Hemma igen efter ögondoktorn. Bilden ovan är tagen för några
dagar sen. Om man säger såhär.... pupillerna är väääääldigt mycket
större på den övre bilden! Milo liknar en katt för tillfället!

Usch, sitter här med pannknack efter dagen som gått. Det är ju självklart nervöst att fara iväg på sånt här med sitt lilla barn. Man är nervös för vad dom ska göra och så tänker man ju på hur han ska reagera med allt. När sen allt släpper och man kommer hem slappnar man av och pannknacken är ett faktum. Väl där så  fick han droppar det första han fick. Milo är rädd för alla vitklädda läkarmänniskor. Han har väl blivit det av alla öronkoller och allt han genomgått. Så allt började ju såklart med gråt och pupillvidgande droppar. Sen fick vi vänta för att det skulle ge effekt. Efter många om och men kollade dom tillslut hans ögon. Han har helt klart ett vänster öga som inte riktigt "hänger" med. Jo, det gör det... men det rör sig inte ut till vänster tillräckligt. Det liksom låser sig mitt i ögat och funkar inåt. Detta beror troligtvis på att ögat (när han blev till i magen) på något sätt "felkopplat" nervtrådar till muskeln så att centrum på det ögat är längre in än på ett normalt öga. När hon sedan börjar prata om bernneurolog så höll jag på att flippa och börja gråta. Det är ofta man gör en sådan utredning oxå när det handlar om ögon för att utesluta andra orsaker som gör detta. Jag blev såklart jätteorolig och fick ont i magen och allt det där men hon lugnade mig bra med att förklara att detta är en rutin. Hon trodde absolut inte att det var nåt annat "fel" på Milo men ni hajjar ju hur man blir?!

Så nu ska vi gå på ganska täta koller för att se vilket håll allt går åt. Är det så att det ökar på hela tiden så kan det vara att Milo börjar se dåligt med sitt vänstra öga. Och det kan gå fort för barn har en förmåga att helt koppla bort det "dåliga" ögat för att bara titta med det andra. Synen försämras då fort och detta får inte hända helst. Det går att förbättra synen upp till 10 års ålder i form av lapp för ögat och sånt men det är bra att hinna på det INNAN det blir sämre. Då snackar vi lapp för ögat och om synen förändrats snackar vi glasögon. 3 månader får man vänta på neurologen där det ska kollas utveckling och sånt. I sommar blir vi kallade till nästa ögonkoll.

Jag hade så ont i magen efteråt och kände mig alldeles orolig. Men jag måste försöka koppla bort att det är nåt allvarligt. Att det bara är samma som husbandet hade när han var liten. Hon lugnade mig bra, det gjorde hon men samtidigt så börjar man ju tänka hemska tankar. Jag är ju en katastrof tänkare.... jag bara är sån. VIDRIGT är det att vara det men sån är jag. Jag jobbar på´t om man säger så!

Ja... nu ska vi träna vänsteröga här hemma! :)

PUSS