag oxå och hon hoppa upp på den igen och cykla iväg. Vi var nog båda JÄTTECHOCKADE. Jag vet än idag inte hur det gick, men med tanke på att hon cyklade iväg så kan det väl inte ha varit så farligt.

Så... nu sköter husbandet det där! I februari börjar inskolningen. Inga fler överkörda tanter på cykel....


Nu lite bilder på vår Milobebis

När man hjälpt sin mamma att julfejja i köket hela förmiddagen och precis ätit mellis så blir man lite trött. Väldigt trött! Det här är första gången det händer. Jag klappade honom lite på huvudet, då la han ner sitt huvud och somnade på sin filt.... hjärtat blir så stoooort!

Jag har ju faktiskt fått med Milobebis första ordentliga steg på video. Han har inte börjat gå ritkigt än men det står inte på förrän jag har en springande Milobebis här hemma! VOINE VOINE, det kommer inte att bli en walk in the park, han är liksom svårt att hinna med krypande så hur ska det gå när han går och springer. MY GOD!

När jag tänker efter kanske det är riktigt bra för fläsket...

Nuså har vi varit ute och "njutit" av snön. Ja alltså, det är ju jäkligt najs att snön äntligen kommit, men HALLLLÅÅÅÅÅÅ...måste det bli så överdrivet direkt?! Har det kommit typ en halvmeter snart eller? När jag, Agnes, Sandra och Milo var ute på vår lilla tefatsfärd ute i backen så var det helt hysteriskt hur det snöa, och min lilla bebis som liksom inte fattar vad som händer bara att det blir så jäkla blött i ansiktet hela tiden.  C´mon, det måste inte snöa så att allt kommer på en gång. Lite varje natt skulle väl kunna räcka? Jag menar bilar ligger i diken som flugor sitter i koskit!

Fick lite bilder från vår lilla utevistelse i snön!

Ja må han leeeeeeeeeva ja må han leeeeeeeeeeeeeeeeeeeva...... vårt lilla hjärta fyller 1 helt år idag! Sitt första år! GRATTIIIIIIS vår älskade älskade bebis. Finns inte ord för hur mycket vi älskar dig! Hoppas du får en fiiin dag!

VI ÄLSKAR DIG!!

// Thedde, Elliot, Mamma & Pappa

 


Nu har vi fått oss ett gott skratt här hemma!!! Hahahaha, guuuud vilken bra t-shirt. Det finns ingen unge denna passar bättre på än Milo!!!

Vi kunde inte hålla oss från att öppna paketet tills imorn då Milo fyller men jag tror jag vet vad han ska ha på sig på sitt kalas imorn!!!

TACK SNÄLLA UNDERBARA ÄLSKADE Alexandra för den helt underbara presenten, det värmer massor!!! Jag blir så glad så det är inte klokt, det kommer Milo oxå bli när man han blir stor och jag berättar om mammas bloggkompisar! :)

TACK!!!

Idag kom det här jättefina paketet till Milo. Det är en underbar bloggvän som är så gullig så hon får mig att gråta varje gång. Nu ska vi öppna upp paketet o kika vad det är i...

Idag för ett år sen vaknade jag och var som vanligt så jäkla less. Magen var kvar och ingenting hade hänt..... MEN, under morgonen fick jag en konstig känsla som alltid är så svårt att förklara. Man bara känner sig konstig, förvärkarna tar i lite mer och svider lite, man har en konstig oro i kroppen. JAG VÅGADE dock inte hoppas eftersom jag trott att det var på gång så himla länge.

Såhär såg mitt inlägg ut för exakt (bara nån timmes skillnad) 1 år sedan.







Ni anar inte vad varm jag blir när jag läser det här. Alltså, jag vet hur less jag var och allt men det var så liten tid kvar till vi skulle få träffa vår bebis. Jag ryyyser i hela kroppen idag. Idag är en stor dag för det var idag för ett år sen mina värkar satt igång på riktigt..... idag för ett år sen startade Milo sin väg ut från mamma för att möta världen!

*snyft*

....jag har vart lite frånvarande!

Milobebis är sjuk. Idag har han fått feber oxå.... så nu är han snuvig, hostig och har 38,2 i feber. Jag är såklart VIDRIGT orolig att han fått svininfluensan nu. Jag som är norra europas oroligaste när det kommer till sjukdomar hade verkligen inte behövt haft det här i mitt liv nu. Jag är hypokondrisk av mig redan från start så detta är lite jobbigt dåra. Men men, såhär är livet. Det måste gås igenom i alla väder och vad som än händer.

Vi har ju som sagt inte vaccinerat oss och det är när ens bebis blir sjuk som man blir påmind om att man inte vet om man tagit rätt beslut after all. Jag hoppas att vi gjort det och kan inte annat än be till högre makter att vi klarar oss igenom det här om det nu skulle vara svininfluensan. Jag har läst mig röd i ansiktet på nätet om allt vad gäller svinis och har nu beslutat att jag bara ska stänga av datorn och ta hand om min sjuka bebis som jag brukar ta hand om mina sjuka barn och inte försöka klura nåt mer på det här. Man blir nog mer eller mindre knäpp annars tror jag.

Inatt har det varit jättejobbigt för Milo. Värsta hostan och så fort han somnat så har han vaknat till efter 10 minuter för att hosta IGEN! Vi har vart vakna sen kl 02 inatt och jag har fortfarande inte sovit nåt mer. Husbandet kom hem här nyss och jag är glad jag har honom.... han är inte den oroliga typen utan tvärtom väldigt lugn och lugnar mig när jag flåsar iväg och blir knäpp! :)

Milo är som vanligt, lajjar på och babblar... han har sovit på dagen dock som en väldigt förkyld bebis.... men det sägs ju att så länge allmäntillståndet är ok så behöver man inte drabbas av panik.

Då vet ni... sjukstuga här hemma, hoppas ni andra får må bra och att ni håller er friska!

Kram från oss här hemma!

Godmorgon alla....

Milo är förkyld..igen. Stackars bebis, det är så jobbigt på nätterna då, snorig som en gammal amazon och hostar så fort han lägger sig ner. Det blir ingen bra sömn då kan jag säga. MEN MEN, nu hoppas vi att det är snart övergående.

Tänkte att jag skulle bjuda på lite bilder från en vanlig dag i Milos och mitt liv.

Hörrni...för 1 år sen idag var Milobebis beräknad att födas. Jag gick tillbaka i min blogg för att kika på vad som hände i mitt liv just då. Det var mycket frustration, lurvärkar och väntan, man kan läsa om det här. Jag minns att det var hemskt.....men nu när jag läser om det så kan jag inte låta bli att känna en slags längtan tillbaka. Jag hade julpyntat hela hemmet, jag hade förberett med lussebullar, tagit in vagnen, bäddat bebissängen och packat i ordning BB väskan. Den väntan är underbar på nåt sätt, det är nåt helt fantastiskt vad man längtar.
Dock så längtar jag bara tillbaka för en liten sekund, det jobbiga känns fortfarande överhängande. Det beror nog på att jag gjorde det för tredje gången och att man var rätt less. 

Jag höll dock humöret uppe för det mesta...

Säger bara OOOH MYYY GOOOOD!!!!
 

Ja det är lite roligt detta. Milos absoluta favvopryl i hemmet är tvättmaskinen. Han kan påå riktigt stå vid den i en timme utan att gå ut från badrummet. Han klättrar upp emot den, tittar in och spanar på tvätten som snurrar runt. Han ÄLSKAR när det centrifugerar.... när tvättmaskinen stannar till för att tömma eller byta program så skriker han högt från badrummet och är riktigt förbannad för att tvättmaskinen inte snurrar.

Att man inte visste det här... då hade vi inte behövt köpa en endaste leksak ju... :) Bara stänga in han i badrummet så är det bara att laja. Docks å måste jag hålla lite koll...han älskar nämligen att äta toapapper oxå... det är mindre bra.

Han har lärt sig att öppna luckan och plocka ur kläder när den är klar. Sen vill han att vi startar upp den igen. Han stänger luckan efter att jag fyllt på med tvättmedel och sköljmedel, sen vrider han på spaken där man ställer in program. Sådär håller vi på, dagarna i ända. Det är väl en jävla tur att man har och tvätta. 1 som rider, 1 som spelar fotboll och innebandy, skolgympa, en karl som spelar innebandy och fiser illa i sina kallingar, en milo som skitar ner 4 klädbyten per dag och så en skabbig morsa som tvättar sina trosor ibland och faktiskt promenerar sig svettig lite då och då. ;) Det ger en hel del tvätt!

LYCKA för Milo!

Ja då har vår bebis sovit sin femte natt efter vi startade "kuren". Vår alldeles egna hemmagjorda kur. 2 nätter i rad har han sovit hur bra som helst (jämförelsevis med förr). Han somnar vid halv 8 och vaknar till nån enstaka gång men somnar om själv. Vaknar till och är lite orolig vid halv 4. Från att ha skrikit argt de första 2 nätterna är det endast lite gnäll nu. Han gnäller, vi stoppar in nappen, han gnyr lite och så somnar han om av sig självt. Detta kan pågå en halvtimme på sin höjd.

Det är det som är det smått fantastiska. Han behöver inte ha hjälp att somna om VARJE GÅNG utan kan själv fixa det. Han bara somnar om utan att vi går in varje gång.

Det är en OTROLIG SKILLNAD! Husbandet är tröttare än nånsin..han har inte sovit så bra sen han föddes. Jag håller litegrand med, jag kan desto värre inte sova dåra eftersom jag säkert är lite "skadad" av avbruten sömn under nästan 2 års tid. Jag var ju gavid oxå! ;) Så när Milobebis sover är jag vaken då har brukade vara vaken, helt muppigt. Hoppas dock att kroppen snart hajar att den får sova.....

Om ni nu har samma problem som vi, PROVA. Ta ett beslut om att fixa det tillsammans. Det verkar funka...hoppas nu att det fortsätter såhär. Det är en gudagåva att få sova ostört, både för Milo och för oss! Han äter med god aptit, det har han sällan gjort förut. Han leker själv under längre stunder, är gladare och piggare som bebis. ÄNTLIGEN!!!

Natt nr: 3 avklarad.

Han började med att sova lite oroligt, vaknade till några gånger men nappen hjälpte. Kl. 03.30 vaknade han och det märktes tydligt att nu var det välling han ville ha. Vi stålsatte oss och kl. 04.00 gav han upp och somnade.

Han sover fortfarande :o :o..... jag är smått i chock!

Gokväll på er! Jag har ju glömt att berätta att nu när jag varit krasslig så har husbandet varit hemma. Vi tog ett snabbt beslut.....Ett "nu räcker det" beslut. Nu vill vi börja sova i familjen, hittills har Milo sovit 6 timmar i sträck! 1 endaste natt sen han föddes.

Efter att ha pratat runt med folk och med BVC så beslutade vi att nu är det slut på nattvällingen. Det blir ingen nattvälling hur mycket han än vill ha det. ENligt BVC behöver inga barn över 6 månader mat på natten. På natten ska ALLA organ oxå sova vilket de inte gör när man äter välling på natten. Detta gör att man får oroliga nätter.

Sagt och gjort. Vi tog beslutet.

NATT 1:
Det blev bad och "göra natt" i 1 timme. Första natten vaknade han till ordentligt vid 12 tiden på natten. Han började yla lite smått för att bli arg som ett bi till slut. Vi hjälpte varandra att vara starka och INTE ge efter för välling. Han var arg i 45 minuter. Vi har aldrig tidigare väntat ut honom utan gett efter. Efter 45 min somnade han. Vi turades om att gå in och klappa lite på honom. Det som var skönt var att han inte var ledsen utan arg, det hela blev lättare då.
Sov som en stock fram till 5, fick välling (helt ok enligt BVC då bebisar har en slags "morgon" där). Han somnade om och sov till HALV 8!!!!!! Vi var i chock! Såå pigg och matglad han var under dagen sen då?! Helt otroligt.

NATT 2:
Vi gjorde exakt som kvällen innan. Han vaknade till lite vid 2, fick napp. Vaknade morgon kl 05.00. Ok, tidig morgon men HALLLÅÅÅÅ... det är ju helt fantastiskt.

Nu är det NATT 3 den här natten. Vi har liksom väntat på ett bakslag, ett sånt där "nu tjurar jag hela natten och ni mamma o pappa kan dra åt helvete" bakslag. Vi får se.... enligt BVC och alla 347 böcker jag läst om barns sömn säger att det tar 4 nätter, sen är det sover hela natten.

Det återstår att se....

Ikväll tog jag på Milo ett par bebiskallingar, han har börjat slita av sig blöjan på natten. Häromnatten hade han blöjan som huvudkudde. Hmmm.... måste köpa up & go nästa gång! Så länge så är det dessa söta kallingar som får stoppa det.




Nu sitter husbandet vid ugnen och väntar på att våra köp-pizzor från ICA ska bli klara. Vi blev så sugna på det ikväll.... billigt, gott och jäkligt underskattat.

På måndag ska jag ta tag i min vikt igen. Jag har stått helt stilla med allt nu men känner att jag ska ta tag i det igen. Det här duger inte, varken för mig eller för husbandet. Men NU ska vi njuta av pizza och snacks till IDOL!

Puss på er och ha en underbar helg!

Klockan är lite över 5 på morgonen och här sitter jag. Milobebis är inte nådig denna morgon. Han somnade för natten kl. halv sex igår eftermiddag/kväll helt oplanerat så jag hade väl inte tänkt mig att få sjusova denna morgon! Vilken morgon har det hänt......?

Vår konversation denna morgon:

Jag: Milo, du skulle inte kunna tänka dig att somna om en liten stund? Du vet, mamma är jättetrött fortfarande och skulle gärna få sova en liten stund till.
Milo: Jaså, är DU trött?
Jag: Ja, mamma är JÄTTETRÖTT! Den är ju bara halv 5 på morgonen vettu?
Milo: Jahaaa, bara halv 5, vilken hääärlig morgon, jag känner mig utvilad och jättepigg! Skönt att vakna tidigt och känna att man har hela dagen framför sig!
Jag: Jaha, du gör det? Men du vet att du brukar ju vara lite grinig de dagar du vaknar för tidigt?
Milo: Brukar jag, ja kanske. Jag är väl trött då.
Jag: Ja, så att somna om, kan det vara nåt?
Milo: Tycker du att jag ser trött ut?
Jag: Nej, kanske inte....

Då har vi varit hos doktorn, och enligt honom så påminner det om krupp....som jag trodde. Jag har haft det och husbandet har haft det. (Än idag kan jag få lite krupp på saker jag blir förbannad på :D :D , nu var jag rolig va?). Nu vet inte jag om han har sån fullt utvecklad rackare men jobbigt har vi det på nätterna just nu. Vi finck inget för det utan det går över av sig själv, blir det mycket värre på natten igen så får vi åka in akut. Hoppas dock vi nådde kulmen inatt. Det är såna här dagar man ser dubbelt av trötthet, inte orkar klä på sig vanliga kläder utan går i mysisar hela dan, slänger upp det skitiga håret i en tofs och drömmer om att få sova.

Nåväl... nu är det som det är. Vi hoppas att han snart blir bättre. Hade ett möte inbokat och ett barnkalas att gå på idag men det fick vi omboka. Sen skulle andningsmammorna (profylaxgruppen) ha kommit och hälsat på imorn, men det är tvärtkört med det. Jag är ändå glad att Milobebis inte varit sjuk så mycket, hoppas det fortsätter så.

Måndagmorgon, eller morgon...jag vet inte vad det är. Känns som natt i huvudet, tittar jag ut är det dag.

Först och främst: Milobebis är jättesjuk. Han började snora natten till lördag och därefter har det bara eskalerat. Inatt har vart helt hemsk, han vaknar 3 och är nästan hysterisk av trötthet och av sin snuva och sin hosta. Han hostar så det riktigt smäller (en sån typisk falsk krupphosta). Husbandet tog honom där vid tre så jag fick sova lite, sen tog jag över. Vid 6 lyckades jag få honom att sova och nu vaknade han för en halvtimme sen. Hostan fortsätter, varje gång han hostar så ser man hur ont det gör på honom, han är genomtäppt och så väser det om honom när han andas. Efter 9 ringer dom från vårdcentralen så får vi se om dom vill titta på vår bebis. Så synd om honom!

SEN: Så har Elliot haft kalas, allt blev jättelyckat och vi bullade upp med bullar, kakor, moccarutor, bröllopstårta och smörgåstårta. Bröllopstårtan blev över efter ett bröllop som våra kompisar Bea & Lasse hade på sin restaurang. Elliot blev jättenöjd över alla sina fina presenter.... kamera, kläder, jacka, en hel påse med GB glass, pengar, ridskyddsväst och ett konto öppnat av mormor och morfar. Thedde fick ett likadant när han fyllde 11 år. Ett konto dom får använda när dom vill. Det är alltså inte ett direkt sparkonto utan ett bra & ha konto. Dock så är jag stenhård när det kommer till vad som ska handlas. Det blir inget jävla dravvel utan dessa pengar går till vettiga saker. SÅDESÅ!  

Uppdaterar senare med bilder från kalaset och sånt, nu måste jag ta hand om min hostande bebis!

Förresten, nu ringde det, vi har tid hos doktorn kl 13.15 idag.....

Idag har vi varit och tittat på ögat,det där som kikar in mot mitten ibland. Enligt ögondoktorn så skelar han inte,men för att vara helt säker så kommer vi att få en ny tid om 3 månader. Skönt det... Ifall ni undrar vad för blått han har under munnen så var de bara ett litet carbonpapper som råkade hamna i hans händer:-)