Faschinerande och läskigt!
Man har vissa man följer mer än andra, vissa man "fastnar" mer för beroende vad som händer i deras liv för tillfället. Ibland känns det nästan som att man "känner" personen i fråga och skulle jag springa på dom skulle det säkert kännas som jag kände dom och ville hälsa. Hälsa skulle jag säkert göra av bara farten tror jag. Är det inte faschinerande att det kan bli så? Att man kan bli så involverad i någons liv?!
Jag minns en tjej vars blogg jag följde för längesen. Hon var gavid och gick över tiden. Jag och husbandet diskuterade henne varje dag vid middagsbordet.
"Har hon fått än" undrade husbandet nästan dagligen.
"Neeej, men idag har hon haft mer känningar än förut" svarade jag.
Sen firade vi nästan lite när hon väl fick sin lilla pojke. Nu är hon gravid igen men denna gång har jag inte följt henne på samma sätt tyvärr. Men är det inte galet hur man kan bli så involverad??
Det som slår mig är om jag på något sätt hamnat vid middagsdiskussionen hos någon? Om någon hänger på i min blogg på samma sätt och tycker att det känns som dom känner mig och följer med i vårat lilla vanliga svensson liv!? Det gör det säkert, jag har ju en hel del som följer bloggen numera har jag förstått på statistiken, men frågan är om någon känner sig så involverad som jag kan göra? Att man lider med någon, att man gläds med någon, att man funderar med någon osv. Det är fan häftigt!!! Riktigt häftigt!!!
Just nu är mina tankar hos en tjej jag följt. Hennes identitet har blivit kapad av nån idiot som öppnat upp ett konto på facebook där hon låtsas vara henne. Hon har inte märkt sina bilder varför sånt här blir mycket lättare att göra. Det här fick mig att få en tankeställare. Det är klart att jag alltid varit medveten men det har känts som nåt som kanske inte händer så ofta och kanske att det inte skulle hända mig. Det finns dock såna här idioter i världen som tydligen inte har något eget liv utan vill kapa någon annans. Därför tänker jag nu märka mina bilder. Jag lägger ju in massor på mig, mina vänner och framförallt mina barn. Detta medför givetvis lite mera jobb men jag blev fan skraj.... fan vad läskigt att det finns såna idioter!!!
Men sammanfattningsvis tycker jag om att blogga, jag delar gärna med mig av vårt liv och är glad när någon vill följa med i det. Sen att det finns puckon som pajar...det får man ta men man får försöka göra nåt åt saken, i alla fall göra det lite svårare för puckona!!!
Nu ska jag göra frukost.... ni anar inte vilket lyx det är att ha husbandet hemma!!! Aaaahh... jag njuter av varje sekund!!
Nu kommer bilderna vara märkta såhär ungefär..... (alla förutom de jag mobilbloggar med, så där får man kanske vara lite försiktig....)
Hihi, jodå, nog har Micke sagt något nån gång när han läst något skoj hos dig att "har du läst vad Nina har gjort?" och liknande :).. din blogg bjuder ju sällan på några tråkiga inlägg S.
Trist att bli kapad och jag tror tyvärr att det händer mer än vi tror. Hoppas det löser sig för henne!!
kram
Hihi.... vad roligt o höra! :) Middagssnacks ämnet liksom... :)
PUSS
Usch, vilka puckon det finns... hemska tanke att bildern man lagt ut skulle komma i orätt ahänder, Allra helst om man har bilder på sina barn och dyligt... man vet aldrig var dom hamnar. Hemska tanke!!!
Bra att du märker dom!
Klart att din blogg dyker upp ibland,den betyder ju så mycket för mig av olika nledningar. Jag började ju läsa under tiden jag mådde som dåligast, det blev en ljusglimt i tillvaron med alla dina härliga inlägg och sen att du har bjuder på ett åsnt brett utbud i ditt skrivande. Lycka, glädje, sorg, ja allt! Det är inte vanligt i dagens samhälle att folk bjuder på sig själva så som du gör, inget inbäddat o tillgjort utan skrivet direkt från hjärtat! Det är det jag gillar med dig!!!
Senast häromdagen på jobbet så berättade jag något du hade skrivit, "hennes blogg läser jag med,säger en kollega" Å hon liksom jag är fast i ditt bloggande!!!:-)
Världen är bra liten!
