EN HEL NATT!


Såhäääääääääääääär glad bli man när man inte
äter välling på natten!

Är jättestressad och ska iväg till jobbet snart. Var bara tvungen att skriva till er och berätta att det gått SKITBRA inatt. Han har inte gett ifrån sig ett pip på hela natten. Somnade efter vällingen kl 8 igår kväll, sen vaknade han kvart över sex i morse! 10 timmars sömn... sammanhanhängande. Vår bebis har inte sovit så.. och jag är i chock. Vaknade själv kl 4 och undrade vad som hänt?! Inget hade hänt det var väl därför jag vaknade.

Vi kommer säkert att få ett bakslag men idag är vi lyckliga över den här natten. Han har gett oss en hel natts sömn. Och nu hoppas vi att han snart börjar äta ordentligt oxå. Det känns för bra för att vara sant att det bara ska ta en natt att vänja honom av med vällingen så jag räknar med nån tuff natt till, helt klart.

Nu jobba... hörs sen igen. Då kanske jag kan visa nån bild från mitt kontor. Har i alla fall bilder från gårdagens shoppingrunda. :) Trevlig fredag min vän!

No more välling!



Jag känner mig som björnen nere i vänstra hörnet. Jag vill bara ta på
mig en sån där gul sparkdräkt och gå och lägga mig.


Ok hörrni. Jag är helt slut som artist. Jag har sovit lite drygt 3 timmar inatt och sitter här med ICA kassar under ögonen och känner hur hela min hud är varm. Det är så jag känner mig med sömnbrist. Huden hettar och jag har nästan svårt att fokusera.

Inatt tog vi tag i det där med nätterna. Igår, efter att vi återigen konstaterat halsfluss på Milobebis. När han återigen ratade maten. När han återigen hade svårt med bajseriet så kände jag att nu är måttet rågat. När jag återigen skymtar lite mörka ringar (det är sant) runt hans ögon så bestämde jag mig. Fanns ingenting mer att vänta på. Ungen var och är feberfri så nu skiter vi i allt och så kör vi. Husbandet höll helt med mig.

Vi sträckläste båda SHN (sova hela natten) kuren boken och så kände vi oss klara. Vi gick igenom den tillsammans precis innan och så satte vi igång. Milo blev HELT galen och husbandet som skulle ta det första 2 nätterna vankade av och av redan efter 30 sekunder. Just då kände jag att det satt en liten Anna Wahlgren på min axel och ba: "Fy fan vad ni suger, lägg ner direkt". O så gjorde vi det. Hela grejen med SHN är ju att man som förälder ska vara superdrillad och helt säker på sin sak. Det var inte jag och husbandet. Man kan jämföra oss med 2 kavlar på grönbete. Vi var såna rookies så det nästan var skämmit. Anna Wahlgren hade skrattat åt oss. Så vi bröt, efter typ 4 minuter. Det är sant. Husbandet började fråga mig så fort han grät:

"Är det där ett ledset gråt eller är det ett argt gråt? Protesterar han nu? Ska jag gå in och solfjädra?"

Jag bläddrade frenetiskt i boken och läste om bekräftelser, påminnelser och ramsande. Det kändes som allt jag läst var som bortblåst. Därinne låg Milo och undra vafan det tagit åt hans morsa och farsa? Är dom från vettet eller? Är dom fulla? Ska jag bara ligga härinne nu är det tänkt och den där farsan vanka av och an utanför dörren så det blir hål i golvet? Morsan ska vi inte snacka om, glor i den där boken som om det inte fanns en morgondag?!

Vi kapitulerade direkt. Och det mina vänner, var nog helt rätt enligt Anna Wahlgren. Det har jag sett att hon rått andra föräldrar till när dom inte varit klara. Man ska vara KLAR som förälder, man ska vara så jävla påläst så om man mitt i natten blir väckt av Anna Wahlgren så ska man kunna rabbla hela jävla kuren rakt upp och ner. Det kunde inte jag och husbandet, för vi handlade i panik, förberedde oss inte tillräckligt.

DOCK så tog vi tag i det på det sättet vi kände oss säkra med. Vi ströp vällingen inatt. Han låg mellan oss precis som vanligt men vi ströp vällingen. Läste mig varm om det på nätet igår och blev helt övertygad om att det enda sättet är att bara strypa, ingen avtrappning, inget daltande med vatten. STRYP!! Det började låta om honom kl: 00:15. "Väääääääääääääääällllllllllliiiiiiiiiiiiiiiiiiinnnnnnnnnnnnnnggggggggggg" lät det om honom. Vi stålsatte oss och sa med lugn och vänlig röst: "Godnatt Milo, nu ska vi sova" varje gång han yppade ordet välling. Varje gång vi sa den meningen så var det som ett brandlarm gick igång. Men det enda mantrat jag hade i huvudet var: "Det här behöver Milo, han kommer börja äta på dagarna, han kommer blir friskare, han kommer kunna bajsa normalt, han kommer sova hela nätterna" var mantrat. Efter 1,5 timme gav han upp. Somnade om och nu har han sagt välling sen kvart över 5. Efter att jag skrivit klart detta ska jag gå in till honom och husbandet och göra morgon. Han kommer vara trött som en lort, precis som sin mamma och pappa. Nåväl, husbandet är kung på att sova så han har nog fått ihop en hel del timmar inatt men jag.... jag är en blöt fläck idag. Sov dåligt natten till igår och inatt ska vi inte prata om.

Men det är värt det! Eller jag tror att det kommer vara värt det. 3 nätter sägs det ta. Sen har vi ett barn som förhoppningsvis sover på nätterna! Jag behöver sömn... har inte sovit en hel natt sen februari 2008. Det är helt sant....

Bös i halsen!


Ok, den här lilla lintotten med elektriskt hår har ÅTERIGEN fått bös
i halsen!


Vi var ju till doktorn idag då. Det var ju inte så kul med alla prover som skulle tas. Det var visst hela registret. Allt från stick i fingret till kissa i en kopp. Kissa i kopp kunde dom glömma, så var det med det. Milo H-A-T-A-R ju att besöka doktorn, ja egentligen alla ställen där man ska klämma och känna. Hos ögonläkaren är det samma sak. Han skriker och ÄR så himla himla ledsen. Idag blev det inte bättre av att han fick en halvmeters stapel i halsen, temp i örat och stick i fingret.  Det är inte så kul och sitta där och hålla i huvudet på sin liten när han är så ledsen så han håller på att gå åt. Men undersökningen måste ju göras. Jag vill att man gör det fort bara. Vi har vart med om daltande läkare som försöker flirta in sig och vi har varit med om burdusa läkare som bara gör allt robotlikt.

Vet ärligt talat inte vad som är bäst? Barn är ju inte dumma. Dom vet ju att även om den här härliga läkaren sitter här och pratar bebisspråk med mig så kommer hon att göra allt det där läskiga ändå. Sen finns det ju dom här läkarna som inte orkar med dalt. Dom bara smäller på och gör undersökningen på ren rutin. Daltandet kanske hade behövts första gången, då kanske han inte hade varit så rädd för allt nu. Men första läkaren daltade inte. Han var rakt på sak och sket i att Milo var bebis. Så då är det liksom kört med det där daltandet numera. Därför tror jag att jag föredrar att man bara gör allt, snabbt, så är det gjort sen. Han är ändå som en pinne, på sin vakt sitter han och följer läkarens varje rörelse. Han sitter liksom och väntar... och vet att snart blir det läskigt. Husbandet är den som håller numera. Jag har hållit i mina tidigare barn och jag har hållit i Milo. Jag känner att jag nog fått nog av det. Måste jag så självklart, men behöver jag inte så avstår jag. Minns när Elliot som 5 åring bröt armen. Fick åka in på röntgen med honom och sitta och blåhålla när 3 läkare försökte bända rätt armen. Jag kom ut i rullstol efter att ha varit på väg att svimma. En annan gång spräckte han ögonbrynet. Ensam hemma med båda barnen, Elliot ramlar i badkaret och slår upp världens jack i ögonbrynet. Lindar en turbanliknande anordning runt hans huvud och tar båda ungarna under armen och springer ut. Kastar oss in i bilen och in till akuten. Väl där inser jag att jag har en kort jävla t-shirt på mig utan BH. Jag har stans fulaste mysbyxor och så är jag barfota. Thedde satt inne i personalrummet och drack saft medan jag och 3 sköterskor blåhöll Elliot medan läkaren sydde. Jag var blodig på hela kroppen. Så, jag kan det där nu. Jag kan det där med att hålla i! Husbandet har tagit över.

Milo har halsfluss..... IGEN. Troligen nån som är bärare av streptokocker i hans närhet. Penicillin.... IGEN! han har ingen feber längre vilket är lite konstigt, han är dessutom pigg som vanligt. Men tydligen så kan man bära på denna infektion utan att vara mer drabbad. Vår lilla plutt! Att det där himlans immunförsvaret inte blivit tillräckligt starkt än så att han orkar stå emot bacillattackerna. Det beror säkert på många saker. Jag tror att en stor del är hans osammanhängande sömn, hans vällingätande på natten som gör att han inte orkar äta tillräckligt med riktig mat på dagen. Alla dessa faktorer är säkert en bidragande orsak.

Nu är det slut på det.

VAB


Sjuklingsbebisen.... med sin favvosysselsättning såhär i sjukdagar.
Mammas iPhone.


Godmorgon Tisdag. Har vart ute på en promenad, ätit frukost med favorit LCHF brödet. Jätte jätte gott är det. Sen en stor kopp kaffe på det så är man människa igen. Milo har fortfarande feber och nu väntar vi på att doktorn ska öppna så vi kan ringa och boka tid.

Jag har lite jobb jag kan sköta hemifrån idag. Sen är det ju såhär när man har småbarn. Dom är sjuka och då får man ta hand om de små liven. Jag minns en tid då jag hade så fruktansvärt dåligt samvete över att vara hemma med mina barn. Den känslan är vidrig. För samtidigt som det är så självklart att vara hemma med sitt sjuka barn så känner man sig så dålig på jobbet. Det är för jävligt att man ska behöva känna så. Det är få arbetsplatser som får en mamma att känna sig ok över att vara hemma med sina barn och vabba, i alla fall om man ser tillbaka på mina erfarenheter. Jag hoppas att ni har andra erfarenheter! Jag har hört om arbeten där chefen är fantastisk mot personal som har sjuka barn och har full förståelse. Jag försökte vara en sån chef, men det var jag ju för att jag vet exakt hur det är när man INTE har en sån chef. I Sverige har vi den rätten som föräldrar, ja att vara hemma med våra sjuka barn till dom är 12 år. Men det är sällan man är det med gott samvete, jag vet många som känner som jag. Idag mina vänner är jag hemma med GOTT SAMVETE. Idag är jag hemma och och tar hand om min pojke utan att känna mig dum mot någon, härlig känsla. Jag hoppas att alla ni mammor därute inte är som jag, att ni inte har dåligt samvete över att vara hemma med era barn, det är inte värt det för fem öre!

Ändringar på torpet



Badet igår kväll. Milobebis älskar verkligen badet.
Helst med "toooora blubblo" som han säger...


Igår hade vi samtal på förskolan, eller dagis som vi valt att kalla det. Lite lättare för en 2 åring att formulera det ordet. Det var Milos fröken som hade samtalet med oss. Hon är så himla härligt, vi verkligen storgillar Milos dagis. Det funkar så himla bra på alla plan och man märker verkligen hur bra han trivs där.

Milo är en snäll liten kille på dagis. Han bråkar aldrig om leksaker utan går hellre undan. Det kommer säkerligen att bli ändring på det framöver, om inte annat så hoppas jag det. Lite skinn på näsan måste man ha så man får plats här i världen. Han älskar bilar (no shit) och han är väldigt duktig på att prata. Fröken sa att hon ALDRIG varit med om ett barn som har ett så brett ordförråd vid dryga 2 års ålder på sina 30 år som förskollärare. Då blir man stolt som en tupp kan jag lova er! Dock så har det nu kommit en period då lämningarna på dagis blivit jobbiga. Han är så himla himla ledsen när jag lämnar varje morgon och det SKÄÄÄÄÄR i mammahjärtat. Det var det här jag ville prata med er om som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Jag VET att han mår bra och slutar gråta så fort jag gått, men det är ingen kul start på dagen, då pratar jag om egoisitiska skäl. Jag vill inte behöva känna mig ledsen när jag lämnar honom. Jag fick bra svar på varför dom reagerar. Jag märker ju att Milo ändrats lite helt och hållet. Han har blivit mer självständig med bestämda åsikter. Han blir arg som ett bi när han inte får som han vill vilket är helt nytt för oss. Han har ALDRIG varit så. Detta är helt enkelt en protest och en test på hans blödiga mamma, typ..... hon kanske tar med mig hem igen om jag gråter. Sen har han ju självklart blivit mer och mer medveten om att han är en individ och jag en annan. Att den där mammam lämnar mig lite då och då blir mer påtagligt ju äldre man blir. Nu känns det bättre i alla fall. Jag vet att det inte går nån nöd på honom och dom peppar mig så fint på dagis. HURRAAA för att vi har så bra dagis säger jag bara.

Nästa helg kör vi igång kurning på Milobebis då vi VERKLIGEN måste få ordning på allt. Vi har mer och mer förstått att det är så mycket annat som blir lidande av hans vaknanden och vällingätande nattetid. Han äter dåligt hela dagarna, han är jättetrött mitt på dagen och orkar knappt sitta vid matbordet på dagis förrän han vill till vagnen för att sova sin lur. Han är jättetrött på kvällen, redan från kl 18 och det är för tidigt för att sova för honom. Ja ni hajjar. Så nu kör vi fr o m nästa helg. Låter er självklart hänga med på vårt "PROJEKT MILO SOVA HELA NATTEN" kuren. Jag med mina projekt... men detta är det viktigaste för oss nu. Han börjar gå varje dag i veckan på dagis fr o m nästa vecka. Det i sig är mer tröttsamt. Dessutom kommer han få lite längre dagar, inte så mycket dock men ändå, så detta kommer oxå vara mer tröttsamt. Då är det lika bra att gå ALL IN, kör hela skiten på en gång så att det blir ordning. Förändringen ska nog kännas drastisk även för honom för att han ska förstå att nu är det ändringar på torpet. Så är det..... KONSEKVENS välkommen in!

Jag ber till högre makter att vi får ett slut på dessa nätter nu!

TV häng!




Soffhäng, med BILAR filmen. Milobebis är helt begaistrad, absoluta
favvon här hemma just nu. Han som aldrig diggat TV tittar både på
BOLIBOMPA och BILAR nu.



Skön stil han har min gosse...

Jag trodde inte Milo skulle bli en TV kille. Inte som Thedde var, han glodde på TV så fort han fick. Elliot var inte jätteintresserad men Milo verkar få upp intresset mer och mer. Tur att BILAR är så bra som den är, annars hade jag dånat av. Jamen om det skulle vara nån jobbig film. Som Minimojjerna eller vad den heter. SNARK. Orkante.
"Små - troll - i- backen - som - ska - rädda - nånting - innan - en - viss - tid - annars - så - går - det - åt - helvete" film.

BILAR är bra skit!

Sova hela natten kuren = SHK




Ok, då har jag snart lässt ut den här boken ÄNNU en
gång. Jag behövde lite mer kött på benen kände jag.


Godmorgon onsdag va? Fasen, halva veckan har gått igen. Det är sjukt hur fort det går emellanåt. Jag har varit på min morgonpromenad, jag har duschat, ätit frulle och klockan är snart 8. Bra jobbat. Promenaderna fortsätter att vara halkiga men snart, snaaaart är det torra asfaltsvägar igen. LOVELY! jag har ett litet tips till alla som håller på med morgonpromenader. Gå på toa INNAN ni går ut och går, det är INTE kul och känna att man måste göra det mitt i promenaden! Så, ett värdefullt tips.

Hörrni, nu har vi stött och blött här hemma igen. Nu har Milos nätter återgått till en endaste vaknafest igen. Han kan vakna allt mellan 2 och 10 ggr per natt. Tony har en app på sin iPhone som registrerar och tar upp alla ljud under natten. Vi fick en chock, han börjar runt 1 och kör på till 5 vissa nätter. För det mesta är det bara prat och lite oroligt gnällande men sen är det vällingen, fortfarande. Nu har jag lusläst ALLT på nätet om sova hela natten kuren. Anna Wahlgrens såååå omdiskuterade kur. Jag håller även på att läsa om boken för att verkligen bli säker på min sak. Efter mig ska husbandet läsa. Vi gjorde ju ett halvhjärtat försök på Milobebis när han var runt halvåret, men sen blev han sjuk och var sjuk till och från i 1 års tid. Då blev det inte så mycket kurande mer, eller i alla fall inte för oss.

Men NU ska vi köra snart igen. Först ska vi läsa boken bara båda två, sen hitta en passande helg att köra igång det hela. Stora barnen ska inte vara här eftersom Milo säkert håller dom vakna då. Eller det är så jag räknar med att det kan bli. Grejen med att kura ett lite större barn är att man inte håller på och buffar och sånt, man kanske kör en solfjäder eller två. Det är mer fokus på ramsandet och att inte vara inne i rummet i onödan. Man ska visa att man är utanför med en lite gläntande dörr och massa ljus utanför rummet. Visa att man finns där, tycker det låter SUNT! Dock så är det sånt som att sluta med napp och återgå till spjälsäng som är det stora bitarna för oss. Att återgå till spjälsäng känns helt FEL. Milo är så stor nu och rörlig i sömnen. En av anledningarna till att vi bytte ut den var att han small i spjälorna hela tiden, men enligt boken är dom inte mogna för öppna sängar förrän dom är runt 3 år. Där har vi inte tänkt klart än. Nappen, eller tutten som vi säger, ska BORT. Det är bara positivt på ALLA plan. Tänderna sparas och sugbehovet är för längesen förbi. Sen är det bara ett störande moment nattetid när han tappar den och så. Snutten ska vara kvar. En trygghet.

Jag har pratat med dagis och förberett att vi kommer att köra igång det hela. Det enda dagis behöver tänka på är att det ska vara rutin på sovandet och det ÄR det redan så det kommer inte att bli nån skillnad från nu. Det var skönt att prata med dagis, hon var med mig och tyckte det kunde vara skönt för oss och ett MÅSTE för att orka och hålla kärleken vid liv. Hon tyckte oxå att det var dags för Milo att sova hela nätterna nu. Det har varit dags hur länge som helst men vi har bara inte ORKAT ta tag i det och någonstans bara hoppats på att det snart går över och så fort det blivit bättre så har hoppet tänts och vi har känt att det går åt rätt håll. MEN.... Det GÅR INTE ÖVER! Inte för oss, därför måste vi nu göra nåt åt saken! Milo måste få sova både för vår skull men faktiskt mest för sin EGEN skull! Så är det. Nu är det NOG, nu RÄCKER det med röriga nätter och ett barn som inte får sin sömn. När jag sen läser om hur väl barnen behöver den här sömnen och att saker som att dom äter bättre dagtid och är friskare så fort nätterna funkar känns så blir jag så övertygad!

Jag talar självklart om när vi börjar och berättar hur det går sen. Nu vill vi sova, hela familjen.... Det gäller bara att bli så övertygad som förälder och kurare så att man är HELT säker på sin sak. Minsta lilla han känner att man velar eller inte är konsekvent så har man förlorat det hela. Det hela känns bättre den här gången, eller denna gången är jag så övertygad om att få honom att sova och när man känner att det är för HANS skull så finns inga frågetecken mer.

Fredag!











Ja, såhär stojjigt blev det i soffan igår. Min lilla plutt
piggade otroligt nog på sig bara några timmar efter
sin första dos penicillin!


Godmorgon fredag! JIPPIII! Äntligen så börjar den här veckan, som inte varit så kul faktiskt, att lida mot sitt slut. Äntligen. Skulle inte orkat med en enda vardag till tror jag. Det började med Milos brännskada i Söndags, fortsatte med skyhög feber och förskylning för honom på måndagen + att jag fick det där jävla skitbeskedet. Det kulminerade ut i ett läkarbesök för Milobebis del igår där det konstaterades öroninflammation och halsfluss. Inget mer liksom?? Konstigt att inte taket rasade in och ett träd föll över bilen! Fakstiskt så har en favvoljusstake pajjat så lite otursvecka har det varit, helt klart.

Få se om den här dagen blir bättre? Jag har varit vaken och jobbat med min hemsida sen klockan kvart över 4 i morse. Milo sov till 8.15 denna morgon!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Han har sovit som en kung inatt, det var verkligen helt sjukt vilken skillnad det blev från natten till igår. Han har bara vaknat för välling 2 ggr sen har han sovit, utan att vara ledsen det minsta! TACK GODE GUD för att vår bebis äntligen får bli frisk. Han måste ju vara så sjukt trött efter denna tuffa febervecka som det blev för honom. Han har ju knappt sovit alls liksom. Nu hoppas vi han tar igen sig i raketfart.

Dagen bjuder nog på Milos första vagnpromenad sen han blev sjuk. Det har tinat upp ute och man förfryser inte röven av att bara gå utanför dörren. Jag har lite viktiga ärenden som ska fixas på eftermiddagen. Sen ska jag helt klart städa loss lite. Ut med bacillerna, vädra, torka golv, damma, dammsuga och fräscha till allt som känns SJUKT. Det blir som ett hölje av sjukdom i hela hemmet. Ska vräka på med Ajax Orginal som är min favvo i städväg. Ska göra ett inlägg om sånt här senare tänkte jag, jag har totalt gått på reklamen och är i chock över hur bra det faktiskt var!

Kvällen bjuder på fredagsmys framför TV:n och lets dance, HEJJA FRANK ANDERSSON och förhoppningsvis får vi ihop nåt gott att äta till. Inget fusk, bara LCHF as usual!


Som vi trodde!



I väntrummet hos doktorn. Han står och petar sig i
det onda örat förstås. Plutten...



Inga leksaker i väntrummet men vi tog med egen
bil såklart. Det funkar oftast! Dock så saknade han
leksakerna, det märktes. Han har ju vant sig vid att
det ska finnas sånt på såna ställen...




Han orkade i alla fall bjucka mamma på en spotan
liten puss. Då blir man så glad i hjärtat...

Då är vi tillbaka efter besöket hos doktorn. Provtagningar, pet i halsen och check i öronen visade precis det jag
trodde. Dubbelsidig öroninflammation OCH halsfluss. Det var t.o.m värre än vi trodde. Stackars lilla lilla Milobebis vad han måste ha haft ont igen! Det är vidrigt med både halsfluss och öroninflammation jue, typ topp 5 det vidrigaste man kan ha. Min topp 1 är magsjuka... men ååååååh, min bebis vad ont du haft!

Vi bad om att få spektramox även denna gång. Vi har ju haft det däringa rävgiftsskiten till han tidigare, ja kåvepenin alltså, och det har ALDRIG funkat att få i honom det. Han har spottat fräst skrikit och varit helt galen. Spektramox ger man så lite åt gången, 3 ml,  och sen slår den ut mer bakterier. Läste mig till det när jag började bli förtvivlad med kåvepeninskiten.

Nu ska vi medicinera så han blir frisk igen och orkar leka och stojja som vanligt. Den här dagen bjuder på hemmets lugna vrå igen. Det blir inte många knop gjorda med sjuklingen i familjen, men vi skiter i det. Mina stressmoment med allt vad det innebär får helt enkelt vänta lite. Det blir softisch med TV, ligga soffan, mysa lite och dricka massa päronsaft!

Inte på bättringsvägen...



Igår åt han en bra frukost tyckte vi. I alla fall om
man jämför med de tidigare dagarna. På bättrings-
vägen trodde vi.....


....MEN så var det nog kanske inte. Inatt har han vaknat och gallskrikit varannan timme. Vi har försökt med allt. Det har vart vatten, päronsaft, välling, klappa, byta blöja, bära, klia ryggen. Sen har han tystnat när jag sagt "Nu är det bra" för 70:e gången för att vakna igen efter en timma. Han vill att jag säger så när han är ledsen. Då tittar han på mig med olyckliga ögonen och säger "Nu bja". Det betyder att jag ska säga det för då kan han pusta ut och känna att nu är det bra.

Jag konstaterar på morgonen att det säkert är öronen. Just för att det här med att ligga när verkar jobbigt! Mycket riktigt så tar han sig för höger öra och ser olycklig ut och gnäller en skvätt trots att han fått ipren på morgonen. Vi har nu ringt till husläkaren och har tid kl 9. Får se om det är så att jag har rätt och att det blir penicillin nu?

Nu på med kläder och fara iväg!

Vår sjukling


Här har vi vår lilla sjukling med sin lilla snuttefilt
i högsta hugg. Tänk att man ser på hela ungen att
det inte är som det ska!


Jag fick många bra råd angående Milos brännskada. TACK för dom. Dock så var det inte så illa. Det var en liten del av handflatan och 2 fingertoppar som brändes lite. Vi kylde i säkert 1,5 timme efteråt och när vi väl kom hem lugnade han sig. Han var ju dessutom jättetrött precis när det hände och det förvärrade det hela såklart. Han märkte inte av det mer sen, SKÖNT! Men SHIT vad rädda vi blev! Uscha....  

Han är i alla fall sjuk fortfarande. Halva dagis är tydligen hemma i samma åkomma så det är nåt som går. Han har snorat så det känns som jag har snor på hela min kropp och runt väggarna i hela sovrummet, han har ju inte fått till det där fräsandet heller så man får ju inte ut det utan det bara rinner. Hostan är jättejobbig stundtals, han tampas ju alltid med krupphosta när han blir förkyld. Sen en feber som varit ganska så hög, nu känns det som att den börjar ge med sig lite, HOPPAS HOPPAS!! PLUTTEN. Nu är han faktiskt upp och kör sin bil, det har han inte gjort på 2 dagar så det är väl ett tecken på att det är på väg åt rätt håll?! Hoppas hoppas.... Det blir ju ingen bra sömn på nätterna nudå, känns som jag vaknat ungefär 2845 ggr inatt. Hjärnan är marshmallows och man vet inte om det är tisdag eller torsdag? Jag ser ut som 7 svåra år och känner mig urlakad, ledsen och irriterad. BLÄÄ! Jag har ont i hela kroppen och vet inte om jag håller på att råka ut för samma skit, pallar inte det nu. Vill inte det nu! Behöver inte det nu!  

Men men.... vi greppar tag även i denna dag och försöker blicka framåt.

Är dagis farligt?



Mysiga böcker av Gunilla Wolde. Det är hon som gör
alla Totte och Emma böcker.


Godmorgon på er! Jag kickar igång dagen med att ta upp en diskussion här på bloggen! Jag är säker på att vi är många som tycker olika. Denna diskussion kom upp på öppna förskolan häromdagen. Det handlar om att vara hemma med sina barn eller ha sina barn på förskolan. Jag vet, det kan tyckas vara ett känsligt ämne, det ÄR det för ungefär lika många människor som vi är på jorden, ungefär lika många åsikter finns det! Men jag vill veta era åsikter, det är intressant hur folk resonerar. Hoppas ni hänger på i en diskussion?!

Det som diskuterades var det här med att ha sina barn på förskolan eller helt enkelt välja att vara hemma som sagt. Jag gillar inte när man tycker och tänker vitt och brett utan att respektera att alla tycker olika. Man MÅSTE förstå att alla tänker och gör olika och framförallt känner olika. Så inga pekpinnar eller sånt skit, det går fetbort!

Hur känner ni kring detta?

Jag vet att det finns mammor som tycker att förskola rent ut sagt är skadligt för barn! Att OM man valt att bli förälder så är man hemma med sitt barn och även om man inte tycker det är särskilt kul att vara hemma så ska man vara det ändå, det är en uppoffring man får göra! Dessutom ska vårdnaden och hemmavarandet delas med mannen.

Jag vet att det finns mammor som klättrat på väggarna efter 1 år hemma med sitt barn. Dom är till hälften deprimerade och känner att dom tappat bort sig själva under den här tiden. Dom kan knappt bärga sig till att det är dax att börja arbeta, för att få energi och hitta sig själv igen!

Rent spontant känner jag att alla gör precis hur fan dom vill! Jag skulle aldrig lägga mig i hur en mamma tänker eller resonerar kring det, MEN man behöver verkligen inte tycka lika!

Jag har själv 3 olika storys kring mig och mina barn!


Barn 1 (Thedde): Var hemma till han var 1,5 år. Skolade in på dagis då jag skulle börja utbildning. Blev oplanerat gravid (ack så välkommet) med barn nr: 2 och då fanns inget "syskondagis i 15 timmar/vecka" och blev hemma med honom istället under graviditeten.

FACIT: Jag spydde högt och lågt ca: 30 gånger per dag i ett halvår så jag kunde inte ens ta hand om mig själv. Min dåvarande svärmor som är sjukpensionär flyttade hem till oss i veckorna för att ta hand om Thedde...och om mig! Thedde hade nog fått mer utbyte av dagis än en kräkande mamma. Dock så fick jag oxå en väldigt fin period med dom båda när Elliot sen föddes. Fick nästan 4 år hemma med Thedde.

Barn 2 (Elliot): När Elliot blev 7 månader fick jag ett jobb som jag inte kunde tacka nej till. Så när Elliot var 8 månader skaffade jag mig en barnflicka, en vän till mig. Jag kunde därmed tacka JA till jobbet och hoppa på det. Det var inte heltid under de 3 första månaderna tack och lov.  Jag fick sedan tjuvstarta min inskolning hos dagmamma när han var yngre än 1 år för att kunna fortsätta mitt arbete.

FACIT: Jag ångrar inte jobbet jag hoppade på, det har tagit mig dit där jag är idag och gett mig massor av erfarenheter. DOCK så ångrar jag att det blev så tidigt för Elliot. Han är den mest mammigaste av mina barn och hade behövt mig en längre period. Hade jag inte varit hemma nästan 4 år skulle jag kanske inte varit så hungrig på att börja jobba. Jag var SKITLESS på att gå hemma efter så lång tid, jag lovar er! Jag började jobba, MEN med ett ständigt dåligt samvete för att jag kände att jag inte räckte till och att jag inte fick vara den mamma jag ville vara.

Barn 3 (Milo): När Milo föddes så planerade jag att vara hemma 1,5 år med honom. Det var jag, nästan. Milo skolades in när han var 1 år och 3 månader. Fick jobbet i U-sala och hoppade gladeligen på det.

FACIT: Det vet ni ju vid det här laget. Även om det var många andra orsaker till varför jag hoppade av det jobbet så har en orsak vuxit sig större och större efter jag slutat. Det var att jag inte fanns för Milo. Jag såg honom kanske på morgonen, om han hann att vakna. Sen såg jag honom ca en halvtimme på kvällen några dagar i veckan. För mig återupprepades tiden med Elliot. Med det dåliga samvetet, med ett hjärta som blödde för att jag inte var hemma med mitt lilla barn. HELL NO tänkte jag då och bestämde mig för att finnas där. Även om det är på bekostnad av mycket, men för MIG var det viktigt att få göra som jag ville göra. Att finnas för honom som jag vill finnas till och så länge som det behövs och är möjligt!

Nu är jag hemma helt 2 dagar i veckan. 3 dagar i veckan gör jag jobb hemifrån och i min verkstad. Beroende på hur min framtid blir (vet inte det ännu, väntar ju fortfarande på ett besked och ett avgörande på hur min framtid kommer att bli) så kommer jag säkerligen vara hemifrån mycket mer. Men min förhoppning är att kunna vara hemma en del, det är det. Men det är inget jag kanske kan styra över men man kan alltid hoppas att jag kommer att kunna göra det. DOCK så skulle jag aldrig i hela mitt liv vilja ta bort förskolan för Milo. Jag ser hur BRA han trivs där, hur KUL han tycker det är att leka med andra barn, att få STIMULANS av andra barn och vuxna. Att LÄRA sig ta hänsyn till andra barn. Att sakteliga få förberedelsen för SKOLAN när det är dax att börja den. Vi är hemma 2 dagar i veckan varav en är på FLISAN. Det är den bästa dagen av dom 2, helt enligt Milo. Det ser jag på honom. På fredagar är det matning av fåglar, promenader, badhus (URK), kanske lek med nån kompis och fredagshäng.

Sedan tror jag mycket på dessa ord:

Mår mamma bra, mår barn bra!


Känner man att man blir uppäten inifrån av att vara hemma för mycket så ska man inte vara det tror jag. Det gör dig inte till nån bra mamma, ditt barn märker av det och det blir ingen bra combo. Precis som jag tror tvärtom, att ständigt gå runt med ett dåligt samvete för att man inte räcker till är kanske inte heller så bra. Kan man göra nåt åt sin situation så kan man ju försöka gå ner i tid, eller lösa det med tider på jobbet. Vad vet jag.

