Snart framme!


En fika på Fyrishov i vänta på att Elliot skulle bada klart. Kul då att
han både blivit förföljd och att någon snott hans och kompisens hand-
duk! :(


När Thedde väl kom fram (en timme försenad) så åkte vi iväg direkt.
Nattkörning... mysigt men väldigt tröttsamt. Efter 847:e gäspningen
gav vi upp och la till vid Tönnebro wärdshus.


Ett par timmars sömn blev det sammanlagt. Fick en bild på stället
precis innan jag rullade ut. Titta så vackert.....


Killarna satt vid bordet, kikade på "Den röda traktorn" och slappade.


Efter ett par timmars körning bytte vi och käkade frukost i husbilen.
Vi stannade till på en utav sveriges bästa rastplatser. 2007 vann just
det stället. Well.... det var väl fint och praktiskt men inte så WOW!!!
Husbilshälsningen!


Mäktigt med höga kusten bron. Vi stannade inte till som många tyckte
vi skulle göra. Ska man bränna typ 110 mil enkel resa måste man vara
lite effektiv med körningen.


Precis innan Gullviks havsbad fick Elliot se några hästar som han
ville fota.


Väl framme började det ju att ösa ner som sagt. Det haglade som
helvetet själv rent ut sagt. Efter så gav vi oss i alla fall ner mot havet.
Här är det Milo och Elliot som knatar.


Milo gillar att bara stå och titta på vattnet såhär.


Vårt lilla lilla hjärta.


Tony kastade sg ut i ett hav som såg så kallt ut. Det var det inte, men
eftersom det ska vara minst 25 grader och sol när jag badar så blev
det inget av det för mig.


Ger upp det där med att ladda upp bilder för nu. Vi åker i husbilen och mottagningen för mitt mobila bredband är väl sådär kan jag säga. Fortsätter att lägga upp bilder senare idag.

Jag har precis satt mig ner här i bak efter att ha kört sen klockan 06 i morse. Är lite mör kan man säga. efter 5 timmars husbilskörning känner man sig lite stel och mörbultad samtidigt. Vi stannade till för att köpa lite godis till ungarna och då kunde jag kliva ur och stretcha lite. :) Nu är det inte långt kvar tills att vi är framme. Jag har ptatat med mamma och pappa på vägen några gånger och jag vet att dom väntar och väntar på oss därhemma. Dom har ju varit ifrån oss i över 3 veckor nu så längtan efter ungarna är stor! Det ska bli jättekul att se hur dom har det där i huset. Jag har ju faktiskt aldrig varit dit och sett hur fint dom har. Det ska ligga väldigt vackert.

Nu skumpar det så inihelskotta så jag kan inte fortstätta skriva mer. Det är kovägar såhär på slutet kan jag meddela och en liten risk/chans för att vi ser renar på vägarna. Hörs senare igen.


Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Jag blir glad av era kommentarer:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback