Ja.... det var en riktig cliffhanger va? :) Nu har ni fått vänta på nyheten länge nog.... det är en stor grej för oss. Eller egentligen är det 2 stora grejer som hänt! En utav dom har stor betydelse för mig!

Händelse nr: 1

Jo förstår ni. Min pappa har avvecklat sitt företag. Min pappa har tagit ett jättebeslut i livet! Han har hyrt ut lokalerna,  en kille från västerås har tagit över och ska köra företaget vidare och så ska pappa själv köra kompressordelen, mest på skoj. Detta betyder att jag inte har något jobb att gå till efter min mammaledighet utan måste söka ett nytt. Nu är det alltså definitivt. Någonstans visste jag ju att jag ville vidare men att jag hade mitt jobb kvar att gå tillbaka till, inte nu längre! MEN, jag säger såhär, SKIT I MIG!!!! Jag är ÖVERLYCKLIG över att min pappa gjort det här. Jag har en typisk finnpappa som JOPPAT och JOPPAT!

De första 10 åren av hans karriär som egen företagare innebar 6 dagars veckor med 16 timmars arbetsdagar. De senaste 15 åren har dert "bara" varit 12 timmars dagar. Han har oxå hoppat lördagar de senaste 5 åren kanske. Min pappa har ju en sjukdom som heter sarkoidos, ingen allvarlig sjukdom men gnaska så jobbig då det är en inflammatorisk sjukdom, en bindvävssjukdom som angriper olika delar av kroppen. Pappas ögon och leder är värst angripna. Han har värk i lederna och så får han regnbågsinlammationer i ögonen och gör honom ständigt känslig i dom.
Men nu hörrni.... så ska han äntligen bara få sköta om sin lilla kompressorfirma, på lite egna villkor och hur han själv känner att han vill jobba. Borta är all stress med personal (den stressen har varit ENORM för pappa vet jag). Stora lokaler som kräver sitt. Kunder som kräver sitt. Leverantörer som kräver sitt.
Nu är mamma den som sköter den lilla bokföringen som behövs och pappa styyr helt och hållet hur mycket han vill jobba. Äntligen ska han få lugna ner sig, kanske sova lite längre på morgonen. Ta ett litet jobb nånstans, sluta tidigt. Få pyssla hemma som pappa älskar, bygga lite på förrådet, fixa garaget, byta fönster. Han ska oxå få umgås med oss i familjen (han har aldrig haft tid förut)!  Ni anar inte vilken stor sten som släppt från mitt bröst. Jag har jobbt hos pappa i 3 år och VET hur jäkla stressad och pressad han varit. Ändå är det bara 3 år av hans arbetsliv jag sett på nära håll. Hur har de andra 22 åren varit??

HEJJA FARSAN! Du gör helt rätt och nu är det din tur att njuta av livet som det ska njutas. ÄLSKAR DIG!

Händelse nr 2:




Milobebis kan. Han kan resa sig mot saker, helt plötsligt i fredags så kikar jag in i vardagsrummet där Milobebis ligge rpå golvet och leker. Han låg inte längre utan kämpade järnet med att bestiga sin bil. Han tog tag i lilla ratten och hävde sig upp. Jag fick fanimig en chock, var kom det där ifrån??? Nu är han helt galen och reser sig mot bilen för jämnan. Det gäller att va med för han har liksom ingen koll. PANG säger det så rasar hen i backan och undrar vem som kasta ner han i golvet. Han hajar liksom inte grejen med att man kanske ska hålla i sig lite.

Det här var stort!