Jag när jag var som tjockast!
På lunchen häromdagen kom jag och husbandet in på dom här bilderna.
Det är när vi är iväg och firar lilla Stina som blev 1 år. Milo var ganska
precis 3 månader på dessa bilder. Det var ingen kul syn....men snacka
om att man är hård mot sig själv.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAA.... jag börjar med det. Att skratta färdigt åt dom här bilderna. Så, nu har jag gjort det. Jag minns den här kvällen så himla tydligt. Vi skulle ner och fira lilla Stina som sagt och jag hade världen problem att hitta kläder. Det hade gått 3 månader sen Milo kom till oss och jag hade otroligt höga krav på mig själv. Höga krav som att det inte var OK och vara så tjock som jag var efter 3 månader. Med Thedde hade jag gått ner ALLT efter 3 månader. På dessa bilder väger jag 85 kilo! Det var INTE ALLT. Jag grät när jag testade kläder hemma och ville allt annat än gå ut bland folk.
Det jag och husbandet diskuterade var hur hårda vi kvinnor är mot oss själva. Jag hade trots allt fött mitt TREDJE barn i 36 års ålder, gått upp allt som allt 40 kilo av mina graviditeter (jag var ju gravid 3 ggr innan vi fick Milo, varje gång man blir gravid så spruuuuuuuutar det hormoner). Slutat röka. Och där satt jag och skämdes över hur tjock jag var när mitt barn var 3 månader gammal. Hur hysteriskt är egentligen inte det? Att man dömer sig själv så hårt?! Att man är så jävla taskig mot sig själv? Jag har funderat mycket på detta och känner att det här är ett kvinnligt drag. Att det på något sätt förväntas utav oss att vara pinnsmala dagen (eller i varje fall nån vecka) efter du skitit ut en unge. Jag har varit inne på dessa banor många gånger på min blogg men det tål att upprepas.
Skvallerblaskorna väller över av bilder på Heidi Klummisar m.m. som gått på en fuckin catwalk 6 veckor efter hon fött sitt FJÄRDE BARN!! 6 veckor efter att jag fött mitt barn har det fortfarande känts som mitt underliv exploderat, som att nån slängt in en handgranat, som att ärslet och pullan bytt plats, som att en ångvält mörschat över mina bröst, som att jag aldrig mer kommer kunna ha sex. MEN.... damer och herrar. Hon är inte en vanlig svenssonmorsa. Hon har dietister, personliga tränare, personlig kock, personlig läkare, personlig duttare, personlig smuttare m.m. som hjälper henne att stå på en catwalk 6 veckor efter sin förlossning. Sen har det ju ryktats om den korsetten hon bar den kvällen. Men skit i det. Det är egentligen irrelevant. Det relevanta är hur hårt vi dömer oss själva bara genom att bli färgade av det vi läser och ser. Jag tror att det mesta kommer därifrån. Tror ni att dom på stenåldern stod och dömde ut varandras hull? Tror ni att dom i urskogen dömer varandras hänglökar?
Jag får en syn framför mig nu.....
" Hörrudu, WOOOOOOOOOW.... hur har du lyckats bibehålla så stor mage och stora höfter efter du fött barn" säger nog stenåldersmänniskan som vet att vi behöver vårt hull för att kunna livnära våra bebisar och ifall det blir hårda tider! Hon är rent ut sagt AVIS på hennes kurvor!
"Oj, du...... du har fött ett gäng underbara barn va? Ja med tanke på dina långa tuttar?!"..... långa tuttar betyder liv! Långa tuttar betyder mat till alla dina ungar. Långa tuttar betyder att du gjort det du blivit ämnad att göra på den här jorden, föda och livnära ditt barn!
Vi borde tänka mer stenålders. Men det gör vi ju inte. Inte jag heller. Istället har jag hela tiden dömt mig själv stenhårt. Tyckt att vafan, ska det vara så svårt? Jag vill bli smal, jag vill få den där kroppen man känner OK inför. Jag kommer säkerligen att fortsätta göra det. Men jag önskar att jag ser på det lite annorlunda. Att jag OKEJJAR att det får ta tid med tanke på det förutsättningar jag haft och har. Att jag OKEJJAR att jag får perioder när jag inte ens orkar tänka på skiten (men oxå då inse att det hela tar mer tid men inte döma sig själ för det). Det är ju trots allt jag som bär på mitt fläsk, ingen annan. Men.... DÅ FÅR MAN INTE GNÄLLA HELLER!!! Är man inte beredd att offra allt så måste man vara snäll mot sig själv och inte gnälla. För det vet vi ju alla, ju mer hård du är i din träning och i den diteten du håller desto snabbare når du ditt mål. Sen att du fött barn som 36 åring kan faktiskt göra att det tar lite längre tid än för en 25 åring som fött sitt första barn.
Ok, dom här bilderna på mig är inte kul o se. Eller egentligen är det de...jag skrattar en del när jag tittar på dom. Men jag ska försöka vara snäll mot mig själv. Det var OK att se ut så. Det är oxå jäkligt ok att det var nästan 20 kilo sen dom där bilderna togs. Det är inte heller illa pinkat. Även om det snart är 2 år sen. Men det är -10 kilo per år. Bra där.
Hörrni, nu är vi snälla mot oss själva i fortsättningen, OK?
Du har så rätt!!!
HAHAHAHAAHAAHAHAHAHAHHAH !!!
Helt rätt tänk!
Vi e inga supermodeller utan vanliga människor som måste tänka att vi faktiskt duger som vi är men att kunna göra det bästa av det är inte fel men som sagt inte vara för hård och jag minns oxå att du skrev att ditt husband tyckte du var så fin efter att Milo kommit medans du dissade dig rätt hårt på den tiden,du e fin Nina har alltid vart det handlar om utstrålning här o kan man stråla så mycket som du bara genom via en blogg hur e du då IRL!? :)
Kramis!
/G
Helena: Visste?
Husbandet: TACK :)
G: Ja, jag var hård... och är fortfarande. Men jag jobbar på´t. Det är en bit på väg! :) KRAM
Du har så rätt Nina. Det är inte klokt va vi kvinnor ska vara fina jäääämt egentligen. Herregud, nyförlöst o allt t o m. Sen är det ju så jädrans olika, och orättvist, det där med att en del går upp 40 kg o en del 5 kg! En del får tampas med vikten efteråt o andra bara rasar det av (med amning oftast, i mitt fall var det så!)
Jag är emellanåt jättefixerad för att i nästa inte orka bry mig. För min del är det viktigaste dock att jag inte har ont o är försvagad...vilket jag är lite grann nu så jag har precis kommit igång med träningen igen. Självklart kastar man blickar runt omkring i träningssalen, o trånar efter den där platta magen o de där armmusklerna som synns...
Men jag älskar mat, o godis o fika ;) Och jag har fött två barn o har lite degmage/rynkig mage, men jag "tar det". Jag har ju mina små mirakel som faktiskt legat därinne brukar jag tänka. Så då är det ju inte så konstigt med lite skavanker ;)
Kram!