♥ Niiinis BLOGG ♥

Sitter här med en riiiivande mensvärk, känner mig svettig - ful - äcklig och allmänt
ur balans! Kände att det kanske finns fler mensmonster i vårt avlånga land som
känner detsamma!? Vad är inte bättre då än att se att det finns dagar då våra galet
vackra kändisar kanske är mensmoster, precis som jag är idag. När man inte orkar
anstränga sig alls, man vill bara vara....... ful! :) (naturligt ful)

Den där veckan på månaden är här. Den där veckan på månaden som talar om för oss att ens kropp funkar ok och att man INTE är gravid. Det är smått fantastiskt hur man upplevt just mensen sen den första dagen man fick sin mens.

JAG MINNS.....

....att jag fick min mens när jag var 13 år, i slutet av 13 årsålder. ALLA mina kompisar hade fått mens förutom JAG! Varje dag glodde jag i trosan för att se om där fanns nån mens, i säkert ett halvårs tid. Tjatade på mamma med 1000 frågor om varför jag aldrig fick mens?! Dagen med stort M kom ju till slut. Jag tog på mig en sån binda som var lite formad, minns att paketet hade en bild på ett par jeans. Gick till skolan och hoppades att bindan skulle synas, att ALLA skulle se att jag hade mens. :)

...den där dagen när mensen var lite konstig och försvann för tidigt. Gick till gyn och han skiner upp och säger att jag är gravid! Jag var precis fyllda 21 år och small av. Senare samma dag blödde jag som ett troll och åkte in akut då jag drabbats av utomkvedshavandeskap. Det blidde inget barn, tack gode gud, men det var likt förbaskat en väldigt jobbig upplevelse.

...den där dagen när det hände igen! Fast det inte fick hända, vi ville ju ha en liten. Opererad med en skadad äggledare.

.... den där dagen när man inte vill att mensen skulle komma men var livrädd, och så gjorde den inte det! Då drabbades man av kalla fötter, sprang till apoteket och köpte ett test. Kissade på testet och det sken som en sol för att tala om att det flyttat in nåt där i magen. Jag var överlycklig men grät floder av rädsla, vad i helvete hade man gett sig in på? Tänk om det skulle bli utomkveds igen. Tänk om det blir bebis? Det blev en Thedde av det.... och det var det mest fantastiska som hänt!

....att jag läste att man inte skulle få mens när man ammade fullt. MYYYY ASSSSS!! Min mens kom prick 12 veckor efter att Thedde föddes, fast jag ammade fullt.

...den där mensdagen som glömdes bort. Ingen koll. När var det jag skulle ha mens? Ringer syrran ( som just då alltid hade samtidigt). Hon svarar att hon haft för en vecka sen. VA?? Test = TOKGRAVID. Böla i en vecka, spydde i ett halvår, sen kom Elliot. Världens tjockaste finaste bebis som fyllde våra liv med en känsla av att familjen var mer komplett med honom där.

... att 12 veckor efter det fick jag mens igen! SUCK! Varför så bråttom att bli normal igen?

....att sedan följde många många år med en mens som höll i sig i 12 dagar och var borta i 12 dagar för att sen köra igång i 12 dagar till. Jag förblödde varje gång kändes det som. Orsaken till det heter = KOPPARSPIRAL. Den fan hade jag i 7 år. Fattar inte hur jag pallade!?

.... den där mensen som inte kom. Vi längtade efter Milo. Vi var så glada så vi nästan small av. Berättade för storebröderna om det smått fantastiska. Sen kom det där hemska blodet som fick mitt hår att resa sig, som fick hela min värld att bli svart och min hjärna att tvivla på min kropp! Fixar den det inte längre? Vad är fel?

.... det där blodet som inte fick komma ytterligare 2 gånger. Varje gång klev jag ner i ett svartare och svartare hål. Vad är fel? Varför?

.... att mensen inte kom IGEN! Vad betydde det här? Hade det flyttat in nån på riktigt? Skulle den fastna? Orkar vi ännu en gång? Ok vi orkar, men det var sista chansen. Sen skulle vi ha lagt försökandet på hyllan! Det skulle räcka med mina barn. Men det röda blodet som man föraktade så höll sig borta. Det kom inget blod, det kom en Milobebis som fyllde våra hjärtan med helt obeskrivlig kärlek!

Idag när mensen kommer är det ett kvitto på att jag i alla fall ännu inte är i klimakteriet! :) Att jag inte blivit gravid, GUD FÖRBJUDE! Att min kropp funkar. Men likt förbannat så är jag ett trasigt jäkla troll varje gång! Mitt humör är galet och jag är så less på att känna som jag gör. Varje jävla månad. Nu, efter LCHF sägs det att det kan bli förändringar. Det har det blivit. Jag har blivit mer hormonell, svinont i brösten, det går längre i mellan (vilket är jäkligt bra eftersom jag har en 25 dagars cyekl), jag är skengravid före varje mens. LCHF läser jag att det beror på, men det ska bli bättre! Kroppen tar några månader på sig. Sen ska man få lindrigare värk, lindrigare mens, inte så mycket flöde och perfekt menscykel. Inte alls dumt om ni frågar mig! Då hoppas vi på det.

Googlar man på "ont i brösten LCHF" får man massor av träffar. Jag är glad att jag inte är ensam. Men ska erkänna att jag satt hjärtat i halsgropen när jag inte kunde sova på mage. En till bebis tänkte jag och börja nästan grina. Husbandet har fått höra en del... Men nu när jag är påläst förstår jag att det LCHF som spelar min kropp ett spratt.

Mensdag nr 1. Äter mörk choklad för att jag måste. Annars äter jag
upp ungarnas kakor och godisar. Måtte denna dag bara gå.....



.....känner mig lite såhär ena sekunden. Fundersam över allt som
händer just nu och faktiskt lite trött ska jag erkänna.


Andra sekunden känns det lite roligare, som att jag kanske rent av
orkar spexa till det hela. Och så gör jag det här i min ensamhet medan
Milobebis sover. Lite Zoolander på måndagseftermiddagen!


Sen kan jag även visa er mitt party trick med mitt högra öga. Inåt med
det medan det andra stirrar rakt fram. Kan ni?


Sen kan jag få min tunga att se väldigt stor och bred ut. Lite som att
den inte får plats därinne i munnen!


Sen kan jag även, nu när jag ändå håller på, visa er att jag ännu inte
botoxat min panna med tanke på alla fina vågor jag kan få till. Det går
inte att göra såhär när man botoxat har jag hört...



BLINK BLINK, bli inte oroliga. Jag har inte blivit knäpp.... inte än i alla
fall!

Ja, se där vad man kan hitta på en måndagseftermiddag när Milo sover. Jag har verkligen sååå mycket mer vettigare saker jag borde ta tag i än att sitta med en webkamera och bete mig som en 10 åring, men den här dagen är så konstig. Kan inte skylla på nåt annat!

Ja den här starten på denna morgon som berättade att vi vunnit det där spapaketet har nog gjort att det känns som man vunnit en miljon men ändå blivit överkörd av tåget. Konstigt känsla, jag vet. Men det är nog närmaste känslan jag har jag kan förklara. Är det såhär det känns att vinna nåt? Nu har vi ju vunnit 2 grejer på kort tid så nu börjar jag nästan bli orolig för att taket ramlar ner snart eller att bilen pajjar eller att nåt annat tråkigt ska hända! Kan man ha såhär mycket tur? Ni som känner mig irl vet att vi haft en tuff period under en ganska så lång period och jag vet att de flesta unnar oss all lycka som kommer i vår väg just nu. Det TACKAR jag hjärtligast för. Det vet ni! Dock så kan jag inte hjälpa att jag nästan blir rädd när det flyter på. Antagligen för att det inte gjort det på så lång tid. Sen kan ju sådant jämföras med mycket här i livet. Jämför man med att jag har 3 friska barn så kan man inte klaga för 5 öre, men jämför man med hur livet brukar se ut i största allmänhet så har det varit lite tufft. Faktiskt mycket tuffare än vad jag gett sken av härinne på bloggen. Så är det ju, man väljer ju själv vad man "outar" och inte "outar".

Men, hur som haver så blev det en konstig dag.

Känner mig upprymd, men lite ledsen.

Känner mig jätteglad, men lite nere.

Känner mig förväntansfull, men som att jag inte är förväntansfull.

Nån som kan tyda vad för konstigt detta är?! Kan det vara så att mens påverkar såhär mycket?! Ja, kanske det. Har läst mig rödögd på det här med LCHF - och mens. Återkommer om det i ett annat inlägg, men det var högst intressant ska jag säga er!!!

Sen HATAR jag ju fortfarande måndagar, så var det med det!

Ja ni är ju förmodligen inte dumma i huvet utan märker att jag håller
på och fipplar med min blogg....

...och det går åt helvete! Jag har lyckats radera fleeeeeeeeeeeeeeeeera timmars jobb, bara genom ett litet knapp tryck! Säkert flera dagars jobb om man ska räkna ihop all tid jag lagt ner under årens lopp! :( Har man sedan bloggat i 6 års tid så tynger det en hårt när inte min blogg ser fin ut! Det är sant, jag HATAR när jag inte har ordning inne på bloggen. Men nu känner jag att mina ådror i pannan buktar ungefär 7 cm rakt ut från skallen. Hur jag typ snart kommer tappa besinningen och misshandla den här datorn till den milda grad att jag ALDRIG mer kommer kunna blogga. Så att jag låter det vara nu, det får se ut såhär. I alla fall till imorgon när jag sovit på saken, repat min stackars hjärna från all liten text jag fått lusläsa bland koder och skit. Men ordning måste det bli, SNART!

Ha överseende mina kära läsare... jag återkommer senare och pratar om nåt helt annat, visslar litegrand och nonchalerar denna misär som uppstått! :)

Satt tidigare och tittade på bilder från i somras. Finns det någonting
man längtar så hårt efter just nu som sommaren? Troligen inte, inte
här i alla fall. den här bilden kan nästan få mig att gråta av längtan!

Dagen har gått och vi har tvättkväll, det är så jävligt att tvätthögen vuxit upp till taket på nolltid igen och det är dax att ta tag i det hela. Vi skulle tvättat i lördags men jag mådde ju pissigt då så det fick skjutas på tiden. Mer än nån dag går inte, sen är det stopp. Det måste tvättas. Men jag lever på känslan man får efteråt, den är riktigt najs tycker jag!

Nåväl, nån som längtar till sommaren? Säg tuppen JAAAAAA!!

Jag är så inihelvetes trött på denna vinter nu. Jag behöver sol i min själ, jag behöver sol på min genomskinliga hud som skiftar i blått. Jag vill ha ljumma kvällar på vår balkong, jag vill ha Milo i en liten tischa och ett par shorts. Jag vill se hur Thedde fått sin första bränna på näsan, hur Elliot får sin så bruna rygg han brukar få. Plaska i vattnet, tänka grillalternativ till kvällen, vilket vin till köttet, en vin och sprite på en uteservering...eller en kall öl...eller bara en kall cola light. Jag vill se husabndet njuta av solen som bara han kan... i timtal.... så man ruttnar till slut och skäller ut han och säger att han är onormal som kille när han vill sola 8 timmar i sträck! :) Ahhhh...nu skulle han få sola oavbrutet i 2 veckor om han ville.

Hur länge är det kvar nu? När börjar våren? När brukar den första dagen infalla då man känner att nu tar jag nog på mig en lite tunnare jacka? Är det inte i april nångång? Eller är det maj? För i mars är det väl inte? Ni ser, jag är så jäkla vinterkvaddad i hjärnan så jag totalt missat hur det ligger till med våren, jag har GLÖMT. Jag minns inte hur våren är, eller hur den känns, eller när den ens kommer.....

Ge mig VÅR!

God jävla morgon! FAN, hatar måndag,
hatar a-kassan, hatar hatar hatar!

Den här morgonen började ju så bra. Jag gav mig ut på en skön morgonpromenad med bara 4 minus. Underbart och jag ångade på i skön takt. Hemma så blev det frukost. Vi kör på med LCHF, lite striktare.... om det nu går, men lite hårdare med att tänka feta produkter i form av avocado m.m. Skitsamma....

Sen blev det dax att gå igenom skörden av alla to do lists.... Jag har ju försökt att gå med i en a-kassa under en längre period. Men den här jävla a-kassan verkar vara totalt ointresserade. Jag är nu med, men alla kompletteringar som ska med får vem som helst att tappa fattningen. Är dom totalt efter? Fattar dom typ ingenting eller? O så ljuger dom! Frågar man senast i torsdags om dom nu har ALLT dom behöver i blankett väg och dom svarar JA, och sen får man ett brev om att dom saknar en blanket. Ämen då ljuger ju nån eller så är dom nonchalanta och skiter fulla fan i dig.

Så nu har jag fultjurat på morgonen här, jag har skrikit och jag har skällt ut stackars telefonister. Det är ju inte hennes fel liksom men vem i helvete skäller man ut? Under tiden står Milo bakom mig och vill ha uppmärksamhet och jag känner hur det ryker ur mina öron. Hur jag känner att snart drar den där droppen över som gör att jag flippar ur totalt.

Jag är ARG just nu så jag kände att jag måste in på bloggen och skriva av mig, det brukar lätta då. Men inte nu. Jag kokar över och vill slå nånting. FAN... jävla idioter, a-kassa.... go fuck your selves! Har totalt tappat tron på er. Klockan 9 får ni ett samtal från mig och då jävlar ska ni få veta att ni lever!

Surfade runt på bilder som skulle kunna visa er hur
jag känner mig idag. Ordet var hängig och så dök den
här upp!

Ja, det blir inget utav den tjejfesten som var planerad ikväll. Förra årets fest som är en födelsedagsfest var bland det roligaste jag varit på i tjejfest väg. Herregud så skoj vi hade! I år skulle den festen ha gått av stapeln ikväll men hon som skulle ha den blev magsjuk. Då tänkte jag att vi kunde flytta den till mig istället och ha en TILL fest när hon är pigg. Men det var nog att ta i från tårna för vem är inte hängig nu?! Jo MOI! Skitkul.... så nu blir det inget för min del. Jag är helt ur fas, vi får se om det är nåt övergående bara.

Men den här bilden här ovan. En bild som Expressen publicerade 2008. Hur kommer det sig att detta har gått mig förbi? En rump push-up! Hahaha..... så nu har jag skrattat lite. Ser ni det här framför er?

Man kommer hem till en kille man träffat på krogen, han är totalt faschinerad av din tajta stjärt och kan knappt fokusera på nåt annat. Man har tagit sig ett par glas vin eller tjufler. Man känner sig kvinnlig med sin push up BH och sin push up rumphållare. Man kanske börjar mysa lite och så blir det dax att klä av sig. I stundens hetta glömmer man bort den där saken man bär på mellanpartiet av kroppen. Den där hudfärgade saken. Huxflux hör man:

"Men oj, jag tror dina trosor har gått sönder!" säger killen lite fundersamt.

Han har trott att man har ett par mammatrosor på sig, vilket kan vara ganska så sexigt det, men när han kommer till rumpan så fattas det ju tyg där. POFF, borta! Det är en liten sträng i mitten som håller ihop det kvarvarande av trosorna.

"Eeeh, nääää... eller va?" svarar man stakande. "Alltså, dom är inte trasiga!" får man fram.

Killen får en bekymmersrynka mellan ögonen. Han funderar säkert hur skinkorna tittar fram i så fall.

"Nähä? Vad är det som har hänt då?" undrar han.

"Ingenting har hänt, dom är såhär bara!" svarar man och hoppas att han ska nöja sig med det svaret.

Här får man kanske hoppas att killen skiter i det hela och fortsätter där man slutade. Men det finns säkert så pass försigkomna och jävligt nyfikna killar så dom inte finner sig med det. Dom vill veta. Dom KRÄVER att få veta. Vafan har hänt med dina trosor?

"Ja alltså.... nej men du, nu är klockan jävligt sent hörrudu såatteeeeee, tack för kaffet, VI HÖRS." och så drar man.

Kan inte vara bra för singeltjejer ute på krogen som raggar detta. Kanske funkar för en annan som har sitt på det torra.... FY FAN, jag fullkomligen HATAR när man säger så. "Mitt på det torra". Usch, jag tar tillbaks det där.

Konstaterar att måndag den 21:a
nog är mitt nya fredag den 13:e!

1) Milo är sjuk!
2) Jag mår pissigt!
3) Fick ett jävla skitbesked idag!
4) Ont i magen!
5) Framtiden blev inte som jag hade hoppats på!

SÅ är det nån som sitter på ett jobb åt mig så får ni gärna hojta till!!!! =( Skitledsen nu..... lägger härmed ner allt jag hade planerat för framtiden och tänker om. Det känns förjävligt!

Godmorgon eller vad man ska säga? Vaken sen klockan 02.45 är jag. Har legat i sängen och gått
igenom fejjan, bloggar och aftonbladet. Försökte somna om men det var lönlöst! Med risk för att
dataskärmsjäveln skulle spricka av ett foto på mig så maskerar jag det hela med ett uttryck!

Jag med mina projekt! Snark kan jag tycka om det just nu! Jag har ju kört projekt "hålla sig vaken på kvällarna" denna veckan. Det har gått skitbra, jag har vart vaken till mellan 9-10 varje kväll. Inte missat roliga program och igår kväll hade vi lite planeringsmöte inför min pappas 60 årsfest som går av stapeln i Mars!

Men sen då? Hela grejen är ju att det är tänkt att jag ska sova lite längre på morgonen. Eeeh, har jag gjort det? Nope, det har varit värre än nånsin. I morse som sagt så vaknade jag kvart i tre när Milo skulle ha sin välling, sen gick det inte och somna om. Gick igenom dagens skörd i cybervärlden, låg skönt, la mig ännu skönare, tänkte på fina saker..... till slut började jag se ljusa grejer som flög i ögonen och då tänkte jag att jag kanske rent av började bli tokig så jag gav fan i allt och nu sitter jag här.

Jag är SJUKT trött eftersom jag sovit 5 timmar bara, dessutom har i stort sett hela veckan sett ut såhär. 5 timmar är alldeles för lite för mig, jag vill ha och behöver minst 7! Idag har jag dessutom två viktiga saker att beta av. Det första mötet är kl. 10.10. Det är på Theddes tandreglering, det ska gås igenom alla punkter inför tandställning. Det andra viktiga mötet är kl 14.00, det är på Elliots skola och dax för samtal nr 2. Kul dag och känna sig som en zombie på! Sen ska Milo hämtas från dagis och så ska man orka underhålla en 2 åring hela eftermiddagen!

När jag är såhär trött så blir jag lite rödblommig i ansiktet, som att det hettar. Jag känner mig sjuk, jag fryser, ögonen rinner och jag känner mig ledsen och irriterad. Huvudet känns fullproppat med segflytande marshmallows och jag orkar knappt tänka klart. Jag vill låtsas som att klockan är 7 på kvällen och att jag precis ska gå och sova.

SKIT oxå, så jävla trött nu.... ikväll skiter jag i hela den här hålla sig vaken grejen. Ikväll är det jag som tar mitt RELAX bad. Jag skiter i och plocka upp efter middagen, börnar rakt in i badrummet. Lägger mig och kopplar av, försvinner till det där sköna stället en stund. Tvättar av mig, skiter i o torka håret och lägger mig på soffan och somnar. Verkar ju som kroppen bestämt sig för att jag ska vakna mellan 3-5 varje morgon så vem fan orkar bry sig om o hålla sig vaken?!

Det får bli så att:

* husbandet har en trött gammal tant vid din sida på vinterhalvåret, hon vaknar till liv i april nångång.
* jag missar alla roliga program under den här kalla jävla vintern. Sparas dom på play till i sommar tro?
* alla viktiga saker får tas med mig från kl 03.00 på morgonen, efter 18.00 är jag inte längre kontaktbar eller ens förstående på vad som händer i min omvärld.
* jag startar min morgon från kl 03.00. Kanske starta ett frukosthak för tidningsutlämnare och byggjobbare som pendlar till stockholm.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!

Nu hör jag att Milobebis vaknat. Han ropar "Mammmaaaaa, gomojjjjjjjjoooooooon". Är det nån som kan få mig lite gladare nu så är det hans söta nuna!

Jaja, Nina... TJEEEEMPAAAAAA!

En liten lätt närbild sådär på mitt 38 åriga face. Känns
som att skavankerna börjar komma och att åldern mer
och mer faktiskt sätter sina spår!

Ja, jag vet inte jag. Men självklart så händer det saker med ett ansikte ju mer den åldras. Sen hänger ju själva åldrandet på levernet i övrigt! Har man solat som hon den där russintanten i "Den där Mary" får man kanske räkna med att se ut som ett russin vid 50 bast. Jag solade faktiskt rätt mycket under 90 talet, det ångrar jag nu.... för det har ju helt klart gjort att ansiktet fått sig en liten omgång. Fortsatt om levernet då? Har man rökt 4 paket John Silver utan filter dagligen i 40 år lär man kanske inte heller ha nån babystjärts fejja. Supit som en alkis kanske inte heller är en hit. Eller att ha stressat sig sönder och samman!

Jag har inte rökt så och heller inte supit... men jag har solat och jag har stressat... så det återstår att se om likheten med russinpatten växer med åren? :)




Hahahaha, oh my god. Nu längtar jag lite efter den
här filmen faktiskt, den är ju förjäkla rolig alltså!

Anyway, i dagens samhälle då detta med att "fixa sig" lite blivit än mer vanligt så är det ju inte för inte man funderar på sin egen framtid. Kommer man att lägga sig under kniven, eller kommer man att spruta nåt i ansiktet så småningom. Lägga mig under kniven har jag svårt att tro att jag vågar, jag är ju så jävla rädd för allting! En operation känns väldigt långt bort. Men det är klart, ett par nya tuttar skulle ju inte sitta fel. Nä, faktiskt inte. MEN som sagt, jag tror inte att jag vågar. Jag är för rädd! På TOK för rädd!

Botox, restylane och det då?! I var och varannat program får man följa kvinnor och män som sprutar detta i fejjan som om det vore en vitamininjektion. Här sitter man själv i sin soffa som en nucka och fattar ingenting. Dom har ju lunchdejter med sina botoxkliniker för jämnan medan en annan köper en liiiite dyrare kräm för att se om den hjälper lite?! Tänk så jäkla olika det är? Sen ska man komma ihåg att det är MYCKET MER VANLIGT än man tror, men jag tror kanske inte att alla pratar om det! Men även där märker man ju skillnad...

Men jag tänkte jag skulle säga vad JAG känner runt allt detta. Jag kan tycka att det är HEEELT OK och fixa smågrejer i ansiktet. Hon norska mörka Hollywood frugan som typ knarka botox såg ju ut som att hennes ansikte stod ut en halvmeter. Elefantsjukan liksom. Då är det inte längre fint och hela hennes karaktär ändras, inte klokt för helsicke! Sen hade hon pattarna uppe vid hakan dessutom, är det då man får säga att det blivit lite too mutch!

DOCK så kan jag tänka mig att jag längre fram kommer vilja kixa nåt. Ok, det beror lite på hur rädd jag är. Är jag rädd blire inget utan jag och hon pattrussinet här uppe får vandra hand i hand. Men om jag på något sätt förändras till att inte vara så rädd för allt så kommer jag nog fixa lite rynkor. Strejta ut lite så att man kanske känner sig lite fresch för sin unga man! ;) Glida in på kliniken på lunchen och fixa dona lite i fejset. Jo... o går det att fixa lite tuttar på annat sätt än att sövas och jävlas så skulle jag kanske våga hoppa på det oxå. Jajjemen, men som sagt var. Rädd eller inte rädd, det är frågan?!

Kollar jag genetiskt framåt i tiden så tittar jag på min fina mamma och tänker att jag kanske inte kommer behöva göra nåt. Min mamma ser pigg och fräsch ut fast hon snart är 60 år. Hennes blick är ung och sådär busig fortfarande och jag kan inte tycka att hon är rynkig. Ser jag ut som mamma när jag är 60 känner jag nog inte att jag har nåt behov. Sen är frågan hur man kommer påverkas av allt runtomkring till man blir i den åldern. Går hela familjen och alla man känner och fixar fejjan kanske man inte vill vara ett pattrussin alldeles själv! ;)

Hur känner ni kring detta? Är ni såna människor som säger att ni vill åldras med värdighet och inte ligga med rakt utstående pattar i graven, eller är ni såna som känner att ni kanske skulle kunna tänka er att fixa lite i framtiden?

Att bero på nåt helt annat. Nu är det kvällsmat hörrni, gjorde en kladdkaka a la LCHF style igår som jag tänkte bjuda receptet på imorn, kanske att jag får ta mig en bit ikväll nu när mensen är på ingång. Pore us women, vi har det inte så lätt vi inte!!

Puss på er ♥

Jag har en sån där dag idag, en sån där "Jag får fan inget
gjort" dag. Så här satt jag och gjorde en morgon/dag bild
på mig. Är det hon, det där trollet, på nedersta bilden min
man vaknar upp till varje dag? Stackars jäkla krake!!!

Ja, den jävla PMS:en har kommit och tagit mig. Känner det, känner det så tydligt idag. Det är när jag blir håglös, lite deppig, less på allt och så blir jag så otroligt oföretagsam. Jag, som oftast gör nåt hela tiden, har lite svårt att identifiera mig i det här. Jag ballar liksom ur totalt. Allt som stått på "TO DO" listan ligger fortfarande kvar på listan. Utan att vara förkryssade.

Jag vill soom vanligt sitta i kylskåpet och spruta mayonnäs direkt ur tuben rakt i munnen. Jag vill klunka coca cola så det rinner ner för min tröja och lämnar bruna fläckar som inte går bort. Jag vill slicka på smörkniven. Jag vill äta choklad så jag blir alldeles brun mellan tänderna. Jag vill stoppa ner huvudet i en skål med kanelbullar och bara tugga tugga!

Helvete alltså. Kroppen skriker hjälp mig, ge mig nåt, jag flippar ur! Och här får jag sitta och bara bita ihop. Jag får ta mig ett glas vatten och sen måste jag göra nåt annat så jag inte ger mig hän mina cravings. Jag har ju liksom en helt ledig dag idag som skulle bli så effektiv. Men så kom PMS häxan och påminde mig om att jag var en sötsugen bronto Britta. Brottar bronto Britta. Det är liksom på med sumobrottar trosan.

Well well.... Milo verkar inte vara på sitt bästa humör idag heller. Inget är roligt, och vi har typ prickat av allt på hans lista över roliga saker att göra, nu är det liksom slut på hans lista och humöret är still not strålande. Känner i ärlighetens namn att jag skulle behöva ladda mina mammabatterier lite. Bara gå utanför dörren, ensam.... och bara vandra, eller ta en kaffe, eller ett glas vin. Ja, så känner jag.

3 tankar kring att bli äldre!

1) Skäggstrån. Jag tror att jag i min lilla värld alltid kopplat samman karlar och skägg. Det är en fin combo oftast så länge det inte handlar om en (gud förbjude) skepparkrans eller stort burrigt skägg med matrester i. När man sedan finner sig själv petande på sitt egna lilla skäggstrå på hakan så kan man inte bli annat än både förvånad och förfäras. Vad hände med den lena söta lilla hakan som nu möljer ur sig både en och två krokiga könshårsliknande pinnhårda strån? Blev tvungen att i just detta nu känna på min haka. Japp, där satt ett strå. Hårt, burdust och med en närvaro som påminner om vad som komma ska. Sitter jag på mitt äldreboende med skepparkrans och kan inget göra? Är det så det ska bli?

2) Jag på morgonen. När jag var yngre så tyckte man ju att man kanske var lite söt sådär på morgonen. Jag ser mig själv stå där i en söt pyjamas som är lite för stor med handen vilande mot min axel, brösten putar ut lite från min pyjamas tröja, huvudet på sne, rosiga kinder, plutiga läppar och håret ser sådär perfekt morgonrufsigt ut. Ögonen är svullna, men på ett fint sätt. Som att "Godmorgon, jag har sovit mina 10 timmar nu och jag är utvilad" svullna. Vänta, tillåt mig skratta ett tag. Den putande pyjamaströjan har förvandlats till en tajt obehaglig pyjamas tröja som talar ett tydligt språk om amning av 3 ungar och alldeles för lite koksaltlösning. Rosigheten har bytts ut till en grovporig hy med mörka ringa under ögonen som påminner om de senaste 794 nätterna utan en hel natts sömn. "Godmorgon" frasen handlar om allt annat än 10 timmars sömn.....

3) Att förlora vikt. Är kommentaren efter här överflödig? Förmodligen. Men jag vill ta upp det ändå. FUCK. Ja, det finns inget annat att säga. Det är här ordet KÄMPA får en helt annan innebörd. Det jag höll på med som 25 åring och ville tappa vikt är inte ens en piss i missisippi, inte ens en bakterie på en mögelpartikel uppepå den svampliknande bädden på en brödskiva. NOPE, det är NADA mot vad jag får göra som 38 åring. Att jag inte vägde 42 kilo som 25 åring är för mig ett under. Det är nu msn sotar för varje snedsteg du tagit i dina matorgier, det som förändrats som 38 åring är att det visst var en viss ränta på matorgien, en ränta som fördubblas för varje år. YES.... så att jag sa att det var jobbigt som 25 åring är en lika stor lögn som CLINTON´s "I did NOT have sexual relations with that woman, Miss Lewinsky".

Behöver lite bilder på blommor, fick bli på blommorna jag handlade
tidigare idag, alla vet ju hur mina lik till orkidéer ser ut så.
Den här dagen har inte varit så kul!


Usch, har haft en pissig dag känner jag. Milobebis har haft värsta problemen att bajsa. Han får det ibland och då blir han så ledsen och skriker och svettas innan han får ur sig. Idag fick det lov och bli en sån typ microlax till honom så han fick ut det. 3 gånger har han bajsat efter det. PLUTTEN, fan man tycker så synd om honom så man vill gråta med honom. Men sen när han väl bajsat så är allt frid och fröjd. Vi satt länge i soffan efteråt, han satt i mitt knä och bara låg mot mitt bröst och vila. Han blev väl helt slut stackaren.

Sen har jag lite svårt att bestämma mig om min framtid, vill inte gå in på det så mycket men det är stora beslut som ska fattas och jag känner att jag inte orkar med stora beslut just nu! Sen kan jag väl känna att det inte flyter på direkt heller... Det blir inte riktigt som jag tänkt mig och då ledsnar jag lite och tappar gnistan!!! Har en sån dag idag, när allt bara känns jobbigt och kasst!

Jag sa det när husbandet kom hem idag:

* JAG ÄR FET OCH GÅR INTE NER I VIKT SÅ FORT SOM JAG VILL! Kämpar som en gris och jag är så förbannat otålig just nu, jag vill ju att det ska hända nu och inte om 4 månader. Ja ni hajjar. Sen kan jag tycka att husbandets våg gick och går mycket snabbare neråt, min sniglar och då lackar jag för att det är så jävla orättvist! Gammal kärring med tre barn går inte ner lika fort som en snubbe på 30 bast! SNARK!

* INGENTING GÅR MIN VÄG SÅ ALLT KAN DRA ÅT HELVETE. Jag brukar kunna bita ihop bra och köra ner skallen och köra lite till. Men sen får jag dom här dipparna när jag tycker att allt bara känns lönlöst och som att inget går bra. FAN för det!

Det måste väl vara jättekul att komma hem till en sån fru? Eeeeh... not!  Typ "Heeeej hjärtat"..... o så står det en svettig fet finska med flottigt hår och håriga ben som gnäller om att hon är fet och har hängpattar och allmänt jävla oflyt i livet. Kanske inte så upplyftande och komma hem till!?  Nej.... men för det mesta är jag snäll, det är väl en jävla tur det, annars skulle man väl stå utan karl mitt i allt oxå. Just ikväll dock är jag inte snäll, just ikväll vill jag gömma mig under täcket och gråta en skvätt. Istället ska jag ta mig en dusch nu och raka dom här benen som inte sett en hyvel sen Sundsvall brann. Det kanske gör susen.... vi får se!

Detta är badhuset i Gustavsberg, inte vårt badhus. Vårt badhus ser ut
som ett typiskt badhus. Stort, högt i tak och massa kalla fyrkantiga
bassänger. En sån här pool skulle jag gärna ha hemma i badrummet.



Såhär ser vårt badhus ut utifrån, ser kul ut va? Typ som en byggnad
direkt hämtad från ett industriområde från 70 talet. Texten kan
inte vara utbytt nån endaste gång. BAD SPORT BOWLING... katching!

Mitt värsta är nog badhus. Jag är i stort sett uppväxt i vårt badhus då mamma och pappa spelade och tävlade i bowling. När morsan och farsan tävlade eller tränade så badade vi eller bara sprang runt inne i stora idrottshallen. Jag minns att det var skitkul och jag älskade verkligen att bada i badhuset.

Kan säga att det var då. Idag är det nog topp 3 det värsta jag vet. Fyyy faaaan. Först och främst såklart, att ta på sig bikini. Ämen på riktigt, somebody help me. Inte än, om 13 kilo så :) Sen ut i det här härligt belysta badhuset som stinker klor så tånaglarna krullar sig .

Golvet då? Jag känner riktigt hur alla gått där och smetat av sig sitt fotskinn, sitt blöta torra sprickiga illaluktande fotskinn och så ligger det där och mojsar till sig så det bilr halt och nån unge spräcker ögonbrynet när skallen pangar mot kaklet. Där går man i godan ro och klampar i allas fotäckel. UÄK *spyyyyr*.

Bassängerna då? Måste det vara 12 grader i dom? Isvaksbad om ni frågar mig!! Tuttarna fryser så bröstvårtorna trillar av och spräcker kaklet. Det känns som man aldrig mer kommer att bli människa och läpparna återfår sin vanliga färg istället för den där purpurfärgen den haft efter några dagar.

I dusch och bastu då. Har ju skrivit om det tidigare på min blogg, men dessa tantalonor tål att upprepas. Dom har med sig en stor blommig necessär innehållande allt du kan tänka dig. Fotfil, oljor, krämer, duschkrämer, tvål, nagelsax, tvättsvamp, schampo i 12 olika sorter, tåpetare.... RUBBET finns verkligen i dessa necessärer. Sen plockar dom fram sin svamp.... huuuu, ni vet en sån där svamp som allt fastnar på. Oftast pullhår. Sen tar hon sin fyrkatinga DUX tvål och riktigt mojsar in den i svampen så det uppstår ett sånt där lödder som påminner om ett skumparty. Sen särar hon på benen ordentligt och så sätter hon igång. Med stoooora cirklar drar hon igång en pulltvätt man sent ska glömma,  löddret når nästan taket innan hon är färdig. När hon avslutat sitt pulltvättande så ska det i 17 olika preparat i håret och tånaglarna klipps. Där sitter man med hakan i backen och försöker tänka på annat. Man kastar sig in i duschen och glömmer hårtvätten av chocken. Sen knallar man hem totalförstummad med en upplevelse som man sällan ska glömma!

Därför struntar jag i badhuset. Jag kan bara inte gå dit, jag verkligen avskyr det. Nu har husbandet pratat om att han vill dit med Milo. Vid några svaga ögonblick så var vi där när Milo var mindre. Men minnena revs upp och jag skakade som ett asplöv och fick sitta i ett mörkt rum länge efteråt för att sudda ut minnet av den pulltvättande tanten! :))) 

Hörrni, föds vissa personer till att göra livet surt för andra? Ibland
undrar jag om det inte är så, om det inte är just så idiotiskt!?

Igår gick jag ner till vår lokala lilla affär här precis nedanför oss. Jag skulle handla frukostvaror och tog en sån korg som man kör framför sig med en plastkorg i. Jag gick där mellan hyllorna och så skulle jag då svänga vänster efter att ett hyllplan tagit slut.

Där kom en rufsig gubbe och ångade fram, man såg direkt på ansiktsuttrycket att han inte skulle stanna utan han skulle bara fram. Jag tvärnitar med min korg och säger "oops" och får nätt och jämnt stopp på min korg. Då tar han ett litet extra steg in mot mig för att liksom bli touchad av min vagn. Sen vänder han sig mot mig och säger

"Vafaaaan håller du på med? Först säger du oops och sen kör du på mig?!!!" han går i samma sekund som han sagt det och där står jag med gapande mun och undrar vafan det var som hände egentligen?! Vilken jävla JUBELIDIOT!! Det enda jag får fram är "Men allvarligt.... vilken idiot" men då har han redan gått. Jag kokar inombords ska ni veta. Sånt här beteende får bara inte finnas. Vad ÄÄÄÄR det med folk? Vafan har dom för problem? Jag går till gurkorna, ja det var dit jag var på väg, känner att jag nästan skakar. Ångar vidare till kassan och ser att han är på väg till kassan, han sölar sig fram eftersom han säkerligen inte vill stå bakom mig. Han ställer sig slutligen lååångt bakom mig fast ingen står emellan. Vadå? Vågade han inte stå närmare eller. Mitt hår reste sig av ilska och jag ville egentligen vända mig om och fråga om det var nåt fel i huvudet på han. Men jag försöker alltid att vara "större" än såna här människor. Att nonchalera deras beteende är det helt klart bästa, kanske blänga lite snett på honom och få honom att känna sig som att han är 3 år. Jag gav han i alla fall en "jag skulle kunna döda dig" blick och så gick jag.

För det första?! Whats up med den här sortens idioti? Även om jag hade kört in i han i 300 så får man bara inte bete sig såhär! Gjorde jag det med flit? Var det bara jag som ångade fram? Vi var väl 2? Jag skulle ALDRIG göra det, hur jävla ont det än skulle göra. Jag skulle nog säga "Det är INGEN fara" och halta därifrån med brutet ben och gråta en skvätt när jag kom hem till husbandet hellre än skälla ut gubbfan! Det är såna här människor som gör vår värld så jäkla elak och bitter, det är såna här surkartar som får en annars bra dag att kännas skit, det är såna här bittra gubbjävlar som aldrig får en bra fru som gör honom på lite bättre humör. Desstuom stör jag mig på att sånt här tar min energi, man borde borsta av sig sånt här likt hundskit. Men mitt finska humör tillåter mig inte att bara skita i det, jag måste få LACKA UR... Jag skiter i om han har en dålig dag, jag har haft 100 dåliga dagar men aldrig betett mig såhär.

FYYYYYYYYYY FAAAAAAAAAAAAAN! Väx upp gubbfan och lär dig respektera dina medmänniskor!

Så, nu har jag fått ur det ur mitt system i think!

Nu ska jag göra i ordning frukost till Thedde som ska iväg på innebandycup, sen ska Elliot till sin hyrhäst och jag och Milo har ett oskrivet blad dag framför oss!

En liten illustration på frustrationen här hemma just nu....
Det är så mycket jag vill lägga in men datorn är inte med
mig denna dag. Jag måste pausa nu ett tag så återkommer
jag sen!

Ja, jag har en nygammal dator som jag inte riktigt kommer överens med. Vissa saker är inte som på den andra och bilder som jag sparat ner här funkar inte som på den gamla datorn. Nåväl, inte mycket att göra än att jag måste ta mitt finska humör och göra nåt annat ett tag.

Kom på att jag haft en paus i mitt 30 dagars bloggande oxå, jag fortsätter med det imorn igen. Nu ska jag jobba med lite annat en stund så återkommer jag förhoppningsvis senare!

Fin kväll till er, måste dra innan jag slår sönder nåt! :)

Ja ni... tänk om man någon gång skulle få sig en rejäl
slant i form av en sån här? Det skulle inte sitta fel.....
det finns en sak som jag tänk på litegrand när det
kommer till skrap i TV.

Satt här och kikade på morgon TV i fredags morse. Ja när vi satt på akuten och väntade. Det blev dags för en kille att skrapa. Det som slog mig då, eller egentligen alltid har stört mig lite, är hur stressade dom måste känna sig.

För det första har man ju liksom laddat för det i flera dagar, kanske veckor t.o.m. Man har säkert låtit tankarna flyga och fantisera om summor som skulle kunna göra en oljeshejk avundsjuk. Man har oxå planerat små summor och vad man ska göra för dom. Men någonstans lever drömmen om miljonerna kvar. Man planerar vilken man ska ta, ja i turordningen när dom ligger där i lådan. Det är ju så många! Vilken tar man?! Man skulle säkert vilja välja ett tag. Men det finns inte tid att stå och fingra på dom eller ens svepa med handen över dom för att få en känsla om var miljonerna ligger. 

Han plockar upp sin stora lott. Ja dom är ju lite större på TV för att vi oxå ska kunna ha glädje utav skrapandet. Annars skulle nog det hela vara lite trist. I alla fall. Då ska han i alla fall sätta tänderna i den här lotten. Han vill skrapa noggrannt. Men serru, det får man inte, för det är TV tid så helst ska man fladdra runt med den där skrapen över lotten så det silverfärgade skalet yr i hela studion. Jag ser riktigt hur den här rödhåriga killen skrapar så glasögonen åker av och an på näsan och svetten lackar. Ja, så är det ju inte riktigt då men ni förstår va.

Men den här killen skrapar en ruta försiktigt och noggrannt. Sen tittar han på beloppet som visar sig bakom det silverfärgade skalet. Han tar det hela med ro. Här säger programledaren till första gången. "JA, där hade vi 100 000 kr, då får du skrapa på nästa så vi får se vad det blir!"
Han skrapar nästa och behåller sitt lugn och kikar vad det står för belopp. Här säger programledaren till för andra gången. "3 miljoner, då tar vi nästa" hetsar hon fram. Här börjar den rödhåriga killen att känna av pressen och skrapan börjar gå fortare. Men sen stannar han upp lite igen för att självklart kika vad han har chans på. Här rabblar programledaren snabbt fram vilka belopp som står och avslutar med "Nu får du skrapa på lite så vi får se hur mycket du vinner!" Den rödhåriga killen förstår allvaret i hur jäkla snabbt han borde skrapa så han skrapar på. Det är nästan så glasögonen fladdrar av och an och svetten börjar lacka, men bara nästan. Jag som tv tittare ser att han vinner 100 000 kr men han fortsätter skrapa. I hans huvud ekar nog bara "MEN SKRAPA DÅ FÖR I HELVETEEEEEEE". Programledaren stoppar upp honom när han når den sista rutan med ett "Grattis, du har vunnit 100 000 kr, vad ska du göra för pengarna?" frågar hon. Den rödhåriga killen får inte svara så utförligt som han kanske skulle vilja för det är dags för ett inslag innan nyheterna.

