R.I.P Linda
Bild lånad från Lindas blogg!
Det är med en stor sorg i mitt bröst som jag skriver att idag kl 15.30 somnade Linda in. Linda har lidit av en aggressiv form av bröstcancer och fick sin diagnos när hon väntade sin minsta son. Den här aggressiva formen av cancer är hemsk då den oftast sprider sig vädigt snabbt och till hela kroppen.
Idag somnade Linda in efter 16 månaders kamp emot sin cancer. Hon efterlämnar 3 söner som är 12 år, 2.5 år och den lilla på 1.4 år. Jag gick genast in på hennes blogg när jag kom hem från träningen och läste det jag fasat över i några dagar. Jag har följt hennes blogg från och till under några månader. Läst om hennes kamp men oxå om hennes livsvilja och hennes stora kärlek till barnen.
Jag läste inlägget och gick och ställde mig i duschen och grät. Lät bara tårarna rinna.... Tankar som snurrar är om hon hann att säga allt hon ville innan hon somnade in, vad gjorde barnen just då, varför fick hon inte vara kvar hos sina barn och vart är hon nu? Annat som snurrar är oxå sånt som man slås av.
Upskattar man livet tillräckligt?
Förstår mina barn och min familj hur mycket jag älskar dom?
Vad kan jag göra för att uppskatta livet ännu mer?
Vad rädd jag är för att förlora någon i min närhet eller att själv drabbas!
Jag har en sån stor sorg i hjärtat nu. Linda skrev ett eget inlägg senast i fredags, sedan har hon inte orkat. Men tänk så fort det kan gå? Från att vara klar i huvudet och kunna skriva ett helt inlägg till att 4 dagar efter somna ifrån jordelivet?
Linda... hoppas du är på en fantastisk plats nu och kan se Dina barn växa upp till de fina barn som du gett dom grunden till att bli! Hoppas du är på ett ställe där du inte har ont och där du orkar göra allt du vill göra. Där finns ingen cancer mer som tynger dig, ger dig smärta eller förhindrar dig från att orka.
R.I.P fina Linda.
Usch, blir tårögd när jag läser detta. Har aldrig läst hennes blogg men har sett andra som följt hennes kamp. Själv har jag liksom inte orkat det då vi har haft för mycket cancer/dödsfall i vår närhet så jag har helt enkelt valt att inte läsa bloggar liknande hennes.
Så vidrigt när fantastiska människor går bort i förtid och att som min bror förlora sin dotter eller som den här tjejen Linda behöva inse att man ska gå bort o inte få se sina tre barn växa upp. Fyfan vad livet är hårt och orättvist alltså!!!
Må hon vila i frid och hoppas hennes familj i övrigt har bra uppbackning runt om inför framtiden.
Jag läste den också...
Det är så HEMSKT och ORÄTTVIST!!!
Nej man finner inga passande ord :(
Hoppas hon har det bra nu.........
Hej tjejen!
Jag har också följt Linda en tid,
gråtit många tårar både i går och i dag.
Helt otroligt så hemskt livet kan vara!
Många kramar
Mattias: Ja jag vet att ni haft det väldigt tufft.... jag hoppas att man får svar på allt sånt här när man själv lämnar jordelivet. Fint du skriver...
Cissi: Vet precis hur du känner, finns inga ord. KRAM
Anna: Ja, många tårar har flödat här oxå. Det är så hemskt så man finner som sagt inga ord... KRAMAR till dig!
Jag har följt den oxå! De senaste dagarna helt slaviskt då jag förstått vad som stod på tur. Fy fan! Fy fan fy faaaan!! Man blir helt tom, eller helt matt, eller jag vet inte. Tänker på hur Lars (hennes man) och barnen, särskilt den äldsta som är 11 år tar detta!!! Den allra minsta, han kommer ju inte ens minnas sin mamma. Åh, mitt hjärta gråter. Blir oxå helt uppfylld av känslor som att "vafan gnäller jag om". Och vill bara kramas med mina barn.
RIP fina fina Linda.
Och skänker tankar till "Vimmelmamman" som har det tufft i väntan på beskedet i morrn. Usch vad hemskt!
Kram.
jag har också följt hennes blogg länge nu och blev alldeles iskall när jag läste att hon somant in. som mamma i samma ålder blir man ju förtvivlad. Att inte få följa sina barn genom deras liv .... så orättvist ! trots att man ej kände henne personligen så gör det ont i hjärtat !
tack för en så bra blogg !!! Kram
