♥ Niiinis BLOGG ♥

Ni vet ju att jag STORDIGGAR märket Mateus. Ni vet kanske oxå att det inte är ett jättebilligt märke. (Även om jag nu sagt till min mamma att jag vill börja samla på det porslinet... fyller ju år och så :)) Hittade ett annat märke som hade porslin som påminner om Mateus! La Shelf heter det... Men jag ska prata om nå helt annat. Trosor...

Aha, här sitter jag i soffan nu och jäser. Sitter och knaprar på hemmagjorda ostchips, det är såååå gott!! Har fått det jag skulle göra gjort. Allt utom o tvätta. Glömde ju helt bort att boka tid. Nog för att det finns tider i vår tvättstuga typ alltid... men jag hann inte. Jag hade ju samtal på Elliots skola idag så det blidde inget tvätta. Får ta det imorgon så att man slipper börja använda dom där tråkiga menstrosorna. Även om jag kommer behöva ha dom inom dom närmaste dagarna ;)

Är ni så? Använder ni favvotrosorna, favvotröjan och byxan först efter att ni tvättat?! Jag gör faktiskt så ibland. Då kan man välja och vraka bland det man har, när allt är rent. Det värsta som finns är ju dom där sista dagarna när det dragit ut på själva tvättandet och man har en grön och en röd strumpa på sig. O så gamla BH:n som typ är helt urtvättad och slapp och sen kränger man på sig dom fuuuuulaste jävla trosorna man har. Även kallad "menstrosorna". Jag har dessutom ett gäng för små stringtrosor i mitt skåp som jag tränger på mig när det blir kris. Jätteskönt verkligen. Med en string som riktigt skääääär in i ärslet. Efter en heldag med såna är man ju gråtfärdig, får sätta sig i en balja med vatten för o badda liksom! Ämen fy faaaan. Fattar inte varför jag har dom kvar?! Jag har nog dom som riktmärke tror jag. Att jag ska ha dom sen... men jag kommer ju givetvis att köpa nya när det är dax för smaltrosor. Sexiga snygga smaltrosor. Det ska jag köpa. Sen kommer man väl ändå gå i sina sköna hipsters trosor eftersom det är det absolut skönaste och behagligaste. Sen tycker jag att det är jäkligt sexigt med hipsters trosor oxå så det kvittar väl! :)  Jag tyckte string var skönast förut?! Vad beror det på att man ändrar sig? Ja att man börjar tycka att nåt annat är skönare. Om nån säger att jag är tant nu så kommer jag o lacka, ba satt ni vet! :)

Nä, nu ska jag vara med familjen. Milobebis ska äta välling nu och sova. Sen får vi lite vuxentid i soffan, betyder väl att jag somnar inom kort men i alla fall. Imorn är det fredag, ENTLICH! Fin kväll till er.

Ok, jag är kär i dom där byxorna och vill ABSOLUT ha ett par såna i sommar. Tänk er med höga
bruna klackar till som är öppna i tån. SNYGGT! Sen ett par bruna stora pilotisar. SNYGGT SNYGGT!
TACK FÖR KAFFET så snyggt! Vill haaaaaaa..... Du hittar allt på KAPPAHL!

Drömmer.....

• .....om en frukost på balkongen.
• .....om en iskall cola light efter en dag på stranden.
• .....om att inte behöva klä på Milobebis så mycket kläder.
• .....om en Milobebis sovande i vagnen i bara blöja.
• .....om en kall öl på en uteservering.
• .....om en fräsch sallad på en filt i parken.
• .....om en båtfärd med vind i håret.
• .....om öppna fönster i bilen.
• .....om att se mina grabbar solbrända med en glass i munnen.
• .....om en kul kväll på galej och bara gå hem i ett linne och byxor.

Såhär somnade vår Milobebis igår kväll. I soffan, helt utslagen och
självklart en bil i handen. Bilen fungerar som ett gosedjur. Det är sant!




Jaha, sen har jag varit på den dagliga morgonpro-
mmisen! Ser ni att jag har frost i håret. Det var ju
fasen 6 grader kallt i morse. Konstigt att det blev
lite frosty!

Ok, det är redan torsdag och jag fattar som vanligt ingenting, hur fort kan en vecka gå egentligen?! Skönt dock känner jag. Det är härligt att vekorna rullar på och att våren snart är här på riktigt utan dessa iskalla morgnar så man inte behöver frysa.

Igår var vi på middag hos mamma, renskavsgryta minsann. Synd dock att jag inte fick mumsa av mammas egengjorda potatismos. Finns ingen som gör så gott mos som min mamma. Jag smakade lite lite för att bara känna smaken och det var nästan så tårarna började rinna. Men gryta och sallad funkade utmärkt! Sen tog vi en bastu, kan det vara ett år sen sist jag bastade? Jag är ju finne liksom. Sauna PERKELE liksom! Jag är ju för fasen gjord för att basta. En finne som inte bastar är som en mexikanare som inte äter mexikanst! Eller en kines som inte yogar! Eller som en hawaiian utan bastkjol. Ni hör ju? Helt crazy! Det var skönt att få svettas ut lite skit. Jag tycker det känns så när man bastar, som att man svettas ut skit från porerna. Sen får man en sån härlig ren känsla efteråt.

Idag väntar jobb jobb! Ska blir klar med lite grejer som vanligt. Det är torsdag så det ska tvättas oxå. VANISH dax! :))

Nu när jag har en sån tänkardag så kan jag inte låta bli att undra hur en sån här
människa egentligen fungerar?! En ELAK människa!

Igår läste jag på Katrin Zytomierskas blogg att hon hade fruktasvärt ont i sitt huvud och hade haft i 6 dagar. Hon skulle till läkaren för att kontrollera vad detta kunde vara. Det blev ett jäkla pådrag och hon blev skickad till S:t Görans för magnetröntgen och ryggmärgsprov. Det var inget farligt som tur är.

När jag sen läser bland hennes kommentarer så får jag en stor klump i magen över vissa av dessa. Herregud säger jag bara, hur är vissa funtade?! Jag känner bara att jag blir rädd för den elakhet som vissa människor besitter!? Hur kan man på riktigt skriva saker som: "Hoppas du har hjärnblödning" eller så råa saker som "Hoppas att du dör" bland kommentarerna? Jag vet att många tycker att hon är en idiot men KOM IGEN! Ska man verkligen skriva så till nån? Det är här en viss mentalitet lyser igenom. Kan man inte skilja på det en människa skriver i bloggen och verklighet så känns det som att världens människor är på väg käpprätt åt helvete! Näej.... vad hon än har sagt och skrivit i sina dagar som bloggare så ska INGEN människa behöva läsa nåt så hemskt bland sina kommentarer. Där sitter det nån jäkla looser gömd bakom sin dataskärm i anonymitetens land och knattarar meningar som hoppas att du dör. Give me a break!

Vad glad jag är att jag inte har såna läsare här hos mig. Jag skulle sluta blogga på studs, skulle inte finnas en anledning i världen att fortsätta! Då skulle jag hellre skriva blogg men bara läsa den själv. Sen ge den som en bok till mina barn.... det skulle jag göra!

Dessa människor skulle behöva fatta vad livet går ut på! HÄR & NU! Och att behandla andra som man vill bli behandlad själv!

Hade en liten fikadejt med bästa tjejerna mitt på dagen. Håll med om
att det ser ut som att sätta sig vid någons köksbord med att fika på
tant Gredelin. Dom har en hemsida nu oxå, besök gärna den---->här!


Underbar svag latte eller Latte Macchiato som den oxå kallas. Jätte-
gott och jättemysigt. Sen damp min Kattis och Bea ner på en stunds
avkopplande fika.

Oftast kommer vi in på livets stora gåtor när vi träffas såhär. Idag berättade jag om Linda som lämnade jordelivet och vi alla grät en skvätt. Mina fina vänner, vad glad jag är att jag får vara deras vän. Och dom för att dom får vara min.

Det får en verkligen att vakna till, stanna till och bara känna efter. Det är faktiskt så att vi stressande människor i dagens samhälle nog ibland glömmer bort att leva. Att verkligen leva, till 100 %. Känna efter, titta på ditt barn med dom där ögonen som är avslappande och som insuper varenda cell av ditt eget kött och blod. Att titta på den man älskar, se varje fåra han har, ett grått strå men framförallt titta på honom/henne. Vad känner du när Du ser på honom eller henne. Känn efter! Den där värmen som sprider sig i kroppen ska man ta vara på, känn den. Njut av den. Står disken och du skulle behöva dammsuga och mamma ringer och frågar om ni inte ska komma och hälsa på. Skit i disken, den står där imorgon oxå. Men mamma finns inte för alltid. Ber din vän om en fikastund, ta den fikastunden fast du har miljoner saker att göra. Vem vet om den vännen ska gå samma väg till mötes som Linda gjorde.

Lev livet, alltid. Försök att glömma småsaker. Behöver man verkligen bli irriterad för att ens livskamrat är glömsk?! Skitsamma, han finns ju här för mig. Levande och frisk. Tonårsdiskussioner kan riva sönder en som mamma.... men dom står där levande, friska och är Dina barn och kommer så vara för resten av ditt liv. Har Du tur får du se dom växa upp och skaffa sig egna familjer. Varför fajtas om småsaker? Trots allt är det en kort tid vi lever på jorden... vad vi vet?! Den korta tiden ska jag försöka lära mig att ta vara på. Jag ska titta på Milo när jag hämtar honom. Andas in hans doft. Titta på hans söta små fingrar. Krama hans lena kropp och tänka...HÄR & NU! Jag vill krama mina stora pojkar, deras oproportioneliga tonårskroppar och se vad jag med min kropp åstadkommit. Friska och så fina pojkar. Stanna upp och tänka HÄR & NU! Jag vill ta min mans ansikte i mina händer, se honom i ögonen och säga hur mycket han betyder för mig! Jag ska till mamma och äta ikväll, min fina mamma. Jag ska ge henne den största kramen och säga hur mycket jag älskar och respekterar henne.

LEV NU! TÄNK HÄR & NU!

Det ska jag försöka göra....

Looki looki!!!

Ska den där tyskvärmen äntligen komma? På lördag står det att det ska bli + 10 grader hos oss. Ok för molnigt men vad gör det.... bara värmen kommer nångång!! :=

Här har vi precis sprungit några varv. Skillnaden var slående. För 15
år sen sprang man fler rundor och så kunde man fortfarande prata.
Ok, det var då. Så gör vi inte idag! :)


Ok, här har vi då kvällens järngäng. Vi var hela 6 st som vågade oss
till den första träning. Som tur var fick vi hjälp av yngre tjejer så vi
kunde ha lite match! Visst ser vi glada ut? Kanske tur att bilden inte
togs efteråt! :)

Japp, 20.30 igår kväll samlades vi i vår gamla hall. I den här hallen har man svettats röven av sig under många många år. Det var ett litet tappert gäng som vågade sig till hallen denna kväll. Det är fler på väg som tur är. Det är alltså inte bara vi som ska spela cup en hel dag. Då skulle vi nog bli hämtade med ambulans allihop! Ingen bankett på kvällen utan syrgas på sjukan typ.....

Fasen vad kul det var. Det kändes som man blev tillbaka slussad 15 år i tiden och att man faktiskt spelade på riktigt, som vi gjorde då. Ska jag vara riktigt ärlig så har ALLA sin talang kvar. Så jäkla duktiga tjejer som rullade boll, schyssta passningar och fina avslut. Inte alls konstigt att vi nådde division 1! Ja den 14:e maj ska vi bekänna färg. Då är det på riktigt och vi ska möta andra gamla stötar från den gamla goda tiden!

Jag kom upp ur sängen förstår ni. Det sjuka är att jag inte kännern nånting ännu. Men grejen är att det är lite tidigt än så det har säkert inte hunnit sätta igång. Får se om jag säger samma sak i eftermiddag? ;)

Bild lånad från Lindas blogg!

Det är med en stor sorg i mitt bröst som jag skriver att idag kl 15.30 somnade Linda in. Linda har lidit av en aggressiv form av bröstcancer och fick sin diagnos när hon väntade sin minsta son. Den här aggressiva formen av cancer är hemsk då den oftast sprider sig vädigt snabbt och till hela kroppen.

Idag somnade Linda in efter 16 månaders kamp emot sin cancer. Hon efterlämnar 3 söner som är 12 år, 2.5 år och den lilla på 1.4 år. Jag gick genast in på hennes blogg när jag kom hem från träningen och läste det jag fasat över i några dagar. Jag har följt hennes blogg från och till under några månader. Läst om hennes kamp men oxå om hennes livsvilja och hennes stora kärlek till barnen.

Jag läste inlägget och gick och ställde mig i duschen och grät. Lät bara tårarna rinna.... Tankar som snurrar är om hon hann att säga allt hon ville innan hon somnade in, vad gjorde barnen just då, varför fick hon inte vara kvar hos sina barn och vart är hon nu? Annat som snurrar är oxå sånt som man slås av.

Upskattar man livet tillräckligt?

Förstår mina barn och min familj hur mycket jag älskar dom?

Vad kan jag göra för att uppskatta livet ännu mer?

Vad rädd jag är för att förlora någon i min närhet eller att själv drabbas!

Jag har en sån stor sorg i hjärtat nu. Linda skrev ett eget inlägg senast i fredags, sedan har hon inte orkat. Men tänk så fort det kan gå? Från att vara klar i huvudet och kunna skriva ett helt inlägg till att 4 dagar efter somna ifrån jordelivet?

Linda... hoppas du är på en fantastisk plats nu och kan se Dina barn växa upp till de fina barn som du gett dom grunden till att bli! Hoppas du är på ett ställe där du inte har ont och där du orkar göra allt du vill göra. Där finns ingen cancer mer som tynger dig, ger dig smärta eller förhindrar dig från att orka. 

R.I.P fina Linda.

Ok, måste bara dela med mig av ett recept jag gjorde
igår. Både jag och husbandet är helt sålda, fick tipset
efter helgen av min fd svägerska!

RECEPT:

1kg köttfärs
2 pkt á 200 gr Philadelphia ost
4 dl cremefraiche
2 påsar tacokrydda
svarta oliver
1 burk krossade tomater
vatten
riven ost

GÖR SÅHÄR:

Stek köttfärsen och blanda i tacokryddan. Blanda alltsammans och ha i krossade tomaterna. Häll på lite vatten och låt det koka ihop i ca 5 minuter. Blanda under tiden samman Philadelphia osten och creme fraiche. Tag sedan en djup ugnsplåt och smeta på blandningen som en botten. Häll därefter på köttfärsröran. Ha på lite svarta oliver, gröna går oxå bra. Ha sedan på riven ost och tjoffa in i ugnen. 225 grader i ca 15 minuter.
Servera med en härlig grönsallad med fetaost, tomat, gurka, sallad, rödlök, avocado och vräk i dig! MUMMA MUMMA!!!

Igår hämtade jag då ut min vinst. Den där vinsten
på SPA på hotell Skansen i Båstad. Bilder ur katalogen.






Har ni sett så himla underbart?! Ska verkligen jag och husbandet få
tillbringa en helg här och bara njuta för fulla muggar. Kan knappast
tro att det är sant?

Ja igår så hämtade jag ut vinsten jag vann på Bloggfamiljens hemsida. Vi fick hem en hel katalog med allt vad Hotell Skansen erbjuder och det är nästan så att jag får gråten i halsen när jag läser om allt skönt man kanske ska få vara med om.

Lättjefull lördag har vi vunnit. Då checkar vi in lördag kl: 15. Vi får börja med vinavsmakning och en trerätters supé. Man har tillgång till Body & Mind, SPA & Hälsa, välutrustat gym och kallbadhuset. Dagen efter får man frukostbuffé serverad och sedan checkar man ut kl: 12 på söndagen. Nu klurar vi givetvis på vad vi ska boka för behandlingar till oss. Allting låter så ljuvligt så man skulle vilja göra ALLT. Men då skulle man väl se ut som ett russin skulle jag tro.

SPA menyn låter lockande, då får man 4 behandlingar på varandra:

• Lilla ansiktet = Rengöring, peeling och vitaliserande ansiktsmassage. Under tiden fuktmasken verkar får man en skön massage av nacke och decolletage.

• Sköna fötter = Uppfriskande härlig fotbehandling med mjukgörande peeling och fuktgivande lermask som masseras in i fötterna. Medan masken verkar får man skön hand och armmassage.

• Massage = Klassisk massage av nacke och rygg eller varför inte benen.

• Skimrande hud = Kroppspeeling som ger huden lyster och höjer blodcirkulationen. Avslutas med Decleors underbara bodylotion på hela kroppen!

På riktigt så ryyyser jag av välbehag bara jag skriver om det här. Det finns miljoner fler behandlingar att ta men det kommer vara fruktansvärt svårt att välja, jag tror att jag ska fokusera på mina problemområden. Typ nacke axlar,  sen tänka skönt skönt skönt skönt och bekvämt!! Det finns tex möjlighet att bubbelbada ihop med lyxiga oljor samtidig som man får ett fräscht fruktfat och bubbel att dricka. DET vill jag att vi ska göra oxå.

Kika gäran in på deras hemsida, det ser helt UNDERBART ut. Vi planerar att åka senare i vår då vi kan njuta av vädret oxå. Längtar längtar längtar!!!

I eftermiddags efter promenaden från dagis så blev det en liten fika
för mig och Milo, bara vi på tu man hand. Milo hade värsta bästa ut-
sikten på bilar under tiden!



Här var bår fika. Kaffe för mig och festis och kaka för Milo. Kakan
sket han fulla fan i.... så 5 kr åt helvete :) eftersom inte jag äter den!


Mysig måndagseftermiddag. Heldag på dagis hade
funkat alldeles utmärkt. Väl i affären så hamnade
jag bakom streckkodsmarodören... dax för ett Niinis
tyck & tänk inlägg! :)

Jaha, då har första arbetsdagen gått. Milo hade haft en kanondag på dagis och jag har hunnit med en hel del. Jobbar på hemsidan så svetten lackar, det är ju ett jäkla pillande och fixande och trixande. Men snart ska den väl vara redo för alla som är intresserade.

Hörrni, jag måste ta upp en sak. Ni vet det här med streckkod på varor i affären. Att man ska lägga dom sådär fint på bandet så att kassörskan bara kan blippa snabbt. Hur gör ni med det där?? Idag stod jag nämligen bakom en man på affären och köade med Milobebis. Som alla vet så har ju alla tuggummin och oftast oxå godis strategiskt placerats precis vid kassan så att 2 åringar ska se det där väldigt tydligt. Sen får man stå där och vara konsekventa morsan liksom. "Nej lilla hjärtat, ingen godis idag. Bara på lördagar" jada jada jada. 2 åringar skiter i lördagar, dom vet fan inte ens vad lördagar är för nåt! Sen fortsätter man sådär. Har man sen varit på en promenad innan så immar brillorna igen, svetten rinner på ryggen och man vill springa ut från affären så folk ramlar som käglor till höger och vänster av min brassande vagnfärd. Men då förstår ni så står Bengt 52 år framför mig som hört att man minsann ska hjälpa kassörskan med att blippa varorna. Han lägger vara efter vara snyggt och prydligt på bandet och det tar tiiiiiiid, det tar en djävulsk tid med tanke på att Bengan minsann inte vet exakt VAR dessa streckkoder sitter på varje vara. Han vänder och vrider dom tills han skiner upp då han hittar den där randiga saken, sen placerar han den fint på bandet med streckkoden uppåt. En och en. Det blir kanske 1 meter mellan varje vara, ibland 1,5 meter. Men ändå så står Bengan där och vänder och vrider smörpaketet för att liksom "HEPP...där var du din lilla rackare till streckkod" reaktion för varje vara. Man ser att kassörskan liksom sitter där och ba: "GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP.... ro hit varorna för helvete jag hittar nog streckkoden ändå!! Bakom står jag och känner hur det börjar till att pyra ur öronen, hur jag vill kasta undan Bengan från kön och säga åt honom att låta frugan handla istället. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!! Vad i helvetes jävla gubbjävel.... radda upp varorna för faaaan!

Jag måste veta hur viktigt detta är för kassörskorna? Blir det inte så att man lär sig var varje streckkod sitter på varje vara när man arbetar med det varje dag? Jag ska ärligt säga att jag faktiskt oxå placerar varorna med streckkoden uppåt så att det ska bli enklare. Men hittar jag den inte direkt så lägger jag varan på bandet och så är det bra med det. Varorna åker fram tätt på bandet och ingen ska behöva stå med svettiga igenimmade brillor och en galen unge bakom mig och vänta. Har jag fel? Jag hajjar att man ska hjälpa till men kan det inte bli lite too mutch letande av dessa streckkoder ibland?!

Huuuh... nu får jag väl arga kommentarer från nån som arbetar på ICA och tycker jag tillhör en av idioterna som "FAN INTE HJÄLPER TILL ALLS!" eller nåt. Men jag undrar vad man föredrar som kassörska. Sitta och vänta på varorna eller bara göra det själv? Är inte hela upplägget med en kassa att det ska gå ganska så snabbt? Eller är upplägget att hjälpa till?!

INPUTS?

Godmorgon på er! Det är måndag, wieeeee.......
...eller BLÖÖÖÖK! Vad tycker ni?

Idag är ingen vanlig dag, idag är första dagen som Milobebis går på dagis på riktigt och hans mamma faktiskt "jobbar". Ja åt sig själv då men i alla fall. Jag jobbar hemifrån fortfarande då mitt kontor inte är klart. Vi har inte hunnit sätta tänderna i det än men det är inget jättestort som ska göras så det bör gå fort när vi väl gör det. Kontoret är alltså fortfarande på hemmaplan men vad gör väl det? Snart snart snart är hemsidan klar oxå. :)

Vad kul att så många röstat i min omröstning, FORTSÄTT gärna med det. Än så länge är ni många som vill ha mer av Niiinis tyck & tänk. Hihi.... kul kul! Då är ni några som gillar mina urflippade inlägg där jag får komma ut som mitt riktiga jag! :)))

Jaha, idag blir det jobb. Milobebis hämtas 3 om dagarna så då bör jag ha hunnit det mesta klart på min TO DO list för denna dag. Barnen åker till sin pappa idag så det blir "tomma måndag", blääää säger vi om det men det är ju som det är. 8 år har vi haft det såhär men jag har då inte vänjt mig vid det än och kommer nog aldrig göra även om dom flyttar hemifrån. :) Thedde ska börja ta sitt EU-moped körkort ikväll och Elliot ska rida i ett nytt stall. Själv ska jag nog pusta ut efter en första äkta arbetsdag. :)

Hörs snart igen!

Din röst är VIKTIG! Hjälp mig att bli en ännu
bättre bloggare! Vill att du ska trivas här inne
serru....

Det är så himla roligt att ni blir fler och fler som läser här inne hos mig. Läsarantalet växer hela tiden och ni är många som återkommer till mig nästan varje dag. Det är ju faktiskt delvis för er jag skriver bloggen, sen skriver jag den även för min egen skull och barnen, det har jag ju berättat om tidigare.

Nu tänkte jag att ni skulle få hjälpa mig lite, jag vill så gärna göra bloggen ännu bättre?! Det är där Du som läsare kommer in. Jag vill att vi ska trivas med varann! Du kan på detta sätt påverka innehållet på min blogg. Här nedan har jag skrivit i punktform ungefär det jag skriver om härinne. Man kan rösta på fler alternativ och man är givetvis HELT ANONYM. Skulle det vara så att Du har något eget önskemål som inte står här nedan så får man jättegärna skriva det (givetvis anonymt om man nu vill det) bland kommentarerna!

Widgeten kommer även att ligga i menyn här till höger under en veckas tid så att dom som är här inne bara då och då ska få chansen att rösta oxå! :)

Jag passar på att tacka för rösten och hoppas på att du som läsare ska fortsätta trivas här inne!

KRAM & PUSS // Nina

webvoter-omröstning Vad vill Du ha mer av på bloggen? Barnen Bilder Gästinlägg Hus & Hem LCHF/viktminskning Makeup Mode Niiinis tyck & tänk/humor Nindigos ROOM alster Tips Vardagen Videos ur mitt liv Se resultat

Vad säger NI om TV-krocken ikväll då?! Har läst runt lite och många är överens om anledningen till århundradets TV battle ikväll. ALLA slåss om den här tiden, 20.00 söndagkväll.

Vad sägs om mästarna mästare på 1:an, Bachelorette på 3:an, Stockholm-Båstad (miniserien) på 4:n och slutligen Fenomen på 5:an?

Det började med Wipeout kl 20.00 som blev en tittarsuccé. Sen hade vi solsidan, behöver jag ens nämna succén med den?  Nu har alla kommit på samma sak vad det verkar. Vi kör söndagar kl 20.00 och så blir det såhär. Varför tar ingen torsdagar kl 20.00?? Jag vill ju se det här... alltihop.

Måste jag välja så väljer jag nog Bachelorette, eller Stockholm - Båstad... FAN, det är skitsvårt!

Ett tips first of all, när Du ska mixa/krossa linfrön så är det bra att ha
ett lock på! Annars så kan man råka ut för ett linfrö regn! Jättekul....


Sen fick jag det att funka. Ja efter att jag skurat linfrön i hela köket.
Bredde på den på en plåt, man kan säkert göra den lite tunnare men
jag gillar när det är lite tjockt och maffigt sådär.


Massa riven ost på.


Såhär blev det när det var klart. Nu har jag och Thedde ätit en varsin
bit. Jag hade kokt ägg på och Thedde körde kalkon och ost. Jag tyckte
det blev skitgott, Thedde tyckte det var helt ok. Så jag antar att det
betyder godkänt. :)

Men nu funderar jag lite. Hur är det med linfrön. Det sägs ju att det är rent av farligt att överkonsumera. Jag googlade lite och det sägs att man får äta 1-2 msk per dag. Verkar oxå vara väldigt olika det där, en del skriver att det är bullshit det där med att man kan bli förgiftad. Det är ju 1/2 dl krossade linfrön i brödet så då kan man inte äta för mycket på en och samma dag antar jag? Eller är jag bara väldigt hypokondrisk nu? Jag tror inte ens att jag är på väg att äta upp allt bröd ens så jag undrar vad jag jiddrar om men blev nog lite nyfiken antar jag.

RECEPT:

RECEPT:

1 liten burk keso
3 ägg
1 dl fibrex
1/2 dl malda linfrön
1/2 dl solrosfrö
1 tsk bakpulver
1 msk fiberhusk
1/2 dl mandelmjöl (jag ska testa kokosmjöl)

Blanda torra ingredienser, häll sedan i det med ägg och keso. Blanda väl. Bred ut på en plåt med bakplåtspapper (jag kör på smord), salta, krydda som du vill. Jag ska nog krydda med rosmarin och oregano, gillar den combon.

Lillebror Tobias var på besök igår. Milobebis gillar verkligen sin farbror.
Han sitter gärna uppkrupen i hans famn såhär.


Sen var vi på kalas hos stora barnens kusin Jonas
som fyllde 12 år. Milobebis kämpade ända till kl 20,
sen däckade han med värsta bästa kalasbyxanda.


I morse var jag ute och promenerade. Det gick fort
och jag hade ont efter gårdagens hårda promenad.
Men det är bara smärta ju.... jag är sååå slut på den
här bilden. Det syns, haha.


Ja men se godmorgon Söndag. Känns fortfarande som godmorgon då klockan flyttades fram en timme. GÄSP. Men det är nu vi får våra ljusa kvällar att njuta av. Hipp hipp hurraaaa!

Jag har hunnit med en stenhård promenad. Skitjobbigt var det idag....men man måste utsätta sig och motivera sig. Jag har en svår träningsvärk i ärslet som plågade mig rätt hårt hela vägen, men jag säger som jag sa här ovan. DET ÄR BARA SMÄRTA. Det gäller att bara ta den och fortsätta pinna på hur ont det än gör. Jag har registrerat mig på www.runkeeper.com. Supermotiverande och så jäkla bra, den håller ordning på runda, längd, fart och hur många kalorier man bränner. Jag har det i min iPhone. En röst som pratar var 5:e minut (väljer man själv) som uppdaterar dig på motionens längdm tid och vilken fart du håller. SKITBRA! Sen kan jag uppdatera det på fejjan oxå. Gå in och skaffa den DU oxå.

Nu sitter jag här och letar efter ett LCHF recept på bröd. PMS:en är här igen och med den suget. Behöver baka nåt sånt som jag kan ta till när jag känner att jag behöver tugga på nåt. Hittade ett kokosnötsbröd som jag fastande för, ska kanske testa det. Men börjar nog med en plåthistoria som man gör på en ugnsplåt. Hittade det på Katrin Zytomierskas blogg:

RECEPT:

1 liten burk keso
3 ägg
1 dl fibrex
1/2 dl malda linfrön
1/2 dl solrosfrö
1 tsk bakpulver
1 msk fiberhusk
1/2 dl mandelmjöl (jag ska testa kokosmjöl)

Blanda torra ingredienser, häll sedan i det med ägg och keso. Blanda väl. Bred ut på en plåt med bakplåtspapper (jag kör på smord), salta, krydda som du vill. Jag ska nog krydda med rosmarin och oregano, gillar den combon.


Husbandet är och dömer innebandy hela dagen lång. Skittråkigt tycker jag men det är som det är med den saken. Är ensam med 2 av mina killar idag. Thedde känner sig lite hängig, fortfarande lite hostig och nu fått ont i ett öra, så imorgon bokar vi tid hos läkaren. Kanske är det nån mögböse som ligger och pyr som det behövs penicillin att få bort. Elliot är och rider och ska sen sova hos sin mormor. Vi ska nog flumma loss lite, kanske IKEA med mamma och syrran.... får se hur jag känner. Är ltie låg idag tror jag. Lite "inte orka med nånting egentligen" dag. Det är ju den där förbannade PMS:en oxå som spökar vet jag. Kanske bäst att bara mysa hemmavid idag, maybe ska man gå och hyra en film?

Ha en mysig söndag hörrni.

Ja som sagt, jag gjorde lite vår på balkongen. Tänkte jag skulle vänta ett tag till med att fixa med
vårblommor. Annars så kommer dom bara att frysa ihjäl för jag antar att det kommer komma nån
kall vända till.

Den 23/3 varje år fyller ju Thedde år, sedan är det ett litet riktmärke för att våren är här snart, eller nu, eller sen brukar det oxå kunna bli men ett riktmärke anyway. Ååååh, vad jag längtar till att få sitta och mysa på vår balkong. Tänk en fredagseftermiddag med lite värme i luften och solen gassande och hälla upp en vin och sprite. Eller en lördagkväll med middag och rödtjut? Frukost då? En LCHF frulle på balkongen med hela familjen samlad längtar jag till. Att få blåsa upp Milos plaskpool som han svalkar sig i på sommaren längtar jag oxå till.

Just idag när jag gick ut där så höll jag på att blåsa över räcket tammefan. Det blåser huggormers, min fina vaxduk håller på att lyfta fast jag har såna tantfästen på den. Är inte det lite tantvarning?! När man köper såna fästen som håller i dukar?! Hahaha... enda andledningen till att jag har duk numera är att bordets yta ser förjävlligt ut efter den här vintern. Möblerna har stått på balkongen hela vintern så det har nog slitit en del. Men med en liten tantduk på så ordnar sig det mesta. TANT... förresten, jag ÄR ju tant, men en ungdomswannabee.... trallaallllaalllaaaaa.... det är freeeedaaaag och jag får vara hur ung jag vill och känner mig. Så FUCK THE TANT!

Idag är det våffeldagen hörrni. Hörde på radion i morse att det från början var ett missförstånd. Att det hette Vårfrudagen men att nån blandat ihop det och börjat brassa på våfflor istället. Sen den dagen har vi ätit våfflor just denna dag. Tänkte bjucka på några LCHF våffelrecept.

RECEPT 1

2 st

1 msk fiberhusk
0,25 dl mjölk
0,5 dl vispgrädde
1 ägg
salt
25 gr smält smör varav hälften till stekning

Blanda smeten och låt den stå och svälla i några minuter. Fiberhusken sväller nämligen och för att få till den riktiga smeten så bör den svälla färdigt innan man steker våfflorna.



RECEPT 2

3 st

1 msk fiberhusk
2 ägg
0,5 dl kesella 10%
1 dl vispgrädde
0,5 dl vatten
salt
0,5 tsk vaniljpulver
25 gr smör varav hälften till stekning

Blanda samman och låt svälla i några minuter. Stek i våffeljärn.



RECEPT 3

2-3 våfflor

2 ägg
2,5 msk kokosmjöl (kokosflingor som mixas till mjöl)
3 msk kokosmjölk/lätt kokosmjölk
1 msk kokosolja eller smält smör
0,5 dl riven kokos
0,5 tsk bakpulver

Blanda samman och låt stå och svälla en stund.


RECEPT 4

3 st

1 dl kokosflingor
2 ägg
1 dl vispgrädde
salt

Ta en stavmixer och gör kokosflingorna till mjöl. Blanda sedan samman allt och grädda.


Jag läser runtom att det är sällan man får dom frasiga med dessa recept, men det skiter jag i. Bara det blir ungefär som våfflor så är jag nöjd. Jag ska göra såna här till lunch idag, sen ska jag servera det med färska bär och grädde. MUMMA!

Badet igår kväll. Milobebis älskar verkligen badet.
Helst med "toooora blubblo" som han säger...

Igår hade vi samtal på förskolan, eller dagis som vi valt att kalla det. Lite lättare för en 2 åring att formulera det ordet. Det var Milos fröken som hade samtalet med oss. Hon är så himla härligt, vi verkligen storgillar Milos dagis. Det funkar så himla bra på alla plan och man märker verkligen hur bra han trivs där.

Milo är en snäll liten kille på dagis. Han bråkar aldrig om leksaker utan går hellre undan. Det kommer säkerligen att bli ändring på det framöver, om inte annat så hoppas jag det. Lite skinn på näsan måste man ha så man får plats här i världen. Han älskar bilar (no shit) och han är väldigt duktig på att prata. Fröken sa att hon ALDRIG varit med om ett barn som har ett så brett ordförråd vid dryga 2 års ålder på sina 30 år som förskollärare. Då blir man stolt som en tupp kan jag lova er! Dock så har det nu kommit en period då lämningarna på dagis blivit jobbiga. Han är så himla himla ledsen när jag lämnar varje morgon och det SKÄÄÄÄÄR i mammahjärtat. Det var det här jag ville prata med er om som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Jag VET att han mår bra och slutar gråta så fort jag gått, men det är ingen kul start på dagen, då pratar jag om egoisitiska skäl. Jag vill inte behöva känna mig ledsen när jag lämnar honom. Jag fick bra svar på varför dom reagerar. Jag märker ju att Milo ändrats lite helt och hållet. Han har blivit mer självständig med bestämda åsikter. Han blir arg som ett bi när han inte får som han vill vilket är helt nytt för oss. Han har ALDRIG varit så. Detta är helt enkelt en protest och en test på hans blödiga mamma, typ..... hon kanske tar med mig hem igen om jag gråter. Sen har han ju självklart blivit mer och mer medveten om att han är en individ och jag en annan. Att den där mammam lämnar mig lite då och då blir mer påtagligt ju äldre man blir. Nu känns det bättre i alla fall. Jag vet att det inte går nån nöd på honom och dom peppar mig så fint på dagis. HURRAAA för att vi har så bra dagis säger jag bara.

Nästa helg kör vi igång kurning på Milobebis då vi VERKLIGEN måste få ordning på allt. Vi har mer och mer förstått att det är så mycket annat som blir lidande av hans vaknanden och vällingätande nattetid. Han äter dåligt hela dagarna, han är jättetrött mitt på dagen och orkar knappt sitta vid matbordet på dagis förrän han vill till vagnen för att sova sin lur. Han är jättetrött på kvällen, redan från kl 18 och det är för tidigt för att sova för honom. Ja ni hajjar. Så nu kör vi fr o m nästa helg. Låter er självklart hänga med på vårt "PROJEKT MILO SOVA HELA NATTEN" kuren. Jag med mina projekt... men detta är det viktigaste för oss nu. Han börjar gå varje dag i veckan på dagis fr o m nästa vecka. Det i sig är mer tröttsamt. Dessutom kommer han få lite längre dagar, inte så mycket dock men ändå, så detta kommer oxå vara mer tröttsamt. Då är det lika bra att gå ALL IN, kör hela skiten på en gång så att det blir ordning. Förändringen ska nog kännas drastisk även för honom för att han ska förstå att nu är det ändringar på torpet. Så är det..... KONSEKVENS välkommen in!

Jag ber till högre makter att vi får ett slut på dessa nätter nu!

Godmorgon FREEEEEEDAAAAAAAG!!! Härligt med fredag, näst bästa dagen på veckan
då lördag är den absolut bästa!!

Jaha, dagen började med en promenad i solskenet. Vad fort det går nu! Ja, jag menar att snön verkligen smälter i raketfart och att solen faktiskt gassar redan tidigt på morgonen. Fick den i ögonen på morgonen här. Tror det blir att plocka i linserna på morgonen för att kunna ha solglasögon fr o m nu. Jag har faktiskt gjort VÅR på vår "balle" nu. Riktmärket brukar vara Theddes födelsedag, samma dag gjorde jag vår där så nu väntar jag bara på att lite värme kommer så vi kan sitta där. Visar bilder sen.

Jaha, vad händer idag?! Fredagsbukett ska införskaffas, det ska fredagsstädas och ikväll fredagsmyser vi till Lets Dance. Ikväll blir det extra mysigt då min mamma ska komma och sova här. Min pappa är på scootersafari i Norra Finland i över 1 vecka så då passar vi på att njuta av mamsingen alldeles själva. Tror att jag ska skämma bort henne med färdiglagad god mat, kanske ett fotbad oxå. Allt för att hon ska trivas. :) Sen har Elliot bokat att hon ska sova inne hos honom. :)

Nu lite morgonbestyr, återkommer. Hoppas ni får en superfredag och underbar helg!

Ok, hade egentligen vägning imorgon men ställde mig på´n idag istället.
Ja, det här är ju grejen. Man ska inte väga sig för ofta!

Så, då har jag snart gått ner 5 kilo, tror att det egentligen är 6 men jag får inte riktigt ordning på det där så vi säger 5 :). Kan tyckas jäkligt lite men jag tror vågen inte är riktigt rättvis. Men skit i det. Jag har lovat mig själv att inte bry mig om det utan kommer att fortsätta väga mig 1 gång i månaden. Nu var det 3 veckor sen jag vägde mig och hade gått ner 1.1 kg på den tiden. Inte mycket men ändå ner och jag är SKITNÖJD för det.

Träning då. Nu har jag styrketränat jäkligt dåligt men däremot promenerat jäkligt bra. Måste hitta en balans där. Sen så ska jag börja jogga nu oxå. Är lite extra peppad nu då jag precis fått veta att vi "old ladies" inom innebandyn ska ställa upp i en cup i Uppsala den 14 maj. Det är en cup för +35. Haha, underbart ju. Damer och herrar. Det är 7 damlag anmälda hittills och vi har fått ihop 9 tjejer. Så jäkla kul. Det är det gamla järngänget som ska ta sig an den här uppgiften. Skitkul oxå att möta gamla stötar som man mött i innebandy för många år sen. Sen är det bankett på Flustret på kvällen. Wiiieeee.....

Så vad händer. Jo vinnarskallen i mig vaknar och jag får ett stooooort behov av att sätta igång och träna mig i bättre form. Måste ju för fasen ha flås om man ska hålla på och spela innebandy en hel dag. Är ju inte direkt van om man säger så. Så fr o m nästa vecka ska jag få in jogging oxå. TJEEEEMPA Nina!

Oki, efter att ha hört Thedde hosta i en timme så förstod jag ju att
unge är vaken. Han vill ha frulle på sängen och sin morgonpresent!
In steg vi alla och sjöng "Ja mår illa" som Milobebis sjunger!


Inspektion av morgonpresenten! Rätt märke? YES.
Tillräckligt dyr? YES. Önskat sig? YES. En stickad
tröja att ha med väst nu när våren är här. YES!


Okej, den här grejen vi hade fixat till Thedde hade jag väldigt höga
förväntningar på. Jag hade googlat och letat efter grejer så att jag
själv hade kunnat göra den. Men jag var ute försent. Så vi lejde bort
det. O så fick vi den här! :( Inte alls som vi tänkt och inte alls så fin).
Ångrar nu att jag inte gjorde den själv....

Jag ville den skulle se ut typ såhär:

Ser mycket svårare ut än vad det är konstaterar jag när jag läser på
recepten på dessa tårtor. Hmmm... blev faktiskt väldigt besviken då
jag hade väldigt höga förväntningar. Anlitar man ett bageri så borde
man få en finare tårta....eller vad tycker ni?


Några har satt sig till bords för att hugga in på pajen jag gjorde!


Sallad och pajhaket.


När sen mormor och morfar kom med beskedet att en eu-moped skulle
inhandlas och han skulle själv få vara med och välja så blev han så-
här glad. "TAAAAAAAACK mormor och morfar!!!!!"


Några utav korten och innehållet var i de flesta fall pengar så nu har
ungen gått och blivit rik! ;) Obeservera tavlan som Theddes farmor
målat. Det är en bild jag tog på Thedde när han var nästan 1 år. Den
har hon sen målat. Jag blev så himla rörd, grät faktiskt.... Sååå fin!!


Vad tror ni den här lilla herrn pysslade med då? Jo, lekte med Anton
och sprang med sin lastbil. What else? Nästan naken oxå då det blir
så varmt hemma hos oss när vi är så många.


Tjoho... fick mig ett glas vin oxå. MUMMA!


En del av fikabordet. Cupcakesen blev inte riktigt som jag förväntat
mig men kom på varför, skulle haft i mer smet i varje form så hade
dom blivit högre. Sen ska man ju spritsa ut frostingen på så det blir
fint. Hm, jaja... då vet vi till nästa gång! Fick lite bråttom så jag hann
inte riktigt med som jag ville.


Jaha, då var det kalaset över. Det var en väldigt nöjd Thedde som somnade gott sent igår kväll. Han fick fina presenter i form av massa pengar, en moped, och utav oss fick han ett mopedkörkort. Det måste man ha nuförtiden, annat var det på min tid. Då hoppa man upp på moppen och drog rätt in i trafiken. Det är ju för fasen inte klokt va?! Egentligen?! Man har ingen som helst vana och så ska man kunna alla trafikregler och konsten att köra i  trafiken. HERREGUD! Jag tycker det är skitbra, ett måste för min del i alla fall. Thedde var sååå glad och det första Elliot utbrister är: "HUUURRRAAAAAAAAAAA, nu kan ju du köra mig till stallet!!!!". Ja, tänk det kan han ju. Sen kan han köra mig oxå om jag nångång behöver skjuts. Han kanske kan få bli fyllechaffis åt sin gamla morsa, Tony kan sitta i en kärra i bak kanske?! :) Hahaha... Näää. Men först blir det körkort sen får han välja sin moppe, vi tror att han blir klar i maj nångång.

Ok, nu MÅSTE jag sätta igång med massa annat viktigt som liksom har stått på vänt dessa dagar då jag haft så himla mycket med Theddes kalas. Idag sätter vi tänderna i lite viktigt. Går här och trampar lite då jag behöver ha min registrering klar. Det ska sedan vidare för att få igång starta eget bidraget så riktigt än är vi inte i hamn. Dock så har jag 1000 saker att förbereda så jag pysslar med det under tiden.

Vi måste prata om en sak sen, men det får bli senare... Ha en fin torsdag, imorn äre fredag! :))))

Den 22:a mars 1996 fick jag värkar. Den första var
bara en bråkdel av vad som komma skulle. Kl: 10.13
den 23.e mars 1996 föddes en liten pojke på 3,5 kg.
Huvudet format som en kon då sugklockan blev ett
måste. Här har en nybliven morfar precis lyft upp
honom i sin famn. Jag ser på den morfaderns ansikte
att detta var stort, MYCKET stort.


Han var ett litet mönsterbarn. Sov som han skulle, åt
som en häst och var redan i tidig ålder väldigt social.
När han var drygt 2,5 år föddes en lillebror. En lille-
bror som fick veta att han levde men blev oxå väldigt
älskad av sin storebror.


Han är mycket lik mig i mycket. Samma känsloregi-
ster, empati, social, orolig och hjärtlig. Han är väldigt
rolig och jag får mig många skratt med min son. Han
kan lätta upp en tryckt stämning och har alltid glimten
i ögat. Jag hör ofta från andra att han är väluppfostrad,
artig och så mysig och social. Mammahjärtat växer och
jag blir så otroligt stolt över min fina son.


Idag är det hans 15:e födelsedag. Han har vuxit upp
till en otroligt fin kille. Han har ett stort hjärta och är
så mån om andra i sin närhet. 15 hela år, idag är det
dagen M. Moppedagen.....

God förmiddag vänner! Idag är det inte vilken dag som helst, idag är det min äldsta sons födelsedag. Vi har hunnit med lite frukost på sängen och morgonpresent. Han är hemma från skolan idag då han tyvärr är lite förkyld och väldigt hostig. Inget är dock avblåst utan vi kör på som vanligt. Hostan är på bättringsvägen i alla fall.

Idag ska jag göra lite pajer och förbereda sallad. Jag ska städa undan lite och slutligen plocka fram lite gott att äta och fika. Det kommer som sagt en hel drös ikväll för att fira honom. TRELIGT!

GRATTIS min älskade första unge. Tack för du finns och hoppas du får världens bästa födelsedag. ÄLSKAR dig från djupet av mitt hjärta.

"HURRA HURRA HURRA HURRAAAAAAAA"

Oki, bakandet fortsätter. Nästa grej att sätta tänderna i är dessa små härligheter!
Cupcakes, har aldrig gjort såna men nångång ska väl vara den första....

Godförmiddag får jag nog öppna med. Dagen har hunnit köra på en bra bit och jag sätter mig en snabbis för att skriva ett inlägg till dig. Morgonbestyren i form av pubbeungar och bebisar till dagis och skola är avklarad. Jag fick så hiiiiimla fina komplimanger på dagis idag. Satte mig på golvet för att klä av Milobebis. Då sitter en söt liten tjej och tittar på mig en lååång stund. Plötsligt utbrister hon: "Guuud vad du är fiiiin!". Jag blev helt paff, svarade med att hon var så himla snäll och tackade så mycket och skulle precis säga att jag tyckte att hon var så fin. Då blir jag avbruten av nästa lilla tjej, "O så luktar du så himla gott!" utbrister hon. Jag smälte ju som en fura jag. Fick lite tårar i ögonen minsann. Vilka fina små tjejer. Man blir ju så glad. Berättade för dagisfröken att jag var på väg till besiktningen och att det kanske bådade gott för att få vår bil att gå igenom besiktningen! Dock så gick inte planerna riktigt som dom skulle denna morgon.

Jag skulle som sagt besikta bilen. Det är liksom därför vi fick böter i söndags. Vi hade HELT glömt att besikta vår bil så det hade hunnit bli körförbud på den. PINO! Vad säger man till lilla polisen? Ja, vi har sån jefla koll i den här familjen så därför betalar vi hellre 1500 spänn i böter än att ha koll på bitarna. Både jag och husbandet var helt säkra på att sista datum för besiktning var i maj... men så var inte fallet. Typsikt nog så hamna vi framför en polisbil på en landsväg och dom hann att kolla vårt registrerings nummer. Snacka om att man känner sig dum. Så nu får man vackert låta bilen stå lite och få till en besiktning. Inte alls så lätt ska jag säga er, åkte dit i morse för att stå i kö. Pratade med en tekniker inne på bilprovningen och han rådde mig istället att åka dit med bilen imorn bitti och låta den stå där över dagen så skulle dom besikta den under dagen nångån. Fick lomma hem med bilen igen. Men nu är man ju livrädd för att åka på en liten femtonhundring ytterligare en gång, har faktiskt böteslappen med mig i bilen för att kunna förklara om det nu skulle vara så att man blev stoppad igen!!! :(

Anyway, jag bakar som en idiot fortfarande. Vi kommer att bli ca 30 pers här imorn kväll och jag ska baka och fixa mat till alla dom så jag har att göra nu idag och imorn. Jag ska baka såna vackra cupcakes, får se hur vackra dom nu blir?! Sen blir det lite sockerkaka (Theddes favvo) och tårta såklart. Har precis tagit ut en plåt med LCHF muffins. Ska bli väldigt intressant att se hur dom smakar? Jag är sååå nyfiken och skulle vilja sätta mig med ett glas mjölk och en muffins nu men jag hinner fan inte. Låter er självklart veta hur dom smakade och kommer oxå att bjuda på receptet sen.

Nu kallar ugnen....

Ok, efter Flisan så tillägnades eftermiddagen åt bak-
ning. Elliot kom hastande för att hjälpa till litegrand.
Här läser jag min LCHF receptbok för lite inspiration.


Men vi började med dom andra. Dom sockriga och
mjöliga som doftade ljuvligt men som jag inte smaka
någonting av!


Sen gick det bara av farten. Jag gjorde 2 satser kola-
snittar. Jag gjorde chokladkakor och slutligen en
toscakaka. Allt från Leila Bakar boken.

Ja jäklar i min lilla låda. Leila släng dig i väggen. Här hemma har det bakats i typ 5 timmar. Det är bara den turkosa ögonskuggan och gula örhängena som skiljt mig och Leila. Hon brukar ju ha det har jag sett. Till råga på allt så valde jag ju givetvis dom där chokladlkakorna som det skulle fixas och donas med. Röra ihop, rulla in i papper, in i frysen och sen delas och in i ugnen. Sen såg det typ ut som om nån kräkts på bakplåten. Kul kul, och fast satt dom oxå. Verkligen stenhårt. Fick skrapa loss skiten och lägga på ett fat. Nu får väl dom som vågar äta upp dom. Men men, ja vad säger man. Bakat 5 timmar och fått ihop kolasnittar och en toscakaka. WELL. Sen gjorde jag middag till hela famijen oxå.

"And the wife of the year award goes toooooooo........ Niiiiiiiiinaaaaaaaaaaaaaa!!!!" eller vad tycker ni?

Nu TV och slapp i soffan, jag är helt slut. Känns som mina hälar är helt jävla platta, känns som jag har en sockerkaka lindad runt skallen med tanke på hur jag doftar. Borde ta en dusch, men jag orkar inte. Vi duschar imorn efter prommisen såklart. Ikväll blir det inget filmtittande till småtimmarna... nono! ZzzZZZ!

Har ju glömt att ge ett utlåtande på VANiSH. Jag
tvättade ju för andra gången i torsdags med den och
måste ju faktiskt säga att jag tycker det är skillnad!
Tvätten blir klarare på nåt sätt..... eller inbillar jag mig?


Milobebis hade på sig sina tvättstugeskor. Han var så
glad över att äntligen få använda dom igen så han
hade dom på sig hela dagen. Här på väg i hissen till
el tvettostuga.


Sen var det lite intressant att glo in i torktumlaren.
Minns ni att han var så faschinerad av vår tvättmaskin
när vi bodde i huset? :)


Den här bilden blev lite som den blev. Det var näm-
ligen så att jag höll på att fastna i hissen precis när
jag skulle knäppa!!!!!!!!!!!!!

Ja, jag glömde ju recensera den rackarns Vanishen. Jag tyckte att tvätten blev klarare faktiskt. Färgerna såg fräschare ut och fläckarna var väl så gott som borta. I alla fall på Milos kläder. Men oftast är det ju inte en liten fläck bara på barnkläder utan är det nersölat så snackar vi fläckar lika stora som huvuden på magen liksom. Nåväl... jag vet inte om jag inbillar mig men jag tyckte det var bra och kommer nog att fortsätta köpa det. YES.

Sista bilden här då. Ja, när jag skulle försöka ta en sån där snitsig bild i hissen så har vi precis stannat på källarvåningen. Det är där vi har tvättstugan. Precis när jag ska knäppa bilden så hör jag hur liksom hissdörren låser igen, med oss i!!!!!! Får inte upp dörren och den rör sig inte alls. Hjärtat far upp i halsgropen, benen blir spaghetti men jag försöker verka lugn inför Milobebis som inte anar något. Jag börjar lite smått hysteriskt att trycka på knapparna, ALLA knapparna. Händer inget. Då känner jag att allt blod från huvudet forsar ner i benen och jag hinner tänka att "VAD I HELVETE GÖÖÖÖÖR JAG NUUUUUUUU? SKA JAG SVIMMA PÅ GOLVET HÄR?"
Då knäpper det till och hissdörren går att öppna igen.

Grejen är den att jag inte borde åka hiss. Jag SKA inte åka hiss med tanke på min klaustrofobi. Skulle jag fastna så skulle jag typ bajsa på mig, slita av mig allt hår och äta upp mina kläder. Milo skulle väl stå som förstenad och bara titta på sin flintiga mamma som är färdig för hispan. Vår hiss är lite oberäknelig sådär, ingen har fastnat sådär ordentligt men den är lite förrädisk. Är man för många i (fortfarande inom tillåtna gränser, kan räcka med oss i familjen, 5 pers) så orkar den inte riktigt ända upp. Ok att vi är lite tjocka men vi är fan inte överviktiga som 2 personer. Husbandet har lärt sig hur han ska göra då så att den kommer ända upp och han har väl lärt mig oxå. Grejen är att när det är skarpt läge så får jag bara känslan av att jag ska bajsa på mig ändå så.... suck! Det här med att den fastna på bottenplan har jag aldrig varit med om så det fick mig att riktigt känna på att VA I HELVETE!!! En vacker dag mobilbloggar jag väl ett SOS meddelande hit till bloggen. Kan inte ni vara snälla och fixa så att nån snubbe kommer hit då och befriar mig.... sen kan ni lika gärna försöka få tag på husbandet så att han kommer hit och kan köra mig till akuten för jag kommer vara i chock förmodligen...och lite flintig och naken....

Dagen igår började i soffan och fortsatte i soffan,
lite skönt slapp medan Milo sov sin middagslur.


Sen iväg till svåger och svägerska för premiärgrill!
Milobebis i bilen.


Bara skinnjackan på denna dag. Härligt, även om det
var lite kallt. Men vafasen, man får stå ut! :)


Den här bilden säger ganska så mycket om läget just nu. Poolen är
fylld av snö, men man har en liten tom plätt som är fri från snö och
där laddade vi upp grillen. Solen värmde underbart....


Milos kusiner, Maja och Anton. Milo storgillar sina kusiner.
Han skrattar alltid första kvarten då han får träffa Anton, sen finns de
ingen som kan få honom att skratta så mycket som kusin Anton. :)


Milobebis testade trampbilen på altanen. Gissa om han var överlycklig?


Wiiieeeeee......


Vackra tulpaner på Maddes o Hasses köksbord. Måste
köpa hem ett gäng idag känner jag.


Kött och korv, mumma mumma med grill. Hade nästan glömt hur gott
det smakade...

