Hittade en GAMMAL bild på mig från en kryssning jag var på med kompis Bea:s restaurang företag för flera år sen. Här har vi en en kiss och rökpaus på nån mack på väg till hamnen. Vi åker 8 meters limousin och börjar bli lite i gasen här. Det bjöds på skumpa i limon. Minns att det var en väldigt rolig och galen kryssning detta.....

Här hade jag löshårets glada tidsperiod, så långt som möjligt skulle det vara tydligen. Mitt eget gick väl till bröstet ungefär. Sprayad med spraytan var jag oxå. =) Minns den här resan så tydligt, jäklar i min lilla låda vad roligt vi hade. Inga bekymmer bara fest. Det var lite så den tidsperioden. Jag levde som singelmamma med barnen varannan vecka. Alla såna här upptåg var det som man liksom levde på under singelveckorna och så barnen på barnveckorna. Skulle jag inte haft detta roliga under singelveckorna så skulle man nog gått lite sönder tror jag. Att leva utan sina barn varannan vecka är ingen dans på rosor kan jag säga. Allt handlar om att vänja sig vilket man aldrig gör. Måndagar suuuuger, tisdagar börjar det gro en gnutta hopp och på onsdagen fungerar man igen. Så ungefär har det varit sen juni 2003. Snart 10 år sen, det är sjukt.

I alla fall.... Jag var ju svarthårig (med undantag för nå röda slingor som jag hade här på bilden), och så ändrade jag ju min hårfärg för en stund 2007 för att ändra tillbaka det samma sommar. Sen blev jag ju redhead förra sommaren och har trivts så himla himla bra. DOCK så är det ju ett jävla pillande med den här jävla utväxten som by the way i just detta nu närmar sig 10 cm eller nåt. BLÖÖK (för att citera en kär vän). Min frisör har slutat jobba så nu måste jag hitta en annan. Det är dessutom jäkligt dyrt detta så nu får jag nog lösa den här största krisen med en mamma som får hjälpa sin dotra med utväxt. Kan inte låta bli att undra om jag kanske inte ska bli brunett igen???? Jag trivs ju skitbra i rött alltså... men allt är lite enklare med brunt! Men vill jag det???? 

Vad tycker ni???