Igår var vi då på det berömda besöket på BB, ett litet studiebesök där man går igenom hur det hela sen ska gå till. Allt från intagningsrum till saccosäckar o förlossningsställningar i sängen. Jag håller fast vid att jag INTE vill stå på alla fyra i sängen med höjd rygg och hänga över själva "ryggstödet". MY GOD, jag har en gång sett en bil i en gravidbok där det var bild på en kvinna som hängde så över sängen precis när hon skulle föda! WTF??? Hennes stjärtskåra hade liksom "vips" försvunnit..... det var liksom en enda stor skinka med ett bajshål på mitten och sen en snipa utvidgad till max med ett bebishuvud i! Den bilden har etsat sig fast i mitt huvud och jag kommer INTE att stå så vad som händer..... :(



I alla fall......där gick vi ett helt gäng med våra bulor på magen....min var ju som vanligt störst av alla. Jag börjar vänja mig... inga konstigheter, fru Hermansen bär på den största maggen i mellansverige! Kanske sverige, vad vet jag..... alla som bär på små fjuttmagar måste ju känna som jag gjorde när jag var i femte månaden eller nåt?

Hon som visade oss runt var en ung tjej, med världens fetaste kajalrand o massa mascara. NÄÄÄEJ tänkte jag.....henne vill INTE jag ha! En ungsnärta som typ ska trösta en, o tycka synd om en..... nej, fan det kändes helt galet fel tyckte jag. Jag vill ha en gammal trygg barnmorska med erfarenhet av ca 15 000 förlossningar eller nåt! :) En dam i senare medelåldern som har små fina glasögon och lite guldsmycken runt halsen. Ett par guliga små örhängen och lite kortare lockigt hår. Hon pratar med en mjuk stämma och känns sådär rejäl..... och van vid förtvivlade tjejer som föder barn!  Ska en ungsnärta stå där.....nejmen fy fan.... BIG NONO!
Antagligen kommer jag ha så ont så jag inte ser om barnmorksan är 28 eller 58..... tur det kanske.... kanske t.o.m ska skita i o stoppa i linserna!? Dra till barnmorskan istället för husbandet.... :/

Nu är jag i alla fall redo, tror jag....trots att hjärtat började slå lite fortare när vi hamnade i förlossningsrummet. Rös lite vid blotta tanken på att om några veckor kommer jag ligga här uppfläkt och stånka. MEN MEN, när det väl sätter igång är det ingen återvändo...då ska min kropp och jag föda fram det här livet i min mage. Hur jäkla ont det än kommer göra...

I AM READY!!