Godmorgon Måndag. Är lite trött idag, kollade på 2!!! filmer igår kväll efter Solsidan. SÅÅÅ olikt mig och jag fattar fortfarande inte att jag pallade. Film nr: 1 var "In love and other drugs" med Jake Gyllenhaal och Anne Hathaway. WOOOW, den var sååå bra och jag grät floder. Fastnade totalt. Film nr: 2 var "Season of the witch" med Nicolas Cage. Somnade lite mitt i den men vaknade lagom till slutet. Var väl OK, man måste ha god fantasi om man säger så... Kom i säng ordentligt klockan halv 1! Så ja, jag är lite trött med tanke på att Milobebis väcker oss senast kl 6 varje morgon.

Ok, idag då? Det blir nog öppna förskolan Flisan nu på förmiddagen. Sen är det hem och börja förbereda för Theddes 15 årskalas på onsdag. Jag ska baka en herrans massa och förbereda lite mat. Vi brukar bli ganska så många såna här tillställningar så det gäller att planera bra! Tänk att min första lilla bebis ska bli 15 år?!?! Det är ju helt sjukt, han fyller liksom moppe! Var inte jag moppe nyss? Jag minns det ju så tydligt! Herregud hörrni, det gäller att leva livet fullt ut, varje dag... det går så himla fort.

Hörs sen, hoppas på att ni alla får en fin måndag!

Igår blev det en spontangrej för mig och husbandet. GUD så trevligt
det kan vara alltså. AW i Stockholm.



En av anledningarna till att vi åkte upp var att han till vänster, Jonas,
barndomsvän, var och hälsade på. Han bor numera nere i Helsingborg
efter att han fann kärleken där för flera herrans år sen. Kimmo i mitten
, oxå känt i 100 år men han bor kvar i min by. Sen är det Jonas till
höger, bott i Enköping men är numera avflyttad till storstan. Oxå
kärleken. Tänk vad kärleken gör!:) Hääärligt..



Jag och vän Ulrika som oxå bott i min stad men flyttade till storstan
för 100 år sen. Hon drog till Miami i morse, sa åt ná och gå in på Miami
Ink och ta lite bilder och skicka till mig. Dom skulle tydligen bo bara
2 block ifrån.



Jahapp, då blev dessa gamla HOTSHOTS avdammade igår. Hade
faktiskt HELT glömt bort hur gott dom smakade. Minns att jag och min
kompis Laila på 90 talet dunkade i oss dessa på Mallorca, Magaluff!



Ett glatt gäng.



Jonas och jag.



Boxer Robertarna. O så Jonte till vänster.... :) Den högra boxer
Roberten skulle åkt tillbaka till Helsingborg, kört bilen alltså. Men han
konstaterade att det inte var någon ide att sätta sig i bilen kl 8 på
kvällen och dunka 6 timmar i bilen. Trevligare med lite AW istället! :)



22.15 kom vår skjuts hem, blessed!!! Tack Längan!!! En tidig kväll och
riktigt lagom. Det är såhär man har som trevligast och inte blir ett vrak
dagen efter. Milobebis togs omhand av pubbeungarna och deras pappa.
Behhövde inte sova borta och bli hämtad dagen efter utan låg och snusa
i vår säng, gissa om det är härligt att krypa ner bredvid en varm bebis-
kropp när man kommer hem? En perfekt kväll!

Älskar spontanisar. När man gör något sånt där som man inte brukar och bestämmer sig på några timmar. DET är höjden av trevlighet och tyvärr något som händer alltför sällan. Det är ju så när man har småbarn. Spontaniteten är svår att få ihop eftersom det ska roddas en jävla massa innan såna grejer. Man kan inte bara dra. Vi pratade om det igår när vi satt på tåget på väg till Stockholm. Att man helt glömt bort vad man gjorde innan barnen, eller i vårt fall innan Milo. Han är så självklar hos oss nu så man nästan glömt hur det var innan honom. Sen är det ju så, har man bra människor omkring sig och schyssta villiga barnvakter så kan man få till spontanisar ändå, man måste bara ta tag i det.

Hur som helst, jättetrevlig kväll. Härligt att träffa vänner som man träffar alltför sällan. Skåne Jonas träffade jag sist för 1,5 år sen! :( Stockholms Jonas träffade jag väl sist för 2 år sen. Ullis träffade jag i somras sist.... Det är ju så, alla lever sina liv i 180 och dagarna bara rusar fram. Men, desto härligare är det när man väl ses.

Idag känner vi oss helt fresch. Till skillnad mot i söndags! :O Idag planerar vi att grilla korv, ja ute nånstans. Solen gassar och det är några plusgrader. URHÄRLIGT. Ikväll skulle vi gått på 80 tals fest, men några missförstånd gjorde att vi stod utan biljett. MEN... det gör ingenting, vi hade barnvakt förra helgen så det kändes lite too mutch och köra ytterligare en helg. Dom kommer ha så roligt även om inte vi är på festen! :) Så ikväll blir det lördagsmys med allt vad det innebär.

Nu på med kläderna och dra ut på en långpromenad!

När det går överstyr skulle det här inlägget kunna heta. Här har vi några utav världens mest
kända bröstdrottningar. Deras bröst väger allt från 5 kilo/st och uppåt.

Jag har väl berört ämnet här på bloggen tidigare tror jag. Man läser om dessa bröst här och där och överallt kan jag känna. Victoria Beckham stoppade i och sen tog hon ur. Linda (Rosing) Thelenius ska ta ur. Läste att Kissie förstorat sina igen (för den som inte vet vem hon är så är det en ung tjej som driver en stor blogg). Den och den har gjort och den den och har inte gjort men ska göra. Den och den är motståndare och tycker alla tuttbrudar är idioter osv.

Nu är det ju såhär. Alla som äger sina bröst gör precis vad dom vill med sina bröst. Idag är det ingenting unikt med att förstora, lyfta, förminska, fixa och dona med dom där brösten. Det är ingen WOOOW händelse utan detta blir faktiskt, med botox, fillers och restylane det mest vanliga i den här världen. Jag tänker heller inte tycka och tänka någonting om just såna normala fix och don ingrepp. Ja, jag menar om någon mår dåligt över sina bröst och gör något åt det så tycker väl jag att hon som äger sina bröst och sin egen kropp själv gör som hon själv vill göra och tycker känns bäst. Om någon lider av siina rynkor och slätar ut dom så är det den människans business. LOGISKT? Förmodligen.

Sen tittar man på tuttlisorna här ovan och så rynkar man pannan lite, kikar lite närmare på skärmen, vrider kanske skärmen lite för att konstatera att "JA jävlar i gatan, dom ÄR sådär stora!" Självklart gör dessa kvinnor som det känns bäst för dom oxå, men KÄNNS det verkligen bra att ha 10 kilo pattar hängande där fram? Är det inte otympligt, ont i ryggen, svårt med kläder, köra bilen, besöka en konsert? Går det med såna bröst? Tycker man att den här ägarinnan till dessa bröst är lite KOKOOOO! Nåt måste ju vara fel.... Inte alla koppar i skåpet, bestick i lådan, hästar hemma, hissen går inte ända upp type of thing. Eller anses det smart att göra en business av sina boobs. För några av dessa kvinnor har ju blivit både rika och framgångsrika på sin idé om att ha modell globen på sina bröst. Är det rätt väg att gå? Varför inte starta ett vanligt företag och blir fragångsrik på det? Eller är detta en enklare väg att gå? Jag skulle verkligen vilja träffa en sån här kvinna och ställa lite frågor. Bara för att jag är nyfiken på att veta. Skulle nog öppna med....

"Hur tänkte du här?"

Konstaterar att jag inte ätit sånt här på ca 2,5 månad. Det här var vad
jag kunde äta hästmängder av....

Bröd, B-R-Ö-D.... a big no no i LCHF världen. Fyllt av kolhydrater, stärkelser och ofta även socker. Jag har inte ätit en endaste brödskiva (förutom finn crisp) sen den 3:e januari. Jag har haft det framför mig såhär på bordet många många gånger. Man kan tro att man dregglar ihjäl sig. Helst eftersom jag ofta åt just sånt här bröd. jag ÄLSKADE mackor och hade faktiskt helt och hållet kunnat leva på mackor. En typisk kväll framför TV:n kunde vara:

The med mjölk och 2 sockerbitar.
Ljust bröd (typ det ovan).
Smör, ost, skinka och gurka på.

Sen kunde jag dra 5 mackor liksom. Rakt av.

Det som är lite konstigt och lite sjukt är att jag inte ens är sugen nu när jag skriver om det. Jag minns exakt hur det smakade, hur det kändes i munnen. Dock så känns det som jag kan fortsätta leva utan det. Helt och hållet. Att typ aldrig mer äta en macka känns faktiskt inte alls främmande. Nog för att jag tror att jag kommer att äta bröd i framtiden, dock så är det inget jag längtar efter. DET är sjukt eftersom jag verkligen ÄLSKADE mackor. Min svärfar brukar fråga mig hur man kan leva utan potatis och mackor? Man kan det, allt handlar om substitut och om en vana. Jag trodde ALDRIG att jag kunde dricka kaffe eller the utan socker, nu skulle det kännas vidrigt med socker i kaffet tror jag. För att jag vänt mig av med det. Jag trodde ALDRIG att jag skulle kunna leva utan smågodis, nu smakar det faktiskt riktigt äckligt med smågodis och det är helt sant. Sen är grejen den att jag inte mår bra av det. Den gången jag fuskade så mådde jag ju piss efteråt. Magen går i strejk. Så jag skulle inte bli förvånad om jag faktiskt väljer att leva såhär efter jag gått ner alla mina kilon och nått min målstorlek, jag kanske kommer äta nåt på helgen men jag tror verkligen inte att jag vill tillbaka till mackträsket. Nånsin mer.

Ifall ni undrar hur det går för mig så ska jag berätta det. Jag väger mig numera bara 1 gång i månaden, det har ni säkert märkt här i högermenyn. Anledningen till det är att LCHF inte riktigt funkar som att man rasar i vikt. Jo, kanske om man har MYCKET övervikt. Men jag går ner väldigt sakta och mer i cm än på vågen. Jag kände bara att jag blev lite deprimerad när jag vägde mig 1 gång i veckan och det inte blev mer resultat. Sen var det PMS och ägglossning som gjorde att man samlade vätska och så trodde man att man gått upp 2 kilo huxflux. Nu har jag läst mig lite mer kunnig när det kommer till LCHF, det kommer inte att gå snabbt. Det kommer att krypa fram och man ska ge det hela minst ett halvår, eller som jag planerar, hela mitt liv. Kroppen måste komma in i det och omställningen kan faktiskt ta flera månader för vissa. Det jag känner är så annorlunda mot andra dieter jag kört. Jag är aldrig hungrig. Jag mår så mycket bättre, magen är i balans (för det mesta), aldrig uppblåst. Lite tråkigt är det att jag inte fiser längre för det är lite min humor det där med fisar. :) Inga blodsockerfall eller paltkomor, bara balans.

Nu har jag vägning nästa fredag. Då har jag kört NÄSTAN 3 månader. Men det har inte varit några tuffa månader, helst inte nu när jag accepterat att det går sakta men att jag kommer att gå ner i vikt, för jag gör det, hela tiden. Det är härligt att kunna komma i jeansen som legat på hyllan och dammat ett bra tag. Jag är inte i mina måljeans ännu, men den dagen kommer. Jag vet det. Så jag kör på jag, i mål ska jag. Kör ni fortfarande och hur går det för er? Kan jag göra nåt här på bloggen för att motivera er ytterligare så säg gärna till.... jag motiverar gärna!

Morgonpromenaden, på vägen tar jag med mig en
METRO. Sen glömmer jag oftast bort att läsa den,
men idag ska jag läsa. Persbrandt fast för kokain...

Ja jäklar i min lilla låda. Det har kommit 1 dm snö i Jönköpingstrakten och skiten är på väg hit. Jahapp... nämen tack för den vårkänslan. Whatever, det är som det är med den saken. Till april som sagt, till april räknar vi med dessa kallduschar i form av snöfall. Jag som precis i morse kände att det var mer barmark än is jag gick på, kändes så jäkla härligt och som att jag snart kan dra igång mina joggingturer. Men, ok, jag hajjar vart ribban ligger. Jag fortsätter med promenaderna.

Jag styrketränade när jag väl kom hem. Magen och låren är HELT SLUT. Skön känsla.... Jag ska försöka köra 3 dagar i veckan. Väldigt stor fokus på röven känner jag. När man går ner i vikt så märker jag att man blir jäkligt slapp, fan det känns som mitt arsel typ ramlat ner. Ingen kul känsla så då måste jag träna satan för att lyfta den igen. Har kört benböj med min pilatesboll, hooooly smokes vad det kändes kan jag säga. MY GOD!

Nu ska jag försöka smita in i en dusch, drar nog på BILAR filmen så att jag kanske får duscha en snabbis ifred. Annars så står Milobebis strax utanför duschdraperiet. Sen kör vi samma dialog hela duschningen igenom.

"Mammmmaaaaaaa, mamma dussar!" konstaterar Milobebis.

"Jaaa, mamma duschar" svarar jag.

"Mamma naart dussa klaaaat" påstår Milobebis.

"Ja, mamma har snart duschat klart!" bekräftar jag.

Sen kör vi igen....

"Mammmaaaaaa, mamma dussar!"

Sådär håller vi på. Om och om igen. Så idag drar vi på filmen och ser om jag kan duscha utan den här dialogen.


Hörrni, det är fredag! Är ni inte in nåt mer idag så önskar jag er en TREVLIG FREDAG och helg. Puss

Ok, mina farhågor och min "pulltvättsbubbel" fobi har ännu en gång fått vatten på sin kvarn... UTAN att jag ens är på plats! Elin har kommenterat bland mina inlägg och konstaterar det faktum att pulltvätts marodören fortfarande huserar bland kakelväggarna i vårt badhus.

Ok, då var saken biff Milobebis. Tyvärr så kommer inte din mamma att klara av det här med badhuset, hur mycket hon är har försökt att anstränga sig för att "ta tag i den saken" som man brukar säga. Även om jag inte ens visar min nuna där nere så besannas farhågorna och ryktet om pulltvättar tanter når mig. Elin skriver att man numera även tagit till så att säga.... TILLHYGGEN, för att få den där pullan tvättad. Jag kan heller inte annat än hålla med Elin när det kommer till hennes åsikt angående "grovjobbet". Ska det verkligen göras på en offentlig plats? Ja med tanke på att det verkar som dessa tanter genomgår någon slags ÅRLIG rengöring typ "tvätta bilen i tvätthall" tvätt. Man beställer liksom en pulltvätt med avfettning, rostskydd, vaxning och torkning, även kallad GULDTVÄTTEN, den dyraste. Ska vi, oskyldiga människor, behöva titta på när kreti och pleti står och tvättar muffen gul och blå? Blir den inte ren utan en skrubbhandske undrar jag? Är det så jävligt att man måste SKRUBBA den jäveln när man blir gammal?! Vad hände med tvål och vatten? Eller för den känslige, Lactasyd och vatten? Jag har då ALDRIG i mitt 38 åriga liv behövt skrubba pullan ren, alltså...använder man inte skrubbhanske för att få bort döda hudceller och sånt tjafs. Inte tvätta bort klittan liksom?! Och få skrubbsår där nere. Stackars dessa tanterns pullor. Dom måste ju ha sårskårpor och slitagemärken därnere. Eller så har det bildats ett jävla hölje alltså. Ett pansarhölje som gör att den tål tammefan ALLT. Det är som en stor jäkla förhårdnad därnere i konkeriet. Försök och ta dig in där liksom. Hammare, såg, borrmaskin... INGET biter på den muffen!

Aja, då hoppar vi badhuset. Törs fan ta sig ner dit och behöva bli åskådare till GULDTVÄTTEN liksom! Huu!

På tal om vår så kan jag man ju inte heller låta bli att klicka sig in på alla sidor som erbjuder fint till våra små. Här är lite nyheter på H&M, jag superdiggar den här looken på små pojkar. Lite blandat bratz/sailor/rockstar look är det absolut coolaste just nu. :) Gärna nån kedja hängande i brallan, det blir pricken över i:et.

Ja, jag har en jävlans massa att göra klart vad gäller hemsidan. Här sitter jag då och florerar bland sajterna och klickar mig in på sida efter sida med fint till våren. Jag tror att jag på nåt sätt försöker få in våren i min hjärna och förbereda mig genom att kika på allt som finns i klädväg just nu. Det är ett BRA sätt kan jag meddela, man får en helt annan känsla och det blir mer och mer verkligt att våren är här när som helst. Testa så får ni se! :)

Jag multitaskar idag. Ser man bara ändelsen av det ordet så är det lite snuskigt när man stavar det på det sättet. Anyway. Jag har flera järn i elden idag.... igen. Jag tvättar, jag städar, jag jobbar med hemsidan och så försöker jag få in våren i hjärnan. Hårt jobb må jag säga. Men eftersom jag kom på att det var torsdag idag så tänkte jag att jag städar och gör klart allt idag så att jag och Milobebis kan vara hemma och peta oss i naveln imorn, uäk... det värsta jag vet är pet i naveln, tänkte skriva ett inlägg om det senare. Men ni vet, bara vara. Jag håller på att övertala mig själv att vi kanske ska besöka badhuset imorn förmiddag.... men jag har bara kommit till övertalning än så länge. Pulltvätteriet med tvålbubbel ända upp till taket ligger så jäkla fastetsat på näthinnan så det blir en jäkla pers detta, ja om jag fixar det alltså. Men som sagt, jag jobbar på´t!

Nu är det dax att bege sig till tvättstugan igen!

Lite smått och gott från H&M och NELLY. Outfits för ljumma sommarkvällar när du vill
känna dig lite romantisk. Sen kan man välja att spara eller att slösa... Den vita tittade
jag på när jag var på H&M igår. Ser verkligen jättefin ut, skulle ha provat om jag hunnit!

Nån mer än jag som längtar efter vår och sommar? Jag går åt, jag vill bara ha vår nu. En varm härlig vår.....

Den här perioden är här nu. Skoprovar perioden. Det är nu man sätter
på sig brorsans 41:or och drar av jordens smajl!

Ja, skitkul är det faktiskt o titta på Milobebis nu när han stånkar i hallen. Han tar på sig alla skor han hittar, på fel fot, och så drar av han lyckligaste smajlet över vad man åstadkommit. Lilla hjärtat....

Jaha, ny dag, nya möjligheter. Lagom klämkäckt va? Huh? Igår kväll var vi hos min svägerska madde som fyllde 40 år! Hon fick golvljusstakar av mig i present, svarta. Hon har önskat sig såna ett bra tag så då tänkte jag att jag snajdar ihop ett set till henne. Det var det jag stressade runt med igår. Hon blev glad och då blir jag ännu gladare.

