♥ Niiinis BLOGG ♥

Godmorgon alla härliga människor!

Solen lyser ute och jag med den. Allvarligt, min själ blir alldeles varm av den här solen. Jag blir så lycklig att det äntligen verkar som vi ska få ha sommar i några dagar. Inte en dag försent om ni frågar mig och säkerligen svenska folket!

Det bidde inget sova över för Elliot. I vanlig ordning fick man sig ett samtal vid kl 8 på kvällen. Han har lite humor oxå pojkvasken. Han ringde och jag hann inte svara. Jag ringde genast upp:

"Hej det är mamma! Du hade ringt, jag hann inte svara" säger jag.

"Iiiiiihhhhh....snyyyyft" hör jag i telefonen.

Jag blir alldeles kall o hinner tänka att shit, nu har han panik igen och vill bara hem. Han är jätteledesen så jag måste åka direkt! Fan då hann jag inte fika färdigt! :)

Sen hör jag ett fnitter....

..."haha, jag bara skoja" säger ungjäkeln. Jag gick FET på det. Han vet att det hänt förr så han lura morsan sin så det dåna om det!

Jag åkte i alla fall ut och hämtade honom. Han var lättad som fick komma hem. Ibland bara går det inte. Jag minns själv när jag var liten. Jag var nämligen PRECIS likadan. Morsan fick komma o hämta mig typ varje gång jag skulle sova över. Det började så jäkla bra allting, sen när det vankades gå och lägga sig så fick man panik och ringde morsan!

Jag minns speciellt en gång när mamma och pappa skulle på fest. Jag var väl runt 10 år. Jag skulle sova hos mina sysslingar, Lisso var ett år äldre än mig och hennes brorsa var 3 år äldre än mig. han hade lovat att vara lite barnvakt åt oss. Han visste oxå att jag var livrädd att sova borta och var en jääävel på och reta oss, mig och Lisso. Jag hade precis somnat och vaknar av att han står i sängen och sprutar med en vattenspruta i ansiktet på mig. SCYSST VA? Jag blir ledsen men Lisso lyckas väl få mig att lugna mig och sen somna om. Nästa gång jag vaknar är det ett jäkla liv vid dörren. Nån bankar på som fan och skriker. Lisso och jag blir så rädda så vi nästan kissar på oss, vi tror att det är alkisar. Det bodde en del såna i området. Jag gråter och Lisso gråter. Livrädda! Tror Du inte den jäkla brorsjäveln öppnar och vi tror att han typ tappat skallen. Ska han öppna för alkisarna?? Där står hans polare och skrattar läppen av sig. Han hade lejt sina polare och komma upp och skrämma oss! Bra barnvakt va???

Om jag säger såhär, han behövde aldrig mera vara barnvakt efter det här. Troligen lyckades han med det han ville....

Hur var ni när ni var små?? Vågade ni sova borta??

Ja, ni minns väl att jag satt här och deppade i måndags förra veckan. Idag är det måndag igen och idag deppar man inte. Nehej, pojkarna kommer idag. Jag håller som bäst på att bädda rent i deras sängar, fjantig som man är så smörar man med favoritlakanen. Elliot har sitt häst-set och Thedde sitt döskalle-set.

Det är första sommarlovsveckan och av erfarenhet vet jag att det brukar vara lite sådär hysteriskt den första vekcan för då ska man göra allt det där man längtat så mycket efter. Elliot har redan ringt och berättat att han åker till stallet och kommer att vara där hela dagen.

"MAAAATSÄÄÄÄCK" hinner jag bara säga så är han redan på väg!

Thedde har inte ringt än. Få se vad han kommer med, troligen kommer dom inte hem förrän senare i eftermiddag.

Jag minns faktiskt just dessa första dagar man hade på sitt sommarlov, helt galet underbart var det. Man kunde liksom inte tro att man hade 10 veckor ledigt! Det hade man ju då, nu är det 8 veckor. På 10 veckor hinner man mycket. Växa några cm. Få lite längre hår, bli lite brunare. Så var det alltid, alltid nån som vuxit till oigenkännlighet eller fått 45 i skostorlek. Ja, killarna alltså...stackars om det var en tjej som haft 45 i skor.

Japp, nu gäller det att planera. Jag skulle gärna vilja ha lite fint väder så kan nog jag o grabbarna komma på massa mysigt att göra framöver.

Vad ska ni hitta på??

Bråttom bråttom bråttom.....

Skolavslutning idag, måste skynda o fixa. Hörs sen.

Om ni ska på skolavslutningar idag så hoppas jag att ni får mysiga dagar.

Måndag, pojkarna har åkt till sin pappa idag. Hmmm.... alltid så jäklans tomt här hemma då. Huset gapar verkligen tomt. Det enda som är kvar är nåt klädesplagg som tillhör Thedde där, en filtallrik som Elliot åt ur igår kväll här. Jag brukar alltid vara lite i deras rum sådär första dagen dom är borta. Jag brukar fixa om lite, bädda rent och plocka undan kläder och slänga i tvätten. Det är nog nån konstig mental bit för mig, som att jag dröjer kvar känslan av att de är kvar här på nåt sätt.