Jag känner hur jag sitter där framför TV:n och blir stressad. Jag biter lite på naglarna för jag vill inte att programledaren ska behöva säga åt honom. Det känns som jag skäms när programledaren säger åt honom att skrapa fortare. Som att jag skulle kunna hojta på honom om jag stod där i studion. "Hörru, kör på nudå" typ. O sen tycker jag synd om honom. För att han inte får njuta av den här stunden som vi är så många som drömmer om.

Vafan, det kanske inte är så kul det där med att skrapa i TV tänker jag mig. Fan, först bli stressad av nån som står o flåsar en i en nacken, och sen inte en ens minut "of fame". Man ska bara skrapa så skrapfan glöder och sen kastas ut från studion utan och ens fått säga vad man skulle vilja göra för pengarna. Tänk om man vinner massor med pangar och blir så jäkla glad så morgonsoffan tuttar eld av min entusiasm? Så jäkla rolig TV. Ja när vanliga svenssons är med och får visa äkta och riktiga känslor. Men det hinns inte med som det ser ut idag.

IN - SKRAPA - UT.... och kom ihåg, skrapa fort som fan!

Nej, hoppas man vinner storslammet hemma i sin egen soffa. Då får man skrapa en ruta per dag om det skulle vara så, man kan dansa naken i soffan och skåla i champagne om man skulle vinna stort. Soffan skulle jag tutta på för då skulle jag ha råd och köpa en ny....

Köp lite trisslotter i julklapp hörrni, tänk vad kul om det skulle bli storslam. Och kom ihåg, låt människan få skrapa i lugn och ro! :)

 
Godmorgon på er, ja idag kommer jag nog inte göra annat än att
hålla till här. I min lilla verkstad, färdigställandet är i full gång och allt
ska vara klart innan portarna slår upp kl 18 ikväll!

Börjar dagen med att vakna klockan 04 (inga konstigheter) och märker att den tidpunkten på månaden återigen är här! Bra tajming va? Så idag springer vi och byter ob hela dagen och tampas med menssmärtor. Hade ju gärna fått börja imorgon, men det kan man ju tyvärr inte välja! Man får vara glad att kroppen verkar funka som den ska. Det blir till att äta IPREN och se glad ut!

FASEN, är det inte lite synd om oss kvinnor ändå? Eller synd om, det är så jäkla orättvist! Att vi ska dras med allt sånt här? Inte för att jag hellre skulle vilja vara kille, nej det vill jag inte, verkligen inte! Men, hade det inte kunnat fördelas?! Ja att husbandet fick mens varje månad som ett tecken på att jag fortfarande är fertil och allt verkar funka därnere i konkarongen!? Att han hade PMS:en innan och tampades med humörsvängningar och gråtattacker. Så visste jag att... "Ok, jag har PMS!"

Känns liksom liiiiite orättvist eftersom vi faktiskt bakar och föder bebisar med våra kroppar. Då hade väl den biten kunnat landa hos våra karlar?! Men å andra sidan.... hela sverige skulle ju stanna när Fredrik Reinfeldt fick mens, skulle Bindefeldt ens kunna ordna nån fest mitt i sin PMS? Eller skulle vi ens bli ynka lite pirriga om vi gick på Ladies Night som alla hade synkade menstruationer ( då dom umgås så tajt).... det skulle ju bara stå ett gäng gråmulna, glåmiga, svullna tjurgubbar på scenen!

Kanske är lika bra att vi kör den biten, jag menar vi fungerar ju åtminstone normalt även om vi går och dras med PMS och menstruationer.

Nu ska jag (som normalt) koka kaffe och snart väcka min lilla familj! ♥

Smälter totalt, finns det något så vackert som bebisfötter?! Mjuka,
knubbiga och alldeles lena. Inte en skavnk så långt ögat kan nå, bara
rosa urgulliga bebisfötter.

Bebisfötter..... jag har gjort gipsavgjutning på Milobebis fötter just för att ja bara ÄLSKAR hans fötter. Ovanpå är dom lite knubbiga, under är dom så lena så man knappt tror att han tagit ett endaste steg med dom. Jag tar ALLTID på Milobebis fötter, jag har dom i munnen, jag biter lite på dom, jag pussar på dom och jag klämmer på dom.

Vad är det sen som händer när man kommer till vuxnas fötter. UÄÄÄK, jag spyyyr. Finns det något äckligare? Hur kan kontrasten vara så stor. Jag kan knappt ta i husbandet fötter t ex. Inte för att han har speciellt äckliga fötter men det är FÖTTER. Jag klarar nätt och jämt av mina egna, är faktiskt ganska noga med mina egna just för skräcken över att det på nåt sätt ska vara äckligt.

Fotvårdare?! Alltså va? Hur kan man vilja hålla på och karva i folks gamla illaluktande fotskinn, trycka ner nagelbanden på ostbågsluktande tånaglar eller ens ta i en främmande människas fötter?! Dessutom finns det nåt som heter liktornar (vad nu det är?) och svamp av oliga slag! Jag beundrar er! Jag är helt fascinerad över hur man väljer att arbeta med fötter! Det är väl tur att vi är olika, hur skulle folks fötter se ut annars! Jag har själv varit på fotvård en endaste gång i mitt liv. Jag har aldrig haft förhårdnader så hon hade lite problem med att karva i mina fötter, fanns inget att ta av sa hon. Så då gjorde hon det ändå och så hade jag en period efteråt med skinnflådda fötter. Men massagen efteråt var fantastisk. Jag gillar ju fotmassage, och att någon pillar så då är det värt bara det. Undra om inte jag ska önska mig just fotvård i julklapp?

Brukar ni gå på fotvård?

Nåt gott måste jag gjort som fått en sån fin man. Igår var en sån här
dag. En dag som han är så söt så man smälter som socker. Han är
otroligt duktig på detta.... TACK!

Jag blev lite inspirerad av Cissis inlägg hon gjorde igår. Det var lite festligt att husbandet just igår överraskade med söta lappar och vackra rosor. Det är ju så hörrni, när man vart ihop (gifta) ett tag så är ju den där nykära perioden liksom "över".

Med över menar jag att man inte rakar varje strå på kroppen 3 ggr per dag ifall han nu skulle dyka upp på kvällen. Jag menar att man inte sminkar sig varje dag och att man inte har sina bästa bästa underkläder på sig ifall det blir lite humlbe in the djungle om nu kärleken dyker upp. Så var jag nämligen. Ja när husbandet och jag träffades. Det blev mycket köpa nya underkläder, smink och raka pullan stup i kvarten. Så var det.

