Saknar pojkarna idag...

Måndag, pojkarna har åkt till sin pappa idag. Hmmm.... alltid så jäklans tomt här hemma då. Huset gapar verkligen tomt. Det enda som är kvar är nåt klädesplagg som tillhör Thedde där, en filtallrik som Elliot åt ur igår kväll här. Jag brukar alltid vara lite i deras rum sådär första dagen dom är borta. Jag brukar fixa om lite, bädda rent och plocka undan kläder och slänga i tvätten. Det är nog nån konstig mental bit för mig, som att jag dröjer kvar känslan av att de är kvar här på nåt sätt.

Ack så glad jag är just dessa dagar att jag och pappa Magnus har världens bästaste kontakt. Jag ber till högre makter att det kommer att fortsätta vara så. Vad gör man annars?
Som idag, när jag tycker att det känns lite jobbigt, då skulle jag kunna ringa Magnus och be dom komma upp och äta ihop med oss. Han förstår mig och tycker nog att jag är lite hönsmamma sådär men han repsekterar det och vet ungefär hur jag fungerar. Det är bra.

Men.... dessa måndagar, nej dom kommer jag aldrig att vänja mig vid.

SKITMÅNDAGAR!

Jag vet exakt vad du menar. När fredan kommer och Elias åker till sin pappa kommer en liten klump i magen som tyvärr stannar ett tag. Jag gör precis som du den dagen, pysslar i rummet, bäddar rent, städar i garderoben mm mm. Jag tycker verkligen det är det bästa att han är hos sin pappa lika mycket som hos oss, när det funkar... Men man kommer nog aldrig vänja sig. Förstår att du är glad över att ni har en sån fin kontakt med Mangnus. Det är ju verkligen super för barnen åxå!



Var rädda om varandra!



Puss!

Åh... jag om någon nu vet preciiiiiis hur du känner i hjärta o mage. Ingen lek det här. Det som skrämmer mig är att det inte verkar "gå över" :-S



Jag har värsta ångesten men brukar peppa mig själv med att "det är bara för att det är så nytt - man vänjer sig säkert".



Men nä. Man gör nog inte det och som sagt... du har facit i hand.



Vad fan vore man utan sina barn????



Förlåt för att jag inte hälsat på på länge. Jag har varit lite under isen o har vare sig haft lust eller tid till att blogga.



Försöker komma igen lite nu. Puss o kram min vän.

Så e det fortfarande för mig och då ser jag sonen kanske 1 dygn varannan vecka,han har inte tid stora karln m tjej o allt :)

Saknaden sitter i och längtan....



/Kram

Vissa dagar suger det att bara ha dom varannan vecka.. så är det bara.. Man vill ju ha dom jämt! Kram vännen!

MEDSYSTRAR!!



För det är ni ju, ni är med mig när det gäller det här. I varje fall på hur det känns. Ni vet ju exakt hur jag känner.... för ni är där själva!



På nåt sätt är det en tröst, att vi är fler och att jag inte är ensam om att känna såhär. Det hjälper på nåt konstigt sätt. Inte för att man unnar någon annan sorg, men medkänsla kanske det handlar om!



Massor med varma kramar till er alla... ni är bäst!