Ack så glad jag är just dessa dagar att jag och pappa Magnus har världens bästaste kontakt. Jag ber till högre makter att det kommer att fortsätta vara så. Vad gör man annars?
Som idag, när jag tycker att det känns lite jobbigt, då skulle jag kunna ringa Magnus och be dom komma upp och äta ihop med oss. Han förstår mig och tycker nog att jag är lite hönsmamma sådär men han repsekterar det och vet ungefär hur jag fungerar. Det är bra.

Men.... dessa måndagar, nej dom kommer jag aldrig att vänja mig vid.

SKITMÅNDAGAR!

                                                                                    Bilder lånade från www.dif.se

I tisdags var Theddes skola med sina fotbollsklasser och tittade på när Djurgården hade sin fotbolssträning. Vilken schysst grej att göra av en sån stor förening. Sånt där gillar jag, snacka om att föregå med gott exempel. Thedde var helt lyrisk när han ringde mig efteråt!

"Mamma, jag var typ bollkalle bakom målet när de tränade och hämtade upp massa bollar åt dom."  sa han.

"Ok"

"Så efteråt kom målvakten fram till mig, och frågade om det var jag som hade gjort så snygga räddningar bakom hans mål. Ja sa JAAAA! Då fråga han om jag ville ha hans fotbollshandskar.?! COOOOLT VA MAMMA?"

"WOW, ja jätte!!! Du måste ha blivit överlycklig. Är dom stora?" frågade jag.

"Eeeh... ja, dom var faktiskt mycket större än jag trodde." sa han lite besviket. "Men skit i det, coolt o ha ju!" ändrade han sig snabbt.

Mer om besöket går att läsa här!

Igår var vi på kvartssamtal. Elliot´s tur denna gång. Som jag nämnt tidigare så har ju han det lite tufft i skolan just nu. Han har lite svårt att koncentrera sig och har lätt att liksom flumma omkring och inte göra det han SKA på lektionerna.

Igår när vi då stod där och pratade allvar med Elliot så sa plötsligt fröken.

"Det här skulle vi filma!" o så skrattade hon som fan.

Jag fattade ingenting.....

Men när jag tänkte efter lite närmare så var hela situationen lite rolig. Milo var nämligen med, han var på sitt absolut sämsta humör. Trött som en sengångare men vägrar ge upp och somna. Nån som känner igen det?
Jag hade honom i bilstolen, stod och vaggade med hela kroppen samtidigt som jag liksom studsade bilstolen upp och ner. Under tiden så pratade jag med rynkad panna (ALLVAR) med Elliot, helt andfådd men ändå jäkligt engagerad i det jag pratade om.

Det kanske såg skitkul ut, det måste det nog ha gjort eftersom hon sa så.

Så slog det mig. Vilka jäkla morsor vi e? Va? Snacka om o ha 1000 jäkla järn i elden, snacka om o ånga på som om det inte fanns en morgondag! Hahaha.... Här stod man som en galen liksom, vaggar bebis, snackar allvar om Elliots skolgång och planerar för hur framtiden ska se ut. 

Men så är jag, och kanske  andra morsor med flera barn oxå??? :)  

I alla fall så är det nya tag som gäller för min disträa unge Elliot! Jag kan slå vad om att jag har sveriges mest disträa 10 åring. Han är helt fenomenal, på vägen in till toan så kan han glömma att det var tänderna han skulle borsta när han kom in där och istället läsa en hästtidning på golvet. Han kan vara på väg att vässa pennan och på vägen komma på att han ska rita lite istället för att göra matte. Han kan glömma att ta på sig ena strumpan när han klär på sig och sätta sig och kolla TV istället. Han glömmer alla lappar i skolan, han glömmer kläder överallt (DYRT blir det), han glömmer sin cykel runt hela stan och så glömmer han bort att han ska ha matsäck till skolan varenda gång.

MY GOD

Undra om det nånsin kommer att bli bra detta? Ska jag få köra han till jobbet när jag är 70 bast för att han glömt att åka dit eller vad?? Ska jag påminna honom om varenda bröllopsdag och födelesedag i resten av hans liv?

Vet ni vad det roliga är? Att man säkert skulle göra det, en gång morsa......ALLTID morsa!!

Javisst, till slut så fick vi fram lite kläder. Det gick väl sådär att få på honom det här, han tyckte inte att det var lika kul som sin mamma. Men men, jag kände att bara jag fick på honom allt det här sen får han själv välja vad han skulle ha kvar. Håret plattades till, sen tror jag inte att han vill ha kepsen och inte heller byxorna uppvikta på det där sättet. Resten var ok, och då konstaterar jag att det enda som är skillnad mot hur han ser ut annars än skinnjackan. Det kan man kalla maskerad ;)

Jag har försökt skänka pengar här nedan men det funkar fan inte, vet inte vad som är fel. Måste nog kolla upp om jag gjort nå galet med inställningarna??

Elliot som är en pojke med GOD framförhållning.....NOT!!!!!

Han ringde nyss och sa att han ju skulle på den där 80 talsfesten idag. OK sa hans mamma och gick i taket. Hur hittar man 80 talskläder till sin unge på 2 timmar???

Nu har jag i alla fall gjort ett tappert försök på google och blivit påmind om hur jag faktiskt själv klädde mig på 80 talet. Jag har väl lite koll på hur jag ska klä ungen nu, men det blir inte lätt.

Återkommer med det färdiga resultatet sen.

Jag tror att jag nog är mallansveriges tröttaste 3 barnsmorsa just i detta nu, har inte varit ute på min morgonpromenad än men ska, måste bara skjutsa mellangrisen till skolan först.

Såhär såg natten ut:

03.00 Milo omöjlig, vill inte äta, inte sova utan strular.
03.15 Thedde väcker mig med jag har ont i magen mamma, mår illa och spyr ner vardagsrumsgolvet och toaletten.
03.20 Skurar toaletten, husbandet golvet i vardagsrummet. TACK min älskling!!
03.25 Elliot kommer in, mamma jag kan inte sova, kommer jag bli magsjuk nu frågar han?
03.30 Frid och fröjd, alla ligger lugnt.
05.00 Milo vaknar och vill vara vaken. Ligger bredvis mig i sängen men vägrar somna. Tillslut lyckas husbandet.
05.30 Somnar han om.

Nu är jag trött, MYCKET TRÖTT! :) Ingen missar mina ica kassar under ögonen va?? Thedde spydde inge mer och mår bra nu som tur är. Nu har Milo skitit ner både sig själv och Elliot så jag måste springa!

Det här med att vara förälder är inte en dans på rosor vareviga dag kan jag intyga.

Nu har ju jag 3 ungar och känner ibland att jag nästan blir uppäten inifrån när det inte går bra för dom eller om dom på nåt sätt är ledsna! Nu hajar jag det en tjej i mitt innebandylag alltid sa:
Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. 

Blir nog en lång historia men....
Thedde gick i fjärde klass. Han kände en press att vara klassens clown, det var hans image i klassen, hans roll. I samma veva började han må dåligt, var ledsen ofta, orolig och allmänt deppig. Han kände sig värdelös som inte hängde med i skolan, det ena gav det andra med andra ord. Oron i mig gnagde! Var det för att vi separerat? Var nån elak mot honom? Vad vad vad? Samtidigt blir man ju arg! Varför kan han bara inte sköta sig? Ska det vara så jävla svårt? Ska skolan gå totalt åt helvete för att han ska vara en clown?

Möten med skolan, prata med den totalt värdelösa läraren som gick på knäna och larmade alldeles försent om läget i klassen då flera av barnen hade problem, detta pga prestige, FUCK PRESTIGE OM DU ÄR EN GOD DAMN LÄRARE!!! DET HANDLAR OM VÅRA UNGAR!!!! VI VILL OXÅ FÅ ORDNING PÅ VÅRA UNGAR... ELLER JAG!! Det finns ju puckon till föräldrar som tror att deras ungar är födda med änglavingar på ryggen!
ÅTGÄRD:  Byte av klass! Nya regler hemma i form av bestraffning. Kunde man inte sköta sig i skolan så rök någon av fritidintressena under veckan.
Ungen blev som förbytt, en helt ny unge. Glad, aktiv, skötte sig i skola. Vi fick tillbaka världens underbaraste Thedde igen. 

FRID OCH FRÖJD!

Nu går Elliot i fjärde klass. Dom hamnar i pre-tonåren. Elliot kan inte koncentrera sig i skolan, fladdrar runt, lyssnar på vad alla pratar om. Dessutom har de ett gäng populära tjejer som är elaka mot varandra och andra. Så ikväll är det möte i Elliots klass. Huuuu, here we go again. Nu känner jag mig ändå rätt lugn. Jag vet ju vad detta är och vet hur jag ska hantera det. Men det är ju såklart inte roligt. Man ororar sig för sitt barn och vill ABSOLUT INTE att de ska må dåligt. Och när jag hört att nån vart taskig så har jag haft lust o ånga ner till plugget och rycka alla elaka ungar i håret, inklusive Elliots om han nu vart dum!

Det jag känt har vart skönt under dessa perioder är att jag då haft nära kontakt med grabbarnas fröknar. Jag har fått ett mejl varje fredag där de förklarat hur veckan gått. Utifrån det mejlet sedan så tar man beslut för hur veckan ska se ut. Samtidigt har vi snackat igenom saker som hänt i skolan. Elliot, som inte är direkt öppen om saker som händer, har tyckt att detta vart jätteskönt. Då frågar jag och då är det lättare att svara som han säger. 

Det gäller nog att hänga med i sina ungars framfart, fasen....snart är Thedde 17 år, 180 lång och pissar väl på sin morsa om hon inte ingett någon som helst respekt hos honom. Än värre så hamnar dom i fel gäng o allt går åt helvete. Å andra sidan kan väl sånt aldrig förutspås, och hur bra det än haft det hemma så kan de hamna fel. Men då vet jag åtminstone att jag gjort allt jag kunnat för att de ska få en så bra start som möjligt!!

Nej, det är inte alltid så lätt att vara mamma!