Nu ska jag torka håret och fixa till mig. Milobebis och jag tar en promenad till dagis idag. Foten är så gott som bra nu så då måste jag ju genast sätta igång med mina promenader. Solen skiner men det är satans kallt, på med kläder igen då! SUCK, well... det försvinner väl snart och ersätts av värme. AAAAH, tänk så härligt det ska bli igen!

Nehepp, brådis.... hörs sen igen! Ha en fin torsdag, VA? Är det torsdag redan... fick tänka efter och fick typ en chock. Shit vad dagarna går..

Mina ulliga ljusstakar som jag gjorde i julas.

Ok, nu känns det som jag kan "outa" det som varit en stor del av mitt liv det senaste månaderna. Det som stundtals färgat mitt liv svart men som oxå gjort mig jäkligt hårdhudad och målmedveten. Ni har säkert snappat upp en hel del utav det. Och det är egentligen ingen VÄRSTA GREJEN grej som ska "outas". Men ni vet hur det är, man vill inte prata om saker om dom inte är helt klara! Man kan ju nästan tro att jag gått igenom helvetet själv, det har jag inte... bara nästan! :)
Alla ni som läst här inne hos mig vet ju att jag haft en hobby som handlar om mina alster. Sålt lite prylar och tillverkat lite prylar. Detta är troligen världens längsta historia men jag ska försöka dra den lite kortfattat för er.

Allt började i stort sett efter jag slutade arbeta i U-sala. Jag tog ett stort beslut då, ett beslut som handlade om att jag ville starta ett eget företag, på riktigt. Sagt och gjort. Jag undersökte vad jag hade för möjligheter och gick till att börja med på "Starta eget" info. Där informerades det om att man kan söka starta eget bidrag vilken man ju hört ska vara helt omöjligt. Dock så hoppade jag på det tåget och tänkte att jag chansar så får vi se vart det leder. Den 18 oktober skickade jag in en affärsplan. I den affärsplanen stod alla preliminära beräkningar i ett företag och själva affärsidén. Hörde ingenting på veckor. Strax efter jul fick jag i alla fall informationen om att mina papper försvunnit, att ingen affärsplan inkommit. Fick börja om hela processen och även vänta på att få komma på intervju hos en konsult som beslutar om dessa starta eget bidrag. Jag var helt galen, all denna väntan helt i onödan! :( Blev till slut inbjuden till intervjun och fick presenterna min idé. Därefter var det en lång väntan igen för att få besked om huruvida min idé var bra eller inte. En sådan väntan är ingen kul väntan, man blir totalt låst, kan inte planera för NÅNTING. Varken söka jobb eller planera företag, för man har ingen aning. Företag ville jag inte starta utan ett starta eget stöd, den säkerheten är ett måste med 3 barn i familjen!
Sen kom svaret. Först fick jag ett nej! Det var det där NEJET som smittade av sig härinne på bloggen litegrand. Så pass att jag inte kunde låtsas som ingenting, det kändes som min dröm dog där och då. Jag överklagade beslutet och fick dom faktiskt att ändra sig. Fick ett fint beslut om att ett starta eget stöd nu beviljats. Så nu är det klart. Jag är egen företagare inom kort. Det är SJUKT mycket papper som ska skrivas, det är sjukt mycket grejer man måste tänka på, det är sjukt mycket beräkningar som måste göras men jag börjar sakteliga att se ett slut på det här och en början på mitt bolag.

Allt är jättespännande och jag har så sjukt mycket och göra hela tiden. Men det är kul, det är skitkul. Min magkänsla är kanon hela tiden. När jag får det sista klartecknet kommer jag att öppna min hemsida där jag även kommer att ha en liten webshop på mina alster. Där kommer man oxå kunna ta del av det "andra" - det andra är makeupen. Jag kommer att kombinera make up med tillverkning och försäljning av mina alster. Jag har haft många spännande möten som kan bli jäkligt bra för min del i framtiden. Just idag har jag varit på ett möte på arbetsförmedlingen och på skatteverket. Jag har lokal klart, dock ingen lokal som ska fungera som en butik utan som en smink studio där jag ska hålla sminkutbildningar, både privata och grupper. Hemsidan är nästan klar, men det är fortfarande mycket kvar att göra på den. Jag ska inreda sminkstudion. Jag har logo klart och nu ska broschyrer, visitkort, brevpapper och kuvert framställas. Kanske att man smäller på lite reklam på bilen oxå! :) Sen börjar det hårda jobbet att ta sig ut på marknaden. Lite är så gott som klart men det är mycket kvar att göra där.

Det har varit en jäkla berg och dalbanan detta. Man har kastats mellan hopp och förtvivlan, man har gett upp och rest sig igen. Man har tvekat och så har man varit bergsäker. Men magkänslan har aldrig lämnat mig, eller faktiskt så lämnade den mig under en kort period. Men då steg en väldigt nära och fantastisk vän till mig in och fungerade som en mentor. Hon fick in mig på rätt köl igen, FOKUS Nina för helskotta sa hon och så var jag tillbaka på banan. Hon ruskade om mig i min lilla "dåligt självförtroende" bubbla. Hon är så jäkla bra min kompis, henne har jag pratat av mig med ett antal gånger och hon ger mig ALLTID  så kloka råd. Såna vänner ska man vara väldigt rädd om. Så är det.

Så, då vet ni vad jag gått ingenom här hemma sedan oktober. Min hjärna har varit ett virrvarr av tankar men nu ÄNTLIGEN så ska jag få ge mig in på det här. Jättespännande och jag har en jättestöttande familj bakom mig. Jag kommer att hojta till när hemsidan är igång, för då är det på riktigt. :)))

Vad tror ni hände i första reklampausen?

ZZZZZzzzzzZZZZ.... ja precis, jag somnade. Ska titta på reprisen men ni får gärna berätta vad som hände.....

Nu är jag uppe och redan klar, aitter med laptopen på köksbordet med lite frukost bredvid. Milobebis och husbandet sover. Ska ta en promenad till min verkstad. Ska testa foten lite, det känns mycket mycket bättre så det borde ju gå tycker man. Jag har en del som måste bli klart idag och dessutom har jag 4 andra saker inbokade under dagen. Fullspäckat som tusan med andra ord.

Tittar man ut är det återigen frost på taken. BLÖÖÖK. Kom igen nu, försvinn. Värmen var ju så fint på väg. Men man ska väl inte ha för stora förväntningar eftersom vi bara är i mars än så länge. Våren har ju i alla fall smält bort den mesta snön, alltid något.

Nähä, ha en fin dag ni så hörs vi sen!

Löshår ner till ärslet. Året är 2004 eller 2005 minns
inte riktigt, jag är på väg på en personalkryssning
med min kompis och hennes personal.




Bea (med krogen), Magnus (anställd) och jag (ett bihang) men med
en halvmeter långt löshår. :)

Ni är många som vet att jag haft löshår till och från under många år. Allt började med att jag var så inihelvetes dum i huvet att stoppa dit det in the first place. Gjorde nåt halvhjärtat försök nåt år innan det här utan att för den skull ha det i för länge och hann inte förstöra mitt eget hår. Det här året gick jag sminkskolan på International Make Up Center. Vi var ett gäng tjejer som hittade på en jävla massa under den här perioden. Ett utav dom var att häkta på löshår. Men inte på vilket sätt som helst... vi gick all in på studenters vis.

Fattiga studenter som vi var drog vi till Clas Ohlson och köpte limpistoler och limstavar. Sen till Taj Mahal för att köpa löshår och så började vi. Jag behöver kanske inte förklara hur hårt det där satt sen, och hur INTE NYTTIGT det var för håret. Ja sen bildades ett skatbo utan dess like i bakskallen, utväxten blev en enda tova och limkluttarna borrade in sig i det där. Jag minns en kväll/natt/morgon då jag och min kompis Maria satt och tog av varandras löshår och satt på nytt. Vi började 18.00 på fredagen och slutade 07.00 lördagmorgon. Jag sov medan hon satt och drog loss dessa limkluttar, och så skrek jag ibland av smärta. Jag förstörde hela mitt hår. Fick klippa av det till page, en kort kärringpage som jag inte alls passade i. Sen var det bara i med nytt för korthårig vägrade jag vara.

Sådär höll jag på. Sen började jag tappa håret på vissa ställen i skallen, så det bildades stora kala fläckar. En utav fläckarna blev faktiskt såpass stor som en tennisboll, helt kal. Då kände jag att herregud.... nu måste jag sluta. Jag trodde att jag drabbats av plötsligt håravfall och att jag inte skulle få tillbaka det. Korthårig var jag ju fortfarande men började använda clips istället. Det var vändningen. Sen har det här med att föda barn alltid varit en hit för mitt hår. När jag började vänta Milobebis hade jag typ 1 cm långt i nacken, en rak page. Har klippt det ett antal gånger sedan dess, även blekt och färgat men klarat det denna gång och nu vet ni ju ungefär hur långt det är. Många tror faktiskt fortfarande att jag har i löshår, men det har jag inte. Inte nu längre, nu är den tiden förbi.... tror jag. har inte haft det i sen i somras och kör bara med mitt eget nu.

Det är en jäkla befrielse ska ni veta. Inte behöva tänka på om det syns, att fägerna passar ihop, att det ser fräscht ut och så måste man ju köpa nytt regelbundet för att det ska se snyggt ut. Annars blir det lätt svinto, hur jäkla äkta hår man än köper. Jag tycker det är kanon att det finns, ja ifall det finns tjejer som blir lika jäkla fula som jag med kort hår så är det skönt att denna metod finns att tillgå då. Dock så är det absolut hemskaste som finns tjejer som inte kan det här med löshår eller går till nån som gör det så åt helskotta fult. Som ett jäkla kattarsel......

Här är några exempel, 3 av dessa bilder är på kändisar:



Ja precis, det är allas vår Britta Spjut som inte verkar få träffa rätt människor när det kommer till det mesta. Allra helst rätt folk inom hårbranschen. Whats up med hennes jäkla barr alltså? Högst upp till höger har vi Pamela Anderson, där har trenset slunkit ut en bit, eller helt och hållet faktiskt.

Att bero på nåt helt annat. På bilderna här ovan väger jag som jag vill väga. Jag väger min målvikt och har ett par Diesel i storlek 27 på mig. Dit ska jag igen, nån dag.....

Sådärja, nu har jag lyckats hålla mig vaken till det nästan är dax för DHW. Ett taktiskt drag utav mig, ja att sitta här tills det är dax. nåväl, jag ska väl inte säga för mycket antar jag, första reklamavbrottet så ZzzzzZZz väl jag.

Ha en fin kväll, PUSS

Ok, kan vi bena ut det här nu?! Är det nåt som går
eller är det nåt annat galet!?

Jag måste fråga ifall det är nån därute som vet vad det är som pågår med mig. Jag började må illa i söndags och har mått illa sen dess. Jag har förknippat det med att jag var lite dagen efter, även om jag ALDRIG mår illa i vanliga fall. Jag gör verkligen inte det utan är bara trött och har ont i huvudet. Men i söndags började jag verkligen må PYTON, sen har jag gjort det sen dess.

Ok, jag vet vad ni tänker! Hon är GRAVID! :) Men, jag har precis haft mens så det kan jag inte vara. Men allvarligt, är det nåt sånt här som går nu? Illamående? Jag mår liksom inte riktigt så illa att jag vill kräkas men det liksom moler på ett överhängande illamående, hela tiden.

UÖK!

Har ni sett vad LEKMER drar igång på sin sida idag!? LEGO säljs med upp till 40% rabatt!

Jag var och handlade en BILAR bil till Milobebis igår, han är som sagt helt tokig i den filmen. Nu är den lite hackig tyvärr så vi måste spela fram den ibland. Måste nog inhandla en ny tror jag för den går tokhett här hemma. Typ hela tiden om han får som han vill. BILAR bilen vi inhandlade var Blixten Mc Queen, vem annars? Det är lite svårt att uttala det hela men när Milobebis säger "Been" så vet vi vad han menar. Han sover nästan med bilen vår lille gosse. 

Dock så har han liiiitegrand börjat intressera sig för lite andra saker. Som LEGO. Hans bröder har en del lego kvar från när dom var små som killarnas pappa sparat. Han rotar i den lådan för fullt och ÄLSKAR bilar som är byggda av LEGO. Då kan han plocka av och på hjulen hejvilt vilket är värsta grejen tycker han. Det är ju liksom hjulen som gjort det här intresset för bilar in the first place. 

Idag drar LEKMER igång sin LEGO rea, tänkte ifall ni oxå har barn som är intresserade av lego så finns det massor att välja på där!  

YES, ikväll är det dax. Nu är dom tillbaka.... bruttorna på Wisteria Lane. I LOVE IT!! Tänk alla dessa intriger, chocker, mord och helt obeskrivliga händelser som utspelar sig. Nu ska här mumsas TV.

Nu får vi äntligen fortsätta följa tjejerna i DHW. Tisdagskvällarna är räddade och jag ska göra mitt allt för att orka vara uppe. Dock ska jag berätta för er att det blir bättre och bättre med den saken, allt beror på att det blir ljusare på kvällarna. Jag är nog llite björnaktig så när man tänker efter eftersom jag följer årstiderna sådär. Jag vaknar sakta ur min dvala nu och kommer så småningom att orka vara vaken till 11 på kvällarna som andra normala människor. Vilken grej.

Glöm nu inte ikväll, 21.00 på femman!

Okidoki, sagt och gjort. No promenix denna morgon heller. Det betyder
att vi kör desto hårdare med tränings DVD:n.

Godmorgon. Bakfylleångesten börjar äntligen att släppa taget om mig. Jag känner att jag får in lite ny energi och orkar tänka på träning igen. Excuse me and HELLO, men vad jag INTE ska festa sådär på läääänge. Inte värt nånstans för fasicken. Gå omkring och vara rädd för allt i 2 dagar och dessutom känna sig som världens sämsta människa är inte kul alls. Nu ska jag bli en renlevnadsmänniska som heter duga. Eller nästan.... :)

Idag tar vi på oss körsbärsstrumporna och sätter igång med tränings DVD:n. Hon bruttan som håller i träningen sitter och ler på varje övning. Själv har jag andnöd och nästan skiter på mig liksom. Då sitter hon där på sin pilatesboll och gör situps som om det inte fanns nån morgondag. Jag fiser, stånkar och svär mig röd i fejjan av allt kämpande. Men, en vacker dag ska jag oxå sitta och le för varje övning jag gör. En vacker dag...

NU KÖR VI!

Benet, ja ni ser väl att det är aningens blått. Detta
var alltså skada nummer 1 under lördagen.


O så foten då, lskada nr 2, lindad med bandage
för att få ner svullnaden. Hur ska det gå med mina
promenader nudå?

Ja, man kan ju undra hur man som halvt handikappad ska åstadkomma någon viktnedgång i form av morgonpromenader nudå? Förmodligen inte alls, det innebär att mina träningsskivor får gå hett här hemma nu. Nåt måste jag ju göra annars så går det åt skogen med allt nu när jag kommit igång. Gissa om jag längtar efter ren slät asfalt, sköna joggingkläder, ljummen sommarkväll och svettas som en flodhäst. Aaah, ljuvligt ska det bli. Nu måste jag bli hel först. Laga benet som Milo säger.

Hur värt tycker man att det är idag? Ja att man slängde på sig ett par 10 cm klackar och strutta ut på isgatorna med både drinkar och skumpa innanför västen? Planen var en helt annan, jag hade extra pjuck med mig men jag glömde dom i festlokalen så det blev till att strutta. Och som jag har struttat sen då. Jag har halvt som halvt struttat av mig benet. Det såg säkert jättesexigt ut när jag vricka foten i klackarna oxå. Oh herregud. Men det är väl märkligt det där med klackar. Man känner sig ju så mycket mer fest och mycket mer kvinna med ett par klackar. Jag som är lika lång som en smurf dessutom tycker ju att en helt ny värld öppnar sig för mig när jag får lite höjd. Jag ser ju så mycket mer, bara en sån sak. Men vad är egentligen behagligt med riktigt höga klackar? Där står man och kör ett mindre aerobicspass på dansgolvet, för det kan jag lova er. Att dansa med ett par klackar är ett riktigt bra benpass. Ska man sen gå en längre bit så vet man att det är kört för resten av kvällen. Det kommer att börja göra ont efter 20 meter och det kommer absolut inte att bli bättre, det kommer till slut att göra så ont så man står med gråten i halsen på väg att slå nåt eller nån riktigt hårt. Man kan till slut inte tänka på NÅGOT annat än att få kasta av sig skorna och bränna dom på bål och lägga fötterna i ett fotbad med helande örter och oljor från djupaste kinesiska skogarna och hoppas på att det nångång ska sluta göra ont. Varje steg man tar hugger, svider, bränner, värker som om dina trampdynor födde barn. Ett nytt barn för varje steg. När man sedan inte kan eller ska visa hur ont det gör så biter man ihop munnen och tänderna så hårt så det knastrar i käften. När man sedan slutligen får av sig skorna känns det som dina trampdynor packat ihop sina resväskor, beställt en enkel biljett till Uganda och sagt "Tack för den här tiden, vi hörs!" och så har dom dragit. Kvar är bara skinnet och själva benet i foten som man går på. Även om dom förbannade skorna är av så tror man att dom fortfarande sitter på, benet gnider mot skinnet så det nästan låter som frigolit mot varandra, eller åtminstone så känns det så. Jag har hört att det gör mindre ont när man är smal att gå i klackar. Jag måste nog säga att det INTE är så. Jag har varit smal och gått i klackar och haft exakt samma känsla då. Den dagen jag hittar riktigt höga klackar som är begagliga att gå i, I LET YOU KNOW!

Men... vad gör man inte för att SLIPPA se ut som en smurf och känna sig lite kvinnlig en kväll. Jo, man gör som jag... man halvbryter sig totalt och sitter här och ojjar sig nu. Det är vad man gör! Och YO...det är snyggt! 

Hörrni..... CHIPSET!

Jag ligger på 52:a plats nu!

TACK för alla röster... har fått 52 röster nu så ni jobbar på bra, fortsätt rösta mina kära läsare! Den som leder har över 600 poäng, HEJJA HEJJA Nina! :)

HÄR röstar ni!

Bussfärd till festplatsen, ett gäng laddade finnar med
en svennebanan här och där och även en britt.



Välkomnandet av pappa och mamma med en liten
fördrink!





Mingelbilder....







Middag och presentöppning! Jag intervjuade under tiden! :)


Lekar

Sådär ja, nu har jag fått in lite bilder, men det har typ tagit halva dagen. Vet inte vad som gör denna fördröjning, hade ju massa kul bilder men orkar inte hålla på mer känner jag. Gårdagen gick i "dagen efter" tecknet. Hämta Milobebis från farmor och farfar. Hem och sova medan Milobebis sov och sen slicka sina ångest sår. Huuuu, jag är nog inte gjord för att festa loss längre. Tycker det här med att vara dagen efter inte är värt det överhuvudtaget. En hel dag går åt helskotta för att man är så jäkla off. Dessutom har jag lyckats vricka min fot (10 cm klack i lördags) så min fotled är svullen så nu haltar jag omkring som halta Lotta med bandage runt foten. Till råga på allt så drog jag en kanonrova på dagen, typ Kalle Anka "benen bara försvinner under en" rova och slog i högerbenet och ryggen. Min kusin med full bil såg hela jäkla fallet oxå vilket gjorde att jag skrattade så jag nästan kissade på mig mitt i allt! Så jag är väl lite halvt handikappad kan man säga och jäkligt blåslagen.

60 årsfesten blev lyckad! Han fick massa fina presenter och många höll väldigt fina rörande tal. Jag och syrran höll ett där vi tog upp minnen vi har av vår pappa. LYCKAT och uppskattat. Mina barn var där under middagen för att sedan åka hem med sin pappa och minigrisen blev hämtad av farmor och farfar.

Pappsingen som hade oturen att skada ryggen bara några dagar innan sin fest höll sig till alkoholfritt och körde oss "ungdomar" in till stan för vidare galej framåt småtimmarna där husbandets bror med band hade spelning. Det blev flera drinkar och även skumpa vilket gjorde att gårdagen blev som den blev. Jag får väl tacka min kusin Sami för en treeeeevlig, blöt kväll. Vet att hans sambo läser här inne hos mig! :) Och som det känns idag, fortfarande ångest, så blir det inte fest förrän om väldigt många månader. SÅdeså....

Idag är mamma och pappa här på besök. Vi har en slappardag tillsammans. Pappa ska till läkaren senare med sin rygg för att ta reda på vad som hänt och se om det finns hjälp att få. Vi har gjort söndagsstek och ska sätta oss för att äta nu. Skönt med sällis en dag som denna.

.....här är jag. Dåligt bloggande bara och sen tar det 300 år att ladda upp bilder idag. Måste sticka, återkommer med bilder senare.

Soffhäng, med BILAR filmen. Milobebis är helt begaistrad, absoluta
favvon här hemma just nu. Han som aldrig diggat TV tittar både på
BOLIBOMPA och BILAR nu.



Skön stil han har min gosse...

Jag trodde inte Milo skulle bli en TV kille. Inte som Thedde var, han glodde på TV så fort han fick. Elliot var inte jätteintresserad men Milo verkar få upp intresset mer och mer. Tur att BILAR är så bra som den är, annars hade jag dånat av. Jamen om det skulle vara nån jobbig film. Som Minimojjerna eller vad den heter. SNARK. Orkante.
"Små - troll - i- backen - som - ska - rädda - nånting - innan - en - viss - tid - annars - så - går - det - åt - helvete" film.

BILAR är bra skit!

Mitt chips som jag lovar kommer
smaka GOTTISMASKENS!

Måste tänka på nåt annat ett tag, sitter bara och glor på händelserna i Japan och känner hur jag blir så sorgsen inombords. Man blir så frågande till allt?! Ska det vara såhär är det sant att jorden kan bete sig så massor med människor mister livet. detta kan ju diskuteras i all oändlighet, men jag orkar inte det nu. Jag måste tänka på annat nu.

Gick in på mitt chips igen och har fått mer röster nu.... 30 stycken faktiskt, så då har vissa av er hört min bön, blir så CHOKLAD! Det innebär att jag ligger på 84:e plats. Ingenting är omöjligt är väl som man ska tänka. Fast man bara ligger på 84.e plats. Och detta fick faktiskt mina tankar att skingras en aning. Ska ta en dusch nu....

Röstar, det gör ni HÄR!

Åh neeej, inte igen!!!

Är i en smärre chock, gick in på Aftonbladet och läste om ännu en tsunami som tagit massor med liv på Japans norra kust. Aftonbladet har upprättat en anhörig och drabbad chat typ. Där kan man lugna anhöriga i Sverige om det nu är så att man befinner sig i Japan. Sen kan även de som blivit drabbade lugna sina anhöriga. Många som skriver och det känns jättehemskt att läsa om dom som varit där. Nån skriver att sjukt mycket människor dött, nån tror att dom sett sin mamma dö på TV:n.

Har du nån anhörig där så scrolla ner på den här sidan!

Finns inga ord....

Ämen hooly smokes! Kolla in nya panttjofräsen?!
Kan inte bli bättre! Äntligen någon som varit smart
nog o se till att det blir en fröjd att panta!

Pantar ni? Det gör vi.... Nu när man kommer till ICA MAXI så ser det ut såhär. Numera kan man alltså LYXPANTA. För det är vad detta är, det här är lyxpanterier. Allt in i samma maskin, scannar och snurrar flaskan. Själv står man bara o matar in... TJOFF TJOFF TJOFF.

LYXIGT!

Bland det ABSOLUT äckligaste jag vet är spottloskor. Det här inlägget
kommer att bli lite jobbigt att skriva då detta är så jäkla känsligt för
mig, bilden här ovan är tillräckligt jobbig att titta på bara. Är du väldigt
känslig kan du hoppa och läsa det här inlägget!

Jag är ju ute och går så gott som varje morgon. Varje morgon går jag och stirrar ner i gatan och ser allt som folk kastar, häver ur sig eller placerar på våra gator. Jag är faktiskt lite smått chockad över hundbajskorvarna som ligger överallt. Jag trodde faktiskt att hundägare blivit bättre på att plocka upp skiten efter sina hundar. En bajskorvshög gjord av en hund är ju lite som att titta på en bajshög gjord av en människa. Lika stora ungefär. Så rent konkret så skulle det ju vara som att jag satte mig och drog en korv mitt på gatan och lät den ligga kvar där. FRESH? NO! Så inihelvetes jävla äckligt är det. Jag spyyyyr på riktigt när jag passerar dessa jävla högar och så blir jag förbannad. FAN, hur svårt kan det vara och ta med sig hundbajspåsarna! Jag har en väninna som har en så jäkla cool kungspudel. Hon knyter fast dom i själva kopplet, så då sitter dom alltid där när man ska gå ut. Svårt, näää. Vad är det för människor som låter skiten ligga, mitt på stan? Alltså... jag undrar? Hur kan man med och lämna världens största korv rykande på gatan utan och röra en min.

Att bero på hundar. I morse när jag var på promenad så var det en tant som gick med sin hund framför mig. Jag passerade henne och hennes hund. Plötsligt flyger hunden på mitt ben. Rent reflexmässigt så var jag en tusendels sekund ifrån att sparka hunden det hårdaste jag kunde. Men jag hann att reagera med att INTE göra det. Jag blev så jävla rädd. Fy fan. Hon var väl inte beredd tanten och lyckades inte hålla i hunden. Jag hade ju musik i öronen så jag vet inte om hon sa nåt, jag bara fortsatte gå med hjärtat bultande ända uppe i halsen. SHIT.

Ok, jag gillar hundar vill jag bara poängtera. Men inte deras ägare som låter hundskit ligga eller hundar attackera. Ok, attacken var inte så farlig och faktiskt inget jag reagerade över mer än att jag blev rädd.

Ok, nästa grej då! Spottloskor! UÄK... *SPYYYYYYYYYYYYYYYYR!!!!!* Det finns INGET som är så äckligt. Jag kan byta 148 bajsblöjor istället för att behöva titta på en spottloska. Jag är så jäkla kräsmagad när det kommer till riktiga slemmiga spottloskor. Ser jag en på gatan får jag garanterat en kväljning, jag är alltså på väg att spy på riktigt. I morse mötte jag en farbror som hävde ur sig en precis innan han mötte mig, MY GOD. Jag blundade när jag gick för att hålla spykänslan borta. Nu mår jag illa för att jag skriver om det. När jag tävlade i friidrott så spottade jag en del. Man får lite slem i munnen när man löper t ex och det kan inte ta vägen nån annan stans än ut. Då kan jag tycka att det är mer OK. Men på stan, lägga en guling på backen. ÄEJ, jag döööör. När Tony var förkyld för ett tag sen så harklade han sig på morgon och spotta och fräste. Han fick lova att säga till mig först så jag kunde springa iväg och hålla för öronen. TVIIIII.... fy farao. Näej, jag kan inte skriva om det här mer, det är så jävla äckligt alltså! Frukosten kommer snart upp!

Men vänta vänta vänta vänta nu? Har inte lagt mig på soffan än.

Jag gick nämligen in och kolla mitt chips. Blev lite ledsen i ögat. 19 ynka små röster hade jag fått ihop! :( TACK SNÄLLA ni som röstat på mitt chips, men jag har lååååångt fler än så som läser här inne hos mig. Kan man kanske få be om nån röst till tro? Det gör man HÄR! 

19 röster....

....är det vad jag är värd?

SNYFT

19......

Från i Lördags. Jag och maken min....det här är min "druckit ett glas
vin" foto pose. Det här med fotoposer är så jäkla kul!!

Okej, ett inlägg här på kvällskvisten. Milobebis sover, han har börjat kinka lite med att gå och sova nu oxå. Men men, medan vi läser och planerar så får han hålla på lite som han vill. Vi kör på som vi gjort hittils så drar vi igång det på riktigt sen så att han får lite lugn och ro pöjken. SHN kuren hoppas jag ska vara vår räddning.

Att bero på fotominer. Har inte alla en fotopose? En del har en speciell när dom provar kläder, eller när dom fixar håret eller när man speglar sig för att precis gå ut. Jag har en speciell när jag tar en sista titt i spegeln i hallen. Jag tror att jag typ drar in kinderna lite, liksom suger in dom. Sen tittar jag under lugg, itne så mycket men lite. Antar att jag försöker se sexig ut, eller smal kanske. Jag vet fan inte, muppigt är det i alla fall. Nu har jag pejlat in många av mina vänner och det är så jäkla kul. ALLA håller ju på såhär. ALLA har en egen liten spegel eller fotopose. Själv så ler jag väldigt sällan med öppen mun på bild, det händer men jag föredrar att ha stängd mun. Det beror på att jag tycker att jag se ut som en hamster när jag skrattar med öppen mun. Mina finska kindben och bulliga kinder gör att ögonen krymper ihop till små streck när jag ler med öppen mun. Mamma sa alltid att jag skulle le med öppen mun i skolan, det blev sällan bra eftersom jag bara öppnade munnen så bara de 2 framtänderna tittade fram. Visa tänderna tänkte jag och så gjorde jag det. På den här lyckades jag hålla den stängd, men på bilden där man sitter själv var kanintänderna framme.


Ser ni vart jag sitter?


Här då? Lyssnade på mamma den här gången gjorde jag i alla fall. Le med öppen mun och så gjorde jag det.

Men som sagt, nu gör jag det ganska så sällan. I alla fall när jag får posera, liksom ställa upp mig på bilden. Då ler jag precis som på bilden högst upp. Lite. Inte med öppen mun. Lika med "kolla sig i hallspegeln" posen. Stängd mun. Får se om jag börjar le med öppen mun igen när jag gått ner mina kilon? När inte finnkinderna stänger ögonen åt mig. Då kanske jag börjar lyssna på mamma igen!? :)

Nehe, nu ska jag lägga undan min laptop. Lägga mig tillrätta här i soffan och hoppas på att husbandet kanske pillar på mina fötter litegrand. Skön torsdagkväll puppor!

Ikväll åt vi det här till middag! Ni MÅSTE prova, sååå gottismaskens!
(Som Elliot alltid säger.)

Husbandet gillar ju inte ägg egentligen så då tänket jag att han nog fasicken ska gilla det här, FAST det innehåller ägg. Och så satte jag igång. Hittade ett recept som jag ändrade lite efter smak.
Det var verkligen JÄTTE JÄTTE gott, mättande dessutom.

Ingredienser 4 pers:

Röra:
3,5 dl majonnäs
2 dl creme fraiche
1 stor röd lök
Salt, peppar

Tillbehör:
3 paket bacon
Sallad
Tomat

Omelett:
8 små ägg
1 dl grädde
rosmarin
salt & peppar

Gör så här
* Blanda ihop ägg, grädde och kryddor och stek omeletten i smör, låt den svalna.
* Stek bacon knapriga och lägg för avrinning på hushållspapper.
* Hacka rödlöken fint och blanda med majonnäs och creme fraiche. Salta & peppra.
* Bred på majonnäsröran på omeletten, strimlad isbergsallad, skivad tomat och bacon. Rulla ihop. Klart!

SJUUUUKT GOTT och ungarna diggade det!

Barnvagnspromenixen igår på eftermiddagen. Alltså,
det HÄR ser inte kul ut?! Helst inte när man rör sig
med en barnvagn.



Milobebis skiter i den hoppiga färden. Han har det
supermysigt i sin vagn tittandes på alla bilar som
passerar!



Egopics på en trafikerad väg kan vara lite trixigt att
ta utan att verka puckad.



Såna här gator gillar vi bättre.



Tills det dyker upp en vattenpöl lika stor som en
luftballong. Hur tar man sig förbi utan att bli blöt?



"Gatuarbete skall ske" gatuskyltar älskar vi! BORT
BORT BORT med snön!!!



Den här tråga portalen leder till vårt hem. Den här
tråcklar vi oss igenom dagligen med bilen. Låt mig
fråga? När man gör en portal, måste man göra den
rekordsmal då?



Vår hiss i huset som funkar 2 dagar av 3. Den har
stannat några gånger och jag med min hysteriska
klaustrofobi både inte åka i den. Men jag gört, för
jag har lärt mig hur man får igång den igen. Tony
har lärt mig! :)

Godmorgon puppor! Torsdag och jag har vart ute på prommis igen. Idag var den inte lika kul. Det blåste herrejävlars, jag hade en sten i skon som satt fast, skavsår i mina 2 år gamla joggers, radion la av i min iPhone stup i kvarten och så kliade det i fifi. Det är inget kul ställe att klia på in public. Tro mig! Å det slår aldrig fel, ALLTID när man inte får klia. Nu behöver ni inte oroa er för flatlöss eller så utan det är det gamla vanliga hårväxten som är boven i dramat.

Hinner inte med så mycket mer just nu. Ska ta tag i 2 ungar av 3 som ska fraktas till skola och dagis. Sen har jag ett jobb jag ska göra idag. Ikväll är det inget bokat, skönt då jag haft 2 föräldramöten denna veckan bara. Tror att jag ska göra nåt gott att äta tills ikväll!

Just ja, det har försvunnit pengar. Ja alltså en betalning som gjorts till mig med fel clearing nummer. Pengarna är borta just nu men ska ringa till banken och kolla om dom hittar dom! Vad gör man annars? FUCK. Sen har vi tappat bort båda våra bankdosor så då ska det skaffas nya såna oxå! Dom var bara borta en dag.... börjar tro att den som haft bort dom är ungefär 90 cm lång och väger runt 13 kilo. Tror han har ljust ganska långt lockigt hår. Börjar på M och slutar på O! :)

EN liten sneekpeak får ni på det jag sysslar med nu om dagarna.....

.....phiuuuh, säger jag bara! Jag har suttit med det här VARJE DAG i evigheter nu. Vilket jäkla jobb alltså?! Men, jag hoppas att den blir som jag tänkt till slut. Jag menar, att sitta såhär dagarna i ända gör ju att man tappar lite fokus emellanåt och att man kanske glömmer hur det var man ville den skulle se ut!?

Anyway... snart är den klar THANK GOD.

Ok, då har jag snart lässt ut den här boken ÄNNU en
gång. Jag behövde lite mer kött på benen kände jag.

Godmorgon onsdag va? Fasen, halva veckan har gått igen. Det är sjukt hur fort det går emellanåt. Jag har varit på min morgonpromenad, jag har duschat, ätit frulle och klockan är snart 8. Bra jobbat. Promenaderna fortsätter att vara halkiga men snart, snaaaart är det torra asfaltsvägar igen. LOVELY! jag har ett litet tips till alla som håller på med morgonpromenader. Gå på toa INNAN ni går ut och går, det är INTE kul och känna att man måste göra det mitt i promenaden! Så, ett värdefullt tips.

Hörrni, nu har vi stött och blött här hemma igen. Nu har Milos nätter återgått till en endaste vaknafest igen. Han kan vakna allt mellan 2 och 10 ggr per natt. Tony har en app på sin iPhone som registrerar och tar upp alla ljud under natten. Vi fick en chock, han börjar runt 1 och kör på till 5 vissa nätter. För det mesta är det bara prat och lite oroligt gnällande men sen är det vällingen, fortfarande. Nu har jag lusläst ALLT på nätet om sova hela natten kuren. Anna Wahlgrens såååå omdiskuterade kur. Jag håller även på att läsa om boken för att verkligen bli säker på min sak. Efter mig ska husbandet läsa. Vi gjorde ju ett halvhjärtat försök på Milobebis när han var runt halvåret, men sen blev han sjuk och var sjuk till och från i 1 års tid. Då blev det inte så mycket kurande mer, eller i alla fall inte för oss.

Men NU ska vi köra snart igen. Först ska vi läsa boken bara båda två, sen hitta en passande helg att köra igång det hela. Stora barnen ska inte vara här eftersom Milo säkert håller dom vakna då. Eller det är så jag räknar med att det kan bli. Grejen med att kura ett lite större barn är att man inte håller på och buffar och sånt, man kanske kör en solfjäder eller två. Det är mer fokus på ramsandet och att inte vara inne i rummet i onödan. Man ska visa att man är utanför med en lite gläntande dörr och massa ljus utanför rummet. Visa att man finns där, tycker det låter SUNT! Dock så är det sånt som att sluta med napp och återgå till spjälsäng som är det stora bitarna för oss. Att återgå till spjälsäng känns helt FEL. Milo är så stor nu och rörlig i sömnen. En av anledningarna till att vi bytte ut den var att han small i spjälorna hela tiden, men enligt boken är dom inte mogna för öppna sängar förrän dom är runt 3 år. Där har vi inte tänkt klart än. Nappen, eller tutten som vi säger, ska BORT. Det är bara positivt på ALLA plan. Tänderna sparas och sugbehovet är för längesen förbi. Sen är det bara ett störande moment nattetid när han tappar den och så. Snutten ska vara kvar. En trygghet.

Jag har pratat med dagis och förberett att vi kommer att köra igång det hela. Det enda dagis behöver tänka på är att det ska vara rutin på sovandet och det ÄR det redan så det kommer inte att bli nån skillnad från nu. Det var skönt att prata med dagis, hon var med mig och tyckte det kunde vara skönt för oss och ett MÅSTE för att orka och hålla kärleken vid liv. Hon tyckte oxå att det var dags för Milo att sova hela nätterna nu. Det har varit dags hur länge som helst men vi har bara inte ORKAT ta tag i det och någonstans bara hoppats på att det snart går över och så fort det blivit bättre så har hoppet tänts och vi har känt att det går åt rätt håll. MEN.... Det GÅR INTE ÖVER! Inte för oss, därför måste vi nu göra nåt åt saken! Milo måste få sova både för vår skull men faktiskt mest för sin EGEN skull! Så är det. Nu är det NOG, nu RÄCKER det med röriga nätter och ett barn som inte får sin sömn. När jag sen läser om hur väl barnen behöver den här sömnen och att saker som att dom äter bättre dagtid och är friskare så fort nätterna funkar känns så blir jag så övertygad!

Jag talar självklart om när vi börjar och berättar hur det går sen. Nu vill vi sova, hela familjen.... Det gäller bara att bli så övertygad som förälder och kurare så att man är HELT säker på sin sak. Minsta lilla han känner att man velar eller inte är konsekvent så har man förlorat det hela. Det hela känns bättre den här gången, eller denna gången är jag så övertygad om att få honom att sova och när man känner att det är för HANS skull så finns inga frågetecken mer.

Sitter här med en riiiivande mensvärk, känner mig svettig - ful - äcklig och allmänt
ur balans! Kände att det kanske finns fler mensmonster i vårt avlånga land som
känner detsamma!? Vad är inte bättre då än att se att det finns dagar då våra galet
vackra kändisar kanske är mensmoster, precis som jag är idag. När man inte orkar
anstränga sig alls, man vill bara vara....... ful! :) (naturligt ful)

Den där veckan på månaden är här. Den där veckan på månaden som talar om för oss att ens kropp funkar ok och att man INTE är gravid. Det är smått fantastiskt hur man upplevt just mensen sen den första dagen man fick sin mens.

JAG MINNS.....

....att jag fick min mens när jag var 13 år, i slutet av 13 årsålder. ALLA mina kompisar hade fått mens förutom JAG! Varje dag glodde jag i trosan för att se om där fanns nån mens, i säkert ett halvårs tid. Tjatade på mamma med 1000 frågor om varför jag aldrig fick mens?! Dagen med stort M kom ju till slut. Jag tog på mig en sån binda som var lite formad, minns att paketet hade en bild på ett par jeans. Gick till skolan och hoppades att bindan skulle synas, att ALLA skulle se att jag hade mens. :)

...den där dagen när mensen var lite konstig och försvann för tidigt. Gick till gyn och han skiner upp och säger att jag är gravid! Jag var precis fyllda 21 år och small av. Senare samma dag blödde jag som ett troll och åkte in akut då jag drabbats av utomkvedshavandeskap. Det blidde inget barn, tack gode gud, men det var likt förbaskat en väldigt jobbig upplevelse.

...den där dagen när det hände igen! Fast det inte fick hända, vi ville ju ha en liten. Opererad med en skadad äggledare.

.... den där dagen när man inte vill att mensen skulle komma men var livrädd, och så gjorde den inte det! Då drabbades man av kalla fötter, sprang till apoteket och köpte ett test. Kissade på testet och det sken som en sol för att tala om att det flyttat in nåt där i magen. Jag var överlycklig men grät floder av rädsla, vad i helvete hade man gett sig in på? Tänk om det skulle bli utomkveds igen. Tänk om det blir bebis? Det blev en Thedde av det.... och det var det mest fantastiska som hänt!

....att jag läste att man inte skulle få mens när man ammade fullt. MYYYY ASSSSS!! Min mens kom prick 12 veckor efter att Thedde föddes, fast jag ammade fullt.

...den där mensdagen som glömdes bort. Ingen koll. När var det jag skulle ha mens? Ringer syrran ( som just då alltid hade samtidigt). Hon svarar att hon haft för en vecka sen. VA?? Test = TOKGRAVID. Böla i en vecka, spydde i ett halvår, sen kom Elliot. Världens tjockaste finaste bebis som fyllde våra liv med en känsla av att familjen var mer komplett med honom där.

... att 12 veckor efter det fick jag mens igen! SUCK! Varför så bråttom att bli normal igen?

....att sedan följde många många år med en mens som höll i sig i 12 dagar och var borta i 12 dagar för att sen köra igång i 12 dagar till. Jag förblödde varje gång kändes det som. Orsaken till det heter = KOPPARSPIRAL. Den fan hade jag i 7 år. Fattar inte hur jag pallade!?

.... den där mensen som inte kom. Vi längtade efter Milo. Vi var så glada så vi nästan small av. Berättade för storebröderna om det smått fantastiska. Sen kom det där hemska blodet som fick mitt hår att resa sig, som fick hela min värld att bli svart och min hjärna att tvivla på min kropp! Fixar den det inte längre? Vad är fel?

.... det där blodet som inte fick komma ytterligare 2 gånger. Varje gång klev jag ner i ett svartare och svartare hål. Vad är fel? Varför?

.... att mensen inte kom IGEN! Vad betydde det här? Hade det flyttat in nån på riktigt? Skulle den fastna? Orkar vi ännu en gång? Ok vi orkar, men det var sista chansen. Sen skulle vi ha lagt försökandet på hyllan! Det skulle räcka med mina barn. Men det röda blodet som man föraktade så höll sig borta. Det kom inget blod, det kom en Milobebis som fyllde våra hjärtan med helt obeskrivlig kärlek!

Idag när mensen kommer är det ett kvitto på att jag i alla fall ännu inte är i klimakteriet! :) Att jag inte blivit gravid, GUD FÖRBJUDE! Att min kropp funkar. Men likt förbannat så är jag ett trasigt jäkla troll varje gång! Mitt humör är galet och jag är så less på att känna som jag gör. Varje jävla månad. Nu, efter LCHF sägs det att det kan bli förändringar. Det har det blivit. Jag har blivit mer hormonell, svinont i brösten, det går längre i mellan (vilket är jäkligt bra eftersom jag har en 25 dagars cyekl), jag är skengravid före varje mens. LCHF läser jag att det beror på, men det ska bli bättre! Kroppen tar några månader på sig. Sen ska man få lindrigare värk, lindrigare mens, inte så mycket flöde och perfekt menscykel. Inte alls dumt om ni frågar mig! Då hoppas vi på det.

Googlar man på "ont i brösten LCHF" får man massor av träffar. Jag är glad att jag inte är ensam. Men ska erkänna att jag satt hjärtat i halsgropen när jag inte kunde sova på mage. En till bebis tänkte jag och börja nästan grina. Husbandet har fått höra en del... Men nu när jag är påläst förstår jag att det LCHF som spelar min kropp ett spratt.

Den skönaste och tröttaste bebisen när han precis vaknar på morgonen! Haha, dom här
bilderna här helt underbara tycker jag. Snacka om tröttmössan liksom. Typ: Vad hände?
Är det ljust ute? Gäääääääsp?

Godmorgon tisdag! Jag har varit ute på en jäkligt halkig morgonpromenad, MY GOD. Håll i er om ni ska ut och gå. Jag har firrat frulle åt la familia, jag har packat åt unge nr: 2 som ska till pulkabacken idag, igår var det unge nr: 1 som var i skidbacken. Sen ska minigrisen till dagis. Det är fullt upp. Snacka om att vara mamma borde klassas som ett jobb, vi borde få pröjs för att vara mammor helt enkelt! Inte själva mammagrejen men allt roddande som krävs, fan det är FULLT UPP kan jag lova er. Jag satt igång min morgon klockan 5 och nu ska jag snart dra och skjutsa unge 2 och 3. Jag kommer att vara klar klockan halv 10. Då har jag kört på för fullt i 4,5 timme, typ en halvtid med andra ord! :)

För övrigt så går nog den här dagen åt till att sitta vid den här burken. Helt och hållet. Har lite som ska färdigställas oxå och det får jag nog göra på eftermiddagen tror jag. FULLT UPP dag.

Vad händer i era liv? Berätta, jag vill veta!

Sådär ja, då fick jag hem min sminkpalett med 88 olika färger. Märket heter Pashion Cosmetics vilket ska vara ett bra märke med färger som har hög pigment. Nu har jag känt och klämt på den här.

Konstaterar att den är av god kvalité och att färgerna släpper mycket pigment. SÅ jag är nog ganska så nöjd med mitt val. Får se hur länge dessa färger räcker bara. Det ska bli intressant att se.

Håller på att bunkra för framtiden! :))

Mensdag nr 1. Äter mörk choklad för att jag måste. Annars äter jag
upp ungarnas kakor och godisar. Måtte denna dag bara gå.....



.....känner mig lite såhär ena sekunden. Fundersam över allt som
händer just nu och faktiskt lite trött ska jag erkänna.


Andra sekunden känns det lite roligare, som att jag kanske rent av
orkar spexa till det hela. Och så gör jag det här i min ensamhet medan
Milobebis sover. Lite Zoolander på måndagseftermiddagen!


Sen kan jag även visa er mitt party trick med mitt högra öga. Inåt med
det medan det andra stirrar rakt fram. Kan ni?


Sen kan jag få min tunga att se väldigt stor och bred ut. Lite som att
den inte får plats därinne i munnen!


Sen kan jag även, nu när jag ändå håller på, visa er att jag ännu inte
botoxat min panna med tanke på alla fina vågor jag kan få till. Det går
inte att göra såhär när man botoxat har jag hört...



BLINK BLINK, bli inte oroliga. Jag har inte blivit knäpp.... inte än i alla
fall!

Ja, se där vad man kan hitta på en måndagseftermiddag när Milo sover. Jag har verkligen sååå mycket mer vettigare saker jag borde ta tag i än att sitta med en webkamera och bete mig som en 10 åring, men den här dagen är så konstig. Kan inte skylla på nåt annat!

Ja den här starten på denna morgon som berättade att vi vunnit det där spapaketet har nog gjort att det känns som man vunnit en miljon men ändå blivit överkörd av tåget. Konstigt känsla, jag vet. Men det är nog närmaste känslan jag har jag kan förklara. Är det såhär det känns att vinna nåt? Nu har vi ju vunnit 2 grejer på kort tid så nu börjar jag nästan bli orolig för att taket ramlar ner snart eller att bilen pajjar eller att nåt annat tråkigt ska hända! Kan man ha såhär mycket tur? Ni som känner mig irl vet att vi haft en tuff period under en ganska så lång period och jag vet att de flesta unnar oss all lycka som kommer i vår väg just nu. Det TACKAR jag hjärtligast för. Det vet ni! Dock så kan jag inte hjälpa att jag nästan blir rädd när det flyter på. Antagligen för att det inte gjort det på så lång tid. Sen kan ju sådant jämföras med mycket här i livet. Jämför man med att jag har 3 friska barn så kan man inte klaga för 5 öre, men jämför man med hur livet brukar se ut i största allmänhet så har det varit lite tufft. Faktiskt mycket tuffare än vad jag gett sken av härinne på bloggen. Så är det ju, man väljer ju själv vad man "outar" och inte "outar".

Men, hur som haver så blev det en konstig dag.

Känner mig upprymd, men lite ledsen.

Känner mig jätteglad, men lite nere.

Känner mig förväntansfull, men som att jag inte är förväntansfull.

Nån som kan tyda vad för konstigt detta är?! Kan det vara så att mens påverkar såhär mycket?! Ja, kanske det. Har läst mig rödögd på det här med LCHF - och mens. Återkommer om det i ett annat inlägg, men det var högst intressant ska jag säga er!!!

Sen HATAR jag ju fortfarande måndagar, så var det med det!

Nej vet ni vad, jag kan knappt tro att det är sant?! Jag vågar knappt tro på det.... nej det gör jag inte!
Men det är nog sant eftersom självaste Hannah Graaf skrivit här på min blogg!!!!

Förra veckan deltog jag i en tävling på bloggfamiljen, det var en tävling om ett SPAPAKET på underbara Skansken Hotell i Båstad. Ett underbart ställe precis vid kattegatt. Det vi vunnit är gratis övernattning, tillgång till Kallbadhuset, Body & Mind-pass, dryckesprovning, trerätters supé och mycket mer, som det står på Bloggfamiljens hemsida.

I morse gick jag in på Bloggfamiljen för att se om dom hade redovisat nån vinnare i tävlingen. Gissa om jag höll på att svimma av där i sovrumsmörkret när jag läser att Nina i Enköping vunnit spa paketet!!!!!! Jag grät ju... väckte husbandet och bara skrek.

Ja, så nu har vi vunnit det här helt fantastiska priset!!!Tänk att vi ska få åka på detta, bara jag och husbandet och bara njuta av varandra, lugn och ro och behandlingar. Jag tror jag simmar på riktigt!!

TACK BLOGGFAMILJEN!!! Jag är överväldigad!

Godmorgon vänner! Jag vaknar på ett strålande
humör denna måndag! Måste berätta mer om det
senare, jag är i alla fall ÖVERLYCKLIG!!

Så länge kan väl ni hjälpa mig lite! Hjälp mig att kanske vinna 100 000 kr! :)) Jag har satt ihop en chips smak som jag tror skulle kunna bli så jäkla god. Vi gör ofta en kall sås på dessa ingredienser och den blir alltid så RUSKIGT god. Ingredienserna är sweet chili, gräddfil, vitlök och paprika! MUMMA!!

Ni kan klicka er in här och med ytterligare ett litet klick hjälpa mig på vägen! Då skulle jag bli så glaaad, OCH tacksam! O du, rösta även om du tror att smaken verkar smaka skit... SNÄÄÄLLLLAAAA?!?! :)))

Från gårkvällen! Middag hos Kattis & Beijne. Supergott,
supetrevligt... precis som vanligt! 

En bra dag igår blev det. Först fika på stan med Åsa och Micke, därefter fikabesök av mamma och pappa. Sedan avslutades kvällen hos Kattis och Beijne. Vi åt gott, sen fick jag sätta ihop en musiktävling. Wieee.... kul kul! Tog massor med bilder men tror att jag glömde kameran kvar. =( Typiskt, får lägga in bilderna en annan dag helt enkelt.

Nu är jag och Milobebis hos mamma och pappa. Det är en helt ljuvlig dag så vi ska snart ut på en barnvagnspromenad. Ska försöka få med mig mamma och pappa oxå. Dom är lite för förtjusta i skidor, eller lite... dom är typ fanatiska och idag är det ju vasaloppet så här är det fullt pådrag på den fronten. Tony är och dömer innebandy, Thedde spelar match och Elliot i stallet. Ungefär som våra söndagar brukar se ut.

Förresten hittade en sååå fin bild på min mamma och pappa här på datan. Det är från vårt bröllop för 5 år sen. Guud, jag blir alldeles varm i hjärtat av den här bilden. Dom var verkligen sååå fina den här dagen, som så många andra.



Finaste mamma och finaste pappa. En stor dag i vår
familj. Stora flickan i familjen blev bortgift. Världens
finaste dag.

Jaha.... då ska jag snart ta tag i det här med att få med mig familjen WASSBERG/SVAN att följa med på promenaden. =) Men nu händer det faktiskt grejer på vasaloppet, nån därframme rycker och ska försöka ta en större ledning. Nehe, ok... han ville inte fortsätta så nu är det samma sak som det varit i nästan 9 mil. Staka staka staka staka staka... och sen är det lite mer staka staka staka staka. Sen är det faktiskt lite glida glida gliiiiida. Jäkligt händelserikt om ni frågar mig! :)

Godmorgon mina vänner! EN härlig morgonbild såhär på lördagen! ;)
Vi har hunnit med frukost i stort sett och nu sitter jag återigen vid
den här datan och stirrar...

Vi vaknar upp till en fantastisk dag. Solen gassar och jag hoppas att det fortsätter att smälta snön. Husbandet har tagit med sig Milobebis till Milos farmor och farfar. Dom tänkte hänga där lite medan jag inte kunde följa med. Jag har så jäkla mycket som måste bli klart nu så jag kände att jag behövde stanna hemma och fixa med det för att få lugn i själen. Det värsta som finns är när man har 1000 saker i skallen som hänger över en och man inte får tid att ta tag i dom. Nu har jag fått massor uträttat på bara några minuter. Känns bra i själen kan jag lova.

Ok, vad bjuckar lördag på? Det blir lite umgänge med vänner på dagen, en fikastund är inplanerad och lite insupande av finväder minsann. Ikväll ska det tittas på melodifestival igen. Känns ju liiiite sådär, OK... igen med alla andra chansen bidrag men jag vill se det. Skulle vilja brassa i ordning en värsting middag på det oxå, vi får se hur mycket vi hinner med.

Nehepp... nu ska jag fortsätta. Hörs sen igen!

Ok, nu fick jag tag på den här grunkan. Jag vet att
jag inte får ha den här men ser jag tillräcklig söt ut
så....



.... ingen ser va? Ja att jag har den här grunkan nu
va?



Ut med tungan och så smajlet som alltid funkar.



Men sen var det inte så kul längre. Det som inte fick
hända...hände! Plåstret lossnade!!!!!!



Det blidde gråt och tandagnisslan utav det hela, allt
gick åt helvete. Grunkan kunde dra åt skogen nu,
för den blev ju inte alls så kul nu när plåstret lossna!

JDet är pizzasallad på hans bord ifall ni undrar, ett utav Milos favvo. Men tänk så det kan bli? Här satt han och hade så kul med grunkan som han egentligen inte får ha, sen brast plåstret. Nu när det är som det är oxå så funkar ju inget utan plåstrena! :) Knäppisunge :) Vi får se när det här släpper. Vi har försökt att vänja av honom plåstret, men helt utan framgång. Vi får ta tag i det när handen inte längre har ett endaste spår kvar av skinnavlossning. Det blir liksom som en avvänjning av nappen, den biten ska vi oxå ta tag i så småningom.

Jaha, här sitter jag i vardagsrummet nersjunken i soffan och skriver. Vi har precis ätit tacos, lite svennebanan tacos. Till det lite rött vin och mörk choklad. Vi har tända ljus överallt och jag älskar doften som blir av just tända ljus. Det är fredag och man känner i hela luften hur veckan äntligen är slut och hur alla kopplar av. Inga pubbeungar hemma denna kväll då det sover borta, båda två blev det nu då Elliot ringde och oxå skulle sova hos kompis.

