Morgonpromenaden i morse. Dagen till ära i en Fjärdhundra tröja.
Husbandet ska nämligen börja spela innebandy med dom i höst... :)

Huuuuu, i morse var jag då äntligen ute på min morgonpromme. Senast jag var det var den 26 juni. Genom min Runkeeper på iPhonen så har jag ju stenkoll på mina träningsvanor. Sista tiden har det varit så dåligt, DÅLIGT! Jag har slarvat en hel del både vad gäller maten och dessa promenader. Inser ju att jag mår så pissigt när jag inte följer mina vanor. Allt blir värre på nåt sätt. Humöret, pigghet och allmäntillståndet skulle jag vilja säga. I förra veckan tog då jag och husbandet ett gemensamt beslut om att skärpa oss nu. Det spelar ingen roll att det är sommar och semestrar, det är bara en jäkligt dålig ursäkt eftersom bådadera går alldeles utmärkt att följa ändå! När är det inte som mest härligt med en morgonpromenad om inte mitt i sommaren? Vem fan tycker om o gå en iskall morgon mitt i vintern när tempen visar -24 grader. Inte är det jag i alla fall.

Anyway, i morse var jag iväg och SHIIIT vad skönt det är. Det är så underskattat så det är sjukt. Hela min dag blir helt annorlunda av en morgonpromenad, JAG LOVAR! Dock så har ett litet problem dykt upp, jag märkte det i helgen. Mina skor är HELT SLUT! Antar att det beror på just morgonpromenaderna i ur och skur. Jag har ju gått med dom hela vintern liksom. Själva sulan med dess dämpare, precis under hälen har typ lossnat. Det funkar att gå i dom, det gör det. Men frågan är hur länge? Kommer jag komma hem i skor utan sula nån dag... likt en indian smyger jag i sullösa moccasiner. Nä, det måste ses över PRONTO så att nu det inte ska kunna hindra mig. Jag som tänkt börja med löpning. Ja, det har jag ju tänkt ett tag men får inte mitt feta ärsle ur vagnen. Men jag antar att jag på nåt sätt trott att jag ska bli smalare först. Ja att inte ärslet hoppar upp och attackerar min rygg för varje steg jag tar. Att inte pattarna nockar mig. Att jag inte spyr blod.... ja alla såna tankar måste bort innan jag ger mig iväg. Fattar inte att det ska vara så svårt. Det är ju bara att göra´t liksom.