Mina ulliga ljusstakar som jag gjorde i julas.

Ok, nu känns det som jag kan "outa" det som varit en stor del av mitt liv det senaste månaderna. Det som stundtals färgat mitt liv svart men som oxå gjort mig jäkligt hårdhudad och målmedveten. Ni har säkert snappat upp en hel del utav det. Och det är egentligen ingen VÄRSTA GREJEN grej som ska "outas". Men ni vet hur det är, man vill inte prata om saker om dom inte är helt klara! Man kan ju nästan tro att jag gått igenom helvetet själv, det har jag inte... bara nästan! :)
Alla ni som läst här inne hos mig vet ju att jag haft en hobby som handlar om mina alster. Sålt lite prylar och tillverkat lite prylar. Detta är troligen världens längsta historia men jag ska försöka dra den lite kortfattat för er.

Allt började i stort sett efter jag slutade arbeta i U-sala. Jag tog ett stort beslut då, ett beslut som handlade om att jag ville starta ett eget företag, på riktigt. Sagt och gjort. Jag undersökte vad jag hade för möjligheter och gick till att börja med på "Starta eget" info. Där informerades det om att man kan söka starta eget bidrag vilken man ju hört ska vara helt omöjligt. Dock så hoppade jag på det tåget och tänkte att jag chansar så får vi se vart det leder. Den 18 oktober skickade jag in en affärsplan. I den affärsplanen stod alla preliminära beräkningar i ett företag och själva affärsidén. Hörde ingenting på veckor. Strax efter jul fick jag i alla fall informationen om att mina papper försvunnit, att ingen affärsplan inkommit. Fick börja om hela processen och även vänta på att få komma på intervju hos en konsult som beslutar om dessa starta eget bidrag. Jag var helt galen, all denna väntan helt i onödan! :( Blev till slut inbjuden till intervjun och fick presenterna min idé. Därefter var det en lång väntan igen för att få besked om huruvida min idé var bra eller inte. En sådan väntan är ingen kul väntan, man blir totalt låst, kan inte planera för NÅNTING. Varken söka jobb eller planera företag, för man har ingen aning. Företag ville jag inte starta utan ett starta eget stöd, den säkerheten är ett måste med 3 barn i familjen!
Sen kom svaret. Först fick jag ett nej! Det var det där NEJET som smittade av sig härinne på bloggen litegrand. Så pass att jag inte kunde låtsas som ingenting, det kändes som min dröm dog där och då. Jag överklagade beslutet och fick dom faktiskt att ändra sig. Fick ett fint beslut om att ett starta eget stöd nu beviljats. Så nu är det klart. Jag är egen företagare inom kort. Det är SJUKT mycket papper som ska skrivas, det är sjukt mycket grejer man måste tänka på, det är sjukt mycket beräkningar som måste göras men jag börjar sakteliga att se ett slut på det här och en början på mitt bolag.

Allt är jättespännande och jag har så sjukt mycket och göra hela tiden. Men det är kul, det är skitkul. Min magkänsla är kanon hela tiden. När jag får det sista klartecknet kommer jag att öppna min hemsida där jag även kommer att ha en liten webshop på mina alster. Där kommer man oxå kunna ta del av det "andra" - det andra är makeupen. Jag kommer att kombinera make up med tillverkning och försäljning av mina alster. Jag har haft många spännande möten som kan bli jäkligt bra för min del i framtiden. Just idag har jag varit på ett möte på arbetsförmedlingen och på skatteverket. Jag har lokal klart, dock ingen lokal som ska fungera som en butik utan som en smink studio där jag ska hålla sminkutbildningar, både privata och grupper. Hemsidan är nästan klar, men det är fortfarande mycket kvar att göra på den. Jag ska inreda sminkstudion. Jag har logo klart och nu ska broschyrer, visitkort, brevpapper och kuvert framställas. Kanske att man smäller på lite reklam på bilen oxå! :) Sen börjar det hårda jobbet att ta sig ut på marknaden. Lite är så gott som klart men det är mycket kvar att göra där.

Det har varit en jäkla berg och dalbanan detta. Man har kastats mellan hopp och förtvivlan, man har gett upp och rest sig igen. Man har tvekat och så har man varit bergsäker. Men magkänslan har aldrig lämnat mig, eller faktiskt så lämnade den mig under en kort period. Men då steg en väldigt nära och fantastisk vän till mig in och fungerade som en mentor. Hon fick in mig på rätt köl igen, FOKUS Nina för helskotta sa hon och så var jag tillbaka på banan. Hon ruskade om mig i min lilla "dåligt självförtroende" bubbla. Hon är så jäkla bra min kompis, henne har jag pratat av mig med ett antal gånger och hon ger mig ALLTID  så kloka råd. Såna vänner ska man vara väldigt rädd om. Så är det.

Så, då vet ni vad jag gått ingenom här hemma sedan oktober. Min hjärna har varit ett virrvarr av tankar men nu ÄNTLIGEN så ska jag få ge mig in på det här. Jättespännande och jag har en jättestöttande familj bakom mig. Jag kommer att hojta till när hemsidan är igång, för då är det på riktigt. :)))