Vi tänder ett ljus....



Nu är jag hemma igen. Kände att den här dagen blev
lite övermäktig att vara hemma själv på. Tankarna
far runt och hjärtat värker av sorg.....

...sorg för att en familj därute förlorat sin lilla flicka. Man kan inte låta bli att tänka på hur fruktansvärt vedervärdigt vidrigt det måste ha varit att ta emot det beskedet idag. Ett besked om att det absolut vackraste, viktigaste och mest dyrbara man har i sitt liv blivit ryckt ifrån en. Helt utan förvarning, bara borta, från den ena sekunden till den andra. Borta!

Jag kan inte sluta tänka på hur man som mamma orkar ta ett endaste andetag igen, hur man som mamma orkar öppna sina ögon för att se en värld där ens dotter inte längre kommer att finnas. Att som mamma behöva se att världen bara löper vidare fast ens eget liv i stort sett slutat existera, slutat existera för att ens barn lämnat det livet. Ett liv som var planerat att innehålla allt. Att se sin dotter ta studenten, att se sin dotter bli sådär härligt kär, att se sin dotter gifta sig, att se sin dotter bli mamma. Det är borta, det existerar inte längre och kommer inte längre göra.

Ska en mamma behöva förlora sin dotter på en isig, smutsig gata i februari? Hon fick inte vara bredvid henne, hålla hennes hand, klappa hennes kind och säga hur mycket hon älskar henne? Hon var på sitt arbete, kanske funderade hon på vad de skulle äta ikväll, skrev en liten lapp om vad som skulle handlas, jobbade lite, ringde något samtal... allt utan att veta att hennes fina lilla tjej plötsligt lämnat jordelivet. På en kall, isig, smutsig gata i februari, utan att få vara den där trygga mamman som säger med en varm röst "Allt kommer att bli bra mitt hjärta".

Skolan har skött det jättebra. Jag fick ett samtal från Theddes lärare där det hela informerades då Thedde var på prao. Vi har även fått mejl från skolans rektor där allt om krishantering samt övrig info stått.  Skolan har upprättat krishantering för alla elever. Elever som är på prao får bryta den och återvända till skolan där krispersonal kommer att finnas under hela veckan. Fint av dom. Det känns tryggt att mitt barn går på en sådan fin skola. Där vi föräldrar kan känna oss trygga att våra barn tas omhand i den här svåra stunden.

Platsen där flickan dog är fylld med gravljus nu. Folk samlas för att ta farväl. Hela facebook är fullt av R.I.P. I vår lilla stad vet alla vad som hänt. Man känner i luften att något är fel. Och det är ett fel, en alldeles för ung flicka som hade hela sitt liv framför sig har lämnat jordelivet.

Mina tankar går till hennes familj, jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för det dom får gå igenom.

Var rädda om varandra, livet är en gåva. Var tacksamma för det ni har, för era barn. Krama era nära och kära och säg hur mycket ni älskar dom. Det ska jag göra. Jag ska oxå tända lite ljus här hemma och hedra minnet av Hilda! Du kära lilla flicka som fick lämna alldeles för tidigt, hoppas du har det fint där du är nu.

R.I.P Hilda.


Kommentarer
Postat av: A

Vad otroligt fint och starkt du skrivit om det här. Om mamman och dottern. Tårarna bara rinner nerför mina kinder! Jag har ju en 15-årig dotter och jag tänker mig in i det som hänt och det känns så fruktansvärt.

Fast jag inte vet vilka de är så går mina tankar till Hilda och hennes familj ikväll...

2011-02-02 @ 22:03:11
URL: http://minsoffa.blogg.se/
Postat av: Nina "Morgonpigg 3 barnsmamma"

Ja, jag antar att vi som har barn i samma ålder får oss en extra törn. Jag kände att jag igår behövde skriva av mig lite, det var en stor svart klump i mitt bröst.



En mamma är alltid en mamma.....



KRAM på dig vännen!

2011-02-03 @ 08:25:31
URL: http://niiinis.blogg.se/
Postat av: Petra Hedin

Vackert och starkt skrivet om något mycket svårt. Kram!

Petra

2011-02-03 @ 09:28:00
Postat av: jama

Jag är helt knottrig över hela kroppen och tårarna är nära. Du skriver så gripande.



Åhhhh va tungt det måste vara för familjen. Fruktansvärt.



Kram

2011-02-03 @ 16:47:07
URL: http://jama.blogg.se/
Postat av: Erika

Jättefint skrivet.. Tänder ett ljus och skänker en tanke åt familjen, vänner, nära o kära. Och åt den stackars busschaffören.

2011-02-03 @ 19:23:59
Postat av: Eva Hargefeldt

Väldigt fint skrivet. Håller fullständigt med dig. Har också tänt flera ljus o tänker på alla inblandade. Kram

2011-02-03 @ 19:43:37
Kommentera inlägget här:

Jag blir glad av era kommentarer:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback