Milos fasor





Igår hade vi en innedag då Milo haft feber. Nu är det bättre dock, såå
skönt! Vi läste Milos bok. Det är en kul bok med såna här fina och söta
djur i den. Sen kan man liksom känna på hur en nos på en hund känns
och morrhåren på en katt. Dom sitter liksom utanpå. Den här boken är
jättekul tills vi kommer till det här djuret.......



.......grisen. Nosen är gjord lite sådär kladdig som den faktiskt känns
på riktigt. Milo ryggar tillbaka och tittar förskräckt på den här grisen
sen smäller han igen boken med ett ljudligt PANG och säger "Nu klart".


Godmorgon LÖRDAG. Vad härligt med lördag, och härligt oxå att Milo är bra nu. Han hade en feberfri dag igår och ungen blev sig lik igen. Det blev t.o.m middag med vänner på kvällen då vi beslutade att köra på eftersom Milo blev så mycket bättre. Konstigt egentligen, hög feber i 1 dygn sen borta, putsväck!?

Till bilderna då, vet faktiskt inte varför han inte gillar just grisen. Han vill liksom inte fortsätta läsa boken när man kommer fram till grisen. Jag har provat flera gånger. Det är jättekul med hunden och katten men så fort den här grisen dyker upp så smäller han snabbt igen boken!

Han är ju galen i reklamfilm oxå. Han springer till TV:n när han hör att det vankas reklam. Favoriterna är bredbandsbolaget och foxy bingo. Sen har han två som han är LIVRÄDD för, han springer iväg och gråter. Man måste alltid vara lite beredd, jag har lärt mig att springa till honom och ta honom i famnen. Första gångerna hörde vi bara ett vrålskrik från TV:n och blev rädda att han slagit sig. Men det var bara dessa läskiga!





Det som verkar vara sambandet är gubbar i glasögon som skriker. Grejen är att detta gjort att han är lite rädd för en kollega till min pappa. Han har glasögon som sitter sådär på näsan ofta och Milo får tuppjuck så fort han ser honom. Han gråter verkligen i panik och vi kan inte längre besöka min pappa på jobbet, det går inte. Han är otröstligt och hänger sig fast i mig krampaktigt och gråter. Han är väldigt lik gubben i garderoben för övrigt....

Min lilla ONGE vad mycket det finns att vara rädd för redan....

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Jag blir glad av era kommentarer:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback