Hej allesammans!!

Vilken dag det blev igår.... FULLT UPP!! På eftermiddagen igår brassa jag och Milo till Västerås för att handla lite grejer till mina tavlor och till hans dopklänning som jag då ska sätta mig ner och sy på fort som helvetet!

Det hände en liten rolig grej igår.

Jag parkerade där jag föstod att jag inte fick parkera. Tänkte att vaf asicken, det kommer gå fort detta så det är lugnt. Gick in på Panduro, o alla som gillar Panduro vet att man blir kvar därinne en stund. Typ en halvtimme för min del. När jag kom ut så såg jag att en äldre HERRE stod med nosen limmad mot sidan av min bil Han såg jäääävligt irriterad ut och knappade på sin telefon.

Jag hann och känna lite sådär "Oh nej, fan vad jobbigt och börja tjafsa med en gubbjävel nu". Men sen hann jag tänka lite innan jag kom fram till bilen. Jag har 2 alternativ. Alternativ 1) Gå in i fajten med gubben och börja munhugga o dittan o dattan. Men eftersom jag visste att jag ju gjort fel, det var en liten utfart där, DOCK SÅ VAR DEN INTE MÄRKT. Så tänkte jag att jag kör på alternativ 2 idag) "Se så SÖT och OSKYLDIG ut som du kan" alternativet. 

Jag trippade sakta fram till hans bil med Milo i famnen. Blinkade lite extra med ögonfransarna och så kikade jag in i hans bil och sa.

"Ursäkta mig men, får man inte stå här?" sa jag med len försiktig röst!

Mannen tittade upp på mig. Han var solbränd, alldeles vitgrå i håret, snygga solglajjer och så satt han givetvis i en fläsk BMW. Han tittade upp på mig sådär snabbt som att han skulle klippa till den jäveln som stod i vägen för hans fläsk BMW.
När han fick upp blicken på stackars mig med oskyldig blick och en liten bebis i famnen så riktigt såg jag hur han mjuknade medsamma.

"Nej" sa mannen försiktigt "man får ju inte det, det är en grind här bakom som är en utfart" fortsatte han.

"Men OJ, förlåååååååt!!!" sa jag alldeles förtvivlat. "Jag såååååååg inte det, det står ju INGENSTANS. Dessutom är jag inte från stan!" fortsatte jag lika förtvivlat.

"Men det göööööööör ingenting" sa mannen snabbt. "Jag ska flytta på min bil så du kommer in med ditt barn" sa han sanbbt och med vänlig röst.

"Förlåt snälla snälla du" sa jag snabbt för att krydda min lilla oskyldighet lite extra!

"Ingen fara" sa han och backade bak med bilen.

Jag satte Milo i sin barnstol och hoppade in i bilen och så vinkade jag till honom innan jag åkte. Han vinkade och log ett stort leende när jag for iväg.


JAPP, det är så en slipsten ska dras! Jag var väldigt nöjd med mig själv och berättade det här för husbandet så fort jag hämtade honom igår.

"Ja, hade det var jag hade jag förmodligen hamnat i slagsmål" sa han. "Ni tjejer har de så jävla lätt" muttrade han vidare! Anar man en viss bitterhet där?

Förresten.... ska visa lite schyssta bilder som togs i vårt hem igår. Vi hade storbesök av ett rockband som ville låna vår antika soffa för lite schysst fotografering. Jag sminkade. Återkommer med bilderna snart!