Det enda JAG vet är vad JAG känner....

...hur känner DU?

Är det skadligt med förskola?

Ska man vara hemma heltid mitt sitt barn och i så fall hur länge?

Ny öppna förskola idag!



Ok, jag kavlar upp tröjan här för att ladda lite. Vad
sätter vi igång med först? Nytt ställe, ny öppna för-
skola. Hmmm....



Ok, vi börjar med den här elefant kanan....WOW den
är stor. Jag syns väl inte ens här bakom va? Coolt...




....men det var en ruggig kö till den så man fick visst
vänta!!



Då testar vi den här istället. Här var det ingen kö i
alla fall!



Men den här var MYCKET roligare så jag ger väl mig
in i den här kökonkarongen!



Aaaaah äntligen, högst upp på toppen! Det här är
MIN rutschkana! MIN MIN MIN! I´m the king of the
elefant!



Den här var ju rätt kul oxå! "Mamma, du osså!"
skrek jag. Men morsan banga, hon kanske är för
tjock för det här röret!?



Perfa, dessutom ko man ut ur röret direkt in i kön på
elefant kanan. Ingen märkte när jag klev rätt in i kön.
I´m smart!





Milo dammsuger!



Ni minns väl att jag pratade om hemhjälpen. Hittade ju en video från i somras då
Milo faktiskt dammsög. Nu har jag övat och övat men han vill inte riktigt! ;)

Det var faktiskt någon som nämnde RUT avdraget i mitt förra inlägg om när Milo diskade. Haha, precis min humor! Barnarbete på hög nivå.... Nu gäller det bara att lära dom 2 äldsta oxå. Dom har inte fått någon coaching what so ever när det kommer till hemhjälp. Dom är totalt söndercurlade. Men nu jäklar i min lilla låda ska det bli ändring på det oxå!

Mommy is no more mr niceguy! :!

Milo i badhuet







Kolla min underbara unge så glad man får vara när man äntligen får
åka till badhuset. Hurrraaaaa, livet leker och här fanns ju ett jättestort
badkar!

Ja igår var ju husbandet till badhuset med Milo. Vi var ju där en del när han var mindre. Nu har vi inte varit där på evigheter. Ni som läser min blogg har säkert snappat upp att jag AVSKYR badhuset. Jag har ju berättat om tanterna med blommiga necessärer som kör sin pulltvätt så tvålskummet når taket för att inte prata om allas gamla fotguck på golven.

Nu var det ju så att Milo var helt begeistrad, han tyckte det var sååå kuuuul så nu känner ju jag att jag ju måste åka till badhuset med Milo. På fredagar har vi ledig dag så frågan är om jag måste övervinna min "tant tvättar pull" och "fotgucks" fobi. Jag kanske rent av ska åka och köpa mig en baddräkt så jag kan vara med mitt barn där han trivs och tycker det är kul. Hmmmmm..... känner att det knottrar sig lite på ryggen nu men jag måste ju försöka.

Nästa projekt blir alltså övervinna "pulltvätt" och "fotgucks" fobin. Så får det bli. På fredag åker vi till badhuset. Brrr....




Milo ♥ Diska






Den nya roliga sysselsättningen är att diska. Vi har diskmaskin men
att få slabba med det sista brukar vara en kul grej.


Det är blött ända ut mot hallen när han håller på. Man häller i vatten, häller ur. Diskmedelsbubblet är det roligaste och hålla på och spola bort med vatten. Idag bad han tom om att få diska. PERFEKT tänker jag och funderar lite på framtiden. Jag gör det hela så roligt det bara kan bli, ja så han fortsätter att gilla det. Sen går vi på nästa grej, vi har börjat med dammsugningen nu när han inte längre är så rädd för den. Sen är det väl i stort sett bara skurandet och dammandet kvar.

Om 10 år har jag en alldeles egen hemhjälp! :)

Projekt uppmjukande



Kärlek ja, herregud i gatan så mycket kärlek man känner för sina barn.
Det finns inget som slår det, inte ett jota!
När man sen ser att ens bebis
har jobbigt med nåt och är förtvivlad så går ju nästan hjärtat sönder....

Vi har ätit, diskat och badat Milobebis. Han struttar omkring i sin lilla LARV pyjamas och är lite kvällsgnällig sådär, ni vet trött och orkar ingenting men vill orka. Han tar tag i lastbilen men orkar inte gå med den framåt, han ligger på golvet och kör sina bilar men det är liksom inte så kul som det brukar vara. Det är då man vet att det är dax att sova så snart ligger han och nannar för kvällen. Vårt lilla hjärtegryntroll! ♥

Ni vet vi med alla våra projekt? Ni vet ju att vi körde projekt blaskvälling. Det var ju mer eller mindre en succé som gjorde att vårt barn började äta på ett annat sätt dagtid, och sover lite bättre nattetid. Vi är långt ifrån i mål där men man får vara glad för det lilla.
Nu måste vi ta tag i nästa bit. Milo är stenhård i magen oftare och oftare nu. Det är RAMASKRIIII när han ska bajsa och det känns som taket ska ramla ner, så ledsen blir han. Allt började med att han en gång var hård i magen, så hård så vi fick använda Resulax som är ett slags lavemang som lämpar sig för barn. Nästa gång han skulle bajsa så var han så iniskogens rädd för att trycka på så han vandrade omkring som en bajsnödig hund som inte får skita. STACKARS våran lilla kille!!! :(  Han skakade i kroppen verkligen.

