Godmorgon....

.... för 36 år sen föddes ett litet glin med kolsvart hår på ca: 3500 gram och 51 cm lång. Hon var en snäll bebis, en JÄTTESNÄLL bebis enligt hennes föräldrar. Hon utvecklades snabbt till en lillgammal fröken som ÄLSKADE att prata med vuxna. Hon satt i stort sett fast på sin mamma, dygnet runt.... var mamma borta nån kväll så luktade hon på sin mammas nattlinne o sörjde, ibland i timmar så att hennes pappa hade de rejält slitit att få henne att tänka på annat.

Hon pratade bara finska till en början, svenska lärde hon sig på det bästa viset. Ut på gården bland alla andra svenska ungar.... Där har hon blivit iakttagen av sin mamma som många gånger berättat hur hon kämpade febrilt, på alla sätt.....att förklara sig när de svenska orden inte räckte till. Man kunde rita i sanden, vifta med händerna, o köra övrigt kropps språk! :)

Som tonåring var hon en fribrytar drottning...  Då hon haft en ganska så sträng uppfostran (om man jämför med övriga vänner) så var hennes första fribrytar period att svära. Det fick hon inte göra hemma.... så det gjorde hon i skogen, med polarna. Det värsta var att hennes mamma varje dag passerade den skogen och hörde dessa långa svårdomsharanger som fullkomligen spyddes ur hennes mun. AJABAJA...

Sen var det killar, dessa killar som totalt vände upp o ner på hela hennes tillvaro. Från att ha varit en lovande friidrotts tjej hamnade hon plötsligt i gäng....moppegänget bl a. Med söndertrasade jeans med skinnlappar på, skrivna med svart tuschpenna över hela brallerna. Pudelrockarfrilla med stora uggleglasögon....så såg hon ut!

Sen var det allt det här med att supa för första gången, att bli påkommen.....
Scenario: Hon står o plockar julgranskulor från granen....
"Ska inte du gå ut o dricka öl o bli full istället" frågar en upprörd mamma som precis fått veta att hennes fotter varit snorpackad på nyårsafton. RIDÅ!

Vid 16 års ålder flyttade hon hemifrån....hem till sin dåvarande kille. Att laga matlådor vid 18 årsålder var daglig sysselsättning då man inte gick i skolan. Han var något av den gammeldaxa typen..... efter 7 år tog det då slut för säkerligen 10:nde gången. Men denna gången var det hon som lämnade honom....

Efter några ångestfyllda år så började livet rulla ganska så snabbt, ny kille, nytt hem.... vid 24 årsålder blev hon mamma för första gången efter ett hårt kämpande i bebisverkstan. Det kantades av utomkvedshavandeskap och missfall...men till slut föddes han!! Med stort H.... Theodor Arvid Jonsson. Han fick hela hennes värld att få en helt annan mening, han "räddade" henne ur en hemsk ångest som följt henne i många år. Många lyckliga år följde...

När hon fyllt 26 föddes lillebror Elis Elliot Jonsson..... han fyllde bara på hennes liv med kärlek, ansvar och en fantastisk känsla över att ha 2 underbara barn. En familj....

Några år gick.... i småbarnsår, underbara och ibland jättejobbiga, precis som det ska va.... sakteliga började livet återkomma, hennes eget liv..... saker o ting kom ikapp. Vart hade kärleken tagit vägen???  Sedan följde ett kämpande som var svårt att tackla. Ett vuxet kämpande där barn var inblandade, där hjärtan sårades.... men till varje pris skulle det hållas ihop! Vi hade ju två hjärtebarn. Hennes hjärta blödde.... o skrek att ge upp! Vilket de till sist gjorde....

Singel...med allt de innebar.... :) härlig period, trist period, förväntansfull period, galen period....

Sen dök HAN upp, han hon ALLTID djupt i hjärtat letat efter. Fötterna sveptes undan totalt av denna unghäst! :)

Strul, flytta ihop, frieri....

.....att hon såååå längtat efter att få gifta sig visste hon inte ens själv. En av den absolut lyckligaste dagen i hennes liv.

Idag, genomgår hon en av de lyckligaste perioderna i sitt liv. 2 jättefina barn, en kanonmake, ett fint hem, ett bra jobb och en liten stjärna till på väg....




Going fast towards 40....HJÄLP, HILFE, APUA!!! :-(