♥ Niiinis BLOGG ♥

Den här bilden togs när Milobebis var sjuk. När han
bara ville sitta i knät och mysa. Jag lyckades fånga
den här bilden precis när Tony somnat med honom..
är inte detta kärlek?

Idag har ju Milobebis varit på dagis igen. Fick höra att det han hade var nåt som gick just nu, tokfeber i ett dygn först som följs åt av lite snuva. Sen är det borta. Milos kompis på dagis hade haft exakt samma. Dom brukar följas åt så det är alltid bra att fråga dom när Milo insjuknar....

... nu kan vi väl få hoppas på att det dörjer lite innan han blir sjuk igen?!

Playdate här hos oss igår. Det blev en härlig dag med massa skratt!
Meja är inte den blyga typen när det kommer till att ta foto. Skratta
säger man och hon bjuder på dessa underbara skratt!

Heldag med lek, mat och fika. Inte alls dumt och nåt man borde göra oftare. Meja har vi ju fått följa ända sedan hon planterade sig i magen på Åsa. Det roliga var att vi planterade Milobebis i magen nästan exakt 6 veckor efter dom. Dom föddes dock inte som planerat utan Milo valde ju att stanna kvar ytterligare en tid, det skiljer nästan 2 månader på dom. Åsa var min stora stöttepelare under den tiden kan jag säga, hon peppade mig när jag gick där som en flodko och trodde jag skulle explodera vilken sekund som helst! "Nu kommer det hända, jag känner det på mig. Du har ju alla tecken på att det är dax" sa Åsa..... varje dag. Men inget hände, dock så hjälpte peppet mig oerhört ändå! :) Samma var det sedan när Milo inte ville sova. "Nina, det kommer vända nu. Jag känner det på mig!" peppade Åsa. Som ni alla vet så sover ju inte Milobebis hela nätter än (även fast det är mycket bättre med blaskvällingkuren). Idag skrattar vi åt det, att Åsa kände på sig så mycket men att det aldrig blev så. Dock så har all hennes pepp och att jag fått bolla med henne hjälpt mig så mycket, tack för det ÅSA!

Jaha, idag är det tisdag. Milobebis ska till dagis och jag har en hel del jobb att uträtta. Sen hade jag väl tänkt att börja rensa ut julen. Julgran och allt sånt är ute men stjärnos och ljusstakar är kvar. Det ÄÄÄR ju faktiskt ganska så mysigt med den här belysningen, det kommer man inte ifrån. Men man får byuta ut den mot nån annan mysig belysning så känns det inte så fattigt sen.

Ska skriva om ett "paj" recept som jag gjorde igår. Alltså LCHF gottis paj.... sååå god och ytterligare en grej att göra som substitut! HURRRAAAAAAAA!!! Sen bjuder jag även på substitut för chips! Vad sägs om det..... ??? DUBBELHURRRRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Igår hade vi en innedag då Milo haft feber. Nu är det bättre dock, såå
skönt! Vi läste Milos bok. Det är en kul bok med såna här fina och söta
djur i den. Sen kan man liksom känna på hur en nos på en hund känns
och morrhåren på en katt. Dom sitter liksom utanpå. Den här boken är
jättekul tills vi kommer till det här djuret.......



.......grisen. Nosen är gjord lite sådär kladdig som den faktiskt känns
på riktigt. Milo ryggar tillbaka och tittar förskräckt på den här grisen
sen smäller han igen boken med ett ljudligt PANG och säger "Nu klart".

Godmorgon LÖRDAG. Vad härligt med lördag, och härligt oxå att Milo är bra nu. Han hade en feberfri dag igår och ungen blev sig lik igen. Det blev t.o.m middag med vänner på kvällen då vi beslutade att köra på eftersom Milo blev så mycket bättre. Konstigt egentligen, hög feber i 1 dygn sen borta, putsväck!?

Till bilderna då, vet faktiskt inte varför han inte gillar just grisen. Han vill liksom inte fortsätta läsa boken när man kommer fram till grisen. Jag har provat flera gånger. Det är jättekul med hunden och katten men så fort den här grisen dyker upp så smäller han snabbt igen boken!

Han är ju galen i reklamfilm oxå. Han springer till TV:n när han hör att det vankas reklam. Favoriterna är bredbandsbolaget och foxy bingo. Sen har han två som han är LIVRÄDD för, han springer iväg och gråter. Man måste alltid vara lite beredd, jag har lärt mig att springa till honom och ta honom i famnen. Första gångerna hörde vi bara ett vrålskrik från TV:n och blev rädda att han slagit sig. Men det var bara dessa läskiga!





Det som verkar vara sambandet är gubbar i glasögon som skriker. Grejen är att detta gjort att han är lite rädd för en kollega till min pappa. Han har glasögon som sitter sådär på näsan ofta och Milo får tuppjuck så fort han ser honom. Han gråter verkligen i panik och vi kan inte längre besöka min pappa på jobbet, det går inte. Han är otröstligt och hänger sig fast i mig krampaktigt och gråter. Han är väldigt lik gubben i garderoben för övrigt....

Min lilla ONGE vad mycket det finns att vara rädd för redan....

Favourite pic.....

...nyss taget här hemma. Thedde sitter vid datan och Milo ställer sig framför honom. Han vill titta på bussen säger han. Det betyder att vi ska leta fram ett klipp på youtube som innehåller en åkande buss. Just när han tar tag i sin storebrors arm knäpper jag fotot. Han ser upp till sin storebror och älskar honom så mycket. Han älskar båda sina bröder så mycket... det känns så fint i mammahjärtat minsann.

Där inne i kulan är ju jag. Milo märker att man kan spegla sig i det
mesta. Tänk vad kul det måste vara med alla upptäckter!?

Lite uppdatering angående Milos sovvanor. Ni vet ju vilken LIVING HELL vana han haft. Typ inte sovit och bara ätit välling nattetid.

Kan säga att den mystiska nyckeln till bättre sömn var BLASKVÄLLING. Därför tänkte jag nu vara en levande reklampelare för BLASKVÄLLING. Känns som jag kanske borde tillverka nåt som heter BLASKVÄLLINGS kuren, så säker är jag på min sak!

Vi har numera en liten pojke som TYCKER OM mat. Har ni hört nåt så fantastiskt?! Han ÄTER! Som sagt så märkte vi ju skillnaden redan nån dag efter vi kört igång projetk BLASKVÄLLING. Han ville ha frukost. Detta fortsatte... sen ville han äta mat. Han sa "Äta mat" för första gången någon vecka efter vi började. Han har inte velat säga så tidigare, för han har ju inte velat äta helt enkelt. Han har varit mätt på 1,5 liter välling.
Han äter numera hela portioner, dock så går det bäst när vi hjälper till lite. Annars tappar han intresset fort och vill göra nåt annat. Men det handlar ju om nyfikenheten och den där lilla rastlösheten som bor i honom.

Nätterna då? Ja, han vaknar mellan 3-5 och vill ha sin blaskvälling. Sen somnar han (oftast) om till typ halv 7. Han sover oftast oavbrutet till den tiden på morgonen så vi behöver inte gå in och ge honom nappen eller på annat sätt klappa om honom. Han har helt mörkt i sitt rum med undantag för en liten nattlampa som lyser svagt, vi stänger dörrarna. Då sover han som bäst. Jag har slutat gå in för att titta om han andas men jag sover långt ifrån BRA ännu, men det kommer väl kanske? Jag har ju hållt på såhär sen graviditeten så man får nog räkna med att det tar ett tag.

Men har jag något råd att ge så är det BLASKVÄLLINGS kuren! Den är KANON!

Här har ni då våran 2 åring som spelar Angry Birds. Han är riktigt duktig och snabbt
går det när han navigerar sig i telefonen. Husbandet pratar engelska så alla våra
vänner ska förstå vad det är han gör.

Milo har haft ett stort intresse för våra telefoner sen långt tillbaka. Tony har en Sony Ericsson X10 och jag har en iPhone. Dom funkar ungefär likadant. Han kan öppna telefonerna, navigera sig fram mellan de olika spelen, han kan alla spel. Favoriten är Angry Birds och har alltid varit. Man ser att han liksom spelat så mycket att han blir lite otålig när han kraschat en bit av bygget och vill tillbaka till fåglarna igen.

Våran lilla Angry Bird champion! :)

Våran tomte Milobebis. Det roliga är att han låter mössan sitta på
långa stunder utan att ens försöka ta av sig den. Detta bådar gott inför
julafton. Tomtemössan på!

Har egentligen inte tid att sitta här men var bara tvungen att visa lite bilder på Milobebis när han hade sin tomtemössa på. Han tar tag i sitt ansikte och gör såna här grimaser emellanåt, och vi vrider oss av skratt. Ju mer vi skrattar desto mer grimaserar han. En riktig teaterapa, den egenskapen tror jag både att mamma och pappa står för.

Nu hopp in i dusch och fara iväg på julklappsinhandlandet. Har precis bakat klart Leilas Bounty Road godiset och saffrans muffinsen.... PIUUUH! Känner mig stolt över mig själv, jag ligger i fas..... ligger i fas. Kör på ba.... HEJA HEJA!

Lilla julafton med mammagruppen hade vi igår. En jättemysig träff
som jag hoppas att vi fortsätter med länge länge.

Vi började i backen, blev bara några åk för sen fick vi visst syn på lekparken brevid. Där lektes det sedan för att avslutas då Milobebis verkade frysa och vara lite trött. Han är lite hostig så jag antar att det kanske är en liten förkylning på G. Längesen nu så jag antar att det är dax igen.

Vi hade jättemysigt här hemma. Det bjöds på glögg, pannkakslunch, goda matiga mackor och slutligen lite fika med lussebullar och pepparkakor. Vi öppnade givetvis julklappar som vi bytte. Milo fick pennor och ett ritblock, PREFEKT... han som älskar att rita! Han hade tusch över hela kroppen igår. Munnen, händerna, ögonlocken!!!, och kläderna. Men men, det verkar vara tusch som faktiskt går bort! JIPPII!!!

Jättemysigt var det, hoppas att detta förblir en tradition!

Nu ska vi snart packa in oss i bilen för att åka på julmarknad i Sigtuna! Puss på er!

I förrgår premiäråkte Milo sin pulka han fick när han fyllde år. Han
älskart! Saken blev inte direkt sämre när Theddes kompisar dök upp
i backen med en bob! Wieeeeeeeeeeee.... ungen är inte rädd för nåt,
han skreeek av förtjusning när dom susa ner för backen!

Premiäråk i backen. Det var ju en succé det.

Minns ni vad kul det var att åka just pulka och bob när man var liten. Att man orkade? Kånka den där boben upp och så åkte man ner, upp och så åkte man ner. 300 ggr typ. Idag när jag då ska ta mig upp så är man ju helt slut efter 3 vändor. Det måste vara förjäkla bra motion det där, det får bli min motionsform nu under vintern tror jag. Backe upp och backe ner. Måste först och främst köpa en pulka som man får ner ärlset i. Den Milo har rymmer inte mitt! :)

Dålig bild men jag har en vana som är lite knäpp, jag häller alltid
kaffet högt upp ifrån med en smal stråle för att få detta bubbel i
kaffet. Varför? Jag har inte en jäklaste aning, jag är väl bara knäpp!





Look at him eating?! Ja, såhär kan det se ut när vår bebis äter för
glatta livet. Nu har vi kört projekt rutin och även projekt "blaskig
välling". Det innebär alltså inte 5 skopor i vällingvattnet utan bara 2.
Detta har gjort att vårt barn ÄTER på dagarna nu. Han är inte längre
mätt dagtid av all välling han äter nattetid. Han äter en sån flaska på
natten och håller sig mycket bättre pga av ALL mat han äter nu. SNART
kanske han sover hela nätterna utan att vakna kl 4-5 för vällingen.

Ja äntligen kanske vi fått bukt på problemet med dessa nätter. Törs jag skriva det? Nej, jag gör fan inte det. Jag vill inte skriva det. För då kommer jag snart sitta här med blödande ögon och beklaga mig igen, vi låter det vara osagt.

Men JUST NU funkar detta! Att ge honom blaskvälling. Vi började för snart 3 veckor sen och det har verkligen FUNKAT. Fick ett tips på en hemsida när jag googlade på vårt dilemma. I början fick han så många flaskor blaskvälling som han brukade äta, i ungefär 2 nätter var det så. Sen ville han inte ha så många flaskor blaskvälling för han ÅT ordentligt dagtid. Nu, ca 3 veckor efter starten, så vaknar har vid 4-5 och äter en blaskvälling flaska. Somnar om, ibland inte, och sen äter han en ordentlig frukost med smörgås och turkisk 10%ig youghurt, han åt 2 tallrikar i morse! Tänk om.... tänk om....

Innan läkaren kom in så var det en himla tur att ALLT som Milo gillar
fanns att leka med. Bäcker, stora lastbilar, grävskopa och små bilar.
En orolig mamma som pussade på sin lilla son hela tiden.....





På vägen ut från doktorn så fick man äta lite glass. Sen fick man köra
vagnen vilket är något av en favvosysselsättning. Sen kramade vi
önskekossan som står där i entrén. Vi tog oxå några danssteg på väg
ut från sjukhuset. Det var så härligt att titta på honom!








Vi avslutade besöket i Uppsala på det GULBLÅA varuhuset som hade
superduper dag. Det var crazy priser där vi bl a fyndade en stekpanna
i gjutjärn för 19 kr!! Milo fick ligga på ett berg av sina "snuttar" men
det var inte så kul. Vi köpte ytterligare ett gäng för att fylla på förrådet.

Först och främst!! TACK ALLA RARA för så fina kommentarer i det förra inlägget. Jag blev alldeles rörd när jag läste igenom dom, tänk att ni är så  många som tänker på mig/oss. TACK, det värmer oerhört i hjärtat!

För det andra! FÖRLÅT för att detta inlägg dröjt! Jag glömde (säkert i all oro) min mobil hemma så jag har inte ens kunnat mobilblogga! När vi väl kom hem vid 2 tiden så var det dax för mig att ta på taxikepan och sätta igång med skjutsandet och har inte förrän nu fått sätta mig för att skriva ett inlägg om dagen som gått!

DET GICK JÄTTEBRA!!!!!!!

Jag är så oerhört lättad och så glad i hela mitt bröst att jag knappt vet vad jag ska göra av alla känslor som sköljt över mig denna eftermiddag! Vi kom dit lite sent då trafiken var förjäklig, sönderstressade flaxade vi in till en jättemysig avdelning. Det var liksom på barnmottagningen dom tog emot. Alla var så himla trevliga och varma. Vi blev slussade till ett rum med massor av leksaker vilket var väldigt bra för vår Milobebis!

Läkaren kom in, en äldre dam, så varm och trevlig. Hon hade så söta håraccesoarer i sitt gråa hår. Hälsade på Milo som tyvärr blivit lite ärrad av alla besök, han blir alltid lite ledsen när en läkare kommer sådär och hälsar. Han vet att nåt är på gång. Hon klämde och kände, gjorde tester som vi knappt märkte att hon gjorde. Tittade i öronen, halsen och lyssnade på hjärtat. Ställde frågor. Tog reflex tester. Lät honom gå på golvet, tittade... hummade lite och sa bra några gånger. Man sitter på helspänn och vet inte vad det är hon tittar efter. Hon var i varje fall överläkare vilket kändes fantastiskt! Sedan så släppte vi ner Milo som fick leka av sig och så började hon prata.
Mina axlar var i taket. Jag tror inte jag andades och tiden stod still. Vad ska hon säga? Hur bra eller dåligt var det? Hon började prata en massa om genetiska orsaker och bla bla bla. Jag hörde som vanligt inte utan ville få svar. Hon såg nog det på mig så hon sa:

"Nu har jag kontrollerat honom och ser att det inte är fler nerver som är påverkade av detta som Milo har. Det handlar alltså om en nerv som blivit påverkad och det betyder att inget allvarligt ligger bakom detta syndrom."....................................................................................................................

Tårarna fyllde mina ögon och jag försökte frenetiskt blinka bort dom. Jag tror hon såg. Jag hade velat ge henne en jättestor kram men vågade inte riktigt! En STOOOOOOR STEN föll ifrån mitt bröst och jag ville bara hålla i min bebis och andas in hans underbara doft, smeka hans lena kind, ta i hans rufsiga hår och gång på gång säga hur mycket jag älskade honom.

Läkaren fortsatte prata i varje fall. Det dom nu klurar på att gå vidare med är eventuellt en magnetröntgen då Milobebis måste sövas. Eller så ska det tas blodprover på mig, husbandet och Milo då detta ska utredas ur genetiskt perspektiv. Detta är troligen något som vi tror att Tony haft när han var liten. Hon kollade t o m Tonys ögon och sa att han fortfarande har detta kvar till en liten del! WHAT?!?!?!
Anledningen till dessa koller, vad jag förstår, är för framtiden. Ifall detta nu skulle gå åt något håll så är det bra att ha en slags bas/referens att utgå ifrån. T ex då en magnetröntgen som visar hur det sett ut och varit. Hon sa till mig att en magnetröntgen inte görs för att man tror att nåt allvarligt finns där utan bara som en kontroll och kunna använda som referens. Hon var dock inte alls säker på att någon magnetröntgen skulle göras, och OM den skulle göras skulle det vara längre fram. Detta skulle diskuteras med kollegor. Hur som haver så ska husbandets journaler nu kollas och hon tyckte att detta var väldigt intressant och skulle kolla om det fanns möjlighet att genom blodprov då ta ett prov som visar på genetiska faktorer eller inte.

Sammanfattat så är vår lilla Milobebis helt frisk, inget allvarligt gör detta utan är ett helt vanligt syndrom som vi nu följer upp så att han inte börjar se sämre med ena ögat. Det brukar man inte göra men kontroller regelbundet måste ju göras.

Nu är jag såååå lättad, det syns säkert på bilderna här ovan att vi är alldeles slut.
Nu behöver jag inte tänka på detta nåt mer. Jag kan titta på min lilla Milobebis och tänka att han ÄR för bra för att vara sann, men han ÄR SANN och finns här med oss vår älskade älskade Milobebis!!!!

Varit vaken sen kl 03.15 inatt. Somnade tidigt men hade säkert kunnat
somna om.... om inte tankarna farit i mitt huvud.

Ja, idag har då den där dagen kommit som jag haft i mina tankar sen tidigt i somras. Tankarna har kommit och dom har gått men alltid liksom stannat kvar som en dålig smak i munnen. Såna här tankar kan man tyvärr inte göra något åt och jag antar att det är mamman i mig som bär på en oro som är svår att hantera.

Som jag tidigare skrivit så har ju Milo något dom tror är duanes syndrom. En helt ofarlig åkomma som gör att hans vänstra muskel på ögat inte fungerar korrekt. Det gör att han inte kan förlytta sitt öga åt vänster eftersom den muskeln inte fungerar! Vi har ju varit på många besök på sjukhus hos specialister som kollat detta i många omgångar. Anledningen till att detta måste kollas så noggrannt är att det dels finns olika faktorer som kan vara orsaken, sedan är det noggrannt att följa upp hans syn, så att han inte blir lat med sitt vänster öga och slutar använda det.

Nu ska jag prata om orsakerna. Det är anledningen till min stora oro som följt mig i så många månader nu. Blir typ knäsvag och får hjärtklappning nu när jag ska skriva om det. Första gången vi var hos ögonläkaren på Akademiska så nämnde hon en koll som vi måste gå igenom, en koll på Milos hjärna. Den kollen ska utesluta något som ligger och trycker på ögat som gör att det blir såhär. Något som kan ligga och trycka kan vara  t ex en tumör. Jag hörde inte mer den gången vi träffades eftersom jag fick panik och fick en typ chock, jag grät o. Hoch kände hur världen snurrade. Hon försökte lugna mig minns jag men jag kommer inte ihåg vad hon sa eller gjorde mer den gången. Husbandet fick gå ut med Milo eftersom han var så ledsen efter kontrollen så han kunde inte heller hjälpa mig att minnas!

I höst fick jag i alla fall träffa en HELT UNDERBAR ögonspecialist som lugnade mig. Hon förklarade att detta är en rutinundersökning som man ALLTID gör när man misstänker Duanes Syndrom. En neurolog ska alltså undersöka Milobebis för att utesluta "något" som kan vara en orsak. Min underbara ögonspecialist har pratat MYCKET med mig om just detta eftersom jag mått så dåligt över det. Hon har sagt saker som: "Jag tycker att Milo ser ut att vara en jättefrisk liten pojke" och "du skulle ha märkt om något annat var galet" till mig. Jag har lugnat mig av hennes ord men likt förbannat kan jag inte hjälpa att jag blir orolig, TÄNK OM?!?!

Idag ska vi i alla fall dit kl: 08.30. Jag vet inte om vi får några svar idag, jag hoppas det!!! Jag vill kunna släppa det här svarta molnet som hängt över mig så länge nu. Jag vill kunna titta på Milo utan att det ibland slår mig att "Kan det där betyda att nåt är galet" osv. Ni vet hur sjuka tankar man kan ha?! Ibland har jag oxå tänkt..... "Han är för bra för att vara sann.... så då betyder det säkert att nåt är fel". Jag är så trött på dom här tankarna, idag önskar och BER jag att vår bebis är helt frisk. Att inget dumt gjort att han fått det här syndromet. För syndromet i sig är ingen sjukdom.

Usch, nu gråter jag en skvätt igen. Jag börjar förbereda lite frukost här hemma till mig då magen knorrar, inte så konstigt med tanke på att jag varit vaken sen strax efter 3. Sen åker vi klockan halv 8 för att komma i tid. jag är lite orolig för själva undersökningen, Milo brukar bli så himla ledsen när läkare och sköterskor ska ta i honom.

Håll era tummar hörrni.....

// Puss från en väldigt orolig mamma!!

Ja ojoj att nån kan vara så söt i en pepparkaksdräkt!? När man sedan
har en mundering av kläder på sig under så ser man ännu sötare ut!
Vår lilla solstråle, han var så till sig av att se alla oss på dagis.

Ja, då har vi firat Milos första lucia på dagis. Jag och husbandet hade ju ingen aaaaaning om att det var utomhus. Jag kom dit en timme tidigare för att hjälpa till med fixet och trixet innan. Strumpbyxor och tunika liksom. Fröken säger åt mig att jag ska gå ut och tända lyktor och ljus och hänga i träden. Oh vad mysigt tänkte jag när alla föräldrar anländer..... "Ja, sen ska hälften av lyktorna hänga på baksidan" forstätter hon. Jag fatta ingenting, syns dom där då tänkte jag för mig själv. Tills hon förklarar att det finns en bänk som vi ska sitta på därute..... Ahaaaaa, vi ska vara ute?! Jag i strumpbyxor eller? SHIT... husbandet fick åka hem och hämta grejer (glömde hälften så jag fick åka en gång till) och sen larma mamma och storebröderna om att vi är ute.

Vi är så imponerade av förskolefrökarna, alltså på allvar! ALLA barnen grina och ville inte klä på sig, dom rev och slet i varandra och när man väl fått på kläder på en så tog den andra av sig och tvärtom. Tony som satt inne med Milo fick se hela scenariot, han var i chock! Så ALL CRED till alla förskolelärare där ute..... ni är fasicken totalt AMAZING!

Ut kom dom till slut, några gråtande i olika tonarter. O så sjöng dom för oss. Ämen..... så söööööta dom var allihop! Hjärtat växer i bröstet och man kan inte få nog av dom. Tänk, där satt dom som lucior, tomtar, pepparkaksgubbar stora som michelingubbar. På en liten bänk.... och brände av låt efter låt.

TACK dagis för en jättefin luciakväll!

En bildkavalkad på Milos härliga födelsedag. Leksakerna tog liksom
aldrig slut. Det var en väldigt nöjd och väldigt trött Milobebis på lördag
kvällen sedan.


Lovade ju lite bilder till er från kalaset. Här är ett litet urplock av alla (170) bilder som togs. Det blir lätt så i den här familjen. Vi är 4 st fotoglada personer som har ett objekt liksom.

Tack alla som kom och firade vår Milo på sin 2 årsdag. Nu har vi leksaker så det räcker i ett helt år framåt i tiden. :) Han ÄLSKAR varje graj han fick. Tyvärr så är de som låter favvisar just nu så igår morse kl 6 drog vi på polisbilen. Jag ska börja fila på "pay-back" presenter nu! :D

Denna bild förklarar lite utav gårdagen. Om man säger att detta inte ens var en tiondel av antal bilar som landade i form av presenter så förstår ni kanske. Det är BILFARM här nu. Milo kunde inte bli överlyckligare!

Sitter vid en annan dator denna dag och hittar tyvärr inte min datakabel till kameran. Vill ju visa lite godbitar från gårdagen såklart. Men det kommer lite längre fram.

Jaha, idag får vi skriva in en ny kategori här på bloggen. Jag tänkte att det var evigheter kvar när jag skrev kategori Milo 18 - 24 månader, och tänk... nu är han över 24 månader!

Det blev en fantastisk dag ur alla synvinklar. Nära och kära hälsade på och Milo var i himmelriket. Han fick så mycket roliga presenter så julafton mer eller mindre känns onödig ur present synvinkel. :) Kan man få för mycket? Kan säga att temat helt klart var bilar, Milobebis älskar ju bilar så det var inte alls konstigt. Men det blev även lite kläder, världens bästa pulka, en trehjuling och en grävmaskin som man kan sitta på. Kan ni förstå?! Det finns att leka med nu!

En jättefin födelsedag blev det. Det var en väldigt trött Miloebebis som somnade igår kväll. Helt slut av alla intryck.

Idag väntar stallet för oss. Elliot tävlar idag så då åker vi och tittar på honom, det är inte varje dag ska ni veta. Ja, som vi får titta, han gillar nämligen inte det. Men idag så. Sen ska vi nog inviga pulkan på eftremiddagen. YIHAAAA!

Ha en mysig söndag allihop!

Ps. Uppföljnings husbandet.... han knaprar morfin och känner att det faktiskt hjälper fint mot smärtan. Han tycker oxå att det börjar att bli aaaaningens bättre, nu håller vi tummar för det så att operationen kanske inte behvöer genomföras!