Minns ni hur det var det där med att sova hos kompis när man var liten? Mina sova borta minnen är inte så roliga dock. Jag var en fegis och mammagris. Jag fixade inte att sova borta helt enkelt. Jag tjöt oftast innan klockan var 10 på kvällen och så fick dom ringa efter mamma som fick komma och hämta mig. Ibland fick hon komma mitt i natten. Jag var så jäkla tuff när det hela bestämdes och jag skratta och tjoa om hur kul det skulle bli. Sen slutade det ALLTID i pannkaka. Jag tror att jag blev tonåring, långt in i tonåren innan jag kunde tycka att det var kul. Fan vad tråkigt egentligen, snacka om att gå miste om massa skoj för att man var mammagris. Men men, jag tog nog igen det sen... :)

Nej, nu ska det zappas hejvilt mellan 101 sätt att åka ur en gameshow och lets dance! :)

Ja ni är ju förmodligen inte dumma i huvet utan märker att jag håller
på och fipplar med min blogg....

...och det går åt helvete! Jag har lyckats radera fleeeeeeeeeeeeeeeeera timmars jobb, bara genom ett litet knapp tryck! Säkert flera dagars jobb om man ska räkna ihop all tid jag lagt ner under årens lopp! :( Har man sedan bloggat i 6 års tid så tynger det en hårt när inte min blogg ser fin ut! Det är sant, jag HATAR när jag inte har ordning inne på bloggen. Men nu känner jag att mina ådror i pannan buktar ungefär 7 cm rakt ut från skallen. Hur jag typ snart kommer tappa besinningen och misshandla den här datorn till den milda grad att jag ALDRIG mer kommer kunna blogga. Så att jag låter det vara nu, det får se ut såhär. I alla fall till imorgon när jag sovit på saken, repat min stackars hjärna från all liten text jag fått lusläsa bland koder och skit. Men ordning måste det bli, SNART!

Ha överseende mina kära läsare... jag återkommer senare och pratar om nåt helt annat, visslar litegrand och nonchalerar denna misär som uppstått! :)

Jag har sånt här skinn till min AJFOUUNE! :) Finns att köpa på Tonys
jobb, dvs Dialect. Håller baksidan snygg och skyddar även mot stötar!

Sånt här köpte jag häromdagen. Ett slags skinn som klistras på iPhone. Det sitter som berget! Jag trodde det skulle flärpa hur som helst efter nån dag men det verkar faktiskt sitta hårdare och hårdare. Det skyddar mot stötar, vilket är skitbra med en iPhone 4. Sen håller den baksidan snygg oxå. Jag ÄLSKAR mitt skinn, den ser helt annorlunda ut nu oxå.

Finns svart skinn oxå, men utan klumirurer. Sen finns det vitt med klumirurer, men den skulle se ut som skit efter några dagar bara så jag valde brunt. Då passar det till min hippielook i sommar! :))

298 spänn!

Glassnyheterna för i år i Metro idag. Har ni sett dom? Jag har 3 favvisar.
Som om jag kommer äta nån av dom? No way, inte förrän jag väger
57 kg. Så är det! :) Men ni som inte håller på med det här kan väl
berätta sen hur dom smakar!



Den här skulle jag smakat....



Tänk den här en varm sommardag.... epp litet paket
med små isglassar i! MUMMA!



Sen en ben & jerrys chokladdröm för PMS dagar!

Metro bjuder på alla nyheter på glassfronten denna sommar. Jag räknar med att vara klar med min viktminskning i slutet av augusti, då har jag gett det 8 månader. Så i slutet av augusti ska jag sätta mig i en garderob och smälla i mig alla dessa glassar. Jag ska sitta och fuläta så det rinner glass på hela magen och så ska jag sitta och humma för mig själv. Gunga fram och tillbaka och blunda... och äta. Men då ska jag väga 57 kg, annars blir det inget hummande.

Min favvoglass idag är DAJM glass.... dock så är jag ingen glassmänniska direkt och blir ofta lite illamående när jag får för mig att jag ska äta en. Den är mastig som fasen ju. Men eftersom jag ÄLSKAR dajm så är den oftast den glassen jag väljer när jag väl äter glass. Ben & Jerrys är ju jäkligt goda oxå men då är mastigt bara förnamnet. Åt den där kakdegs glassen förra sommaren och höll på och svimma efter 3 tuggor! :)

Jaha, är Du en glassmänniska? Har du nån favvo? Saknar du nån glass från förr?!

Jag saknar puckstång, snacka om lagom mängd med glass och bara underbar vanilj. Perfekt till kaffet!

YES, igår åt vi LCHF pizza till middag. WOW, är verkligen förvånad...
som vanligt känns det som, vad god den var! Rekommenderas!

Hade ju färsk basilika som jag behövde göra mig av med. Kanon tänkte jag när jag kom på pizzan. Då slänger vi i lite finhackad basilika på den. Vad tror ni hände då? Jag glömde hela skiten, den står där i sin lilla kruka skruttigare än nånsin. Bra minne.... GULDFISK.

Ämen, ni måste terra den här alltså. Jäklar i min lilla låda. Till pizzan så gick vi till lokala pizzerian och köpte pizzasallad. Sen ett litet glas rött... VOILA så har vi lite vardagslyx.

RECEPT:

Ingredienser:
Botten

150 g cream cheese vitlök & örter
6 ägg
2,3 dl vispgrädde
0,6 dl parmesan (eller annan smakrik ost)
1 matsked oregano eller annan krydda ni gillar till pizza
5,5 dl riven ost

Tomatsås

0,7 burk krossade tomater
kryddor, jag använde:
oregano, cayennepeppar, chilipulver, rosmarin och salt.

Låt koka en stund på medelvärme sedan svalna lite.

Topping

Använd vad ni gillar bäst.
Jag hade på:
Kalkon i strimlor
Lök
Paprika
Färska champinjoner
Jalapenos

2,4 dl riven Mozzarella (eller annan gratängost)


Gör så här:
Vispa ihop cream cheese, och ägg till en jämn smet. Tillsätt grädden och parmesanosten, vispa ordentligt.
Blanda sedan i resten av pizza botten osten. Häll allt på en ugnsplåt med högre kanter, smöra botten först. EN del använder bakplåtspapper men jag kör utan, bred ut till en jämn botten.

Grädda i 175 grader i 25-30 min tills den blir gyllene.

Under tiden kokar ni ihop tomatsåsen, och förbereder toppingen.

Ta ut botten och låt svalna en liten stund bara. Smeta ut tomatsåsen och toppingen. Ställ in pizzan i ugnen på 200 grader i fem minuter (eller tills osten smält). Ta fram låt svalna 5 min till. Skär upp och njut.

Går utmärkt att frysa, och värma i micron efteråt. Är även god att äta kall.

Vårens första tecken kom äntligen idag, vattenpölar!
Dom var enorma på vissa ställen. Solen värmde upp
vädret rejält idag kände jag, såpass att skiten äntligen
börjar smälta bort! JIHAAAAAA!!!



Milobebis ser alldeles sorgsen ut, det var han dock
inte. Han babbla på om varenda bil vi passera under
hela promenaden hem från dagis! :)



Det ligger ju mycket snö kvar, MEN.... det gör inget.
Nu vet vi i alla fall att det finns hopp om livet, att
det snart blir en skön vår!



Promenad förbi ett utav favvofiken. Tant Gredelin.
Har ni vägarna förbi en fredag så slink in på deras
afternoon tea som börjar kl 13. UNDERBART!



Precis bakom taket på lusthuset har ni min absolut
första alldeles egna lägenhet. En etta på 31 kv. Jag
ÄLSKADE den! MYCKET kul har hänt i den lyan kan
jag lova! Bodde där när jag fyllde 20! WIOIII!! :)))
Fina minnen såhär på torsdagseftermiddagen!

Torsdag eftermiddag. Våren har visat en liten bråkdel av vad den kommer att ha att bjuda på framöver. Känner ni hur det värmer när man står i solen?! Jag är LYRISK. Jag vill bara ha mer och jag känner att ena lilltån nu har tinat, det är lite kvar att tina ur denna vinterdvala!

Just nu tar jag en paus i dammsugningen. Orkar bara en halva i taget av denna 170 kv stora lägenhet. Väntar på husbandet och undrar vad vi ska äta ikväll. Jag har en bukett med färsk basilika som ser lite hängig ut så jag känner att det måste innehålla basilika. Mmm, vi får se vad jag hittar på. Förslag? Jag är oxå sugen på ett litet glas rött ikväll... vet inte varför, bara för att i guess.

Idag hann jag inte med riktigt allt jag hade planerat. Elliot ringde nämligen från skolan och mådde inget vidare. Han mådde illa och hade ont i magen. PANIK... kasta i sig en påse med vitpepparkorn kändes det som! Hämtade hem min bleka pojke och la honom i soffan framför TV:n. Frågade om han hann att äta ordentlig frukost (eftersom han åt frukost senare än mig)?

"Jaaa, jag åt ju helt överdrivet mycket turkisk youghurt" ojjade han sig.

Ok, konstigt. Ungen äter inte det i vanliga fall utan vanlig yoggi med VANLIG fetthalt. Det kan ju faktiskt bli för mycket av det goda, helst när man inte är van. Så illamåendet släppte varefter, oxå magvärken. Kusten är klar, faran är över.... för denna gång! ÅNGESTATTACK X 187 när magsjukorna går! Fy farao och står där och spy inälvorna ur sig så man både skiter och pissar på sig och ögona ploppar ut! BRRRR!

Nu mera dammsuga. Ha en fin kväll hörrni bloggispuppor om vi inte hörs mer ikväll!

Minns ni att jag pratade om att ungarna skulle fotograferas? Att fotografen skulle komma
hem till oss och göra hela rasket? Här har vi då det underbara resultatet. Hon har tagit
massor med bilder på det bästa jag har i livet. Inte alls lätt att välja ur de man vill för-
stora ska jag säga er! Detta är bara en bråkdel, men ack så fin bråkdel!

Jag dööööööör så fina bider vi fick ihop på mina ungar. Här ser ni ett litet axplock. Milo var tröttast i mellaneuropa när väl Ulrica kom men hon kunde det här med barn hon Ulrica. Milo, som blivit en rätt blyg liten pojke, lyckades hon charma direkt och det var aldrig några problem. Man märker dock på många av de andra bilderna att han var lite trött men vissa bilder så ser han så himla pigg och glad ut på.

Nu ska här väljas ut bilder dåra, inte alls så lätt ska jag säga er och det lutar nog åt att det blir några stycken förstoringar eftersom jag har så svårt att välja!

Vill ni anlita Ulrica, vilket jag rekommenderar er starkt att göra, så hittar ni hennes hemsida HÄR!

Hittade en gammal bild på husbandet och min svägerska Madde. Jag
blurrade bort henne för hon tycker alltid att hon blir så dålig på foto! :) 
Snacka om att det hänt grejer sen den här bilden togs. Jag fick ärligt talat
en chock när jag såg husbandet på bilden.

Sitter på min pappas företag och går igenom en del grejer, hittade gamla foton här på datorn. Jag hade helt glömt hur husbandet såg ut. Att han såg ut såhär för 26 kg sen?! Det är helt galet och jag är verkligen inte förvånad över att människor faktiskt inte känner igen honom idag. Idag är han en smal liten pojke känns det som. Jag har dock aldrig uppfattat honom som tjock, mer rund, varm och go! Jag har faktiskt saknat hans storlek en del sen han lyckades gå ner alla dessa kilon. Mest för att han kändes så trygg, stor och nallebjörnig. Men när jag ser den här bilden så minns jag att han inte trivdes med den här vikten. Att han snarkade som ett reaplan på nätterna och att han faktiskt inte mådde bra av sin övervikt, varken psykiskt eller fysiskt.

Jäklarns, jag minns alla gånger vi pratat om att ta tag i vikten. Att han alltid var så uppgiven och inte trodde att han kunde bli smal. Vi har haft miljoners diskussioner där jag försökt peppa honom! Titta NU!? TÄNK, han klarade det. Idag har han en härlig matchvikt som har stortrivs i. Han är så jäkla glad att han fixade det. JAG, som hans livskamrat, är nog ännu gladare eftersom jag ser vad detta gjort honom. Det har gjort honom så gott, faktiskt så pass att han mer eller mindre har ett nytt liv nu. Jag brukar tänka på hans rygg som pajade här i december. Vad hade hänt om han hade alla kilon kvar? Hade detta med ryggen varit ännu värre då? Troligtvis.... 

Vad STOLT jag är över dig TONY! Du har vart så jäkla duktig och slagit alla på käften som nånsin sagt att du var tjock. De flesta som sagt det har inte varit direkt smala själva.... hrmpf! :) Jag har ibland varit chockad när han berättat vad vissa av hans kunder sagt. "Fan vad du har lagt på dig" har dom kunnat börja en mening med. Gör man det? När man kommer in i en butik och ska prata med en säljare! "Fan vad fet du blivit" liksom. Jag blir förbannad! Vart har respekten tagit vägen? Skulle nån nånsin sagt så till mig hade jag brutit ihop eller dragit till vederbörande på käften! Men nu har du Tony fått göra det, 26 kg smäll på käften har du fått dela ut till ALLA som nånsin påpekat din vikt!

Nu är jag där själv, jag har inga 26 kg som ska bort. Däremot har jag 10 jävla envisa kilon kvar. Jag kämpar, jag gråter, jag tränar, jag äter som jag ska, jag ältar, jag hoppas, jag SKA! Kilona ska bort... och du TONY är min inspirationskälla! Kan DU, kan JAG!

Satt tidigare och tittade på bilder från i somras. Finns det någonting
man längtar så hårt efter just nu som sommaren? Troligen inte, inte
här i alla fall. den här bilden kan nästan få mig att gråta av längtan!

Dagen har gått och vi har tvättkväll, det är så jävligt att tvätthögen vuxit upp till taket på nolltid igen och det är dax att ta tag i det hela. Vi skulle tvättat i lördags men jag mådde ju pissigt då så det fick skjutas på tiden. Mer än nån dag går inte, sen är det stopp. Det måste tvättas. Men jag lever på känslan man får efteråt, den är riktigt najs tycker jag!

Nåväl, nån som längtar till sommaren? Säg tuppen JAAAAAA!!

Jag är så inihelvetes trött på denna vinter nu. Jag behöver sol i min själ, jag behöver sol på min genomskinliga hud som skiftar i blått. Jag vill ha ljumma kvällar på vår balkong, jag vill ha Milo i en liten tischa och ett par shorts. Jag vill se hur Thedde fått sin första bränna på näsan, hur Elliot får sin så bruna rygg han brukar få. Plaska i vattnet, tänka grillalternativ till kvällen, vilket vin till köttet, en vin och sprite på en uteservering...eller en kall öl...eller bara en kall cola light. Jag vill se husabndet njuta av solen som bara han kan... i timtal.... så man ruttnar till slut och skäller ut han och säger att han är onormal som kille när han vill sola 8 timmar i sträck! :) Ahhhh...nu skulle han få sola oavbrutet i 2 veckor om han ville.

Hur länge är det kvar nu? När börjar våren? När brukar den första dagen infalla då man känner att nu tar jag nog på mig en lite tunnare jacka? Är det inte i april nångång? Eller är det maj? För i mars är det väl inte? Ni ser, jag är så jäkla vinterkvaddad i hjärnan så jag totalt missat hur det ligger till med våren, jag har GLÖMT. Jag minns inte hur våren är, eller hur den känns, eller när den ens kommer.....

Ge mig VÅR!

I väntan på pappa. Igår när vi skulle iväg och stor-
handla. Här står han oftast blickstilla och bara kikar
på alla bilar som passerar.

Igår bar man hem mat för ett helt kompani igen. 1 gång i månaden så köper jag hem förbrukningsvaror i form av skithuspapper, hushållspapper, 30 liter välling till Milo, maskindiskmedel m.m. Det är ett jäkla jobb att få hem allt men vad skönt det är när alla såna förråd är fyllda. Det värsta som finns är väl när skithuspappret tar slut. Sen sitter man där inne på toan och ba: Jaha, vad gör jag nu? Sen blir det till att använda alla finservetter man har hemma. Inte kul och torka sig med finaste marimekko servetterna liksom.

Underskattat är oxå en välfylld kyl och frys. Igår tittade jag in i båda samtidigt när jag packat upp alla varor och fått in dom. Man får en sån där AAAHHHH känsla. Skönt, imorn slipper vi äta oliver och gammal lingosylt till frukost liksom. Pubbeungarna är glada för att det finns precis allt man brukar vilja äta till frukost, fint serru.

Jaha, nu har jag fått taxiservicen avklarad för denna morgon oxå. Sitter i ett lugnt hem som är så tyst, det har inte varit såhär tyst på väldigt länge ska jag säga er. Jag ska ta mig en svängom och plocka undan, jag ska avklara lite viktiga ärenden på datan och sen är det nog lagom tid att hämta Milobebis igen. Han var ledsen i morse när jag lämnade, han har ju inte varit där på över en vecka och då är det alltid lite moloket sådär. Men rutinerad morsa som man är vet man att det är över så fort jag satt mig i bilen och åkt därifrån.

Innan vi gjorde oss klara för dagis så skulle Milobebis rita lite först.




Han var så stolt över sina "bilar" han ritat där. Han
pekade och så log han med hela ansiktet. Svårt att
vara konsekvent där och säga aj aj kan jag lova! :)

Lägg märke till Milos högerhand. Han håller den sådär ungefär hela tiden. Det är "brände sig på kaminen" handen. Jag ska tillägga att handen är helt bra nu, men han har fått en liten fetisch nu med plåster. Det var ju nämligen så att när själva skinnet på blåsan släppte så ser det ju inte så kul ut. Han har nytt fint skinn under men det hjälps inte. Så när han har badat på kvällen och han inte haft nåt plåster under tiden så märker han det sen när han badat klart. Då blir det hoolabaloo.... "Maaammmmmmaaaaa, laaaagaa påschter" går han runt och säger. SÅ då måste jag laga handen med plåster. Jaja, det går väl över det med nån dag. :)

Nu fix och don!

Stress stress stress.... taxiservice drar igång alldeles strax. Trodde jag JA. Jag hade visst ingen bil hemma, då blir det llite svårt med taxiverksamhet. Ringa gubben, kom kom kom med bilen. Annars inge dagis... tänk att när 1 endaste grej får snett en morgon så kan allt gå åt helvete. Är det så känsligt detta med morgonrutiner?