Nu när jag läst mig rödögd på allt som har med förstoppningar och hårda magar att göra hos barn konstaterar vi att Milo typ bara äter sånt som han blir hård i magen av. NO GOOOOD! Därför så måste vi ändra det totalt nu, inte sååå lätt med ett barn som inte tycker att det här med mat är det roligaste som finns! Vi är ju överlyckliga för minsta lilla han äter liksom. Dock så måste vi köra på med projekt "bli lös i magen nu!"

Messmör och lite rapsolja i vällingen på kvällen. Frukt i form av päron och äpplen, INTE bananer som Milo älskar. Jag har köpt juice från Nestlé som är till för barn som är gjord på päron. Yoggin på morgonen försökte jag byta ut mot gröt men det var ingen hit. Sen ska man hellre ge potatis än pasta, pasta är förhårdnande. Milo ÄLSKAR pasta. Nåväl, ÄLSKAR betyder typ "Det är ok att äta pasta" i Milos mått mätt. Ris är tokförhårdnande, Milo är galen i Risifrutti, fortfarande i Milos mått mätt. Köpte mannafrutti som han fetrata, BLÄÄÄÄÄÄ. Katrinplommon pure typ HATAR han oxå, han kräks nästan av det. Har letat efter liknande juicer men hittar inte.

Ja... så sitter ni på fler huskurer så får ni gärna dela med er! Nu har han i alla fall bajsat varje dag de senaste 3 dagarna, bara det är en framgång.

Nähäpp, nu räcker det med skitsnacket för idag. Jag ska först duscha och sedan sätta mig bredvid min man i soffan och hoppas på att jag orkar vara vaken så jag får njuta av lite TV kväll. Imorgon är det upp tidigt för att träna lite, halsontet börjar ge med sig så då kör vi på igen!

Ha en trevlig kväll hörrni! ♥

Barn och stora huvudbonader



Milobebis har fått för sig att den här ridhjälmen är rätt skoj att ha på
huvudet. En tidig morgon satt han i sin stol och åt frukost med den på




Han var sååååå trött och nyvaken men hjälmen satt på, hela tiden!



Visst är jag coool med den här på mig? Zooolander coooool!



Sen finns det ett sånt där coolt spänne på oxå som jag trixar med lite.



Smakar gott gör det oxå....



Mmmm....



Äsch, nu får det vara bra. Av med den här nu!

Det är nåt speciellt med småbarn och stora huvudbonader. När dom har en för stor mössa eller som här en stor hjälm på sig. Finns det nåt sötare? Det kramar till i hjärtat så man vill krama sönder ungen nästan. Den här ridhjälmen bara testade vi att sätta på Milos huvud. Sen gick det liksom inte att få av den. Stort gråtkalas utbröt när vi försökte kränga av den. Så han fick liksom ha den på huvudet. Sen händer det här titt som tätt.

Han kanske har börjat inse farorna som lurar runt hörnet. Att man KAN klota och slå skallen i? :) Han kanske vill skydda sig lite när han numera springer i 300?

Han är smart han min grabb, mycket smart! :)

Milo ♥ Bad








Milobebis ÄLSKAR att bada. Det spelar ingen roll, hur kul han än har
så avbryter han allt för att springa till badet. Badet är bäst!!


Leken i badet är oftast den samma. Det är blåsa bubblor, det är hälla vatten med den gula skopan, det är att tvätta håret på barbien som vi kallar för mamma (tack för hon är riktigt snygg även om fötterna har lossnat och försvunnit). Sen är det kul när man häller vatten i huvudet på varandra och bygger bubbelstrutar på huvudet. Det här kan pågå drygt en timme, inga problem. Han är skrynklig som ett russin när vi kliver ur men han skulle kunna fortsätta en timme till, utan problem.

I julklapp så köpte vi såna badfärger som man kan måla på sig själv med. Nästa gång vi badar ska dom testas. Det kanske blir det nya roliga inslaget i badet och kanske förlänger badtiden ytterligare, jipppiiii säger mamma som oxå blir ett russin.

Tur att han gillar det, jobbigt annars. Däremot så är han rädd för att duscha, vi har provat några gånger men det går inte. Han är livrädd för duschmunstycket som sprutar ut vatten, det går bra i badet med duschen men det får inte komma fort. Långsamt rinnande funkar... Märkligt, och jag har ingen aning om varför?! Det är som båten han har i badet, den är han oxå livrädd för. Han skriker rakt ut så fort man tar ner den i badet. SÅ vi skiter i båten, även om den kostade skjortan och halva armen.


Lekhörna







Så blev det. Ja, det blev alltså en lekhörna i vårt TV rum för Milobebis.
Han har länge haft några plastlådor och korgar stått där i hörnet med
sina leksaker så nu fick han en ordentligt hörna istället!


Jag har länge klurat på hur jag ska göra?! Blir det ännu rörigare med en höra i TV rummet eller blir det så att vi äntligen kanske kan hålla lite ordning där? Sagt och gjort så ordnade jag en hörna igår. Där har han sin tågbana och det roligaste leksakerna samlade. Jag satte oxå upp en liten lampa så han ser när han leker på kvällarna.

Flera gånger igår efter dagis så gick han och tittade på sin hörna. Det är rätt häftigt att så små ser förändringen så snabbt. Han tittade på mig flera gånger under eftermiddagen och så sa han:

"Gå leka tåget" och så strutta han till sin lilla höra.

Nog är det så att han trivs i sina lilla hörna. Man har ju försökt få honom att leka på sitt rum men det är inte alls lika intressant. Även om vi sitter med så är det liksom i TV rummet/matrummet han vill vara. Så då fick det bli såhär. Det blev kanon tyckte alla, bra!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0