Idag är det inte riktigt så. Idag får man vara glad om man hinner raka benen varannan vecka, råkar man dra upp brallan i dagsljus och se benen så tror man att det är ryska BRONTO BRITTA som flashat lite legs. Ryska BRONTO BRITTOR rakar inte benen förstår ni.
Underkläder då? Idag får man vara glad om man köper annat än sköna "inte så sexiga" trosor. Det är när sköna trosor liksom vinner över sexiga "kryper in i varje hål" trosor. O jaaaa, jag har köpt alla jävla sorter som finns. Det är Hanky panky, smankylanky och hela rubbet. FINNS INGA SKÖNA! Mitt ärsle äter upp allt!!! Självklart handlar detta oxå om uppoffringar. Jag offrar mig för lite sexighet ibland, självklart. Sen är väl hipsters trosor (som jag använder mest) inte så osexiga om vi nu ska vara krassa.
Smink? Jag sminkar mig ganska ofta ändå. Kan ju bero på att det är ett stort intresse. Kan oxå bero på att jag ser lite mer levande, frisk och vaken ut med lite smink. Utan så ser det mer ut som både syfilis, scharlakansfeber och influensor härjat här hemma. "Är du trött" är en rätt utnött fras när man är osminkad! Så visst sminkar jag mig, men inte till natten som förr! :)

Det är med barn då? Småbarn och tonåringar! Det är inte lite tid som går åt till våra små hjärtan! Den minsta kallar vi för det jättestora P-pillret. Ett 12 kilos p-piller. Han sover inte på nätterna och sjukdomarna har avlöst varandra. 2 tonåringar i familjen finns det oxå, behöver jag säga mer. SÅ humlbe in the djungle vet jag inte ..... nåväl och anyway. Ni som är i samma sits som jag vet säkert vad jag pratar om.

Till det viktiga nu då!

Det är HÄR man måste lägga i en lite tyngre växel. Man måste ANSTRÄNGA SIG! Det är här förhållandet verkligen får sig en prövning för att orka med att hålla det levande. Fast man har sina urtvättade hipsters trosor, finnar i hela pannan, 5 cm långa hårstrån på benen, ett 12 kilos p-piller i sängen och pullan har grott igen för längesen! Det är här dessa små chester i form av små lappar, sms, blommor, frasen "Jag älskar dig" blir så viktig. Jag har genomgått en separation och vet precis hur man glömmer varandra i t ex en småbarnsvärld. Vi hade 2 små barn och livet kretsade bara omkring det. SÅKLART. Inget fel med det. Men vi glömde bort OSS!

Så den här blombuketten man får, det här lilla brevet på datan när man vaknar. Det betyder SÅ HIMLA MYCKET. Det kan faktiskt betyda ALLT när man inte hinner med nåt annat. Nåt annat viktigt är oxå att ta sig tiden till varandra och åka nånstans, eller inte. Bara skaffa barnvakt och få vara ifred på hemmaplan kan räcka. Det är tex sällan jag och husbandet pratar färdigt våra meningar med varandra. Tid för reflektioner kring allt finns knappt. Utan det dagliga tar över handen. Nåt annat som oxå är viktigt är att komma ihåg att PRATA med varandra! DÅ menar jag saker som stör, saker man irriterar sig på... vad som helst. Allt måste ut, inte hålla nåt inom sig för då växer det till en ohanterbar bubbla som till slut brister, då kan det vara försent! Allt måste ut. Vad det än handlar om. OCH då är det ju så viktigt att få den här tiden till varandra där man kan diskutera ostört. Diskutera klart. Komma fram till bra saker som funkar för er!

A och O i förhållandet är nog småsaker. Småsaker som inte sköts blir stora saker i slutändan. Småsaker är det som gör det hela.... de stora sakerna är man så medveten om ändå, men inte de små. Mmm, lite reflektioner såhär på fredagsmorgonen!

Har ni läst den här? Hon kanke borde göra det.....
kärringfan på fiket!!

Okej, ni vet hur det är med mig. Jag använder ju min blogg som en slags ventil oxå. En slags pysventil som hjälper mig att vara en dräglig fru och en hysat bra morsa med sunda värderingar. Nu har jag precis råkat ut för nåt som måste ur systemet, snabbt! Jag vill inte att detta färgar min fredag, ALLS!

Jag och 2 goda vänner var nyss och tog en fika på ett utav mina favvofik. Nåväl, det har stagnerat lite på sista tiden, vet inte vad det beror på men värmen har liksom försvunnit. Jag tror att man gapar efter mycket och så glömmer man värmen. Inte rent bokstavligt men ni vet den där genuina äktheten som ger värme i form av trevlig och omtänksam personal m.m. Vänta nu? Var det de det här inlägget skulle handla om? Näej!

Jag åter går till det som det ska handla om dåra!

Där sitter vi och kacklar, det låter lite som ett riktigt kackel när 3 tjejer kommer samman. Helst när man inte träffats på ett tag. Alla har mycket att prata om och när vi väl skrattar mellan de allvarliga diskussionerna så låter det ju givetvis lite. Det gör det när man skrattar. Ja alltså om man inte är en bittermutta som tycker livet och framförallt 40 taggare som sitter och fikar och ser ut att ha trevligt på riktigt fetsuger!!!

Där sitter vi i alla fall och är väldigt inne i vår diskussion, vi ser bara varandra och alla vill prata. Vi drar av en skrattsalva rätt som det är. Jag har precis hämtat in Milo som vaknat ur sin skönhetssömn och han sitter i mitt knä. Rätt vad det är stirrar bittermuttan på oss och säger: "Ja det går ju knappt att föra en diskussion här inne när ni är så högljudda!" Say what? Alltså... hörde jag det hon precis sa. Min vän svarar med att vi ska dämpa oss och att vi alldeles strax ska gå. Det är här jag liksom tappar mitt förstånd. Det ryker ur mina öron, mina hår reser sig, jag känner en strålande ilning i ryggraden och jag vill bara ställa mig upp och skrika det högsta jag kan.

"Men din förbannade bitterfitta, jag kan inte hjälpa att Ditt liv är så tragiskt! Att du aldrig fått skratta högt för du har ALDRIG tyckt att nåt varit tillräckligt roligt! Förlåt för att vi... 40 taggare sitter här och har liiiiiite slätare hy än du. Att vi är uppfostrade att våga ha roligt i vårt liv. Att vi får ligga lite då och då. Att vi har vänner vi håller av!!!" 

Jag skriker inte det. Det skulle kanske inte passa sig så bra. Men det betyder inte att jag INTE vill! Men allvarligt kära bloggläsare!? Är inte detta ett stort problem i vår värld? Varför sätter sig den här damen på ett fik för att föra en tyst diskussion med mannen hon fikar med? Varför stannar hon inte hemma då och för den diskussionen. Det här fiket brukar kunna vara pullproppad av småbarnföräldrar dessutom, skulle hon vara lika dryg mot ett litet barn som faktiskt kan vara väldigt högljudd. Fiket skulle kunna vara fullt av tonåringar som kommit i målbrottet. Det låter ganska mycket oxå! Alltså! Vad i helvetet gör hon där?????? Vill hon vara elak? Vill hon sätta sig i respekt? Eller är hon bara så inihelvetes bitter på allt i sitt liv så att alla som ser ut att ha kul ska ha sig en hurving av henne?!?!?!

Nä, detta går inte in i min hjärna! Det gör inte det. Jag får inte in detta hur jag än försöker. Det här är ren och skär elakhet från en sån som hon. ELAKT! Själv så njuter jag när andra skrattar och jag har väldigt svårt att hålla mig själv för skratt om jag ser att några har väldigt roligt. Varför inte alla?????

Så, nu är det ur mitt system!