Sökes....
Visst orkar jag vara glad korta stunder just nu.....och bättre och bättre blir det!
Idag är första dagen då jag stannar hemma och vabbar. Milobebis är som sagt sjuk och har fortfarande haft lite feber. Verkar vara en JÄÄÄÄVLA bacill han hämtat upp denna gång. Inatt är första natten som vi fått sova litegrand. Han har vaknat men inte varit helt förstörd och gråtit floder. SKÖNT... och välbehövligt. Vi ser ut som 2 zombieföräldrar som legat bakom en möglig sten alldeles för länge.
Nu till nåt jävligt tråkigt!!!
Det blev inget av den däringa parvillan vi ville hyra. Jag tror att det blev någon annan som fick ta den så vi var lite ledsna här igår. Eller lite? Jag ville typ FULTJURA på bussen hem från jobbet. Det hade ju vart så PERFEKT!!! Men det verkar inte flyta på för vår del just nu. Jag försöker alltid tänka positivt i såna här lägen men sen kommer det liksom ett STOPP i en emellanåt, då när man inte riktigt längre pallar att tänka positivt. När det känns som att allt går åt helvete vad vi än försöker oss på. Då tappar jag lite hoppet och så vill jag bara gråta en massa. Stampa fötterna i golvet och fultjura så snoret rinner! T.o.m slå nån, riktigt jävla hårt så nåt ben i handen ryker.
Nu är det bara för oss att fortsätta leta lägenhet. Jag har några jag tänkte ringa på idag.... Som tur är så är vi säljare av vårt hus så då styr man ju kanske liiiiiiite över när själva flytten blir. Det kanske finns nån härlig bloggläsare där ute som vill bo i kollektiv med oss? Det följer med en bebis som vaknar en del på nätterna och skriker efter välling. Det följer med en fet katt vars stora mål i livet är att äta, sova, jama efter mer mat, sova...ja ungefär så! Det följer med 2 tonårsbarn som ibland har lite svårt att hålla sams, som skräpar ner en del då deras morsa curlat lite. Det följer med 2 zombieföräldrar som inte sovit ordentligt på närmare 1,5 år.
Det skulle väl vara trevligt???
Det skulle vara mycket trevligt.. :)
Vi letar också efter nytt fast i Kallhäll dårå
Krya på Milo-bebisen
Pöss söt
Hihi... ja det skulle bli en hel del babbel och säkert en del vin! :) PUSS
Ni är välkomna hem till oss! Blir nog dock liiiiite långt till ditt jobb, men det går ju tåg!
KRAMAR
Vad tråkigt med lägenheten, ni får leta vidare så kanske ni hittar något perfekt.
Agnieszka: Hahaha... ja, det är sant. Det blir en lååååång pendeltid må jag säga! :)
Maja: Ja jättetrist.... igår hade man tårar i ögonen, men idag känns det lite bättre! Kan inte gräva ner sig, bara fortsätta leta! Kram
Åh, så jäkla surt :(.
Jag håller alla tummar för att ni hittar något annat snart så att det lossnar lite för er!!
kram Ulrica
Vad duktig jag känner mig när andra gnäller.hehe. var ensam med 3 barn under graviditeten, ensam förlossning, ensamma vakennätter 17 månader. Har inte varit ute på fest eller krogen på 2 år pga ingen barnvakt. förlorade mitt jobb och måste gå till soc, har inga varranan vecka för pappor bor för långt bort, osv osv - har inte ens möjlighet att byta boende därför jag inte har inkomst. När jag tycker synd om mig själv så tänker jag på mammor och barn i världen, tex Haiti, då slutar jag och känner mig tacksam istället. Men ibland funkar ju inte det - =( lycka till !
Ni låter ju väldigt inbjudande er familj men jag tror det räcker med en sömnstrulig krabat i vårt hem tyvärr ;)
Hoppas det löser sig för er Nina!
Ulrica: TACK gumman, det hoppas jag med!
Moj: Ja... man står ju sig själv närmast. När jag läser det du skrivit så känner man såklart att "VAFAN... varför gnäller jag!!!???" Jag kan nog inte ens fantisera hur det skulle vart om jag suttit i dina kläder, jag hade nog troligen flippat ur, eller så hade jag klarat det precis som du. Det är bra att tänka på andras liv när man själv tycker att allt är jobbigt... helt klart. Jag brukar tänka att jag fått 3 friska barn, och att jag och husbandet är friska, och att jag har båda mina föräldrar i livet. Det hjälper... och nu kan jag tänka på dig oxå. Tack för att du delar med dig...
Mattias: Hahaha..ja det tror jag oxå. Inte 2 likadana under samma tak kanske...
