Aaahhh...

...jag är ett vrak. Jag har gråtit massor.....

Först började det med att jag läste "VI föräldrar", där var ett reportage om en familj som förlorat sin bebis i v.37. Lille Wiktor hade plötsligt dött i sin mammas mage..... I tidningen finns en bild på Wiktors storebror som var 15 år, han håller i lille Wiktor som ligger där alldeles livlös.

Tittade på min bebis och ögonen fylldes av tårar...... jag är så glad att jag fick honom. Att inte något sånt hände oss..... ska erkänna att jag dock var rädd för det, nästan dagligen!

Nu har jag precis tittat klart på Oprah! Idag handlade det om mirakelbarn.
* Pojken som föddes med en allvarlig sjukdom, han tvingades amputera båda sina ben. Läkarna sa att han aldrig skulle kunna gå. Idag sprang han, och simmade.....
* Sjöjungfruflickan som föddes med båda benen ihopväxta! Hon skulle heller aldrig gå.... men det gjorde hon, och dansade.
* Tvillingarna som satt ihop från underkroppen och ner och hade samma njure. Idag är dom 6 år, de separerades när de var 4. Läkarna hade inga stora förhoppningar på att de skulle överleva. Men idag har de ett fint litet varsitt ben och egna kroppar.
* Lille Eliot som föddes med Trisomi 18, läkarna trodde inte ens att han skulle födas levande. Han levde i 99 dagar!
.

Jag är rödgråten och sååå tacksam att jag fött en frisk levande bebis! Kan inte sluta titta på honom där han ligger och kniper sina små händer och sover så sött. Tänk att man kan älska nån så djupt och av hela sin själ?! Fantastiskt..... och jag är så lyckligt lottad!