Sova borta?
Godmorgon alla härliga människor!
Solen lyser ute och jag med den. Allvarligt, min själ blir alldeles varm av den här solen. Jag blir så lycklig att det äntligen verkar som vi ska få ha sommar i några dagar. Inte en dag försent om ni frågar mig och säkerligen svenska folket!
Det bidde inget sova över för Elliot. I vanlig ordning fick man sig ett samtal vid kl 8 på kvällen. Han har lite humor oxå pojkvasken. Han ringde och jag hann inte svara. Jag ringde genast upp:
"Hej det är mamma! Du hade ringt, jag hann inte svara" säger jag.
"Iiiiiihhhhh....snyyyyft" hör jag i telefonen.
Jag blir alldeles kall o hinner tänka att shit, nu har han panik igen och vill bara hem. Han är jätteledesen så jag måste åka direkt! Fan då hann jag inte fika färdigt! :)
Sen hör jag ett fnitter....
..."haha, jag bara skoja" säger ungjäkeln. Jag gick FET på det. Han vet att det hänt förr så han lura morsan sin så det dåna om det!
Jag åkte i alla fall ut och hämtade honom. Han var lättad som fick komma hem. Ibland bara går det inte. Jag minns själv när jag var liten. Jag var nämligen PRECIS likadan. Morsan fick komma o hämta mig typ varje gång jag skulle sova över. Det började så jäkla bra allting, sen när det vankades gå och lägga sig så fick man panik och ringde morsan!
Jag minns speciellt en gång när mamma och pappa skulle på fest. Jag var väl runt 10 år. Jag skulle sova hos mina sysslingar, Lisso var ett år äldre än mig och hennes brorsa var 3 år äldre än mig. han hade lovat att vara lite barnvakt åt oss. Han visste oxå att jag var livrädd att sova borta och var en jääävel på och reta oss, mig och Lisso. Jag hade precis somnat och vaknar av att han står i sängen och sprutar med en vattenspruta i ansiktet på mig. SCYSST VA? Jag blir ledsen men Lisso lyckas väl få mig att lugna mig och sen somna om. Nästa gång jag vaknar är det ett jäkla liv vid dörren. Nån bankar på som fan och skriker. Lisso och jag blir så rädda så vi nästan kissar på oss, vi tror att det är alkisar. Det bodde en del såna i området. Jag gråter och Lisso gråter. Livrädda! Tror Du inte den jäkla brorsjäveln öppnar och vi tror att han typ tappat skallen. Ska han öppna för alkisarna?? Där står hans polare och skrattar läppen av sig. Han hade lejt sina polare och komma upp och skrämma oss! Bra barnvakt va???
Om jag säger såhär, han behövde aldrig mera vara barnvakt efter det här. Troligen lyckades han med det han ville....
Hur var ni när ni var små?? Vågade ni sova borta??
Solen lyser ute och jag med den. Allvarligt, min själ blir alldeles varm av den här solen. Jag blir så lycklig att det äntligen verkar som vi ska få ha sommar i några dagar. Inte en dag försent om ni frågar mig och säkerligen svenska folket!
Det bidde inget sova över för Elliot. I vanlig ordning fick man sig ett samtal vid kl 8 på kvällen. Han har lite humor oxå pojkvasken. Han ringde och jag hann inte svara. Jag ringde genast upp:
"Hej det är mamma! Du hade ringt, jag hann inte svara" säger jag.
"Iiiiiihhhhh....snyyyyft" hör jag i telefonen.
Jag blir alldeles kall o hinner tänka att shit, nu har han panik igen och vill bara hem. Han är jätteledesen så jag måste åka direkt! Fan då hann jag inte fika färdigt! :)
Sen hör jag ett fnitter....
..."haha, jag bara skoja" säger ungjäkeln. Jag gick FET på det. Han vet att det hänt förr så han lura morsan sin så det dåna om det!
Jag åkte i alla fall ut och hämtade honom. Han var lättad som fick komma hem. Ibland bara går det inte. Jag minns själv när jag var liten. Jag var nämligen PRECIS likadan. Morsan fick komma o hämta mig typ varje gång jag skulle sova över. Det började så jäkla bra allting, sen när det vankades gå och lägga sig så fick man panik och ringde morsan!
Jag minns speciellt en gång när mamma och pappa skulle på fest. Jag var väl runt 10 år. Jag skulle sova hos mina sysslingar, Lisso var ett år äldre än mig och hennes brorsa var 3 år äldre än mig. han hade lovat att vara lite barnvakt åt oss. Han visste oxå att jag var livrädd att sova borta och var en jääävel på och reta oss, mig och Lisso. Jag hade precis somnat och vaknar av att han står i sängen och sprutar med en vattenspruta i ansiktet på mig. SCYSST VA? Jag blir ledsen men Lisso lyckas väl få mig att lugna mig och sen somna om. Nästa gång jag vaknar är det ett jäkla liv vid dörren. Nån bankar på som fan och skriker. Lisso och jag blir så rädda så vi nästan kissar på oss, vi tror att det är alkisar. Det bodde en del såna i området. Jag gråter och Lisso gråter. Livrädda! Tror Du inte den jäkla brorsjäveln öppnar och vi tror att han typ tappat skallen. Ska han öppna för alkisarna?? Där står hans polare och skrattar läppen av sig. Han hade lejt sina polare och komma upp och skrämma oss! Bra barnvakt va???
Om jag säger såhär, han behövde aldrig mera vara barnvakt efter det här. Troligen lyckades han med det han ville....
Hur var ni när ni var små?? Vågade ni sova borta??
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Jag var precis likadan när jag var liten, det är inte bara en gång mina föräldrar fått hämta mig kring läggdags när jag velat sova borta.
Vet inte vad det var som gjorde att jag inte fixade det för en dag bara vände det och det gick hur bra som helst att sova kvar!
Tror det är ganska vanligt faktiskt, många barn som är så att dom helst sover hemma i sitt eget hem, har väl med tryggheten att göra.
Borta bra men hemma bäst!;-)
Postat av: Johanna
hahaha gud va jag känner igen mig, det slutade med att när jag sa att jag skulle sova över hos någon så sa mamma bara jaja för hon visste så väl att jag runt läggdags skulle komma krypande hem igen :)
Trackback
