Dag 25 - EN första titt in i sovrummet på morgonen så brukar man
kunna mötas av denna syn. En nyvaken bebis med rufsigt hår!

Den synen går inte av för hackor. Är inte en liten nyvaken varm bebiskropp det allra mysigaste man kan känna på? När han ligger där alldeles rufsig, lite svullen kring ögonen, lugn, varm och kramig. Grodpyjamasen på, eller larven... eller tigern... spelar ingen roll, alla pyjamasar är fina. Eller så har det varit varmt och pyjamasen har åkt av. Ååååh, den stunden är det mysigaste. Jag har njutit av detta så himla mycket med alla mina 3 barn. Jag har haft privilegiet att få göra det eftersom jag oftast lämnat på dagis. Det var en period när jag inte lämnade och åkte ifrån familjen innan de ens vaknat. Då gick jag miste om det...

När jag går in till Milo på morgonen. Ja alltså, han vaknar runt 5 ju och får blaskvällingen. Då går oftast jag upp. Sen somnar han oftast om och vaknar igen vid halv 7. Just när jag hör honom ropa så blir jag alldeles varm, för då ska jag få mötas av den här synen igen. Och få ligga och kramas med han en stund. Här och nu. Så ska man tänka, här och nu just den stunden!