Jag har också vissa bloggar jag följer dagligen,
på morgon o kväll dom agar jag hinner men den där stunden på kvällen när man sjunker ner i soffan efter en hektiskt dag och bara surfar runt. Ja den är ju ovärderlig! Å blir så klart mer värdefull hos dom bloggar man gillar mest, din exempelvis!
Gumman, snart ses vi!:-) Längtar!!!
Jodå du är med i våra diskussioner här hemma. Fast i soffan där vi båda sitter med våra lapptops. Ibland när jag sitter och fnissar så måste ju sambon få höra vad jag läser...Han gillade maken dins tilltag att "kidnappa din blogg" och vill att jag säger till om han gör det igen :P
har också tänkt att jag ska märka mina bilder men är för laaaat. Måste hitta nåt bra sätt att göra det på. Tyvärr så är den märkningen som du har inte så bra så det är shetenkelt att klippa bort. Helst ska märkningen vara över ansiktet typ... Men det är ju upp till var och en.. :)
Alexandra: Nämen jänta.... nu fick jag ju tårar i ögonen!!! :( Hjärtat, tänk att man kan påverka någons liv så mycket, det är helt fantastiskt ju! Va?? Jaaa, världen är liten och det smyger fram fler och fler som säger att dom är här inne hos mig och läser. Det är skitkul ju samtidigt som det är lite läskigt...alla känner apan men aoan känner ingen! :) Haha... jaaa hjärtat, snart får vi seeeeeeeeees!! KRAMAR
Sneakergirl: Hahahaha, fan vad roligt o höra!! Ja, husbandet har ju alla inloggningsuppgifter så det står väl inte på förrän han är här inne igen den jäveln ;) Hahaha, näää...det var skitkul att han gjorde som han gjorde, jag blev helt chockad när jag kom in den morgonen, men han fick ju stryk som fan för det! :) Ska hälsa från din kille till honom... haha!
Ida: Jaa... jag vet. Kruxet är väl att det hela blir lite trist då... så min tanke är väl att bara göra det yttepytte svårare, man måste göra några fler grejer än att bara spara bilden. Det är kanske nåt som gör att man inte orkar hålla på o sno bilder. Vad vet jag. Jag hoppas att jag bara har snälla rara människor här på min blogg! :)
Jag har iallafall berättat om din underbart roliga blogg för mina väninnor- jag ska oxå skicka de länken så de kan läsa den och njuta de oxå :-)
Jag läser bara din blogg och den är ju bäst!!!
Sköt om dig!
Kram
Marie
Åh Marie min lilla sockerpulla!!! Du är så go.... man blir ju rörd för tusan!
PUSS
Gillar din blogg och jag o Anna kan skoja om saker du skrivit och uttryckt dig. Jag hinner inte läsa allt du skriver men då o då går jag in... Jag är en ganska frisläppt person liksom du, men håller tillbaka mina freak-sidor mer på bloggen. Varför? Jag tror kanske att fel personer får förutfattade meningar om mig, men wtf spelar roll egentligen. Jag är ju den jag är! Supa knulla åka radiobil lixom..jöööööööööööööö haha
Jag följer din blogg, och har den länkad på min! Haha sen förekommer du & din familj vid middagsbordet också haha ;D Kanske inte så konstigt dock meeen ändå ;)
Carin: Ååååh.... Anna, min lilla Anna vad jag saknar henne! Sen saknar jag våra roliga fester vi hade i er lägenhet. Det var tider det...och det var då jag träffade husbandet oxå! Vilket minne?! Ja.... jag myntade ju JÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ med anna, hahaha, det körde vi stenhårt på! Måste ta tillbaka det uttrycket tror jag... haha! Jag förstår vad du menar med att inte kunna vara sig själv, men jag har verkligen försökt till 100 %, ja att vara mig själv här inne, jag vill att den speglar mig rättvist! Så precis tjejen, du är den du är! UNDERBAR ju... så var dig själv jänta! PUSS
Emma: Hihihi... fniss fniss... ja, ni är oxå med vid vårt middagsbord ibland och det kan ju bero på att man är lite släkt dåra, hahaha! Saknar er hörrni!!! PUSS
Du har så rätt. Man kliver liksom in lite i någons liv, när man får läsa såhär personliga bloggar. Jag följer inte din slaviskt, men ibland kikar jag in o då kan jag läsa inlägg efter inlägg. Jag gillar humorn, sättet du skriver på. Det känns ÄKTA, och det är viktigt o fångar intresse. Du hymlar inte utan erkänner fel o brister, sånt som andra håller tyst om. Det är ett stort plus :)
Kram kram
